USA -lägre löner än 1973.

Medianinkomsten för fulltidsarbetande amerikanska vita arbetare är lägre i dag än 1973. Det framgår av den amerikanska statistiska centralbyråns, Census Bureau, nyligen publicerade rapport. Medianinkomsten är inte den genomsnittliga inkomsten utan den i mitten av löneskalan, det vill säga lika många har en lön under medianen som över medianen. Fördelen med den mätmetoden är att de extremt höga inkomsterna för direktörerna inte påverkar beloppet.

Trots talet om att konjunkturen är på väg upp i USA och att börsen skjuter i höjden, vilket är sant, finns det inga tecken på att den negativa utvecklingen för vanliga lönearbetare ska brytas. Det faktum att många ändå lyckats öka sina årsinkomster beror på att den amerikanske arbetaren i dag arbetar ett hundratal timmar mer per år än i slutet av 70-talet.

För vita hushåll är nu medianinkomsten per månad 7 490 dollar vilket är 11,6 % lägre än 2000. I diagrammet nedan syns att alla ”etniska” grupperingar fått se sina realinkomster sjunka under 2000-talet. Att den asiatiska gruppen har högst medianinkomst beror på den stora invandringen av kvalificerad IT-personal från Asien.

Att ”latinos” och svarta har mycket lägre medianlöner än de vita hushållen förvånar inte, inte heller att gapet upp till de vita hushållens inkomster inte minskat under senaste decenniet.

De enda stora förändring som skett på den amerikanska arbetsmarknaden sedan 70-talets mitt är att kvinnornas medianinkomster ökat medan männens minskat och att gapet mellan de två därmed minskat.

Mäns medianinkomster har minskat från 51 668 dollar 1973 till 49 398 år 2012. Medan kvinnornas median samtidigt stigit från 29 261 till 37 791. Uppgifterna är självfallet i fasta priser och därmed jämförbara. De anger inkomsterna för fulltidsarbetande året runt. Här finns säkert ett enormt svarttal som gömmer de korttidsarbetande och deltidsarbetandes inkomster och livsvillkor. Vilket visas av siffran att 46 miljoner familjer sägs leva under fattigdomsstrecket, som definieras som en inkomst lägre än 60% av medianinkomsten. Det är 15 % av befolkningen.

Av alla ”grupper” i det amerikanska samhället är det bara de 5% med de högsta inkomsterna som kunna ta del av ökade inkomster sedan 2009, rättare sagt med 0,6 procent. Det lär väl inte vara en överraskning för någon av er.   

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Valet i USA –en färgad röst

En vecka har gått sedan Barack Obama säkrade en andra presidentperiod. Det demokratiska partiet tvivlade in i det sista, men firar nu en större seger än väntad. Republikanerna som uppträdde som erövrare innan valet hugger nu mot varandras strupar för att skylla ansvaret för nederlaget på allt och alla.

De värsta av de värsta, som miljardären Donald Trump, spydde galla över de ”47 procenten biståndstagare”, och proklamerade att det ”riktiga” Amerika förlorat. Stor dominans bland den vita majoriteten, som ännu utgör 71 procent av medborgarna, räckte inte till för att ”välja in en vit president i Vita Huset” som ”tepåsarna” så elegant uttryckte sin rasism.

Här hade jag tänkt visa lite siffror om valet som klart visar att i förra veckans val stod färgade mot vita, fattiga mot rika, religiöst bigotteri mot frihetligt sinne. De båda kandidaterna kan inte själva klassas i den tudelningen –men de stod som symboler för de skilda lägren. Vare sig Obama eller Romney är de fattigas och förtrycktas företrädare oavsett hur väljarna ser dem.

-Redan i den övergripande delningen mellan män och kvinnor var utslaget i valet tydligt. Obama vann bland kvinnorna i sin helhet med 55 procent mot 44 procent för Romney. Här har uppenbarligen abortfrågan och sjukvårdsreformen spelat roll. Ändå var Obamas resultat bland kvinnorna något lägre än 2008.

-Att Romney skulle vinna bland de vita väljarna var det ingen som tvivlade på. Han fick 59 procent av de vitas röster vilket var betydligt fler är McCains 2008 medan Obama hamnade på 39 procent.

-Den extrema skillnaden i valet hittar vi i fördelningen av svartas, latinamerikaners och asiaters röster. Liksom 2008 röstade de svarta i ett block för Obama. Resultatet 93 procent mot 6 procent var ett svidande nederlag för republikanerna. Bland latinamerikaner och asiater blev segermarginalen inte lika stor, men ändå imponerande. Obama fick 71 procent av ”latinos” röster och Romney inte mer än 27 procent. Tidigare har de latinamerikanska väljarna varit mycket mer jämnt fördelade mellan de två partierna. Det är republikanernas aggressiva politik mot papperslösa ”latinos” som ändrat bilden till demokraternas fördel.

Jag läste eller hörde en intervju med en mexikanare inför valet som sa allt. Tyvärr minns jag inte källan.

-Vi har samma värderingar som Romney vad gäller religionen, familjen och moraliska frågor. Men vi röstar på Obama eftersom republikanerna inte vill ha oss här, sa mannen. Glasklart, eller hur?

-Väljarna kan också klassas efter åldersgrupper. Liksom i valet 2008 har de unga röstat på Obama och de äldre på republikanernas kandidat. I gruppen 18-29 år fick Obama 60 procent, något mindre än 2008, och Romney 37 procent. Att summan här och i andra exempel inte blir 100 beror på närvaron av perifera kandidater. I gruppen 30-44 år ökade Obama med ett par procent från 2008 medan Romney som väntat vann bland gruppen plus 65 med ännu större marginal än McCain.

-Tills sist visar också valet att inkomsten spelar stor roll för vem man röstar på. Bland personer med bruttoinkomster under 50 000 dollar per år röstade 60 procent för Obama och 38 procent för Romney. Medan personer med över 50 000 dollar i inkomst röstade till 53 procent för Romney och 45 procent för Obama. De med mer än 100 000 dollar i årsinkomst stod ännu mer bestämt bakom Romney som ökade med tio procentenheter i gruppen.

Märkligt nog minskade Obamas stöd något bland de med inkomster under 30 000 dollar per år, visserligen från ett stort försprång över Romney –men ändå. Statistiken säger inte var den minskningen skedde. Men jag skulle gissa bland vita arbetare i de mest krisdrabbade områden med mycket hög arbetslöshet. Där kan republikanernas kampanj mot ”eliten i Washington” och ”staten som lägger sig i allt” kanske hitta fotfäste. Det är inte alltid som ”varat bestämmer medvetandet”.

Årets val visar mer än någonsin på ett delat USA. Ett vitt, bigott, relativt välmående äldre USA står mot minoriteternas, de färgades, och de yngres USA. Landet är också delat geografiskt i tre delar. Kusterna vid de två oceanerna är lika blåa som havet. I söder och mellanvästern dominerar republikanernas röda ton som aldrig förr. Den karta som cirkulerar på Facebook och som visar det nästan totala sambandet mellan de före detta slavstaterna och dagens stater med republikanerna vid makten säger mycket om tröghetslagarna i politiken.

Media: AB1,

Bloggare: Röda Malmö,

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,