I det trånga politiska rummet mellan första och andra omgången i de franska kommunalvalen är ”hästhandeln” i full gång.
Ett samgående mellan olika listor är möjligt inför söndagens andra omgång. Framförallt bjuder man från högern, Sarkozys parti UMP, och den traditionella vänstern PS/PCF, när det gäller det borgerliga centerpartiet Mouvement Démocrat (MoDem), en gruppering som under ledning av den fd presidentkandidaten Bayrou tidigare brutit sig loss från UMP. Många i den breda vänstern har höjt på ögonbrynen när t o m PCF i en region gjort en uppgörelse med MoDem.
PS förra presidentkandidat Ségolène Royal har manat till ett nationellt samgående med UMP medan PS i Paris gör precis tvärtemot och går ihop med les Verts ( de gröna ). Royals förre make, partiordförande Francois Hollande, har diplomatiskt nog lagt sig mitt emellan dessa två poler i partiet. Däremot har han gett partiorder när det gäller ett tekniskt samarbete med LCR, Fjärde Internationalens sektion, och andra listor där LCR är representerade.
I viktiga städer som Toulouse, Marseille och Pau blir det inga överenskommelser trots att LCR passerat femprocentsspärren. I avgörande valdistrikt (med många arbetarröster) i dessa städer har LCR nått ibland 10 procent av rösterna, men PS/PCF har ändå i blind sekterism vägrat enkla tekniska uppgörelser utan krävt politiskt underkastelse och löften om gemensamma kommunstyren på grundval av PS/PCF:s nyliberala program, för att göra gemensam sak i valen.
LCR har vägrat att schackra, släpper inte sitt antikapitalistiska program, och följer därmed inte med i den tranedans om politiska poster i regering och kommuner som varit så förödande för exempelvis PCR ( förnyarnas kommunistparti) i Italien och Die Linke (vänstern) i Tyskland. För att inte tala om Vänsterpartiets alla nedskärningsår här hemma tillsammans med Göran Persson och hans kommunala ”stutar”…
Läs mer hos Socialistiska Partiet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om LCR, Olivier Besancenot, Val, Frankrike, Segolene Royal, Francois Hollande, PCF, Sarkozy, Politik
Pingback: Vänsterpartiets problem - de har inget att erbjuda | Svensson