Vänstern i allmänhet, inklusive den utomparlamentariska vänstern, har inte stått i spetsen i kampen mot miljöförstöringen och klimathotet – miljökampen lämnades under många år i händerna på miljögrupper och gröna partier. I Amsterdam organiserades dock nyligen ett miljöseminarium av vänstern syfte var att ”hämta igen förlorad tid” och staka ut en strategi för kampen mot det dödliga hot som atmosfärens uppvärmning reser inom en överskådlig framtid.
Det var många kunniga föreläsare som delade med sig av sin kunskap till de cirka femtio deltagarna från ett tjugotal länder. Bland andra föreläste klimatologen Jean-Pascal van Ypersele, som vanligtvis forskar vid Leuvens universitet i Belgien. Han är också vice ordförande i FN:s klimatpanel.
Det råder numera inga tvivel om att förbränningen av fossila bränslen sedan industrialiseringens början är den stora boven bakom den temperaturökning som skett och sker i allt snabbare takt sedan 70-talets början. FN:s råd, Intergovernmental Panel for Climate Change, samlar forskningsresultat från hela världen, värderar dem och bygger matematiska modeller för prognoser.
Ökade temperaturer
I sin senaste rapport säger IPCC att temperaturen kan komma att öka fram till 2100 med mellan 1,1°C och 6,4°C jämfört med industrialismens början. Det råder mer eller mindre enighet om att temperaturen inte får öka mer än två grader för att det ska finnas en seriös chans att undvika en rad katastrofer.
Under hösten 2009 ska världens regeringar mötas i Köpenhamn för att förhandla fram ett nytt avtal som tar vid när Kyotoavtalet går ut 2012.
Borgerliga politiker och storföretagens representanter säger att klimathotet kan mötas genom en effektivisering av transporter och uppvärmning av byggnader, genom teknologiska framsteg som minskar utsläppen och framför allt genom en marknad för utsläppsrätter. Men seminariets föreläsare var totalt eniga om att de åtgärder som vanligtvis föreslås inte alls svarar upp mot det hot som mänskligheten står inför.
Rättvist avtal krävs
I stället krävs att ett nytt avtal binder samtliga länder vid årliga utsläppsnedskärningar med målet att sänka koldioxidhalten i luften med minst 50-80 procent innan 2050. Det krävs ett rättvist avtal som lägger det historiska ansvaret på Nord för de redan i atmosfären ackumulerade utsläppen.
Världens industriländer samlade i OECD konsumerar 80 procent av alla varor medan de fattiga står för 20 procent. Inom OECD konsumerar den rikaste femtedelen av befolkningen över hälften av alla varor.
Försöken att minska koldioxidutsläppen med utsläppsrätter, som säljs och köps på en marknad är dömt att misslyckas, eftersom de snabbt kommer i konflikt med olika industribranschers vinstmarginaler, och ingen nyliberal regering är beredd att störa kapitalets profitjakt. Dessutom är de moraliskt förkastliga eftersom de i en viss mening ger företag rätt att köpa och sälja, att handla med, människans livsbetingelser.
Seminariet drog slutsatsen att enbart en omläggning av energiproduktionen bort från de fossila bränslena till olika varianter av solenergi och jordvärme, och en socialt rättvis fördelning av bördorna kan definitivt lösa klimathotet.
Detta måste ske genom massmobilisering som kräver effektiva och rättvisa åtgärder.
Bloggat: Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Klimathotet, Vänstern, Miljökamp, OECD, Miljö, Klimat, Politik
Pingback: Vapenskrammel i EU-toppen