Gästskribent: Kjell Pettersson
Äntligen en grupp välfärdsarbetare som säger ifrån!
Sjuksköterskorna har tvingats ut strejk eftersom deras motparter, arbetsgivarna inom Sverige Kommuner och Landsting och ytterst regeringen, vägrar att ge dem den lönehöjning de så väl förtjänar.
Allmänhetens stöd för de strejkande och sjuksköterskorna är glädjande nog massivt.
Men på de stora tidningsdrakarnas, och de som i stort sett har monopol inom tidningsbranschen, ledar- och ekonomisidor ringer varningsklockorna.
Argumenten därifrån är flera. Strejken är samhällsfarlig. Den äventyrar den svenska förhandlingsordningen. Strejken kan ge obehagliga spridningseffekter genom att andra grupper välfärdsarbetare, och mycket sämre betalda grupper än sjuksköterskorna, kommer med kompensationskrav. Kort sagt – även om det inte sägs rent ut – sjuksköterskornas lönekrav hotar hela Sveriges ekonomi.
Budskapet från maktens megafoner är egentligen, även om allmänhetens stöd tvingar dem till viss återhållsamhet, att sjuksköterskorna sluta strejka, dra tillbaka sina berättigade lönekrav och fortsätta sitt arbete som ingenting har hänt och även fortsättningsvis vårda överbetalda redaktörer när de blir sjuka.
Den understuckna kritiken är bestickande för hur stora delar av den samhälliga ”eliten” resonerar.
För det är aldrig samhällsfarligt när ett storföretag väljer att flytta produktion, och göra tusentals arbetare arbetslösa, till lågländer där arbetarna inte har ett uns av de rättigheter som den svenska arbetarklassen kämpat sig till.
Det äventyrar aldrig någon samhällsekonomi, förhandlingsordning eller är berättigat med några kompensationskrav när pamparna inom näringslivet beviljar sig rekordpåslag, extra bonusar och andra dolda förmåner alldeles oavsett om företagen går bra eller dåligt. Lika lite är det samhällsfarligt när den politiska makten oavsett den finns på riksdags, landstings, eller kommunal nivå höjer sin löner tusentalskronor. Riktas det någon gång enstaka kritik mot detta blir svaret från bolags- och politikerväggen ” vi är värda det vi har så mycket ansvar”.
Frågan måste ställas om det finns några som i sin egenskap av sitt yrke som har ett större ansvar än sjuksköterskorna.
Nej, det speciella svenska arbetsvärderingssystemet skall ligga fast urberget.
En ordning som stadgar att ett aktie- och bolagsproffs – som inte skapar några andra bestående samhälliga värden än att berika sig själv – ska tjäna omkring 10 miljoner, i vissa fall ännu mer.
En sjuksköterska med en ingångslön – efter lång utbildning – på 18 000 kronor i månaden ska vara tyst och nöjd med sin lott.
Detta är en bild av ett Sverige i april 2008 som säger det mesta om hur det svenska klassamhället fungerar och hur befriande det är när äntligen en grupp välfärdsarbetare sätter ner foten.
Förhoppningsvis kommer andra grupper inom samma sektor att göra samma sak.
För utan arbetare, oavsett de arbetar inom privat industri, offentlig sektor eller tjänstesektorn stannar Sverige.
Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Trotten1, Trotten2,
Läs även andra bloggares åsikter om vårdstrejk, LO, Landstinget, Kommunal
Jag vill kommentera genom att ge ett klokt citat från bloggen http://www.staldahl.nu inom citatecken. Jag är själv irriterad på hur lite ansvar egentligen en sjuksköterska tar och får ha. Frågar man något av en sjuksköterska så hänvisar de till en läkare. Vill man ha hjälp och omplostring får man det av en undersköterska. Det känns som om ni är lite bortskämda. Ni tjänar mer i ingångslön än många andra med akademisk utbildning. Se exempelis på lärare som alltid tar ett fullt ansvar för barn utan att frågar rektor i alla frågor. Socionomer som gör fulla utredningar. Jurister som praktiskt taget nästan betalar för sin tingsmeritering med stor risk att helt lämnas utanför arbetsmarknaden. Ni har människors liv i era händer och ni använder det fullt ut. Jag vill nu lämna ordet till Staldahl.nu som ger ytterligare en infallsvinkel på denna strejk.
”Det är en lite märklig strejk om man funderar på hur strejker traditionellt sett fungerat. En typisk strejk är när arbetarna i en fabrik strejkar vilket innebär att arbetsgivaren förlorar produktion och därmed intäkter. Med tiden riskerar arbetsgivaren även att förlora kunder till konkurrenter.
Några sådana effekter finns dock inte i denna strejk. Vårdförbundets medlemmar är huvudsakligen anställda av landsting och kommuner, de har i stort sett monopol på vårdtjänster i Sverige och vården är starkt subventionerad. Landstingen drabbas inte ekonomiskt av strejken, snarare tvärt om. Det är huvudsakligen tredje man som drabbas, d.v.s. de sjuka som inte får den vård som de annars skulle fått.
De som främst drabbas av strejken har inte någon direkt möjlighet att påverka situationen. Indirekt kan de påverka genom att rösta i landstingsvalen, men det är långt till nästa val. Kanske borde Vårdförbundet strejka i en valrörelse istället?”