Bäddar OS för demokratiska framsteg ?
Dagens Nyheters ledarskribent Per Ahlin bloggar från Peking och lyckas som många andra liberaler sitta på två stolar i hållningen till det ”kinesiska undret”. Det blir en blandning av beundran och skräck. -Spelen har varit en uppvisning i effektivitet och grandiost scéneri men det är synd att de demokratiska rättigheterna inte respekteras av ledarna i Peking, kan journalistiken från Kina sammanfattas till. Inför spelen gick diskussionens vågor höga kring bojkott eller inte. Spelen borde bojkottas eller åtminstone invigningen tyckte många. Det kinesiska kommunistpartiets förtyck av de demokratiska fri- och rättigheterna var motiv nog för en bojkott. Historiskt har det funnits många tillfällen till eventuella bojkotter av sportevenemang och hållningen bland ”demokratins försvarare” har inte varit rakryggad eller principiell. Inför OS i Tyskland 1936 hördes inga krav på bojkott trots nazisternas brutala förtryck av den judiska minoriteten och arbetarrörelsens fackliga och politiska organisationer. Inte heller var det många i DNs och SVDs ledning som ställde sig bakom protesterna i Båstad när tennismatchen mot rasistdiktaturen Rhodesia hölls. När OS ägde rum i Moskva gick ”demokratins försvarare” i Washington hela vägen ut och bojkottade spelen.
Bush flinar.
”OS börjar lida mot sitt slut, och kineserna har sluppit undan några större politiska markeringar från omvärldens sida. Jag tycker nog att det hade varit klädsamt för stats- och regeringscheferna att utebli från själva invigningsceremonin. Nu kunde Hu Jintao sitta där på läktaren och le tillsammans med George W Bush, Vladimir Putin och Nicholas Sarkozy. Det var bilder som passade perfekt för inhemsk konsumtion.Däremot är det en evinnerlig tur att spelen aldrig bojkottades. Det hade inte gjort Kina öppnare, tolerantare eller friare. Effekten hade snarare blivit den motsatta” skriver Per Ahlin i sin blogg.
Att Hu Jintao log ikapp med George W. Bush kan vi förstå. Att Bush log som solen i Arizona förstår vi också. För om det fanns en anledning till att bojkotta spelen i Peking var det just att USA tilläts delta. Här har vi ett land som på egen hand invaderar Irak, i strid med alla internationella konventioner och FN. Mer än 100.000 civila har dödats i Irak på grund av det amerikanska angreppskriget och den påföljande ockupationen. Och där sitter George W. Bush på läktaren i fågelboet och flinar hela världen i ansiktet. Alla flinar med. Ingen ropar ”släng ut krigsförbrytaren”.
Per Ahlins slutsats att det troligen hade blivit värre i Kina om bojkotten ägt rum är rena spekulationen. Om man vänder på Ahlins påstående och säger att OS gav kommunistpartiet en möjlighet att öka förtrycket då är det inte längre en ren spekulation utan ett påstående förankrat i konkreta händelser inför och under idrottsfesten i Peking.
Många steg bakåt
Det finns inget att peka på som stöder påståendet att utan OS hade det blivit värre. Däremot finns det en hel radda av fakta som visar på motsatsen.
-Innan OS stramade myndigheterna upp cyberfriheten med benägen hjälp från Google och Yahoo.
-Tiotusentals familjer har manu militari fråntagits sina bostäder och skeppats ut på landsbygden för att skapa plats åt alla OS-installationer.
-Hundratusentals rättslösa arbetare sparkades ut ur Peking för att deras skitiga skjortor inte skulle störa stadsbilden.
-Hundratals byar kring Peking kopplades bort från vattendistributionen för att blommorna kring evenemanget törstade. Att byarnas odlingar dör som följd hamnar på kontot ”övrigt” i OS-räkenskaperna.
-Regeringen skapade ”protestparker” i Peking. Det var 44 personer som ansökte om rätten att protestera i någon av dem. Efter att myndigheterna ”lyssnat” till protesterna drog de 44 tillbaka sina ansökningar. Verkligen civiliserat. Till sist var det bara två gamla damer på 79 respektive 77 år som insisterade fyra gånger om på rätten att protestera i en ”protestpark”. Den demokratiska belöningen blev ett års straffarbete. Verkligen humant.
Friare händer för makten
Dessa exempel är säkerligen bara en bråkdel av vad vanliga människor i Peking och Kina tvingats utstå för att ge plats åt spelen. Att många av de som drabbats, på grund av det nationalistiska trummandet, ser sina trakasserier som offer för nationens väl ändrar inget av slutsatsen att OS gett partibyråkraterna i Peking friare händer.
Det var rätt att inte bojkotta spelen. De argument som anförts för en bojkott hade lika väl kunnat använts för att kräva bojkott mot många andra OS-spel. Därför känns Per Ahlins och andras ”demokratiska finkänslighet” bara som pinsam samvetsnöd. De älskade spelen men känner sig tvingade till kommentarer i marginalen.
I andra media: DN1,DN2,DN3,Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om OS, Kina, USA, Bush, Bojkott, Demokratiska rättigheter
Inget land i världen vågar/vågade bojkotta OS i BeiJing. Hade Kina varit ett fattigt land som Irak eller litet land som Sverige hade utfallen varit annulunda, men Kina är tillräkligt stark idag för att ingen nation i världen vågar trotsar den kinesiska draken. Nåja, allting har ett pris, ex: många fick lämna sitt hem och fick ersättning av bättre bostad, ojojoj…vad synd om dem då, vilken kränkning av mänsklig rättdigheter. :=) Men 51 guld är än 51 guld. Kineserna är överlägsna och ordningen är återsätllt.
Om Lau zi verkligen tror att ingen ”vågar trotsa den kinesiska draken” väntar honom många överaskningar. I den tilltagande konkurrensen mellan världens ledande kapitalistiska stater är KIna ännu en lättviktare. 51 guld är ju självfallet trevligt att minnas för många i Kina. Men de som drar den rasitiska slutsaten att ”kineserna är överlägsna” är inte värda den minsta uppmuntran.