Lämna börsen – rädda pensionerna
Det verkar inte finnas en botten för världens börser. En dag kan det bli ett kort avbrott med lite eufori därför att någon sett ljus i tunneln. Nästa dag bär det av utför igen för ljuset kom från ett framrusande tåg. Mäklarna håller sig om huvudet och tror inte sina ögon. Eller vad sägs om följande prestationer: Siffrorna anger nedgången i år, alltså från första januari till i dag.
Stockholmsbörsen -49,82 %; Dow Jones -43,07 %; Nasdaq -50,38 ; Paris -46,91 %; Frankfurt -47,69 %; London -39,99 %; Tokyo -48,32 %, Shanghai -62,26 %; Sao Paulo -47,71 % och Moskva -71,74 %.
Utvecklingen i år på Stockholms börs.
För alla de som köpte in sig på dessa börser under hösten 2007 kommer det att ta flera år att eventuellt vinna tillbaka vad som förlorats. Men glöm inte att matematiska lagar står i vägen. När en aktie värd 100 kronor sjunker med 50 procent måste den gå upp med 100 procent för att på nytt vara värd 100 kronor. Men att börserna ska gå upp med 100 procent kan ta ett årtionde eller mer om det vill sig illa. Tänk på Tokyobörsen som 1990 stoltserade med imponerande 38 000 i börsindex för att i dag 18 år senare ligga på 7 500. Utan en ny vansinnig spekulationsbubbla kommer Tokyobörsen att ta ett halvt sekel på sig att hämta igen sina förluster det senaste decenniet. Den gamla ”sanningen” att aktier i längden är den bästa sparmetoden har fått sig en rejäl spark i skrevet. När pensionsreformen såldes till allmänheten var det just det säkra i aktiesparandet som angavs som viktigast för att kunna garantera pensionärernas realinkomster. Nu kan alla se det totala vansinnet i att låta de äldres livsvillkor bero på vad som sker på mäklarnas dataskärmar. Det finns ingen chans att vad pensionsfonderna förlorat i år ska kunna tas tillbaka på ett par år. Men nu är det 
kanske också dags att inse vad som var den verkliga meningen med pensionsreformen. Den hade inte till syfte att rädda framtidens pensioner. Den hade till syfte att försämra framtidens pensioner. -With a little help from my friend, aktiebörsen, har målet redan uppnåtts snabbare än vad makthavarna räknade med.
RIV UPP PENSIONSREFORMEN !!!!
FÖR ETT KOLLEKTIVT SOLIDARISKT PENSIONSSYSTEM !!!
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Pensionsreformen, Sparande, Börskrasch
Aftonbladet missar hela vitsen med reformen. Hur liten blir din pension? -var naturligtvis den självklara rubriken.
Pingback: For en løsning af krisen på arbejderklassens betingelser | Svensson
Den gamla sanningen är nog snarare den att över lång tid så är börsen ungefär lika lönsam som vanliga sparkonton. På kort sikt, med en hel del tur eller insiderinformation så kan den däremot löna sig.
Börsen är snarare ett sätt att omfördela från de mindre vetande till de ekonomiska eliterna. Så har det alltid varit.
Kerstin,
Det är som du säger att i snitt är börsen minst lika givande som ett sparkonto. Från början av förra seklet till 1999 gav stockholmsbörsen ett snitt på nästan 8 procent. Men om du ser till enskilda perioder gäller det för spararen att födas och bli pensionär vid rätt tid. Efter en börskrasch kan det ta 20 år innan förlusterna hämtats igen. Den som köpte in sig på Nasdaq år 2000 då indexet var 5 000 kan vänta resten av livet innan den nivån uppnås igen. I dag kämpar Nasdaq för att hålla sig kvar kring 1 500.
Ännu värre. Den som köpte japanska aktier 1989 då Nikkei slog i taket med 38 000 svär nog ve och förbannelse över finansmarknaden när dagens index väntar på att sjunka under 7 000. Att med sådana historiska erfarenheter skapa ett pensionssystem som litar till aktiernas sparkapacitet är rent vansinne.