Vad ska vi ha efter Ford och GM?

Vi måste bygga en bro till framtidens samhälle.

Vi måste bygga

en bro till ett nytt samhälle

Hur den breda vänstern i allmänhet och vi socialister i synnerhet ska möta den ekonomiska krisen och de svåra hoten mot personbilsproduktionen i Sverige är en svår och naturligtvis ingen självklar fråga. I nättidningen ETC har Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren skrivit en pedagogiskt klar och mycket bra artikel vars slutsatser jag delar och som rimmar med det mesta som vi har argumenterat för här på bloggen. Skribenterna utelämnar, förmodligen av utrymmesskäl, frågan om vad vi ska åka med fram till den dag om kanske 7-15 år när denna storsatsning, detta brobygge för framtiden är färdigt. Det tar ett år för ax att bli till limpa. Att hinna fram hela vägsträckan med forskning, konstruktion och produktion för en ny bil tar betydligt längre tid. Ledtider kommer att finnas åt sidan med internationella partners och ner i djupet med de uppåt tusen underleverantörer som jobbar inom fordonsindustrin. Slutsatsen av detta är nog att den nya generation, av mer bensinsnåla bilar som Volvo kommer med de närmaste åren, också ska tas ut i produktion. Att konsekvent bara byta ut de nya modellernas motorer till gas- eller etanoldrift är däremot både smart och möjligt. Men bortsett från denna lucka delar jag alltså helt Ehrenberg´/Ljunggrens slutsatser:

”Att förstatliga Volvo handlar alltså inte om att det offentliga plötsligt skulle sitta med mångmiljarder i riskpengar – det gör vi redan idag. Dessutom i ett bolag där ägarna sitter i USA. Däremot skulle ett förstatligande kunna innebära att företag får tid att göra om sig. Volvo är ju egentligen ett teknikkluster som lika gärna kan göra andra saker än bensinslukande privatbilar. Man kan bygga el och biogasbilar, man kan bygga kollektivtrafik, men också vågkraftsbojar, elmotorer, alternativ energiproduktion, IT-system… En bil består av hundratalet olika maskiner och ingenjörskunnandet sträcker sig över mängder av tekniker. Så det är inte kunskap eller maskinkunnade eller produktionsförmåga som saknas. Det är inte möjligheten att göra om volvo som gör att borgare är emot ett förstatligande. Utan det är just därför. För en ägare är det billigare att helt enkelt köpa ett annat företag än att utveckla ett nytt ur ett gammalt. Kortsiktigheten gör att en stor förvandling sällan kommer på tal. Motståndet mot statligt ägande handlar alltså inte om det i sig skulle vara sämre för ekonomin än privat ägande. Men det skulle vara oerhört mycket sämre för de privata vinsternas utveckling. När företag hamnar i kris ställs alltid samma grundfråga. Varför finns företag? För att skapa vinster hos ägarna eller för att skapa jobb och produkter? Svarar man det senare är förstatligande plötsligt en möjlig diskussion.”

Den mest läste vänsterbloggaren Jinge.se driver en annan linje:

”Personligen är jag inte speciellt intresserad, eller imponerad, av Saab och Volvo. Mitt och andra skattebetalares ansvar sträcker sig till att hålla personalen vid dessa företag hyfsat skadelösa. Vi ska använda våra pengar till omskolning och vidareutbildning av de som blir av med jobbet, vi ska absolut inte hålla en antik och dödfödd industri under armarna.”

Han uppmanar alla vänstersympatisörer att använda huvudet och tvingas själv, lite genant som han skriver, att med fakta från Svenska Dagbladets ledare i dag, slå fast att vi på gatan i Sverige snart kommer att ha en elbil från Tata, till en kostnad av 20 000 kronor. Alltså lika mycket som man får lägga ut för en hyfsad moppe. Detta är nog en sanning med så många nypor salt att den lilla bilen inte ens syns. Den prototyp som har visats drivs med bensin. Elbilen dröjer i många år till. Dessutom kommer Tata troligtvis till vår kontinent i en europeisk dräkt, uppsydd av Fiat, och då till ett helt annat pris. Om vi sedan vågar sätta oss i den lilla plåtbubblan och om den kan ta sig fram på snö och is återstår att se.

Men hur som haver med detta. Jinge räknar med att vi även i framtidens Sverige kommer att ha personbilstransporter. Men han vill inte ha någon produktion i Sverige. En annan debattör är Lars Henriksson, fackligt aktiv på Volvo Personvagnar i många decennier. Dessutom för mig en vän och facklig kompanjon under alla mina egna aktiva år i grannens, alltså Volvo Lastvagnars verkstäder. Lasse är för ett förstatligande av bilindustrin, men har nu i flera artiklar och radioinslag gett läsare och lyssnare ett intryck av att också han vill upphöra med all eller nära nog all personbilsproduktion i Sverige. Så här återgav exempelvis tidningen Internationalen hans budskap till Socialistiska Partiets kongress i början av november:

”Lars Henriksson från Volvo Göteborg menade att det finns risk för en total ekonomisk kollaps i Sverige på grund av industrins stora uppknytning till fordonsindustrin. Men på grund av de väldiga klimathoten är en fortsatt produktion av fossilslukande bilar inte ett alternativ. Det är politiskt och moraliskt oförsvarbart att kräva förstatligande av Volvo för att fortsätta med att göra leksaker åt den internationella medelklassen, var hans slutsats till kongressen. Det är nog inte en alldeles vansinnig tanke att vi skulle göra någonting annat.”

Nej, det är nog inte en helt vansinnig tanke. Lasse pekar också på de enorma resurser och möjligheter som finns hos Volvos människor och anläggningar. Men samtidigt lämnar han en sårbar flank öppen genom att blunda för att vi både under de kommande tio till tjugo åren och så långt in i framtiden, som vi kan se, fortfarande behöver en stor mängd bilar.. Dessutom är det inte alls så att de nära en miljon volvobilar som rullar runt i vårt land bara är ”leksaker åt medelklassen”. Så här heter det exempelvis i en av Åke Edwardsons senaste deckare:

”Bilen var en Volvo V70. Det fanns nästan inga andra bilmärken i Göteborg. Och alla körde V70: hemmafruar, hemmamän, prostituerade, direktörer, revisorer, rörmontörer. Författare: Han hade också haft en V70, begagnad förstås.”

Av Sveriges 4 258 463 bilar rullar de allra flesta i nyttotrafik. Fram och tillbaka till jobbet. Till dagis eller till föräldramöten i skolan. Sverige är ett stort och glesbefolkat land där människors sociala liv ofta är helt beroende av transporter med bil. Vi har många handikappade och snart tre miljoner människor över sextio år, som ofta har svårt att klara sig med kollektiva transportmedel. Det finns 600 000 fritidshus och lika många båtar som ofta bara kan nås med bil. Låt säg att vi lyckas med att samla en politisk rörelse för en gigantisk satsning på en förstklassisk kollektivtrafik. Det kanske lika förbaskat behövs 2 000 000 bilar för att vår befolkning ska kunna leva bra liv. En del spårtaxi.. Men de flesta rörliga taxibilar, servicebilar, färd- och hemtjänstbilar, distributionsbilar, hyrbilar och naturligtvis den stora massan av vanliga personbilar.

Dags för brobygge

Personbilen är vare sig en leksak eller ett granatgevär, den är en fantastisk produkt, som vi människor med säkerhet kommer att använda oss av under överskådlig tid. Därför räcker det inte med att bara peka på att Volvo personvagnar kan utveckla annat än bara personbilen. Visst. Ett förstatligande skulle ge en enorm möjlighet. Men framförallt skulle det betyda en plattform eller ett brofäste för att ta fram vettiga och billiga koldioxidfria bilar. Bilar där alla råvaror dessutom ska kunna återanvändas. På så sätt skulle Volvo/Saabs samlade resurser kunna vara en bro som spänner över till framtiden.

Synpunkter: gotekilden@gmail.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2.AB1,AB2,AB3,SDS1,

Andra bloggare; Jinge,Svensson,RödaMalmö,

5 reaktion på “Vad ska vi ha efter Ford och GM?

  1. Nej jag skriver inte att Tata är en elbil. Det är en bensindriven skruttig kärra som förmodligen inte klarar de europeiska kraven.

    Än…

    Men det kommer, precis som de tre elbilar som Kina startar serieproduktion av inom några veckor.

  2. Dessutom citerar du slarvigt. Det var inte Tata jag citerade från SvDs ledarsida. Vad jag citerar framgår. Utöver det så VILL jag ha en svensk biltillverkning trots att du säger annat. Du får allt läsa på bättre… 🙂

  3. Jag tror man borde satsa på en hyperbillig bil i stil med Tata, men den omställningen kräver statlig centraldirigering. Jinge har ju rätt i att vi inte ska hålla en dödfödd industri under armarna, men det är det heller inte fråga om. Ehrenberg är på rätt linje.

  4. Ledsen Jinge. Slingorna i huvudet blev felkopplade. I ett tidigare inlägg refererade du till just dessa kinesiska bilar och detta blev till en felkoppling. Men jag tycker nog inte att jag sammanfattar dig fel, efter läsning av två inlägg, när det gäller inställningen till svensk personbilsproduktion. Så här avslutade du t ex din förra blogg i ämnet:

    ”Svenska politiker överväger nu möjligheterna att pumpa in pengar i dessa företag, men skulle det ske så vore det lämpligt att ta pengarna från kultur-
    budgeten för att bevara lokalerna som K-märkta kulturminnen, minnen av en industriepok som hade sin storhetstid i mitten av det 19:e århundradet. Idag producerar kineserna el-bilar som har en räckvidd på över 500 kilometer. Amerikanerna är inte långt efter och har en sportbil som accelererar upp till 100 km/t på fyra sekunder, också den med extremt lång räckvidd.

    Ska svenska skattebetalare använda sina surt förvärvade inkomster till svensk bilindustri så ska slantarna hjälpa de som nu blir arbetslösa till omskolning till branscher som kan överleva, Volvo och Saab tillhör inte någon sådan.

    Nu har även Aftonbladet trampat snett på ledarsidan och förslår att regeringen ska rädda bilindustrin. ”

  5. Pingback: Vad skulle det vara för fel med statligt ägande av bilindustri? | Svensson

Kommentera