Inte en sekunds tvekan.

Det gäller att ta ställning i strider som människor utkämpar världen över. Det gäller att ta ställning  för förtrycktas desperata motstånd mot övermakt. Det gäller att ta ställning mellan fattiga människors strävan efter ett bättre liv och de härskande klassernas krampaktiga försök att behålla allt.

Det går inte att sitta på estraden och dela ut finsmakarens poäng. Sex poäng av tio till palestinierna. De har min sympati som offer men de använder metoder som inte faller mig i smaken. I de fina salongernas och de mattbeklädda redaktionslokalernas värld misshagar det att de som krossas mot marken sprattlar, sparkar emot och använder både naglar och tänder för att befria sig. Varför ligger de inte lugnt kvar med ansiktet nedpressat i gruset och låter den diplomatiska cirkusen lösa dessa svåra problem som vi dödliga inte förstår oss på ?

Som socialister tar vi ställning för de förtrycktas kamp, oavsett vad deras ledare säger och skriver. Inte för en sekund låter vi världen tro att vi är överens med Hamas islamska fundamentalism, vidriga syn på kvinnans plats och rättigheter, eller frånstötande proklamationer att « segern är närmare än någonsin » medan bomberna regnar över en och en halv miljoner palestinska måltavlor.

Som socialister tar vi ställning för det palestinska folkets motstånd, därför att varje så kallad neutral eller « objektiv » hållning i själva verket blir ett indirekt eller direkt stöd till den sionistiska staten Israels målsättningar. Det låter kanske fyrkantigt. Finns det inte nyanser? Jovisst, det finns nyanser. Men inte vad det gäller att ge ett totalt stöd till det praktiska motståndet mot den israeliska ockupationsmakten. När exempelvis det franska Socialistpartiet vägrade delta i helgens demonstrationer därför att hamasanhängare bar gröna fanor och ropade « Gud är stor » hjälper det bara till att ytterligare diskreditera den europeiska arbetarrörelsens partier i de fattiga arabiska massornas ögon, att ytterligare diskreditera ett socialistiskt och profant alternativ till religionens politiska svar på samhälleliga frågor . Det hjälper bara till att befästa den islamska fundamentalismens anspråk på att ensamt leda motståndet mot den västerländska imperialismen. Genom att uppträda som besvikna åskådare av en konflikt som inte passar in i det egna smakregistret bidrar de bara till att föra världen närmare det « civilisationernas krig » som Samuel Huntington och andra ärkereaktionärer ser fram emot.

I media:DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Gaza, Israel, Palestina, Hamas, Solidaritet, Fundamentalism, Socialism