”Ett folk – En tro”

Under Gazakrigets 22 dagar talade premiärminister Olmert högljutt och stolt om ”den israeliska järnhälen”. Tydlig retorik inför valet den 10 februari då stöveltramp kommer att höras i varje valtal.

Historiskt är det mest sekulära judar som har varit mer eller mindre stamanställda vid den israeliska militären (IDF). Officerskåren har på samma sätt som den ekonomiska och politiska eliten i stort hämtats från samma mer världsliga miljö. Men under de senaste decennierna har det skett en dramatisk förändring när det gäller dess rekrytering. Den gamle nu legendariske sionisten David Ben Gurion talade gärna om ”Hela folkets armé”. Kibbutzernas folk skulle sköta plogarna med gevären över axlarna. Men framförallt IDF:s reguljära stridsenheter bemannas nu av soldater med ursprung i grupper som tidigare fanns i den sociala periferin: ”bosättare”; immigranter från Ryssland och deras barn: druser mm.

Fyra av de tio israeliska soldater som dog under de egna massakrerna på palestinier var strängt religiösa sionister – med den judiska lilla huvudkalotten, kippan, som en självklar del av sin mundering. Enligt Talmud, alltså de tusentals sidor lagtext som reglerar de ortodoxa judarnas liv, ska en man inte ens gå fyra steg utan sin kippa. Tidigare fanns det liten plats för denna religiösa symbol i den vanliga soldatesken. Men i dag har den för många blivit alldaglig och självklar.

Religiös sionistisk soldat i bön med kippa och den rituella böneduken.

Fyra av tio stupade skulle naturligtvis kunna vara en tillfällighet. Men siffran bekräftar statistik från israelisk dagspress som visar att de femåriga religiösa/militära högskolorna, ”Hesder”, fått en allt större plats när det gäller rekryteringen till officerskåren. I den senaste kullen av nyutexaminerade officerare hade hälften sin bakgrund i en Hesderskola. Som alltså väl går att jämföra med de skolor i främst Pakistan som ideologiskt format Afghanistans talibanrörelse. Taliban betyder för övrigt bara religiös student.

Denna vändning kom i mitten på 80-talet, när en generalmajor Amram Mitzna, blev så imponerad av moralen och idealismen hos de unga religiöst sinnade sionistiska soldaterna, att han tog initiativet till en högskola, Bne David, med förberedande militär träning/utbildning. Inledningsvis var det en hel del stridigheter mellan olika rabbiner om detta var av godo för den religiösa judendomen eller inte. Men idén blev en succé och till en rörelse som innebär att det nu tjugofem år senare finns tolv sådana högskolor i den militära utbildningspyramiden. I jämförelse med bara tio sekulära. I Sverige skulle det kunna motsvaras av att Livets ord tillsammans med Sverigedemokraterna ( ett folk – en tro ) fick ansvaret för Militärhögskolan i Karlberg, vilken sedan integrerats med flera kristna gymnasieskolor med militär utbildning som specialinriktning. En av förgrundsgestalterna bakom denna framgång har varit en rabbin, Eli Sadan, som i Jersualem Post sammanfattat förändringen:

”Jag skulle vilja hävda att vi på 15-16 år har skapat en ny norm, en ny kultur. Vi lyckades med att skapa en atmosfär bland människor där det är ”inne” att tjänstgöra i armén, att det är någonting mycket viktigt och gott. Människor som bestämmer sig för att engagera sig i att skydda staten ska bli uppskattade, hedrade och respekterade. En kille som bestämmer sig för att bli karriärsofficer i en stridsenhet ska inte uppleva att han simmar mot strömmen. Det omvända ska gälla. Han ska känna att han har stöd från sin utbildning, av alla sina vänner och av sina föräldrar. Vi har lyckats med att skapa en kulturell miljö i vårt samhälle ( religiöst sionistisk ) där uppslutningen bakom nationen och militären är främsta prioritet och vi gör detta utifrån en stark religiös tro baserad på Torahs ( judarnas bibel ) perspektiv med andlig renhet.”

Här en vanlig religiös sionistisk affisch som enligt propagandan ”bör finnas i varje judiskt

hem”.  Finns att köpa för 300 kronor. Soldaterna samlas i sina kippas kring Torah i rull-

form som läggs ut på en böneduk. Texten lyder: ”Ett folk …En tro!”

Den här snabba ideologiska förkastningen inom den israeliska militären reflekterar i stort en motsvarande förändring i hela samhället. Den ortodoxa judendomen vinner snabbt terräng och kan bitvis skaffa sig hegemoni med krav på efterlevnad av Talmuds alla regler också över det offentliga vardagslivet. I flera av Jerusalems judiska stadsdelar är det den religiösa judendomen som har kontroll över hur gatulivet gestaltas. De snart trehundratusen bosättarna (ockupanterna) på Västbanken tar för givet att de ska stanna kvar och kontrollera hela området, även efter en eventuell politisk uppgörelse med palestinierna. De judiska extremisterna på en ort som Hebron tar för givet att hela Västbanken är deras – eftersom Gamla Testamentet sägs tala om detta. I det val som stundar i Israel är det troligt att kantringen åt höger fortsätter. Under de 22 dagarna av statsterror, som fick passera innan vapenvilan,  har omvärlden och en liten modig grupp av judiska fredsaktivister häpnat över den israeliska majoritetens likgiltighet inför den mänskliga katastrof som utspelats.

Officiellt frimärke till stöd för de religiösa judiska talibanskolorna.

Ytterst är alla dessa yttringar konsekvensen av den sionistiska kolonialismens inre motsättningar. Araberna i dagens Israel är inte bara förbjudna att äga mark eller utsatta för diskriminering på snart sagt livets alla områden. De förvägras också rätten att göra sin militärtjänst. De är tredje eller fjärde klassens medborgare. Men en nation som förtrycker en annan kan aldrig själv bli fri. Den nödvändiga immigrationen av tilltänkta judar från andra håll i världen har av många skäl börjat att tryta – samtidigt som födelsetalen för araberna är demografiskt explosiva. All historisk erfarenhet visar att detta oundvikligen för med sig en framtida kollaps för Israel som en rasistisk kolonial statsbildning.

Berättelserna i morgondagens historieböcker kommer att svara på frågorna när detta skedde och hur det gick till.

I söndagens Göteborgsposten fanns en skarp krönika om Gaza av Lars Henriksson:

http://www.gp. se/gp/jsp/ Crosslink. jsp?d=421&a=471170

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, judendomen, Palestina, Gaza

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,

Andra bloggare: Motbilder,Rawia,Jinge,Svensson,Alliansfritt,