Ho-hoo-hoo
Kattugglan är vår framtidstro.
Nu är det inte längre tomtefar som ropar hoo-hoo i stugan. Han är utbränd och vilar i Risvedens skogar nordost om vår lilla gård. Nu när ljuset sakta tar sig tillbaka och snart har erövrat en eftermiddagstimma är det i stället våra kära kattugglor som ropar när kvällen går över i natt. I går under sista rundan med hunden hörde jag tre hanar som från olika höjder och ekbackar bjöd ut sig med sina långa ho — hoo-hoo-hoo. Honorna har jag inte hört än. De funderar säkert en stund över sina val och låter hanarna spela ut varandra innan de faller in med sina ke-vitt, ke-vitt. Här är fritt, här är fritt…
Kattugglan är framtidstro. Ett lockrop till våren.
Kattugglan är nu vår framtidstro…
Men detsamma kan man inte säga om Mona Sahlin och hennes rödgröna opposition. Därför är Helle Klein bekymrad:
Helgen innehöll som vanligt motstridiga opinionsundersökningar. De flesta mätningarna ligger inom felmarginalen så rabblandet av siffror är tämligen meningslöst. Ett är dock tydligt: Oppositionen har det knaggligt medan förtroendet för den tidigare så krisande regeringsalliansen ökar. Socialdemokraterna utstrålar otydlighet och rörighet.
Helle Klein har en längre tid varit tjänstledig från sitt jobb som chef för Aftonbladets ledarsida. Hon har äntligen blivit färdig med släpande teologiska studier och blivit prästvigd. Hon och en kollega ledde sedan under hösten samtalskvällar i Seglora smedja på Skansen. Med hoppet som tema deltog en kväll både biskop Caroline Krook och Mona Sahlin. Klein berättar medryckande i dagens Aftonbladet om Sahlins personlighetsförvandling denna kväll. Hon kom från en presskonferens där den rödgröna alliansen hade presenterats. Trött och utschasad. Hoppet tycktes långt borta. Men återvände:
Och plötsligt var hon just den där fantastiska Mona som intog scenen, talade politiskt och personligt och berörde publiken på ett alldeles enastående sätt. Hon hade tryck i rösten och utstrålade självförtroende. Många konstaterade efteråt att de inte hade sett Mona Sahlin så bra på länge.
Helle Klein funderar sedan runt om varför det inte är denna Sahlin som vi ser i riksdagen. Är det spinndoktorerna som vill göra henne för statsmannalik? Är det osäkerheten kring vilka hennes närmast förtrogna är? Kring hur den hårda kärnan i ett kommande kabinett ska se ut? Pratar hon för lite med politiska tänkare om idéer och samhällsbygge? Osäkerheten är stor men Klein slår i vart fall fast att oppositionspolitiken präglas av pliktskyldiga pressmeddelanden som inte inspirerar en enda att tala politik på arbetsplatsen…
Inte ens SSU:arna står för den pånyttfödelse som vi ser hos kattugglan.
För Klein finns lösningen i att Sahlin lär från sin kväll däruppe på Skansen. Hon ska ”räta på ryggen, tala ideologi och förbinda politiken med hoppet”. ”Samla sitt kabinett och inta de oppositionellas barrikader”.
Kruxet är bara att politiken inte är samma sak som en andaktsstund. Jag förnekar ingen rätten att hoppas på himlen i dess ena eller andra form. Men här på jorden behöver vi en enhetsfront kring en arbetarpolitik som gör att hoppet om en lösning av krisen på våra villkor kan tändas ute på våra arbetsplatser och bland de arbetslösa. Först då kan det åter diskuteras politik och först då kan åter vanmakt brytas. Det räcker inte med att skrapa ihop ett skuggkabinett som planlöst skulle irra runt efter barrikader som inte finns.
Än så länge – i väntan på det nya socialistiska arbetarparti som måste byggas – får vi sätta hoppet till kattugglan och hennes löfte om att det ändå kommer en vår.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mona Sahlin, oppositionspolitik, arbetarpolitik, Gud, teologi, regeringen, Aftonbladet, Helle Klein,
I pressen:AB1,DN1,SVD1,SVD2,SDS1,AB2,
Andra bloggare:Jinge,Esbati,Alliansfritt,
Det socialistiska alternativet måste åter byggas upp nedifrån. Det bästa Sahlin kan göra är att ena alla krafter som finns i landet, inom och utom Socialdemokraterna, genom t.ex. arbetet med De Rödgröna. Jag efterlyser fler kunniga som talar om socialismen och inte som nu (däribland detta inlägg och kommentar inräknade), bara talar om vad vi saknar och vad regeringen gör fel. Var är alla välutbildade socialister? Som vågar lägga fram tyngre argument inför de allt mer välutbildade svenskarna (i storstäderna som nu röstar åt höger)? Vi måste förklara oss!
Varje blogg kan inte vara en programförklaring. Har du tid, så rulla gärna tillbaka till äldre inlägg eller titta i vårt arkiv. Vi har lagt ut mängder med byggstenar till en tänkbart socialistiskt program mot krisen. Grundproblemet för oss alla, även för de ”välutbildade svenskarna” är att marknadssystemet kollapsar. Vad hjälper det med utbildning om man inte har ett meningsfullt jobb. Mona Sahlins problem är arbetarrörelsens problem. Nämligen att man vägrar att röra sig, att bygga barrikader och kämpa för ett systemsskifte.
Har du inte tid att gå tillbaka. Kom gärna på fler besök. Vi återkommer med massor med inlägg om krisen.
Pingback: EU-Systemtänkande öppnar för H-vetet : Alliansupproret
Rödgrön skriver:
Var är alla välutbildade socialister? Som vågar lägga fram tyngre argument inför de allt mer välutbildade svenskarna (i storstäderna som nu röstar åt höger)? Vi måste förklara oss!
Dem har sossarna gjort sig av med, noggrant och effektivt, och det straffar sig. Just nu verkar s inte kunna prestera en enda klar tanke!