Protesternas Tour de France

-Kapitalismen är sjuk-låt den dö.

Det sa en engagerad demonstrant till tidningen Libération i stridens hetta. En röst bland ett par miljoner som i går demonstrerade mot den kapitalistiska krisen och regeringens politik

-De största demonstrationerna på 20 år.

Så sammanfattade fackföreningen CFDTs ledare François Chérèque gårdagens mobilisering i den franska generalstrejken som riktades mot den ekonomiska krisen, arbetslösheten, dyrtiden och regeringen Sarkozys genomborgerliga politik. Enligt polisen demonstrerade strax över en miljon personer. De fackliga organisationerna säger dubbelt upp. Jag tror sanningen ligger närmare den fackliga siffran,  för fransk polis har ett mycket dåligt rykte vad gäller beräkning av demonstrationsdeltagare. Polisens uppgift om 60 000 i Marseille måste vara en medveten lögn sett till hur långt tid det tog för deltagarna att gå de tre kilometer som demonstrationen varade.

Alla fackliga organisationer enades på gatan

För första gången sedan 2006 samlades alla åtta fackliga landsorganisationerna i en gemensam aktion. Resultatet lät inte vänta på sig. Enheten i strejken och på gatan lockade en rekordstor uppslutning i de mer än 150 demonstrationer som hölls över hela landet.

Martine Aubry (PS), Olivier Besancenot (NPA),Georges Marie Buffet (PCF)

I Paris tog det fyra timmar innan de sista deltagarna kunde lämna Place de la Bastille. Det var minst 200 000 som samlats för att visa missnöjet med den regerande högern. Likt i alla andra av de 159 städer där gatans parlament tog till orda var blandningen av folk i demonstrationen imponerande. Ett märkligt rollspel ägde rum under dagen. Vare sig Socialistpartiet eller Kommunistpartiet deltog som partier i demonstrationen. I Paris stod socialisternas partiledare och väntade i samlad trupp på demonstrationen för att likt Cesaer hälsa kompanierna som defilerade. Men orsaken var inte att socialistpartiet inte ville delta som parti i demonstrationen utan att de inte vågade delta i fruktan att ge intryck av att de ville profitera på demonstrationen.

I Marseille deltog närmare 200 000 personer. Siffran är svår att värdera men faktum är att tre timmar efter att demonstrationen satt sig i rörelse väntade folkmassor ännu på att lämna samlingsplatsen.

-Det är gymnasister, hamnarbetare, studenter, tullpersonal, sjukhusanställda, cyklister, hundar, lärare, kulturarbetare, arbetare från Lidl och Printemps, petrokemin, hamnmyndigheterna, bankerna, EDF (elbolag) och Eurocopter. En majoritet är offentligt anställda, skriver dagstidningen Libération.

-Till och med förtroendvalda från Socialistpartiet var med, tillägger tidningen spydigt.

I resten av landet var antalet deltagare i demonstrationerna mycket högt. Bordeaux 100 000. Toulouse 90 000. Clermont-Ferrand 60 000. Lyon 30 000. Lille 35 000. Le Mans 15 000. Listan kan göras mycket längre men det räcker med att sammanfatta : alla rekord sedan den stora mobiliseringen mot regeringen Juppé 1995 slogs i går. För att se alla detaljer stad för stad klicka här.

I Bordeaux deltog 100 000

Betydelsen av dagen är att det inte handlade om en enkel protest mot den ekonomiska krisen eller något enskilt beslut från Nicolas Sarkozys regering. Protesterna och det stora deltagandet i generalstrejken visar att det rör sig om en generaliserad social kris där regimen tappat sin legitimitet. Sarkozys brösttrummande som till att börja med imponerade på allmänheten har nu omvandlats till ett löjligt gestikulerande som få imponeras av. De stora mobiliseringarna de senaste åren handlade om konkreta krav. 1995 var det Juppéregeringens motreformer för socialförsäkringarna och arbetsvillkoren på järnvägen och i tunnelbanan som förkastades av gatan. 2003 mobiliserade massorna mot pensionsreformen och 2006 var det den nya lagen CPE om korttidskontrakt på arbetsmarknaden för ungdomar under 26 år. I går däremot var det den råa kapitalismens härjningar och regimens gåvor till finansen som förkastades av folkmassorna.

Det var mycket trångt i Paris

I går morse intevjuades Olivier Besancenot av radiostationen Europe 1 där han bland annat sa :

-En dags strejk och demonstrationer är bra men räcker inte till för att slå omkull Sarkozy. I dag är det gatan som röstar ett misstroendevotum mot regeringen, sa Olivier och syftade på det misstroendevotum mot regeringen som Socialistpartiet krävt i Nationalförsamlingen men som avvisades av densamma.

I media; SVD1, Ja, det är allt som finns i svenska media än så länge. DN har inte en linje trots att tidningen håller sig med stjärnreporter på plats i Paris. Aftonbladet har inte ens Frankrike på sin karta.

Här har du en rad bilder att njuta av:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: AB1,

En reaktion på “Protesternas Tour de France

  1. Pingback: Miljonprotest mot nyliberal politik | Svensson

Kommentera