LO ÖPPNAR

DÖRREN

Gästskribent: Kjell Pettersson

LO och PTK öppnar nu dörren för att inskränka rätten till sympatiaktioner vid strejker.

Kritiken är stark från företrädare för olika fackliga organisationer. Under 2007 föreslog LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin att arbetsmarknadens parter skulle inleda förhandlingar om ett nytt huvudavtal med syfte att får fram ett nytt regelverk för parterna på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv svarade ja på inviten och sedan några månader pågår förhandlingar mellan svenskt Näringsliv, LO och tjänstemannakartellen PTK.

Ytterst lite har hittills sipprat ut från förhandlingsträffarna. Medlemmarna inom LO och PTK har knappt en aning om att de äger rum, än mindre vad de handlar om. Vilka krav som LO driver i förhandlingar är också höjt i dunkel. Men nu har en springa i den hittills stängda förhandlingsdörren öppnats. Svenskt Näringsliv har sedan lång tid drivit att strejkrätten ska försämras ytterligare och att rätten till sympatiaktioner ska försvinna.

Pang bom får vi plötsligt reda på att LO och PTK nu säger ja till ett förslag från Svenskt Näringsliv om att begränsa rätten till sympatistrejker i det nya huvudavtalet. ”Man får ta fighten själv först. Det är väl inte orimligt med en viss fördröjning när det gäller sympatiaktioner. Man får vänta lite innan man ropar på sina kompisar”, säger Lars-Bonny Ramstedt, förhandlingschef för PTK. LO-tidningen uppger att parterna arbetar med ett förslag som i korthet innebär att ett fack måste vänta några veckor innan ett annat fack kan gå ut i sympatiaktioner. För närvarande finns inga sådana begränsningar. Lars-Bonny Ramstedt säger för sin del att hans uppfattning är att LO, PTK och Svenskt Näringsliv i stort är överens om detta.

I LO-borgen härskar den fackliga byråkratin. Här sitter 150 anställda,

väl avlönade av medlemmarna, och planerar att frivilligt beskära strejkrätten

När detta sipprade ut kom omedelbart reaktioner från en rad fackliga företrädare. Kritiken är mycket hård:

”Det var just det här vi var oroliga för på gräsrotsnivå? Varför överhuvudtaget ge sig in på att sälja sympatiaktioner”, frågar Annika de Klonia, vice ordförande i Handels avdelning 20 i Stockholm. Johan Lindholm, Byggettans ordförande i Stockholm säger för sin del ” Det är helt oacceptabelt. Vi behöver konflikträtten. Utan den rubbas balansen mellan parterna. Det känns som en försvagning av fackens ställning är på gång”. Johan Lindholm betonar att LO inte har några som helst mandat från förbunden att genomföra förändringarna. Dessutom framhåller han att varje fackförbund ska bestämma över sina konfliktåtgärder. Jeanetta Sjojic sitter i IF Metall styrelse på Alfa Laval i Malmö. Hon för sin del säger att hon inte kan se något skäl för facken att vara med i diskussionerna med svenskt Näringsliv. ”Det är jävligt kasst när de ger sig på sympatiaktionerna. Många fack står och faller med rätten till sympatiaktioner”. Slutligen William Frank, ordförande för Volvo Lastvagnar i Umeå. Frank, som för sin del tycker att det är skönt att han är gammal och snart ska sluta med det fackliga arbetet.

”Vi måste ha en möjlighet att ta till konflikt om vi inte kan komma överens med arbetsgivarna. I förslagen som är på gång kommer en rad massa andra aktörer in. Det bli svårt att göra något och det blir svårt att förklara varför folk ska vara med i fackföreningarna om de inte längre kan vara kamporganisationer utan försäkringsföreningar. Jag tycker inte vi ska kliva undan på det här viset”, säger William Frank till LO-tidningen.

Återstår så för LO-ledningen att ta ställning.

Om man ska vara en kamporganisation eller en försäkringsförening.

Utan att gå händelserna i förväg om det nya Huvudavtalet är det klart att LO-ledningen för länge sedan har gjort sitt val. Det där med kamp ”hör inte hemma i Sverige” som Wanja Lundby-Wedin kanske skulle uttrycka saken…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, fackligt.strejkrätt, vilda strejker, LO.LO-tidningen, Volvo