Det hjälper inte
att maskinoljan
flyter så att det skvätter
Allt ska nyoljas!
I dag fick vi reda på att Vänsterpartiet fått ett ”nyoljat” PR-maskineri.
Hela fyra nyanställningar har gjorts med fokus på IT och mediaträning för partiets företrädare. PR-avdelningen har nu nio heltidsanställda personer. Det statliga presstödet tycks räcka till mycket. Själv menar jag att det hade varit bättre om vänsterpartisterna både förr och nu satsat pengar på en bra tidning. En pappersutgåva i veckan kombinerat med en sprakande daglig nätutgåva.
Men efter vad jag förstått var detta en av de saker som en gång förenade den framgångsrika trojkan Johan Lönnroth, Lars Ohly och Gudrun Schyman. Nämligen rädslan för en egen livaktig partipress. Uppenbart hade man och har partiet nu resurser för en riktigt bra tidning. Norrskensflamman räcker inte till. Men en egen livfull och öppen tidning skulle också ohjälpligt ha inneburit en generös debatt om de snabba och dramatiska politiska förändringar som skett och sker. En debatt som ingen av dem ville ha när det begav sig och som uppenbart man inte heller vill ha i dagsläget. I stället satsar man på en efter förhållandena rentav gigantisk PR-byrå.
Att oljan sedan flyter så att det skvätter hjälper inte mycket när man ska förbereda och försvara den kommande regeringsbildningen med socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Det räcker med att titta på dagens insats av Lars Ohly för att se detta. Hans besök i Trollhättan, mitt i den största krisen för svensk verkstadsindustri någonsin, kunde ha blivit en hästspark både mot General Motors, regeringen, socialdemokraterna och den fackliga byråkrati inom Metall som vikt ner sig till platt ingenting. Men av detta intet. I stället talar han om ”fackets kamplust” och behovet av ett längre, stabilt statligt engagemang i fordonsindustrin. Men vem har sett någon ”facklig kamplust”? Jag har då bara sett facklig olust och en from önskan om nya ägare. Ska inte socialister sedan kvalificera det statliga engagemanget? Ska vi inte diskutera hur verksamheten socialiseras i verklig mening? I längden behöver ingen ett litet statligt SAAB som bara kör vidare i gamla hjulspår…
Läs även andra bloggares åsikter om konomi, politik, Lars Ohly, vansterpartiet, Norrskensflamman, SAAB, socialism, arbetarkamp