När våren kom till Göteborg

När våren kom…

Christer Lindsjö berättar om protesten från Volvo Lastvagnars arbetare

Ja, våren kom till Göteborg dagarna före I maj. För oss sammanföll den med Tuvearbetarnas skarpa och uppmärksammade misstroendeförklaring mot AB Volvos ledning och strejken i Göteborgs hamn från Hamnarbetarförbundet mot Hamnstyrets diskriminering av dess egna medlemmarna. Åtta av tio hamnarbetare i Göteborg är anslutna till denna demokratiska och kämpande fackförening. Hettan från dessa konflikter fanns med i Socialistiska Partiets möte på Järntorget när Christer Lindsjö, ordförande på en av IF Metalls gruppstyrelser på Tuve, samt Erik Helgesson, medlem i Hamnarbetarförbundets styrelse, i två engagerande tal berättade om sina erfarenheter och perspektiven framöver. Publiken på den myllrande röda politiska marknad som Järntorget är I maj kunde verkligen känna att här fanns den arbetarkamp och den arbetarpolitik som borde ha varit i centrum för den gamla arbetarrörelsens tåg. Anders Svensson avslutade mötet med att peka på betydelsen av Arbetarinitiativet i den politiska kampen inför valet till EU-parlamentet 7 juni.

/På NPA:s hemsida finns i dag massa härliga videoklipp från partiets I majfirande. Olivier Besancenot, en viktig talesman, demonstrerade själv på Guadelope:http: www.npa2009.org /

Erik Helgesson gisslar socialdemokratin för dess fula roll i Göteborgs hamn

När Internationalen väl klingat ut efter Socialistiska Partiets majfirande fortsatte berättelsen, hand i hand,  från den sista tidens arbetarprotester. På Rättvisepartiet Socialisternas möte, två kaffestånd bort,  talade bilarbetaren Kaan Özsan som varit med och försökt bjuda fackligt spjärn mot alla nerskärningar inom personvagnsindustrin. Mötets banderoller om Arbetarinitiativet ramade in det som var i centrum. Själv var jag inbjuden som gästtalare, kanske mest för rollen som en av initiativtagarna till denna kampanj och kandidatur i EU-valet. Mitt anförande har jag lagt ut här:

Först tack för inbjudan till mötet. Jag har ombetts att tala som gammal facklig aktivist, medlem i Socialistiska partiet och en av eldsjälarna bakom Arbetarinitiativet och det ska jag göra genom att berätta när våren kom till Göteborg:

För efter en lång och kylslagen senvinter, med rimfrost om morgnarna, kom allt på en gång. I ett endaste huj var våren och värmen här.Alla liljorna och vitsippor på marken. Björkarnas solgröna himmel. All fågelsång i solglittret. Från en dag till en annan kunde vi öppna våra fönster mot sommaren.

Med våren kom också Volvos arbetare. Under förmiddagen vällde arbetarna från Volvo Lastvagnars Tuvefabrik ut i vårgrönskan till ett protestmöte mot Leif Johansson och AB Volvos styrelse. En unik enhet hade smitts inne i verkstäderna – trots de ofta hårda politiska motsättningar som har funnits i de fackliga fejderna inne på fabriksgolven. Nu var det uppåt 800 arbetare som i en samlad och kraftfull protest tog en förlängd lunchrast och gick till storms mot AB Volvos ledning.

Lastvagnars arbetare har under den långa vintern manglats med ständigt nya varsel. Med en ständig oro över sig, nästan en psykisk terror, tack vare den salamitaktik som Leif Johansson och hans styrelse utsatt sina anställda för. Likt korvskivor har skikt efter skikt av arbetarkollektivet varslats bort.

Men nu brast det. Nu kom de ut i vårgrönskan med sin gemensamma misstroendeförklaring mot AB Volvos ledning. Dra tillbaka varslen eller avgå! – var kravet från massmötet, en kompakt namninsamling och IF Metalls lokala gruppstyrelser.

Det här har inte varit en rolig vecka för Leif Johansson. Ändå försökte han i förrgår visa verkligt ledarskap genom att ”ta tjuren vid hornen” genom att kalla sina anställda till ett stort informationsmöte. Tanken var att ”dämma i bäcken”. Att vinna personalen för sin syn och slippa en besvärlig offentlig konfrontation vid huvudkontoret senare samma dag. Men det mesta gick snett. Folket buade och busvisslade. Ingen kunde förstå varför han och styrelsen bränt så mycket pengar under de goda åren. Varför den inte sparat i ladan som man säger. Varför den försökt slå nära nog världsrekord i utdelning till aktieägarna genom att bara under ett par år låta 35 miljarder kronor försvinna från bolagets kassa.

Uppvaktningen vid huvudkontoret gick inte att stoppa och Johansson valde att fly fältet genom att hänvisa till en fullspäckad agenda, som det så fint heter numer. Kanske flög han upp högt i det blå med sin svindyra privatjet. Hundratals arbetare höll sig i stället kvar på jorden och körde efter jobbet i kolonn på vägen upp till huvudkontoret för att vara med när namninsamlingens krav skulle lämnas över. En hälsning från IF Metall i Umeå lästes upp och möttes med jubel:

Vi och våra medlemmar skulle gärna ha deltagit i protesten tillsammans med er. Företagets felaktiga diagnos – för att sedan amputera bort personal och kompetens på våra fabriker i Umeå och Göteborg måste få ett slut och mötas med starka protester.

En enad kamp från alla Volvos fabriker verkar idag vara den enda medicin som biter på Volvoledningen.

Allt stöd till er idag och vår gemensamma kamp till försvar för våra jobb.”

Javisst är det så. ”Det är bara enighet som ger styrka” var också den gamla fackföreningsparoll som gång på gång var med i Tuvearbetarnas protester. För tänk om? Tänk om IF Metall:s och LO:s ledningar öppnat alla fördämningar inför dagens I maj genom en landsomfattande politisk strejk i går mot varselekonomin, bonusdirektörerna och deras regering. Då hade det bara behövts ett enda tåg här i dag. En tanke ännu så länge ”otänkbar” för de flesta. Inte kommer den heller närmare genom det som sägs vara våra egna tidningar. Aftonbladet, Dagens arbete och LO-tidningen. Där tigs motstånd och protester ihjäl.

Här är jag själv i gång. Ett tack till Tomas Johansson för bilderna från I maj.

I stället har vi fått den tragiska debatten om vad Wanja ska säga i dag – och vad Mona i dag ska säga om Wanja. Om Olle Ludvigsson, Volvo Verkstadsklubbs gamle ordförande, i dag EU-kandidat och huvudtalare däruppe på Götaplatsen senare idag, om vad han ska säga behöver vi inte spekulera i. Han brukar nämligen inte säga så mycket. I vart fall kommer han inte att prata om veckans arbetarprotest från sina gamla arbetskamrater. Eftersom han själv nyss som fackets representant i AB Volvos styrelse röstade för den senaste aktieutdelningen på 4 miljarder.

Den här våren sägs också bankpesten ha kommit till Sverige. När det gäller svinpesten som inte är lika farlig, menar man nu internationellt att den ska kallas för Den nya influensan. Något som inte gillas i svenska regeringskretsar eftersom det osökt leder tankarna till De nya moderaterna. Svinpest och moderater kan ju förknippas med varandra. Men tillbaka till bankpesten, där Anders Borg säger att ”vi har exponerats i Baltikum” genom att Swedbank och SEB där skaffat sig en massa dåliga krediter. Men varför vi skulle ha exponerats är obegripligt. Ingen av oss här, väldigt få svenskar har lånat ut några pengar till balter. Men hur som haver med detta ansvar så handlar det denna gång inte om ett litet harmlöst hemmatillverkat virus från bankernas stior i Stockholm – som under i början på 90-talet. Denna gång handlar det om ett globalt virus som genom en mutation vid den finansiella sektorns sammanbrott nått den reala eller den verkliga ekonomin, all vår produktion av varor och tjänster. Den nyliberala revolutionen såg det internationella finanskapitalet – med investeringsbanker, riskfonder och försäkringsbolag – ta makten i samhällsekonomin. Industrikapitalismens era skulle vara över.

Men i en väldig strömvirvel försvinner nu denna värld av värdepapper utan värde. Som vore det pappersskräp som sugs ner i en gigantisk kloak. Den nyliberala revolutionen har segrat ihjäl sig och världens arbetare och alla andra utsatta grupper står nu inför massiva försök till globala sociala kontrarevolutioner. Vi lever i en bråddjup global recession som våra barnbarn kanske kommer att kalla den Stora Depressionen. Om tre år kanske varannan tjugoåring är arbetslös i vårt Göteborg. Av dagens 30 000 studenter som då är färdigutbildade kanske bara 15 000 får jobb. Hur kommerdå den här stan att se ut?

Och tänk då också om den hemska sanningen är att Leif Johansson har rätt. Inte med sin hantering av aktieutdelningarna eller med sina inköp av privata jetplan för nära nog en miljard – utan helt enkelt i den meningen att aktieägarnas jakt på kortsiktiga vinter faktiskt står i motsättning till långsiktig planering, viktiga personalbehov och samhälleliga intressen.

Vi lever mitt i en exceptionell kris som kräver exceptionella politiska svar. Från socialdemokratins sida finns det inte en endaste idé, inte en endaste tanke om den väldiga omvälvning som krävs. Den har avsagt sig alla anspråk på att företräda ett framtida jämlikt demokratiskt samhälle. Den kan inte föreställa sig ett samhälle där de finansiella och industriella naven för produktion av varor och tjänster är under demokratisk ledning och kontroll. I stället för som nu helt beroende av enskilda individer med den personliga girigheten som lockbete.

Från den stora gemensamma I Majdemonstrationen i Paris. Enligt fransk press

”tycktes NPA vara närvarande överallt”…

Endast en återfödd kämpande internationell arbetarrörelse kan skapa en krisplan, ett övergångsprogram som pekar mot ett samhälle där spekulanter och privata finanshajar för gott jagats bort. Det är för denna politiska omvälvning inom arbetarrörelsen som vi socialister demonstrerar första maj 2009. Det är därför som vi i Socialistiska Partiet, tillsammans med Rättvisepartiet Socialisterna och många politiskt oberoende människor inför årets val till Europaparlamentet samlats i opposition underifrån på europeisk nivå för att sprida budskapet att kapitalismen måste bort för att jobben, välfärden och klimatet ska kunna räddas. Som en del av denna europeiska budkavle, med det franska (NPA) som en viktig inspirationskälla, har vi beslutat att föra fram en svensk antikapitalistisk kandidatur i årets EU-val. Vi vill med detta sprida det växande europeiska motståndet och understryka behovet av nya kämpande arbetarpartier. Vi vill lyfta fram både behovet och möjligheten av att bryta kapitalismens förödande grepp och sätta, som det en gång hette, folkets väl före storfinansens.

I morse njöt jag av mitt morgonkaffe till engelska BBC:s morgonnyheter. Ni vet jag har en sån där parabol på ett träd hemma. Där diskuterade man med hetta i ett reportage om det franska samhället nu är på tröskeln till en social revolution. Det hela illustrerades med bilder från Det Nya Antikapitaliska Partiets aktiviteter: NPA sågs som spjutspetsen i många av de sociala rörelserna.

Något försvenskat tänkte jag avsluta med några av de franska kamraternas paroller:

Det är kapitalismen med dess

aktieklippare och bonusdirektörer:

DET ÄR NI SOM ÄR PROBLEMET

DET ÄR VI SOM ÄR LÖSNINGEN!

ALLT TILLHÖR OSS ALLA

OCH VI SKA JAGA BORT ER!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,AB3,

Bloggare: Svensson,RödaMalmö,

2 reaktion på “När våren kom till Göteborg

  1. Pingback: 1-maj i Göteborg | Svensson

  2. Pingback:   1-maj med Socialistiska Partiet — Mullvaden

Kommentera