SAAB, La dolce vita och Bersluskoni…

Vad händer sedan

med Trollhättans

oskyldiga, lilla

brudtärna?

Anita Ekberg i La Dolce Vita…

Veronica Lario, Silvio Bersluskonis hustru, har tröttnat på sin mans “alla krumsprång med minderåriga”. Hon begär nu skilsmässa. Han har varit och firat 18-årsdagen med en dotter till en kompanjon samtidigt som han struntat i sina egna barns myndighetsdagar. Han har inte minst raggat ”unga kvinnliga skönheter” som kandidater för det egna partiet till det kommande EU-valet. Bersluskoni är helt enkelt för betuttat i Det ljuva livet, La Dolce Vita.

Silvio Bersluskoni bönar om att få vara kvar i Veronica Larios famn…

Samtidigt förkunnar Fiatchefen Sergi Marchionne att han vill få till stånd ett ”Bröllop i himlen”. Familjen Agnellis biljätte vill ta över inte bara Chrysler utan också Opel, Vauxhall och SAAB, alltså General Motors viktigaste varumärken i Europa.

I dag är Marchionne på friarstråt i Tyskland och går ner på knä för flera tyska ministrar.

Blir det av stundar ett märkligt bröllop. Inte blir det katolskt sedesamt utan snarast en mer frisläppt ormgrop. Ingen av de bilmärken Marchionne vill para ihop har internationella erfarenheter, eller global spridning för att tala bilspråk. Chrysler, med sina gamla tunga jeepar och bensinslukare som Pontiac, har bara 8 procent av sin omsättning utanför USA. Fiat är baserat i Italien . Opel i Tyskland. Vauxhall i Storbritannien och lilla brudtärnan SAAB i Norden. För att det äktenskap som åstundas ska bli varaktigt krävs enorma kapitaltillflöden och en brutal omläggning av de olika företagens verksamheter. På en global marknad går det i dag bara att överleva med en global arbetsfördelning. Från forskning/utveckling över produktion till marknadsföring. Agnellis har inte många euros att tillföra utan Marchionnes affärsidé bygger på att dels kunna köpa konkursbon för nära nog symboliska summor, dels att få loss väldigt mycket statliga stödpengar från de olika regeringar som eventuellt blir inblandade. Ett lyckat bröllop kräver också väldiga fackliga eftergifter. Amerikanska bilarbetarförbundet, UAW, har redan accepterat grova försämringar när det gäller arbetsvillkor i stort, löner, sjuk- och pensionsförmåner mm i utbyte mot att den egna fackliga byråkratin går in som storägare i företaget. Naturligt nog skulle den nya biljätte som eventuellt skapas vara helt skild från Agnellis övriga tillgångar. Inte minst hans kanske mest älskade företag, ”La Forca Juventus”, alltså en av Italiens mest legendariska fotbollsklubbar, som definitivt inte kommer att vara en del av en generös hemgift. Skulle det ”Himmelska bröllopet” sluta med ett helvete ska familjens egna pengar vara säkrade och den kära fotbollen ska fortsätta att rulla på Agnellis planhalva.

För SAAB som är under rekonstruktion och där vare sig ägaren GM, regeringen eller fackföreningsrörelsens IF Metall, har haft eller har någon strategi för framtiden kanske utspelet kan ses som en räddning. Men som Veronica Lario nu visat så är baksidan av La Dolce Vita ofta Divorzio all’italiana. Vad händer då med den oskyldiga lilla brudtärnan från Trollhättan?

Marcello Mastroianni i en annan filmklassiker…

För SAAB som knappt längre säljer några bilar och som är mitt i bilkrisens stormcentrum finns framtiden i stället i en socialisering av den svenska fordonsindustrin, då framförallt med Volvo PV och just SAAB i blickpunkten. En socialisering, med klimatomställning av produktionen och som kan bli till en del av arbetarnas krisplan för hela Europa.

En politisk inriktning som Arbetarinitiativet driver i sin kampanj inför EU-valet 7 juni. Läs mer: ARBETARINITIATIVET.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,SVD1,SVD2,SVD3 ,

SD,AB2,AB3,AB4,

Andra bloggare: Svensson,

7 reaktion på “SAAB, La dolce vita och Bersluskoni…

  1. Han heter Berlusconi, med ”c” Hur kan någon ha missat nåt sånt?
    Vad är ”klimatanställning”? Nytt jobb åt en metorolog?

  2. Varför skulle folk köpa fler SAAB-bilar bara för att det kommer en annan ägare?

    Staten som ägare har provats förut, i det numera nedlagda Sovjetunionen.

    Och inte ens i Kina förespråkas förstatligande av företag, tvärtom: privatisering!

    Nej, statens skall inte alls gå in och styra detta. Jag vill inte satsa mina skattepengar i detta. Om inte SAAB kan göra bilar som folk vill köpa så har de inget existensberättigande.

  3. Stavning var mening att vara ironisk, alltså att ge en vink om att karln är en slusk. Ironi är svårt, men tanken är god.

    ”Anställning” ska givetvis vara omställning. Tack för korrekturet.

  4. Det känns som att det är mycket luft i Fiats nya expansionsplaner och jag är tveksam till om de verkligen har de finansiella musklerna att inte bara ta över utan också klara såväl Chrysler som GM Europe genom lågkonjunkturen. För övrigt ingår Seat i Volkswagen-gruppen, inte i Fiat. Däremot skulle SAAB passa rätt så bra in tillsammans med Alfa Romeo och Lancia – och skulle kanske kunna få en och annan spännande impuls från Ferrari och Maserati.

  5. Hej Kalle. Där ser man hur det kan gå när man för en stund lever i förfluten tid. Vid ett besök vid Fiats anläggningar, hos strejkande arbetare 1979, träffade jag spanska bilarbetare från SEAT. Då var SEAT en del av Agnellis domän. Det var detta minne som satt kvar inne i hjärngloben. Men som du så riktigt påpekar blev det även här skilsmässa på italienska och Wolkswagengruppen tog över. Men detta stärker samtidigt min analys. De nationella säregenheterna går att det finns enorma skalfördelar att hämta vid en sammanslagning. Men den blir också oerhört socialt brutal, om den inte ska misslyckas. Dessutom lär det behövas kapitaltillskott som aldrig går att räkna hem när man jobbar på en global marknad med vinst som kompass.

  6. Och du vet självklart att Berlusconi är en slusk därför att du talar självklart italienska och förstår allt vad gubben säger. Han är inte lika rättfram och hederlig som mona och vanja, kan tänka mig!

  7. Pingback: Fiat, Saab och odugliga svenska journalister | Svensson

Kommentera