Politisk vendetta i Göteborg

Så fullbordar (s) sitt svek

”Ansvariga kommunpolitiker har vägrat svara på alla våra frågor Det är bara när vi ställer oss i vägen som de försöker komma med några argument”, menade Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundets styrelse för avdelning 4 i Göteborg, när ett hundratal göteborgare i torsdags kväll samlades för en sista protest mot kommunstyrelsens förslag att privatisera hamnen.

Hans ord besannades när kommunstyrelsens vice ordförande Jan Hallberg dök upp, passade nog bakom en M-skylt, för att försöka tränga sin in till mötet. Eftersom Helgesson just stod i vägen blev det ett kort men eldfängt ordbyte där Hallberg ändå hann avslöjas som totalt okunnig om ekonomin för Göteborgs hamn. I hans värld var det bara lager, kajanläggningar och kranar som var lönsamma. De arbetare och tjänstemän som i all otaliga skeden förflyttar godset, vare sig det är med truckar, kranar eller datorer, de är däremot bara en ”förlustaffär”…

Det blev en dyster kväll för oss som har vår ”hembygd” i Göteborg. Nere från Lilla Bommen drog den råa höstkylan från Göta älv upp mot Börsens bakdörr vid Södra Hamngatan där vi samlats. Vi höll ut i nära två timmar i rusket. Men det rödgröna kommunstyret höll sig nogsamt borta från uppvaktningen, som var ett gemensamt initiativ från arbetarrörelsen i hamnen. Ett smått historiskt samarbete mellan Transport och Hamnarbetarförbundet demonstrerades med en gemensam banderoll, där bägge fackföreningarnas emblem lyste i det röda fältet.

Inne i Börsen överlät borgerligheten heder(s)mordet på de anställda främst åt rörelsens egna ledare. Det var kommunstyrets ordförande Annelie Hultén och den gamle ordföranden, näringslivets gôa gubbe, Göran Johansson, som ledde den nyliberala vendettan mot sina egna. På Hamn4:ans hemsida refereras Johanssons argument:

”Göran Johansson påpekade att han genom personliga kontakter visste att utförsäljningen av stuveriverksamheten I Göteborg är ett mångårigt krav från de största rederierna som anlöper stadens kajer. Johansson menade att man nu måste sälja ut för att vara dessa till lags”.

Efter alla år i redarnas soffor är Johansson så förblindad av näringslivets diskreta charm att han utan att skämmas säger att det handlar om att vara dessa till lags. Han är du och bror med redarna. Men har vägrat att prata med sina egna.

Ute i kylan på gatan såg jag också hur en av socialdemokratins ledamöter, Ann-Sofie Hermansson, undvek att ens kasta en blick på ”sina egna” när hon smet förbi uppvaktningen. Hermansson brukar ofta i sina krönikor för Göteborgs-Posten skrymta om att hon en gång kört truck och ”jobbat fackligt” på Volvo. Men maskinförarna i Göteborgs hamn kunde hon inte ens hälsa på.  Hon menar som den Mona Sahlin hon brukar glorifiera, att ”driftsformerna” inte spelar någon roll.

Miljöpartiet röstade med sina borgerliga vänner och (s). Den ende sverigedemokraten höll naturligtvis med. Vänsterpartiet hade reserverat sig i kommunstyret och röstade emot. Hedersamt! Men blir det likadant i det tänkta regeringssamarbetet med (s) och (mp)?

”Det är för djävligt”, sa Transports ordförande Patrik Östbjerg när jag frågade honom om hur det kändes att alla hans partikamrater i kommunstyrelsen inte ens ville prata med honom. En frusen höstdag var till ända. Men självklart inte hamnarbetarnas stridbarhet. Det känns fint att läsa avslutningen på ”4ans” hemsida:

Nya bolag, samma stuvarkollektiv

En tråkig kväll för oss som hamnarbetare och göteborgare, men avdelningen vill ändå uttrycka vår tacksamhet egentemot alla engagerade kommuninvånare som kom till manifestationen och stod med oss hamnanställda i novemberkylan. Nu väntar delvis nya förutsättningar för Hamn4ans medlemmar efter nyår, när Göteborgs Hamn inledningsvis delas upp i fyra separata bolag med samma kommunala ägare. Med sammanhållning och en levande facklig tradition kommer vi att hantera den situationen också.

Här är de argument

Som aldrig besvarades

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentera