Lars Ohly kör av vägen

Under ett år har många av dem som försökt att ratta Saab på rätt spår in i framtiden kört av vägen eller krockat. Trots att bilens ingenjörer och arbetare utvecklat teknik för en av världens säkraste familjebilar har de inte lyckats hålla sig på körbanan. I dag gör Vänsterpartiets en våldsam avkörning. Men först plock från dagens tidningar:

”Jag tror att det här är slutet för Saab”, säger Lena Mellin, Aftonbladets politiska kommentator.

”Saab har två nya bilar baserade på GM-teknik, Saab 9-5 och Saab 9-4X. Båda kommer ut på marknaden inom kort. Saab har aldrig varit bättre rustade”, säger däremot Robert Collin på samma tidning. ”Trollhättan, tyskarna och amerikanerna har äntligen börjat förstå varandra och GM låter Saab fortsätta vara Saab. GM nu kommer att behålla Saab och att en eventuell försäljning nu kan väntas först om några år. Fabriken i Trollhättan är toppmodern, löneläget i Sverige är inte jättehögt och produktionskostnaderna är låga. Framtiden ser ljus ut.”

”Nu krävs ett mirakel för att rädda SAAB”, menar Svenska Dagbladets ledare.

.”Det är för mig uteslutet att staten skulle gå in som helägare till Saab. Det finns inte på kartan. Det måste vara en privat intressent som driver företaget”, menar Maud Olofsson. Hon tycker också att ”oppositionen ska vara tacksam för att någon förstår att värna skattebetalarnas pengar. Hade vi lyssnat på dem hade vi haft närmare åtta miljarder borta hos ett multinationellt bolag som GM, utan att vi säkrat ett enda jobb”.

Även Lars Ohly börjar med att resa gravstenen för Saab: ”Mycket pekar på att Saab inte överlever”, menar han. Naturligt nog lägger han slentrianmässigt över ansvaret för dödsfallet på regeringen. ”En aktiv regering borde direkt ha tagit initiativ till att söka nya ägare”, är budskapet. Han tycker att man pratat ner företagets värde. Däremot vill han inte förstatliga Saab! ”Jag tror inte att det är en långsiktig hållbar lösning”, är hans slutsats. Egentligen ganska självklar om ens största önskan i livet är att få komma med i en regering med ett borgerligt program. Men Ohly vill ändå till sist ”rädda vad som räddas kan” och tycker att regeringen ska prata med parterna en gång till. Självklart för att skjuta till en del pengar för att få upp humöret hos Koenigsegg Group och dess ryska och kinesiska kapitalgrupper.

Hela Ohlys utspel i dag är en våldsam avkörning för att komma ifrån en person som jag tror nog fortfarande vill kalla sig för socialist. Uppenbart känner han sig paralyserad inför de våldsamma rörelser och snabba omvälvningar som sker när det gäller världsmarknaden för personbilar. Men har man väl accepterat att dessa förändringar är lika oundvikliga som våra naturlagar, då har naturligtvis Saab, med sina juniorvolymer ingen som helst framtid som en självständig fordonsproducent. Koenigsegg kanske bara spelar poker. Gårdagens kort kanske bara var en bluff. Kanske finns det en ny kines bakom hörnet som vill ha en premiumbil i sina utställningshallar. Kanske är det Robert Collins som har rätt. Nästa vecka skulle då Saabs nya modeller få skina i GM:s stall tillsammans med Chevrolet, Cadillac, Buick och GMC. Vad vet vi. Vad vet jag. Men Saab på egna hjul ute på den världsmarknad där det råder en kronisk överproduktion av personbilar – ”i den gamla världen” – kommer inte att kunna rulla särskilt långt.

I den här debatten bjuder då Lars Ohly bara på söt konfekt. Maud Olofsson kan suga och smaska i sig efter behag. Inte många – inte heller jag – menar i dag att staten tjänstvilligt ska ösa in osäkra miljarder av våra skattepengar till några nya osäkra ägare.

Bakgrunden till hela den här diskussionen är mycket mer än de för tillfället 3- 4000 jobb som det handlar om i Trollhättan. För en tid sedan var det ett skakande reportage i Aftonbladet om avindustrialiseringen av Sverige. Hundratusentals jobb är på väg bort och kommer aldrig mer tillbaka, menade professorn i ekonomisk historia Lars Magnusson. Han har naturligtvis helt rätt. Om vi accepterar marknadslagarna som nya naturlagar och konkurrenskraft i stället för social nytta som vårt rättesnöre för var i världen vår industriproduktion ska ske. Magnusson målar upp en dyster framtid. Hans framtidsdom är inte vacker för städer som Eskilstuna, Motala, Trollhättan och Södertälje. De kommer att tyna bort:

Industrin kommer aldrig att behöva återanställa alla människor som nu har tvingats lämna sina jobb. På sikt får den allt mindre betydelse för den totala sysselsättningen. 200 000 jobb kommer att försvinna permanent. Industrin kommer aldrig att behöva återanställa alla människor som nu har tvingats lämna sina jobb. På sikt får den allt mindre betydelse för den totala sysselsättningen. Problemet för den svenska och europeiska industrin är att den inte längre är konkurrenskraftig. De svenska honnörsorden brukade vara ”kvalitet” och ”spetskompetens”. Nu är det tveksamt om vi kan skryta med dem längre. Inte för att vi har blivit sämre, utan för att andra länder har kommit i fatt oss och gått om. Det finns ingenting som vi producerar i dag som inte kan göras någon annanstans i världen till ett lägre pris. Fordonsindustrin är väl det tydligaste exemplet på det, säger han.

Lars Ohly vill inte vara med om statlig industriproduktion. ”I längden är det inte hållbart”, menar han. För hans del är det en programmatisk kapitulation, en knäböjning för de fria marknadskrafterna. Entrébiljetten till det tänkta regeringssamarbetet. Nu tycker inte heller jag att en enkel paroll som ”Förstatliga Saab” är ett politiskt lösenord som känns helt rätt i mun. Det smakar lite Vattenfall. Lite DDR. Kravet ”Socialisera hela fordonsindustrin”, ”Under kontroll av arbetare och tjänstemän” är däremot helt rätt. Det är den parollen vi skulle ha fått höra från IF Metall:s  eller Unionen:s ledare i dag. Men när det gäller fackliga  krav  är deras svar lika tomma som de svarta hålen  i vinterns fågelholkar. För när det gäller den här professorn, Magnusson, har han ett grundfel när han berättar om vad som väntar runt hörnet. Skälet till att i stort sett de flesta industrivaror kan göras till ett lägre pris i andra länder är att detta sker tack vare billig hårdexploaterad arbetskraft och en hänsynslös förstörelse av miljön. Det finns ingen som helst naturlag eller något förnuftigt skäl till att våra kylskåp, verktyg, bilar eller TV-apparater ska göras i Korea eller Kina. Eller i Tyskland. Samtidigt som vi ska leva med massarbetslöshet och social utarmning här hemma.

Även med gigantiska satsningar på bra och gratis kollektivtrafik kommer det i Sverige och i Nord-Europa i övrigt att behövas säkra, klimattåliga mellanbilar för ett otal person- och distributionstransporter. Delvis spårbundna i tätorterna. Hybrider eller elbilar för områden med glesare befolkning. Konstruerade i material som fullt ut kan återanvändas. I dag rullar det fyra miljoner personbilar i Sverige. Även om siffran halveras inom överskådlig tid finns det och kommer det i hela Nord-Europa att finnas ett socialt behov av fordon i den klass, i det segment, där det i dag finns kunnigt arbetsfolk, anläggningar och infrastruktur i Sverige. Det är därför vi måste socialisera hela fordonsindustrin. Innan kontor, verkstäder, fabriker och kunniga människor är bortsopade.

Det är berättelsen om den möjligheten vi aldrig kommer att höra från vare sig Lars Ohly eller den rödgröna alliansen i övrigt.

Det är därför jag är medlem i Socialistiska Partiet, som vill diskutera med alla om den absoluta nödvändigheten av att bygga ett nytt, brett, demokratiskt parti för alla löntagare och all ungdom!

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Saab, Koenigsegg, Lars Ohly, Maud Olofsson, Socialisering, IF Metall, Unionen, GM, bilindustrin

I pressen:SVD1;SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,SDS1,SDS2,

Bloggare:Jinge,RödaMalmö,Svensson,EttHjärtaRött,