Valspurt i Storbritannien – men det blir löntagarna som förlorar

.

.

Målfoto kommer att avgöra!

.
”Detta är troligen den sista dagen med en labourregering i parlamentet. För en hel generation. Kanske för alltid.”
Johann Hari i Independent

k

Ska Tories David Cameron lyckas med sin valspurt?
.
Valspurten i det brittiska valet är på väg att avgöras med målfoto. Väljarna har tappat förtroendet för den traditionella politiska eliten. Många är osäkra över hur de ska rösta och  i natt kanske ingen av de tre stora partierna lyckas med att bilda en traditionell brittisk enpartiregering. Ett styre baserat på en egen majoritet i det parlament där ledamöterna röstats fram i  650 enmansvalkretsar. För en kandidat räcker det kort och gott med att få flest röster och det finns inga utjämningsmandat. ”The winner takes it all”.
För det nerslitna och avruggade imperiets alla löntagare är det redan klart att valet kommer att bli en tragedi. ”Deras” gamla parti Labour är lika nerkört som imperiet. Sönderkört. Söndertrasat. En tragedi som den radikale och internationellt belönade journalisten Johann Hari försöker hantera i dagens Independent.
För hans del började dramat med glädjen och segerruset med Labours och Tony Blairs jordskredsseger i parlamentsvalet 1997. Han var 18 år och allt var möjligt. Högern och konservatismen var bortsopad och en helt ny värld var möjlig.

.

”Vi trodde att vi röstade på en etisk utrikespolitik. Men vi fick ett krig som dödade miljoner civila och där vi var medskyldiga till tortyr”, skriver Hari som själv fått flera av världens mest prestigefyllda journalistpris för sin bevakning av kriget i Irak. ”Vi trodde att vi röstat för ett mer jämlikt Storbritannien. Men i verkligen blev ´dom smutsigt rika´ mer smutsiga och rika och kraschade den globala ekonomin”…

.

Liberalen Nick Clegg har ryckt hela sista varvet.
Men håller han ända fram till målsnöret?
Det bästa med honom är att det smutsbruna
British National Party inte syns lika mycket i loppet.

.

Johann Hari är besviken på Labours 13 år. Djupt besviken. Men han biter sig fast vid det förhållandet att Labour ändå sedan 1997 har ökat satsningarna på den offentliga sektorn med 57 procent. Skolor och sjukvård har fått mer pengar. Detta försvarar inte den större ojämlikheten eller de döda barnen i Irak, menar han. Men det är en skillnad.
Han varnar för att med Cameron vid makten väntar bara nerskärningar och hans valtaktik blir därför att rösta mot Tories och deras David Cameron. Ibland på Labours och George Browns kandidater. Ibland på liberalerna med deras Nick Clegg. I någon enstaka valkrets på en kandidat från det Gröna partiet.
En annan radikal skribent från  New Left Review, Tony Wood,  har helt tappat förtroendet för Labour. Hans slutsats efter en längre analys i tidskriften är kategorisk. Kärv och skoningslös:

.

”Vilken regering som helst med en sådan förskräcklig meritlista bakom sig förtjänar att bli straffad vid valurnorna. Om ansvaret inför väljarna ska ha någon mening. Det utmärkande när det gäller Labours meriter – det ena mördande kriget efter det andra; en slavisk hängivenhet för finansvärlden; med ett hejdlöst förespråkande för ojämlikhet; privatisering och fragmentering av den offentliga sektorn; återkommande övergrepp på civila rättigheter; skandalös korruption – allt detta innebär att de förtjänar att sparkas ut. ”

.

En del socialistiska grupper och mindre partier i Storbritannien ställer upp med egna kandidater. Där finns Respect Party som med sin karismatiske George Galloway siktat in sig på tre valkretsar. Partiet stöds av Fjärde Internationalens brittiska sektion Socialist Resistance. Där finns också en valkoalition kallad Trade Unionist and Socialist Coalition. Med flera mindre fackföreningar bakom sig och den skotske socialisten Tommy Sheridan som sitt mest kända namn. Koalitionen ställer upp med fyrtio egna kandidater och där ingår bland andra Socialist Workers Party och The Socialist Party. Det brittiska Kommunistpartiet ställer upp med sex egna kandidater men stödjer aktivt flera andra. Där det inte varit möjligt att aktivt utmana Labours kandidater med egna namn uppmanar vänstern människor att trots allt att rösta på Labour.

.

George Galloway. Örikets mest fantastiska talare och agitator
.
Den socialistiska vänstern är svag och splittrad. Men alla dess viktiga komponenter förenas i en viktig slutsats: oavsett valresultat så måste varje kommande regering mötas av en kamp för jobb, mot nerskärningar i den offentliga sektorn och för stora offentliga investeringar i miljövänlig energi- och industriteknik. Socialist Workers Party med tidningen Socialist Worker planerar exempelvis en stor nationell konferens i maj, där kampen för jobb står i centrum.
En förhoppning är också att den kroniskt splittrade brittiska socialistiska vänster kunde förenas i ett bredare gemensamt parti. Många försök har gjorts. Nu är det dags att lyckas.


.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN2,AB1,AB2,AB3,AB4,Expr1,Expr2,SVD2,SVD3,GP1,

Bloggare: Svensson,

Lämna ett svar