Betala inte statsskulden.
Den är redan betald.
.
Ett spöke hemsöker Europa. Det hängs ut som en varning för att vanan att ”leva över sina tillgångar” leder till kriser som den Grekland just nu sitter fast i.
När statsskulden beskrivs rusar media i taket och skrämmer nyfödda med feta rubriker: DU FÖDS MED 70 000 I SKULD, eller någon annan fantasisumma.
.
Vem blir inte ledsen när man sitter fast i skuldfällan?
Nyliberala ekonomer påminner oss ständigt att Staten måste uppföra sig som en ansvarsfull familjeförsörjare och inte spendera mer än vad familjen klarar av. Men när en så ovanlig figur som en ansvarsfull familjeförsörjare ser över hushållets utgifter och upplåning kollar han/hon också alltid in vilka tillgångar familjen har. Hur ska familjen annars kunna planera vad den kan låna för sina framtida investeringar och utgifter?
Samma sak gäller också för en stats utgifter och skulder om än med två viktiga skillnader: staten kan eventuellt låta sedelpressarna rulla vilket en familj inte kan och staten kan instifta skatter vilket familjeförsörjaren inte kan.
Men likt en familj ska Staten naturligtvis se till vilka tillgångar som finns. Att skrämma upp befolkningen med att den är skyldig astronomiska summor utan att samtidigt tala om hur stora våra gemensamma tillgångar är måste anses oärligt om inte rent av en bluff för att få gemene man att svälja beska mediciner.
.
EUs politik är inte bättre än kvacksalveri.
För det är precis vad det handlar om– beska mediciner. Europas samtliga regeringar viftar med spöket och kräver av befolkningen att den ska dra åt svångremmen under ett antal år framåt. En dags rubriker i internationell press visar vad som väntar de arbetande. Den aktade franska dagstidningen Le Monde hade den 25 maj bland annat följande rubriker om den ekonomiska krisen:
-Storbritannien: Drottningen godtar åtstramning
-Italien antar ett sparpaket på 24 miljarder euro
-Europa kräver att Grekland drar åt tumskruven ett varv till
-IMF kräver snabba reformer av Spanien
-Danmark stramar åt.
-Storbritannien: Sparpaket på 6,2 miljarder pund
Ett litet axplock som kan tiodubblas. Varje land i EU tävlar nu om vem som kan locka befolkningen till att svälja den beskaste medicinen. Att det handlar om en hästkur ska ingen tvivla över.
Men hur är det egentligen med statsskulden och dess påstådda farlighet för ett lands ekonomiska situation? Greklands statsskuld som ligger kring 130 procent av BNP sägs ligga långt över smärtgränsen för ett land och ett bevis på att landets befolkning är ett gäng slösare.
.
Angela Merkel letar förebilder i naturen.
Det kan starkt ifrågasättas att statsskuldens storlek i sig är ett problem. Därför att det beror mycket på vilka som äger statsskulden. Speciellt när det gäller att skydda sig mot hajarna på den internationella finansmarknaden. Se till Japans statsskuld som nu ligger strax kring 200 procent av BNP, det vill säga mycket högre än alla länder inom eurozonen som nu pekas ut som ansvarslösa skojare. Ändå finns det ingen som spekulerar mot den japanska yenen och driver landet mot ruinens brant.
Var är hemligheten? Jo, att den japanska statsskulden till 95 procent ägs av landets hushåll och därmed inte kan hamna inom räckhåll för de stora bankernas och fondernas giriga handlare. Det är den nyliberala avregleringen av kapitalrörelserna och utbudet av statsobligationer på den internationella marknaden som gett storbankerna och kapitalfonderna möjlighet att låna ut pengar till enskilda stater genom att köpa ett lands obligationer.
Hur har olika staters skuld hamnat i bankirernas händer? Den nyliberala offensiven för sänkta skatter segrade i snart sagt alla länder i OECD. Undantagslöst var det de rikaste som fick mest pengar i fickan tack vare skattesänkningarna på inkomster och på kapitalvinster. Staten fick därmed lägre inkomster. ”Teorin” att lägre skatter leder till högre tillväxt och därmed större statsinkomster är rent nonsens. För att uppväga skattebortfallet lånade allt fler stater pengar genom att ge ut obligationer. Med avregleringen av finansmarknaderna och kapitalets fria rörelser över gränserna kunde sparkapital köpa upp de statliga obligationerna och få ränta på dem.
Man kan säga att de rika fick jackpott både på gungorna och karusellerna. Först lägre skatter. Sedan köp av statsobligationer för pengar som inte staten beskattade längre, Och till sist säkra inkomster i form av ränta på statsobligationerna. Fiffigt va?
.
Vissa har vunnit på både gungorna och karusellerna.
Så gick det som det gick. De fattigaste länderna i EU skuldsatte sig mer än andra för att kunna hänga med i EU-karusellen. Enligt IMF såg skuldsättningen 2009 ut på följande sätt:
Italien 116% av BNP, Grekland 115, Portugal 77, Frankrike, 77, Tyskland 73, Storbritannien 68, Irland 65 och Spanien 53 % av BNP. Diktatet från Maastricht om maximum 60% av BNP i statsskuld ligger som synes i ruiner. Samma sak gäller regeln om maximum 3%-igt budgetunderskott.
EUs/IMFs räddningspaket är inte en hjälp till Grekland. Det är i första hand en garanti till de storbanker och kapitalfonder som sitter på enorma summor av grekiska statsobligationer så att de kan vara säkra på att utlånade pengar kommer att betalas tillbaka. Enligt Reuters har Europas banker cirka 2 300 miljarder euro i statsobligationer från Grekland, Spanien, Portugal, Irland och Italien i sina bankvalv. Inte undra på att de biter på naglarna inför perspektivet av en skuldsanering eller ännu värre, ett stopp på återbetalningarna.
Den så kallade hjälpen till Grekland är i själva verket lån till Aten med ränta på fem-sex procent och med stenhårda villkor. I utbyte kräver Tyskland, IMF och andra EU-länder att statens utgifter, förutom de militära, ska kapas med knäna.
Att det ska drabba de arbetandes levnadsstandard och pensionärernas inkomster presenteras som ett axiom. Det skrivs alla på näsan att det inte finns någon annan lösning än restriktioner och ”reformer” som ger människorna skrämselhicka.
Ingen verkar ha dragit lärdom av den djupa 30-talsdepressionen. Sänkta statsutgifter, lägre löner och pensioner, sämre social service och andra ”besparingar” bara skjuter den ”verkliga ekonomin” i sank. Med mindre pengar i fickan spenderar befolkningen mindre på köp av varor och tjänster, företagen avskedar och den onda spiralen tar fart. Att aktiemarknaderna dök på nytt efter den första dagens eufori då sparpaketet lanserades beror på att alla inser vad som kommer att bli följden av den svältkur som EUs regeringar planerar- en ny och djup recession.
.
30-talets soppkök är tillbaka.
Det är främst Angela Merkel och det tyska industrikapitalet som ligger på för att EU ska krypa bakvägen ut ur krisen. Det är en stenålderspolitik som allt mer liknar 30-talets vansinne. Egentligen ska den tyska industrin tacka ”slösarna” i södra Europa för den tyska exportindustrins stora framgångar de senaste fem åren. Hade alla länder i EU följt samma väg som Tyskland, det vill säga sänkt levnadsstandard för de arbetande och allt för exportindustrin, hade det inte funnits några köpare av Merkels varor.
Men kan man gå andra vägen? Kanske man ska spendera sig ur krisen? Varför inte attackera vinsterna i framför allt finanskarusellen och höja den arbetande befolkningens andel av ett lands totala inkomster till den nivå som rådde innan den ”nyliberala revolutionen”?
-Det begriper ju en barnunge att det inte går eftersom det är vinsterna som ger investeringarna och jobben, svarar i kör borgerliga och socialdemoratiska politiker, bankirer, professorer, och andra förståsigpåare.
.
Men det finns fakta som ingen av dem gärna pratar om. En allt större del av ekonomins vinster realiseras i finanssektorn trots att den själv inte producerar något av värde. Och en allt större del av dessa vinster går inte till nyinvesteringar i den ”verkliga ekonomin” utan till ökad aktieutdelning. Det är pengar som på nytt injiceras i finanssfären eftersom det är där vinstsugna kapitalägare de senaste decennierna snabbast gjort sina kap.
Alltså skulle man kunna med en solidarisk och internationellt inriktad arbetarrörelse minska aktieutdelningen i företagen och öka lönerna utan att det påverkar företagens utgifter. Vad som tas från aktieutdelningen hamnar i lönekuverten. Summan av företagens utgifter ändras inte och investeringarna påverkas inte. Dessutom ger naturligtvis ökade löner mer i statskassorna som därmed får lättare att upprätthålla en god samhällsservice.
Wanja Lundby-Wedin är ordförande i de europeiska fackföreningarnas konfederation och borde ha något att säga om hur EUs regeringar går till frontalattack mot den arbetande befolkningen. Är det någon som hört henne säga något om solidaritet med Greklands arbetare?
.
Vadå solidaritet med Greklands arbetare?
Ändå har de som säger att det är nys och orealistiskt att styra över aktieutdelningen till lönekuverten helt rätt. Men bara därför att Bryssel och EUs medlemsregeringar helt sitter i knäna på de internationella storbankerna. Hur den internationella bankfinansen räddades av gigantiska offentliga stödpaket under 2008 är bästa beviset för dess samband med den politiska makten. Att nu samma banker och fonder dessutom tar sig in köksvägen och fritt kan spekulera mot de svagare europeiska ländernas statsskulder utan motstånd är bara bevis för samma intima relation.
-Ta det tillbaka, sjunger Mikael Wiehe på sin senaste CD. Ja varför inte. Ta allting tillbaka som den arbetande befolkningen förlorat under de nyliberalas flitiga ”reformerande” av samhället. Det är ett helt program i sig. Men det kan inte förverkligas utan att all makt att spekulera i din framtid tas ifrån bankirerna och utan att samhällets beslut om investeringar och konsumtion styrs av verkliga sociala behov och inte enskilda kapitalägares behov av så stora vinster som möjligt.
De pengar som bankirer och fondförvaltare använt till att köpa statsobligationer och till att spekulera med mot statsskulden kommer från de gigantiska övervinster som finansvärlden sugit åt sig på bekostnad av de arbetandes inkomster de senaste decennierna och som får allt svårare att hitta vinstgivande objekt att investera i den ”verkliga ekonomin”. Därför cirkulerar de allt snabbare i en karusell vars enda funktion är att omfördela redan producerade rikedomar till de som inte behöver mer.
.
Den gode Mikael har lösningen.
-Ta det tillbaka. Så ska det låta. I praktiken innebär det att statsskulden ska upphävas, kort sagt förklaras ogiltig. Varför betala tillbaka pengar till en finansindustri när det handlar om pengar som till att börja med togs ifrån dig, mig och alla andra arbetande människor av samma industri efter att den ”enda politiska vägens” män och kvinnor ändrat lagar och regler så att hajarna kunde göra vad de gjort.
Upphäv statsskulden. Det är också att upphäva politikens kryperi för finansvärlden. Det är att bryta upp de avtal och regler som antagits i Bryssel, att rasera det EU som sitter i marknadens knä. Det är att bygga ett annat Europa där våra gemensamma ekonomiska, ekologiska och sociala behov sätts i högsätet.
Det är att skapa ett antikapitalistiskt politiskt alternativ till de borgerliga och socialdemokratiska partier som ser sig som goda förvaltare av kapitalismen.
.
Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,AB1,DN3,SVD4,AB2,
Bloggare: Alliansfritt Sverige,Ekonomikommentarer,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Statsskuld, EU, Banker, Merkel, Wanja Lundby-Wedin, ETUC, Tyskland, Italien, Spanien,
Jag har nu kommit till vägs ände med denna blogg – tyvärr.
Hitta bloggen i samband med oroligheterna i Thailand och tyckte om det jag läste, både från bloggen ägare och de som kommenterade. Det kändes mera verklighetsförankrat än övriga media.
Jag fungerar så att så länge jag ser en vilja eller ett intresse att se på världen med öppet sinne där man är villig att ge den andra sidan rätt emellanåt (när den faktiskt har rätt) så känns det utvecklande. Jag finner däremot ingen mening i att på förhand veta att vad mottagaren kommer med för argument.
Benny, jag ger dig rätt i mycket av det du skriver men så länge du styrs av en ideologi och inte kan se utanför denna så blir du i längden trist att följa. Länken hit tas nu bort från mina favoriter.
Tack för kaffet
Kalmar,
Det står dig självfallet fritt att läsa vilka bloggar du vill. Ledsen att göra dig besviken trots ”att jag har rätt i det mesta jag skriver”. Jag tror att det är en sak du inte riktigt förstår. Alla som skriver eller säger något om ekonomiska och sociala händelser gör det utifrån en viss ideologisk uppfattning. Utan ett värderingssystem kan man helt enkelt inte säga ett jota om någonting. De som säger sig vara ”objektiva” (i bemärkelsen förutsättningslös) i sitt skrivande är endera naiva eller bluffmakare.
”Statsskulderna” är sedan länge betalda och din japanska jämförelse är verkligen briljant!
Benny, du har som vanligt rätt i det mesta som du skriver 🙂
Beskriver väl hur och varför situationen är som den är idag. Men bilderna och bildtexterna är bäst. 🙂
Berget,
Ja det japanska exemplet säger mycket om vad som händer när kontrollen över statsskulden hamnar i fel händer. Nu är det kanske dags att Japan hamnar i samma läge. På grund av den långt utdragna krisen i Japan har landets hushåll börjat spara mindre av sina inkomster. Sparkvoten är numera faktiskt lika låg(3%) som i USA från att ha legat kring 16-18% i början av 80-talet. Det gör att staten nu har det svårt att sälja sina obligationer till den japanska allmänheten och kanske snart måste börja vända sig till den internationella finansen. Men då måste också staten höja räntan på sin 10-åriga obligation som nu ligger på låga 1,3%
I Japan använder man Yen, Yen är det enda man kan betala sina skatter med i Japan. Men varför skulle den Japanska staten vända sig till utlänningar, den internationella finansen? Den internationella finansen tillverkar inga Yen, den enda som tillverkar Yen är japanska statens centralbank. Det verkar inte riktigt logiskt att Japanska staten skulle låna utländsk valuta för att sen växla dessa till Yen som centralbanken tillverkat.
Lasse,
Nja så går det ju inte till. Japanska staten ger ut statsobligationer i Yen som köps av utländska investerare/spekulanter. På samma sätt som amerikanska banker (eller svenska) köper statsobligationer i euro utgivna av exempelvis Grekland.
Ett lysande pedagogiskt inlägg. Tack för det.
Kerstin,
Tack för det.
”Är det någon som hört henne [Wanja]…”
Bonus Wanja vad skulle hon säga, denna stjärna som dumpat vad arbetarrörelsen hade av egen media av betydelse, lagt ner deras ekonomiska forskning och gud vet allt. Kommer inte ihåg vilket år det var men det var när kommunalarna var i stor konflikt och S och LO potentaterna inte visst hur de skulle vända sig för att inte synas. Första maj inföll mitt under brinnande konflikt och Wanja var Rörelsens huvudtalare i Malmö. Tänkte det ska bli intressant att höra vad denne gamle kommunalare har att säga om konflikten, men Wanjas ämne för den stora dagen var nåt intetsägande snömos om internationell solidaritet eller nåt sådant, jag väntade och väntad, snart kommer det ”KAMRATER I KOMMUNAL VI STÅR TILLSAMMANS I KAMPEN, LO STÅR PÅ DE LÅGAVLÖNADES SIDA!”, men jag väntade och väntade medan Wanja malde och malde sövande intetsägande pladder, för att inte hamna i koma fick jag så småningom ge upp och gå hem.
Japan löser in dessa obligationer och betalar ränta på dem i Yen, utländska investerare som köper Japanska statsobligationer köper dessa för Yen. Det viktiga är att inte sätta sig i skuld i någon annans valuta. Det har mindre betydelse om det är utlänningar eller japanska intressen som köper. Det är en väsentlig skillnad mot Grekland och Euroländerna som har alla sina skulder i någon annans valuta och har inga möjligheter att skapa egna pengar när det behövs.
Japans centralbank BOJ är en stor innehavare av statsobligationer liksom Japans Post bank som privatiserades 2007. Japan är ett kollektivistiskt samhälle och staten drar sig inte för att göra genomgripande åtgärder om de anser det ligger i nationens intresse. Att de skulle låta utlänningar spela Allan och köra med dem finner jag för otroligt, de när som helst lösa sin finansiering nationellt med lån eller sedelpress. Japaner har mer sunt förnuft än att frivilligt sätta sig i Greklands situation. Om man endast tillåter utlänningar sälja knappt fem procent av bilarna i Japan varför skulle de låta utlänningar köra med dem när det gäller den japanska statens affärer.
Dessutom är det minskande sparandet bra för den Japanska statens skuldsättning det innebär att japanerna konsumerar istället och ökar aktiviteten i ekonomin och där med statens skatteintäkter.
Även den svenska statskulden ägs till största delen av landets medborgare, antingen för att man sparat i obligationer utgivna av riksgälden, eller via pensionsfonderna. Utlandsskulden utgör en relativt liten del av statsskulden.
När ni vill skriva av statsskulden så innebär detta alltså att jag som arbetar hårt och sparat/sparar till pensionen i riksgäldsobligationer inte ska få mina pengar när jag blir gammal och behöver dem. Som vanligt vill ni socialister spendera andra människors pengar. Men som Thatcher sa: ”Problemet med socialismen är att man förr eller senare får slut på andra människors pengar att spendera”. Resultatet av detta såg vi i Sovjet och Kina innan reformerna, och nu i Nordkorea, Venezuela och på Kuba. Fattigdom och armod sprider sig, prostitution och barnarbete blir allt vanligare, samtidigt som regimerna måste nyttja allt mer våld när befolkningen revolterar då de vill ha det som i de kapitalistiska västländerna.
Att plundra pensionssparares pengar är i och för sig tyvärr inte så ovanligt i Sverige heller. Under min livstid så har först Kjell-Olof Feldt, sedan Ann Wibble (i en krisuppgörelse med S), sedan Göran Person plundrat mina pensionstillgångar för att betala av på sina politiskt skapade skuldberg. Tack och lov har jag också kunnat spara en del pengar i aktier. Känner mig betydligt tryggare med de pengarna, trots upp och nedgångar över tid, jämfört med de som finns i de politiskt styrda pensionsfonderna.
Rudis,
Det är många i Sverige som äger statsobligationer men den stora majoriteten av dem äger bara små summor. Det visar SCBs sammanställning över kapitalägande. Om vi accepterar påståedet att alla innevånare är skyldiga exempelvis 70 000 kronor och kommer att via skatter vara med och betala dessa 70 000 är det ju ingen förlust om skulden avskrivs så länge innehavet av obligationer ligger långt under de 70 000.
Lasse,
Greklands och andra euro-länders statsobligationer är utgivna i euro. Det gör ingen skillnad jämfört med Japan. Skillnaden med Japan är att skulden ägs till 95 procent av japanska hushåll, via framför allt Posten. Greklands skuld ägs till största delen av tyska och franska banker.
Benny,
Det är klart att det är ett problem, då tvingas ju långivaren att ta fullt ansvar min del av skulden. Vi konsumerar alltså upp långivarens pengar, oavsett vem denne är. Leder alltså till en överföring av resurser från ansvarsfulla långivare som vill hedra sina avtal till oansvariga låntagare som vill bryta sitt.
Men om jag röstat fram politiker som dragit på sig en statsskuld är jag naturligtvis också betalningsskyldig för den (detta gäller även greker, engelsmän, etc), precis som jag anser att staten är skyldig att fullgöra sina åtaganden mot mig när jag lånat pengar till dem. Avtal skall hållas, inte brytas på det sätt du föreslår.
Sedan förstår du nog inte riktigt vad ditt förslag skulle göra för Sveriges framtida möjligheter att lånefinansiera verksamheter. Endast ett fåtal aktörer lånar ut till den som en gång varit så oansvarig som du föreslår att vi ska vara, och då till Greklandsräntor (i bästa fall).
Återigen så tvingas jag konstatera att din lösning på alla problem går ut på att du vill konsumera för andra människors pengar.
Benny Men om staten inte betalar sin skuld, vem vill då låna ut pengar nästa gång budgetunderskottet sticker iväg.
Göran,
Det är inte budgetunderskottet jag diskuterar utan statsskulden. Om Staten inte hade sänkt all beskattning på framför allt de rika och inkomster på kapital funnes det ingen anledning till att Staten lånar pengar. Det är grundbulten i kritiken. Nu har de rika fått skattesänkningar och för de pengar de tjänat på det kan de köpa statsobligationer som ger en hyfsad ränta. Det är att vinna i båda ändarna. Bingo.
Rudis,
Om du läser om min text kan du se att den inte handlar speciellt om Sverige. Det är ett principiellt resonemang som leder till idén att statsskulden är betald eftersom de som köpt skulden redan kammat hem mer än vad de behöver.
Det gör all skillnad i världen om skulden är i nationens egen valuta eller om den är i någon annans. Euron är någon annans valuta, det är inte Greklands valuta.
De [Japan] kan förstås utsättas för en attack av den egna kapitalistklassen som vi blev i 90-tals krisen, men det går bara om regimen är svag, extremt okunnig eller själv vill spela med i charaderna. Med Carlsson, Sahlin, Persson och Feldt i ledningen för det förment statsbärandepartiet är det förmodligen det andra alternativet som gällde på den planhalvan.
Det finns förstås illavarslande tecken på att det som hittills mest varit förunnat väst kan ha fått fäste i solouppgångens land, man hade långe närt förhoppningen att det bara var i ”väst” som media och politiker hade fått kollektiv hjärnblödning när det dödliga nyliberal viruset spridit sig som en farsot.
”Det är klart att det är ett problem, då tvingas ju långivaren att ta fullt ansvar min del av skulden. Vi konsumerar alltså upp långivarens pengar, oavsett vem denne är. Leder alltså till en överföring av resurser från ansvarsfulla långivare som vill hedra sina avtal till oansvariga låntagare som vill bryta sitt.”
Det var också en beskrivning av dagens finansiella värld där krediter skapas med ”kreativa” finansiella hävstänger. Där ett subprimepaket pumpas upp så att när bubblans spricker orsakar det förluster på minst 10 gånger eller mer av det underliggande värdet. Jo dessa ”ansvarsfulla långivare” har det inte lätt, som om gudarna inte längre stod på deras sida mot det ansvarslösa lättsinniga proletariatet som tar varje chans att djävlas med dem.
Benny budgetunderskott resulterar väl ökad statsskuld. Vad jag kan förstå är du motståndare till att ekonomin skall stimuleras i lågkonjukturer,
Sedan att staten sänkt skatter för rika och vanliga löntagare betydligt är väl problematiskt. Men de pengarna hade inte räckt till ändå och den stimulans som dessa ger hade uteblivit.
Lasse,
Euron är Greklands valuta. Ingen kan spekulera mot Greklands ”växelkurs” gentemot euron eftersom alla E-16 använder samma valuta.
Göran,
Jag är inte motståndare till stimulanspolitik om dess syfte är att öka vanliga löntagares köpkraft. Däremot visar alla seriösa vetenskapliga undersökningar att skattesänkningar för de redan rika ger ingen stimulans till den verkliga ekonomin. Det bara leder till att mer fritt flytande kapital kastas in i den finansiella karusellen på jakt efter mycket , mycket snabba vinster.
Man kan säga att Greklands mer liknar Argentinas då dollarn var valutan som peson garanterades att ha samma värde som än en nation med egen valuta vilket de inte har. Grekland använder Euron som ges ut och sköts med penningpolitik av ett övernationellt organ som politikerna inte får försöka påverka på minsta sätt, tror till och med det kan bli fråga om fängelse. Euron är en aldrig tidigare skådad konstruktion, en hybridvaluta, ett fullskaleexperiment med Greker m.fl. som försökskaniner.
Jämförelsen med Sverige gällde inte främst attacken på kronan utan att man hade den självpåtagna tvångströjan att utlämna sig åt marknaden för att låna upp i svenska kronor, man kommer ihåg den där Skandia direktörsfjanten Wolrath som av och till gjorde sina politiska utspel om att man skulle inte köpa statens obligationer. Sen gör den socialdemokratiska regeringen fanskapet till styrelseledamot på Stockholms Universitet.
Så här i efterhand kan man inte få annat intryck än att det gick ut på att banka ner svensken i knäppkängorna, jämna vägen för intäde i EU mm. Det är otroligt amma kan göra så mycket fel på en gång om det inte finns en avsikt. Där satt de på podiet Ingvar Carlsson och Mona Sahlin och ”räddade” landet tillsammans med de ekonomiska nyliberala extremisterna Bildt och Wibble.
Sen fick man Persson och EU det kan väl inte var en högerkonspiration?
”Inträdet i EG kommer att medföra de mest dramatiska förändringarna i Sverige på 100 år – ja, kanske någonsin. Följden blir omfattande neddragningar inom den offentliga sektorn, frysta transfereringar och privata lösningar inom samhällsservicen.”
Peter Wallenberg
Och detta sålde Carlsson sin heder för.
Ingen kan spekulera mot Euron, det är flytande och lovas inte vara utbytbar mot en viss växelkurs. Men i sk ”straw poll” ger Japanska ekonomijournalister den 30% chans att överleva.
Benny,
Så du tycker alltså på fullt allvar att en rimlig princip är att om”de som köpt skulden redan kammat hem mer än vad de behöver” så är detta tillräckligt för att staten ska kunna avstå från att uppfylla ingångna avtal gentemot sina medborgare eller andra avtalspartners?
Fundera ett tag på hur du tror att den här typen av avtalsbrott kommer att påverka möjligheterna att ingå avtal i framtiden och återkom med ett genomtänkt svar.
Rudis,
Problemet är att vi inte talar samma språk. Du undrar hur det ska gå med framtida avtal inom det existerande samhällets ramrar , det vill säga en kapitalistisk marknadsekonomi. Jag frågar mig hur man ska kunna bryta upp samma marknad och samhällstruktur för att skapa något bättre och humanare än dagens ekorrhjul.
Problemet är inte olösligt, bara man kan tänka utanför den kvävande eurolådan, som grabben nedan som är etablerad expert på penningen.
EU can help Greece by …
…
… It turns out that the solution to Greece’s problems in particular and the sovereign debt crisis in the eurozone in general is simple. European nations–especially Germany–must now pull together, show solidarity with Greece and act in unison: Member countries should do the sensible thing, and all exit the eurozone. …
…
This simple step would solve the European sovereign debt problem–and not only that of Greece–in one stroke: While all national debt would become external debt denominated in a foreign currency (the euro), this euro would be without the backing of any economy. It would collapse, reducing the local currency value of euro debt to virtually zero.
Effectively, the Year of Jubilee would be called: All eurozone national debts would evaporate–without any default. Greece’s sovereign debt problem would be solved, as would that of Portugal, Spain and Ireland. And even the national debts of France and Germany would no longer exist. Taxpayers in all eurozone countries would benefit as they never have before. Taxes could be lowered. Public spending could be boosted all over Europe, for instance, on national health insurance, medical care and generous pension systems. Free, high-quality education for all could be introduced and maintained across the eurozone. Governments would have enough money to tackle the important challenges of the day, such as climate change and demographic problems–instead of wasting decades on a misguided and dangerous project to create the United States of Europe (which was concocted by the U.S. Office of Strategic Services, the Central Intelligence Agency’s predecessor).
…
There has to be a catch, some readers might feel. True, European banks are one of the largest holders of euro government bonds. Many such institutions would become technically bankrupt and insolvent (once again) as a result.
But we are quite used to this state of affairs by now, and in addition to suddenly having ample fiscal leeway to sort out the banks in each country, with the re-establishment of national central banks a much cheaper and more efficient method could be used to restore healthy banking systems: how did the Fed keep the U.S. banking system afloat?
It used the central bank’s power to rewrite balance sheets and bought their nonperforming toxic assets–at prices closer to face value than market value.
…
Why have we copied money-creating banking and compounding interest from Babylon, but not its policy of debt cancellation, which was thought necessary in such a system? Instead of debt cancellation, which is transparent, we have financial and banking crises every few decades. This is a far less transparent process. It also accelerates the problem the Babylonians wanted to counteract, namely the increasing concentration of wealth and power in the hands of the few.
…
Terrific work! This is the type of information that should be shared around the web. Shame on the search engines for not positioning this post higher!
Benny,
Jo, jag förstår faktiskt att vi har lite olika åsikt om hur samhället bör organiseras. Men ditt förslag är som jag ser det en kritik mot en grundbult som måste hållas oavsett samhällssystem, kapitalistiskt eller socialistiskt.
Varför frågar du, jo för att om inte ingångna avtal hålls så faller naturligtvis direkt förtroendet mellan människor. Sådant man kommit överens om förkastas direkt av den part som kan vinna på detta. Ett samhälle utan förtroende kommer aldrig att bli framgångsrikt, oavsett om det är kapitalistiskt eller socialistiskt. Och oavsett vad jag tycker om vår skattepolitik så är jag mycket glad att majoriteten (inklusive mig själv) betalar skatter i enlighet med demokratiskt fattade beslut. Sedan kommer jag att arbeta med all min kraft för att få det demokratiska systemet att sänka skattenivåerna, men det är en annan sak.
Ditt förslag innebär dock att socialister ska ha rätt att avstå från att erkänna ingångna avtal, och detta måste ju då rimligen innebära att du också accepterar att de som tycker att skattenivåerna är för höga bryter mot lagen för att undvika dessa skatter. Eller? Och hur ska du under din nya samhällsmodell garantera att förtroendet för ingångna avtal upprätthålls?
Rudis,
Så här kan man säga. Folket som har ingått ett sorts samhällskontrakt med den borgerliga demokratin och den kapitalistiska marknadsekonomin kan ändra uppfattning och besluta att bryta kontraktet därför att marknadsekonomin inte längre kan tillfredställa den stora majoritetens behov av materiella och framför allt sociala tjänster. Då kanske aktieägarnas prioritet i behovslistan upphör.
Det är naturligtvis vare sig jag eller några isolerade socialister som kan göra en sådan förändring. Det är en social revolution där majoriteten inte längre accepterar vad den accepterat hittills.
Se det som en utopi om du vill. Jag föredrar att leva med den utopin än att acceptera det samhälle som växer fram inför våra ögon just nu.
Benny,
Jo, du argumenterar för det samhälle du vill skapa och jag för mitt , men ge gärna svar på några frågor innan vi enas om att vara oense.
Hur ska du i ditt samhälle undvika att misstro sprider sig mellan människor? Och utan detta, kan man då skapa ett framgångsrikt samhälle? Mitt svar är nej. En av Sveriges främsta konkurrensfördelar är just att folk litar på varandra i högre utsträckning än i andra länder ( t ex USA där allt ska regleras i kontrakt).
Och är det just inte din utopi som tvingade fram lagar om republikflykt i öststaterna? Om du får som du vill i ovanstående förslag och (till exempel) så många läkare vill fly från Sverige så att folkhälsan i stort kommer att försämras av detta hur kommer du då att hantera det? Låta dem flytta, eller? Låt mig uttrycka mig försiktigt, jag ser vissa risker med din utopi, precis som med alla utopier. Historien gör mig inte direkt mer trygg, hoppet om utopia brukar inte sällan leda till förtryck.
Det är just detta som gör den liberala marknadsekonomin överlägsen. Vi som förespråkar detta lovar ingen orimlig utopi, vi utlovar ett samhälle där alla bör ges lika utgångspunkt, men där utfallen tillåts skilja sig åt.
Hej och tack för tyckandet! Kul att ni tänker efter, allt som sägs i TV är ju inte sant 😉
Statskulden är dock av liten vikt för oss Svenskar och de flesta andra i euro-zoonen. Här skapas inte pengar i första hand som lån till staten, utan som lån i privat sektor. Dock är inga pengar tillgängliga för de som inget äger, då de endast kan få pengar genom jobb, och inga jobb finns i tider när mängden lån som ges ut inte täcker amorteringarna på alla tidigare lån. Eftersom pengar skapas när du lånar på banken, förintas även pengar när du amorterar. Bankirerna har skapat ett system där pengar ständigt förstörs, och de är de enda som kan skapa nya. Med andra ord har de monopol på en vara som alla behöver.
Och ja det är centralstyrt globalt. Observera expansionen i Japan efter kriget och hur den gick rätt in i väggen när det globalt infördes en begränsning av utlånandet, skapandet av pengar med andra ord, i slutet av 80-talet. Japan låg mycket när denna gräns efter att ha kört pressarna varma under många år och var tvungna att justera sin penningpolitik. Det som egentligen hände under denna period var att bankirerna som kontrollerade industrin här i väst efter andra v.k grundade en centralbank i Japan. Sen tryckte de pengar de lånade till Japanerna, med vilka japanerna byggde infrastruktur och tillverkningsindustri. Sen var de fast i samma fälla som vi.
Akta husbubblan här i Sverige. Den spricker inom ett par år tror jag…
Ursäkta att jag är osammanhängande, hoppas jag kan inspirera, inte påverka!
M v h