.
Jag är fortfarande medlem i IF Metall. Om än som pensionär med en blygsam avgift och en blygsam aktivitet. Nu är det inte ett bullrande verkstadsgolv eller ett stormigt medlemsmöte som gäller. På sin höjd kallas vi till julkalas med kaffe och pepparkaka…
Men i mitt hjärta river det lika svårt som förr när jag ser min ordförande Stefan Löfven framträda. Det borde vara dags för en verklig gräsbrand i vårt förbund. Ett metalluppror där medlemmarna pensionerar sin ordförande – eller snarare skickar honom till den fackliga åldringsvården.
.
.
I en intervju nyligen för Aktuellt om en eventuell ny roll som ordförande för socialdemokraterna valde han att stolt – och glad som en nybliven pappa – att visa upp en bild där han satt i det svenska stridsflygplanet Jas Gripen. I och för sig fullproppat med amerikanska strategiska komponenter. Men ändå. Det var den bild av sig själv som han ville visa upp för det svenska folket. Svensk verkstadsindustri när den är som bäst. Med metallbasen i cockpiten…
Samtidigt piskades ”Ungdoms- eller Lärlingsavtalet” igenom på Metalls avtalsråd. En ren lönedumpning där arbetsgivarna ska kunna hyra in ungdomar – upp till 25 år – för skitlönen 12 481 kr/mån.
I går var det dags igen. Redan efter Mona Sahlins avskedstal eller snarare ”undergångstal” applåderade Löfven så högt det gick:
”Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som a-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se a-kassan som en omställningsförsäkring.”
Nu fyller han i för SVT Aktuellt. ”A-kassan kan inte vara för evigt utan måste tidsbegränsas”. Med Löfvens borgerliga världsbild måste man välja. Höja taket i A-kassan så att fler får ut 80 procent under en kort tid. Vad han själv med Reinfeldts språkbruk väljer att kalla ”Omställningsförsäkring”. Eller en något längre omställning men då med lägre tak. För att ge A-kassan ”legitimitet” väljer han själv det första alternativet.
Vad Stefan Löfven glömt och Mona Sahlin aldrig ens funderat över är att A-kassan – som historiskt varit fackföreningsrörelsens livsnerv – inte är en kortfristigt försäkring. Inte en humanitär inrättning där man ska dela med sig lite av medlidande med dem som blivit av med sina jobb. Det handlar vare sig om välgörenhet eller ett bidrag. Det handlar om en klassolidaritet där de som har arbete med en hygglig lön motverkar lönedumpning, en försämring av de egna lönerna, genom att garantera de arbetslösa ett sådant försörjningsläge att dessa slipper att jobba för skitlöner.
Med en hög A-kassa. Inte ”i evighet” utan i väntan på ett nytt jobb med hygglig lön. Det är då vi hindrar arbetsgivarna från att försämra lönerna för alla arbetande människor. Med denna fackliga utgångspunkt går inte kampen för en bra A-kassa att stämplas som en rörelse för ”bidragstagare” eller ”förlorare”. Då blir den i stället en facklig och politisk strid för löner som vi alla kan leva av.
.
.
1:a maj demonstration – 1906 . Kaptensvägen vid Folkets Hus;
Tolvkanten, den röda bokhandeln i Malmberget.
,
Jag vet inte om Stefan Löfven är ute i egen sak när det gäller valet av ny ordförande i SAP. Det mer troliga är att han plogar framför Sveavägens entré för Sven-Erik Österberg, som är en av de hetaste kandidaterna i partiets jakt på en ersättare till Sahlin. För passande nog har Österberg samtidigt turnerat i media med samma budskap. Nu är tragiken lika stor oavsett vem av de bägge det hela handlar om.
Men när det gäller Löfven handlar detta inte bara om vem som ska leda SAP.
Det handlar om vem som ska leda IF Metall. När förbundets avtalsråd röstade om ”Ungdomsavtalet” var det en mycket knapp seger för ledningen. Man vann med den historiskt svaga siffran 76-71. När förbundets ordförande nu dumpar A-kassan är det dags för att bygga ett verkligt Metalluppror där verkstadsgolven gungar och bågnar av all vrede. Löfven måste dumpas. Han har säkert pensionsavtal så att han kan fortsätta med att leva i all välmåga…
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, Sven-Erik Österberg, IF Metall, Ungdomsavtalet, SAP
Facket är en kvarleva från förra sekelskiftet. Bara att skrota facket, vars pampar har fjärmat sig från sina medlemmar. Skall Sverige ha fackföreningar i framtiden så måste det uppstå helt nya fackföreningar, som inte betalar ut dessa miljoninkomster till pamparna.
Till och med en byråkratisk fackförening skyddar lite i kylan. Att stå helt utan vore som att gå ut naken i vår vinterkyla. Men jag håller med dig om att vi ska ha kämpande och demokratiska fackföreningar. Vi börjar med att försöka förändra lokalt och ser hur det går. Vart det slutar vet vi inte och det är inte heller så intressant. Det viktiga är att vi börjar. Gör vi ingenting. Händer heller ingenting.
”Facket är en kvarleva från förra sekelskiftet.”
Det må finnas pampar och att facket inte agerar i sina medlemmar intresse men det gör knappast Fack och att folk organiserar sig till något obsolet. Obalansen mellan en enskild arbetstagare och ett företag är enorm, den enskilde är förstås chanslös och utlämnad åt arbetsgivarens godtycke om han inte är organiserad. Dessutom är arbetsgivarna långt mer organiserade än arbetstagarna är, de har sammanslutningar och organisationer för det mesta.
Man blir inte sällan förundrad hur man kunnat slå i så många att det skulle vara dåligt att organisera sig och mycket bättre att vara utlämnad åt arbetsgivarens godtycke. Man blir närmast perplex över en sådan genuin dumhet, det är fullständigt obegripligt.
De har en mycket märklig inställning, alltså Lövden, Österberg, Sahlin et al. Jag frågar mig om de gjort någon djupare analys, att vindflöjeln Sahlin inte gjort det är väl inte mycket att tveka om.
Det de håller på med är i praktiken sk interndevalvering. Och det i landet som permanent har rekordstort exportöverskott. Detta stramar åt hemmaekonomin som är den största för sysselsättningen här i landet. Sverige som nation har inga som helst konkurrensproblem på den globala marknaden, tvärt om är vi en av de som klarat oss allra bäst. Att Grekland etc har ett stort handelsbalans problem att försöka justera är inte så mycket att säga om, om än sk interndevalvering torde vara det sämsta sättet att gör det. Når ett landet som inte har det minsta behov av att ”devalvera”gör det i futil förhoppning att på marginalen kanske men bara kanske öka sin export på marginalen och göra sitt överskott ännu större när hemma marknaden stramas åt är det närmast kriminellt både mot de egna medborgarna och inte minst mot folk i grekland, baltikum etc.
Med vår situation borde vi snarare revalvera och öka köpkraften hos de egna medborgarna och då också hjälpa de som har verkliga problem i sin utrikeshandel.
Men folk verkar förstås tjäna så pass bra att det skänker sina löner till kapitalisterna, facken tävlar om vem som kan ha mest nollavtal, landets finansminister använder pengarna han får av folket för att sänka deras löner.
Stefan Löfven kan man inte uppfatta som annat än en tragikomisk figur problemet är bara att han med sina tokerier har möjlighet att påverka och faktiskt förstöra livet för så många människor. Själv gick jaag den Fackliga grundkursen på Gladtjärn 1973 om någon där hade förfäktat alla dom egendomlija saker som trillar ur Löfvdens mun så hade den personen med största säkerhet med omedelbar verkan blivit utkastad från kursgården.
En annan som jag lärde känne under min tid i arbetsmarknadsutskottet där han under en tid var ordförande och som jag där kom att uppfatta som en rejäl, rakryggad och socialistiskt inspirerad person, Sven Erik Österberg, har tagit en utvecklingsbana i livet som jag är helt i avsaknad av intellekt att förstå.
Pingback: Eric Cantona om att göra en oblodig revolution, mer om Tariq Ali samt om att det finns många andra lösningar för ekonomin än de nyliberala (marknadsdiktatoriska) paradigmen, vilka borde beaktas… « reflektioner och speglingar II…
Pingback: Eric Cantona om att göra en oblodig revolution, mer om Tariq Ali samt om att det finns många andra lösningar för ekonomin än de nyliberala (marknadsdiktatoriska) paradigmen, vilka borde beaktas… « reflektioner och speglingar II…