.

Redan vid förrätten var det kört. Hemma blev det en bit korv från Onsala. På Nobelfesten serverades anka i press med vinteräpplen, pumpa, ättiksgrönsaker och kryddig gelé.

.

.

Maud Olofssons sista dans?

Vår huvudrätt var kokta potatisskivor, friterade i sprättig Bregott, tillsammans med bedagade rester från en skinkstek. Den föll igenom vid en jämförelse med den nobla tryffelstekta piggvar som serverades på en vintersallad med kantareller och oxsvanssky.

De noblas efterrätt blev också i en klass för sig. Len mjölkchoklad och apelsinbavarosie smaksatt med gammeldansk bitter serveras med apelsinsallad.

Hemma blev det en bit choklad och kaffe…

Nu är det ändå så att jag som socialist i grunden älskar ”Nobelfesten”. Bortser man från Fredspriset som alltid är en politisk fråga. Liksom också från Ekonomipriset som är lika politiskt och som Alfred Nobel ingenting har att göra med. Kanske dessutom Litteraturpriset. Ja, då är det mer än rätt att vetenskap och forskning belönas. Vi har ”Idol” och galor för än det ena till förbannelse. Men självklart är rätt och fint att hylla forskare som oftast gör insatser av banbrytande betydelse för oss människor.

Bortser man dessutom från de flesta gäster. Vid Nobelmiddagarna dryper det av människor som inte har tillfört mänskligheten ens udden av en tesked när det gäller kunskap. Vad har ”Prins” Daniel tillfört mänskligheten?

Bortser man dessutom från SVT:s urblåsta kommentator: ”Där är  Carl Bildt som väl anses som en av världens största tänkare”.

Ja, bortser man från detta.

Ja, då var det en riktigt fin tillställning. Framförallt kommer vi att minnas hästsparken från året pristagare i ekonomi mot Anders Borg och hans förnedring av de arbetslösa…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Nobelfesten, kantareller, prins Daniel,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,GP1,GP2,GP3,