-Väx för fan, väx.
Det ropar finanstidningen The Economists framsida ut i ett desperat försök att locka fram lite mer hår
på den snaggade världsekonomin.
Men var ska tillväxten komma från och vad är egentligen tillväxt? När den kapitalistiska marknaden löper amok och bygger så det knakar då jublar banker och spekulationsfonder. Livet leker och aktieutdelningar och bonusar fyller spekulanternas fickor.
Men är det tillväxt? Är det också en tillväxt som förbättrar vanliga arbetande familjers säkerhet och levnadsstandard? Svaret är ja på den första frågan men definitivt nej på den andra.
Ta en ordentlig titt på fotot ovan. Det är en spansk stad som stod färdig för redan tre år sedan. Nu är den på väg att förfalla. Ingen människa flyttade någonsin in i de här husen. Byggherrarna har gått i konkurs och bankerna lånade ut pengar till en frenetisk byggboom som nog många såg som vansinnig men som ändå ingen hoppade av i tid eftersom vinsterna lockade.
Staden ovan bidrog till den spanska ekonomins tillväxt. Utan tvekan. Om den förfaller till ruiner och måste rivas bidrar det också till tillväxten. Bygga eller riva det spelar ingen roll för tillväxten. Allt som kostar pengar ses som ett bidrag till tillväxten. Keynes sa en gång att man kan skapa tillväxt om en armé av arbetslösa sätts att gräva gropar och sedan fyller igen dem. De får betalt för jobbet och spenderar sina pengar till inköp av producerade varor och tjänster.
Men groparna bidrar naturligtvis inte till välfärden. Lika lite som de spanska spökstäderna bidrar till något annat än slöseri med materiella resurser, kapital och arbetskraft.
Men när finanstidningen The Economist leker trollkarl vill den locka fram tillväxt till varje pris. Det spelar ingen roll om det bidrar till att bygga ett bättre samhälle eller spökstäder. Bara det växer.
Grow, dammit, grow !
.
Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,Dagens Arena,AB1,DN4,SVD4,SVD5,AB2,
Bloggare:Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, The Economist, Spanien, Tillväxt, Kris, Spekulation,
Keynes ironiserade när han skrev det, men det är ju ändå grunden att det inte går att producera mer än folk har råd att köpa. I vart fall blir överproduktionen mest på marginalen och i speciella sektorer jordbruk bestående av det nyliberala idealet med många små aktörer har en förmåga till det (om det inte regelras) och förstås ibland som exemplet från Spanien men det är mer undantag, storföretagen är annars väldigt vakna på att justera produktionen när efterfrågan faller. Som vi sett i krisen var det stora BNP fallet till stor del blixtsnabb och kraftig neddragning av lager och investeringar.
BNP är ett mått på produktionsförmågan, det kan vara bra att vet, jag har för mig att måttet kom ur det miltära, man ville veta vilken produktionsförmåga finns för stål allt möjligt som behövs i ett läge när man blir avskuren från omvärlden, det är ju allt från malm, stål, byggnader till persedlar och mat. Med denna kunskap skulle man också kunna sätta in de produktiva resurserna där de mest behövdes.
Om produktiviteten och/eller arbetsstyrkan ökar måste antingen produktionen öka eller arbetstiden kortas om alla ska kunna få arbeta och det är rimligt i ett anständigt demokratiskt samhälle att alla som vill och behöver arbeta ska kunna göra det, det är även inskrivet i FN:s mänskliga rättigheter. De senaste decennierna har vi grovt brutit mot dessa mänskliga rättigheter som det annars brukar trumpetas om i tid och otid när det gäller det ena och andra men aldrig om att rätten till arbete är inskrivet där.
När Benny säger: ”(…)Bygga eller riva det spelar ingen roll för tillväxten. Allt som kostar pengar ses som ett bidrag till tillväxten. Keynes sa en gång att man kan skapa tillväxt om en armé av arbetslösa sätts att gräva gropar och sedan fyller igen dem. De får betalt för jobbet och spenderar sina pengar till inköp av producerade varor och tjänster.”, lägger Lasse till att det var ”Ironi” från Keynes sida. Själv har jag läst och fattat det så, att Keynes lyfte fram precis det Benny säger, men med tillägget att i slutändan måste ”grävandet” ge upphov till allmän stegring av vinstkvoten. Om inte, ja…
Vinsterna stiger, men numera förenat med av-industrialisering och en ännu hastigare social nedrustning. Vinster som självändamål! Det fungerar undergrävande.
Varför inte obligatoriskt tvångssparande av de stora bolagens likvida medel. Samlade i ett samhällsägt och -drivet investeringsmonopol. Med arbetslagen – inte fallskärmsbataljonen av direktörer – samlade via valda ombud i en årlig resurstilldelningsstämma, skulle allt vända. Ekonomin vore framme vid infarten till socialisering.
Bosse och Lasse,
Själv tror jag Keynes drog exemplet för att visa på en absurd aspekt i den kapitalistiska ekonomins nationalräkenskaper. Nämligen att BNP inte skiljer på bygget av en sjukhus eller ett krigsfartyg. Tillväxt som tillväxt. Därför var det noog både skämt och allvar. Annars hade han kunnat ta ett ”seriöst” exempel.
mvh
Benny
Det var hans, Keynes, sätt att åskådliggöra kringverkningar (multiplikatoreffekter) av ökad samlad efterfrågan, i motsats till resurser som läggs i träda. Men denna ”evighetsmaskin” hade sin gräns i vinstkvoten. Så hette det, och var seriöst och helt konsekvent med hans lära. Det LÅG en rationell kärna i det, på den tiden och fem årtionden framåt (t o m 19070-talet).
Gott slut på året, Boa
Bo,
Hans exempel var ju roligt. Alltså ett litet skämt. Annars hade han ju kunnat visa samma sak med en produktion av annat än gropar.
Gott slut på året också,
Benny
Ja, så kan man väl se det, dvs skämtsamt. Men så länge långsiktigt produktivt kapacitetsutnyttjande rörde sig i intervallen 95-98%, kunde faktiskt en gropgrävaraktivitet framkalla inkomster i flera avtagande led (förutsatt obundna medel i träda). Numera bara växer den andel kapital som ö h t inte vill fästa sig i långsiktiga investeringar, än mindre i anläggningskrävande produktiva verksamheter. Sett så, var Keynes popularisering något mycket mer än ett skämt. Det var signifikativt för den dåtida kapitalismen, fattar jag det som, hälsar bolibompa från Luleå
Bosse,
Jo skämt och allvar möts ju ofta i en effektiv kritik. Tack för uppskattningen av mina ”husfruar”.
Trevlig Helg
Benny
Pingback: Det där om Keynes och att gräva en grop och fylla igen den… « Sverige är inte världens navel!