”Vem ska jag skjuta?”

,

Vid gårdagens sorgehögtid i Tucson, Arizona, fick vi se och lyssna till predikanten Barack Obama. Jag prövade med att blunda och hörde då inte längre presidenten i Vita huset utan i retoriken. Ja, till och med i hans stämma och i hans tonfall hörde jag i stället Martin Luther Kings underbara röst.

.

https://i2.wp.com/lh5.ggpht.com/_hFyIVHLPW40/TS6UCtY4uBI/AAAAAAAAF2I/DY0SlcSCU5I/Fullsk%C3%A4rmsinf%C3%A5ngning%202011-01-13%20065504.jpg?resize=454%2C498

.

Obama inledde med en tröstande psalmvers och vände sig sedan till Bibeln: ”Skriften säger oss att det finns ondska i världen och att fruktansvärda saker händer som undgår människans förstånd”, menade han. ”Hemska saker händer och vi måste akta oss för enkla förklaringar. Ingen av oss vet vad som utlöste attacken och vad som kunde gjorts för att förhindra den”. Likt en nutida Messias kunde han också berätta att Gabrielle Giffords hade öppnat sina ögon för första gången strax efter hans och hustruns besök på sjukhuset…
Hans starka tal vädjade om försoning. Visst i ett passage fanns en liten åder av underförstådd kritik mot den republikanska extremhögerns uppskruvade och ofta våldsamma demagogi: ”Vi måste tala med varandra så att vi läker och inte sårar”. Men huvudådern var en enda lång vädjan om gemenskap. ”De krafter som söndrar oss rår inte på de krafter som enar oss. Våra förhoppningar och våra drömmar är gemensamma.”
Självklart har sorgen sin tid och ingen människa med vanligt vett ställer till med politisk agitation vid en minneshögtid. För stunden avstår man, böjer huvudet och utelämnar det svåra. Men Obama böjde inte bara huvudet inför döden och bad om tröst. I sitt sammanhang lyfte han medvetet, med Bibelns hjälp, in ett mycket bestämt politiskt budskap. Han vädjade helt enkelt om klassförsoning.

.

https://i1.wp.com/www.circleplayers.net/Show%20Pages/1011/GOW/images/grapesofwrath.jpg?w=584

.

I min bokhylla finns de två delarna av John Steinbecks roman ”Vredens druvor” från 1939. Tummade och sönderlästa. Boken är nobelpristagarens mästerverk och skildrar dramatiken med värme- och torkkatastroferna i den amerikanska Mellanvästern under 1930-talet med alla dess utblottade jordbrukarfamiljer. Romanen återkom året senare i en oerhört stark filmatisering av regissören John Ford. Henry Fonda spelade Tom Joad, en utarmad bonde som i en odödlig scen ligger på den av hettan och jordstormarna helt uttorkade och uppspruckna marken. Familjen Joad har som alla grannar berövats sin egendom av de giriga bankerna. Skörden och med den alla inkomster har bränts bort av solen. Lånen förfaller utan betalning och där på knä, bokstavligen i stoftet av allt han ägt, blir Joads fråga rakt in i kameran:
”Vem ska jag skjuta?”
En replik som var – och är – naturlig i detta land präglat av så mycket våld. Först fördrivning och utrotning av kontinentens indianer. Sedan ett blodigt inbördeskrig där slaveriet avskaffades. I det mexikanska kriget på mitten av artonhundratalet erövrades Kalifornien, Nevada, Utah, Colorado, Wyoming, New Mexico och delar av Arizona (!). Två världskrig, däremellan och sedan ständiga imperialistiska strövtåg. Vietnam i går. Irak och Afghanistan i dag. Det är våld i varje por av det amerikanska samhället och dagarna efter massakern i Tucson mer än fördubblades symboliskt nog (!) försäljningen av mordvapnet, en halvautomatisk Clock 19 i stadens stora vapenaffärer. I delstaten är det nästan lika lätt att köpa ett mordvapen som en ny mobil…

.

https://i2.wp.com/lh6.ggpht.com/_hFyIVHLPW40/TS6VskIZnNI/AAAAAAAAF2Y/VyF-gtbPbc8/Fullsk%C3%A4rmsinf%C3%A5ngning%202011-01-13%20070044.jpg?resize=398%2C467

.

Under minnesstunden. Michelle Obama och Mark Kelly,
Gabrielle Giffords man, fattar hårt varandras händer.

.

.

Under såväl 1930-talet som i dag är det i Amerikas Förenta Stater en stenrik överklass som residerar över ett brutalt klassamhälle. Det var de på pengar så lystna storbankerna som besegrade familjen Joad i Steinbecks roman och det är Goldman Sachs, JPMorgan Chase och alla andra finansiella girigbukar på Wall Street som härskar i dag.
På samma sätt som under 1930-talet har miljoner amerikanare kastats ut i arbetslöshet eller kortvariga deltidsjobb.  Hundratusentals familjer har fått lämna över sina hus till bankernas indrivare. Femton procent av befolkningen räknas som fattiga och i stormens centrum ligger Arizona. Där är det arbetslöshet och otrygghet som utgör den grå, hopplösa vardagen för ett otal människor. Etthundrasextio år efter USA:s erövring av Arizona har som en historisk ironi dessutom hundratusentals ”latinos” återvänt till sina ursprungsområden. I kölvattnet på den ekonomiska och sociala krisen har ”nybyggarlandet” därför fått svåra motsättningar med både laglig och illegal immigration.
Barack Obamas regering har gett ett enda kategoriskt svar på landets svåra ekonomiska och sociala kris: Fortsatta krig och ett hundraprocentigt stöd åt storbankerna. Landets borgerliga tvåpartisystem och dess förfallna fackföreningsrörelse innebär att det inte finns någon större samhällelig kraft som kan artikulera människors förtvivlan i politiska banor där kapitalismen kan ifrågasättas. I stället är det den republikanska högern, Tea Party-rörelsen och extrema våldsinriktade, mer eller mindre fascistiska grupper som fiskar i allt det grumliga vatten som rörts upp.
Hur hela profilen för Jared Loughner, som var baneman vid massakern, hur hela den profilen ser ut, vet vi inte. Men tillräckligt mycket har kommit fram för att de ideologiska markörerna ska bilda ett mönster. Hans förvridna hjärna har fått energi från Arizonas extrema högermiljö.
Se mer i min tidigare blogg: Kan man dö av en kopp te?
När Loughner, likt Steinbecks Tom Joad, frågar vem han ska skjuta, är det inte bara slump eller biblisk ondska som gjorde att han valde ut Gabrielle Giffords som sitt offer. Hon som gått emot Arizonas hårda immigrationslagar och röstat för Obamas sjukvårdsreform. Uppenbart har han fått en del av sina svar från den amerikanska extremhögern.
Den amerikanska drömmen från förra seklet, ”The american dream”, kan mycket väl, om det inte skapas demokratiska  socialistiska alternativ med en kämpande arbetarrörelse, då kan denna dröm under vårt nya sekel, mycket väl sluta med en fullständig mardröm.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
.
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,GP1,SVD5,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

5 reaktion på “”Vem ska jag skjuta?”

  1. Eller så är bankernas möjlighet att förfalska pengar bara ett resultat av politiska beslut som uppkom som ännu ett sätt för politiker att ta in en dold skatt. FED sägs vara privat men är ju defacto skapad av staten och uppehåller sin makt genom den. Den kollektivistiska klicken av politiker och FED-bankmän som använder statens våldsmonopol för sina egna syften ska förstås avsättas.
    Den enda vettiga lösningen för detta problem finns att finna hos den österrikiska skolan,men det är ju förstås diametralt motsatt vad en socialist vill.
    En återgång till den ursprungliga konstitutionen där penningtryckeri självklart ska tolkas som produktionsförfalskning på individers bekostnad.
    Här ligger rentav Tea-party-nissarna före dig i slutsatserna.

  2. En liten rättelse: Det var Henry Fonda som hade huvudrollen i filmen och som man ser på fotot 🙂

    Annars så är det nog rätt att man kan hitta hur mycket ondska som helst i Bibeln. Gud står för det mesta av denna egenskap i G:a Testamentet, där ha ständigt uppmanar sitt folk att mörda alla, män kvinnor och barn, varhelst de drar fram och lovar att stå dem bi i detta ondskefulla värv.

  3. Visst ska det vara Fonda. Hjärnan tänkte så men det fanns tydligen två andra ”program” någonstans i barken som korrigerade det hela. Dels efter föregående John Ford. Dels efter bilkungen Henry Ford. Så kan det bli med åren…

  4. Ta nu inte i så ni får näsblod.
    Fakta är att utan den amerikanska industripotentialen hade vi endera varit högerarmsviftare eller en sovjetrepublik. Ingetdera verkar särskilt lyckat av en vettig människa.
    Ni använder också så typisk vänstervokabulär. Kan ni skriva ”bank” utan att använda ”girig” som prefix? Har ni tänkt så långt att folk faktiskt sätter in sina pengar i en bank och den kan inte utan vidare ge bort andras pengar. Det låter ju storsint och bra att banken skulle avstått från att försätta människorna i konkurs men risken var att banken sedan inte klarade sig. Ni får det att låta som att bankerna av ren elakhet försatte alla de där hårt drabbade jordbrukarna i konkurs men var de egentligen intresserade av torra jordar och olönsamma jordbruk eller försökte de räddas vad som räddas kunde åt de som satt in pengar på banken?
    Så dagens situation. Upprinnelsen till den kris bolånen skapat var politiska åtgärder för att ge lån åt människor som egentligen inte var kreditvärdiga de lånen. Det gjordes under nittiotalet och redan då sade kritikerna att det kommer att bryta samman den dag priserna på hus inte stiger. Exakt vad som sedan hände. Det är rätt mycket en parallell till trettiotalets kris då klimatet under en period ändrade karaktär och omöjliggjorde jordbruk där det tidigare varit möjligt.
    Våldet i USA är ett problem men jag undrar om det är så mycket värre än på andra håll – i västvärlden alltså. Kom ihåg att USA inte är ett land – det är en kontinent. Vi får fasligt mycket intryck från häftiga TV serier och filmer och folk kan få för sig att det är så det är i USA. Jag har varit där ett antal gånger och det är inte värre i New York än i Stockholm. Jag har också haft kollegor från USA och de känner inte ingen det intryck många svenskar tycks ha.
    För många år sedan hade jag en kollega som kom från någon lite ort i Norrland. Han bodde i Bredäng som var känt för social misär, kriminalitet, rån och elände i allmänhet. Då han var på besök hemma undrade hur han kunde bo där och var förvånade över att han inte var skjuten eller åtminstone knivhuggen. Ändå var det inte värre att bo där än någon annan stans menade han.
    Samma sak med USA, det är inte så illa som vi kan få för oss av TV program och nyheter. Det är en kontinent och det händer mycket där. Slå ihop alla nyheter i Europa så får du se.

  5. Tack surgubben,
    Det är snällt av dig att bekymra dig om vår hälsa.
    hälsar Benny

Kommentera