Tunisiens revolution

Gammal censur – nya vapen.

.

Det går knappast att övervärdera den nya kommunikationsteknikens roll i den tunisiska revolution och Ben Alis fall. Internet var avgörande för att sprida information om vad som skedde i landet från timme till timme och för att sprida information om samling till demonstrationer.
Facebook, twitter, YouTube, bloggar, proxyservrar i utlandet och Anonymous var de den enda källorna till information som upproret hade till sin tjänst. Efter 23 års diktatur var teve, radio, press och vanliga tjänster via internet helt under regimens kontroll. Inte ett pip om protester ute i landet kunde höras i TV7 och andra kontrollerade media.
Via kontaktnät på facebook och andra cybermedia nåddes tiotusentals människor inom loppet av en timme. En ung student som deltog aktivt från revoltens start säger exempelvis till den franska tidningen Le Monde att samma kväll som Ben Ali gjorde sitt jag-ber-om-ursäktnummer och lovade att inte ställa upp till omval 2014 skickade han vidare 200 meddelanden till 300 kontakter som i sin tur skickade till sina kontakter. Inom loppet av ingen tid alls visste tiotusentals personer vad som var på gång och vad Ben Alis löften var värda.

.

Ben Ali är borta men hans parti håller ännu i regeringsrodret.
Omedelbart efter Ben Alis tevetal hackade Anonymous kanal TV7 och under två timmar kunde dess tittare läsa följande på rutan: ”Vi journalister fördömer polisens förtryck och kräver att Slim Amamou friges”. Slim var en av cyberaktivisterna som arresterades i ett tidigt skede av upproret.
Cybermedia var ovärderliga vapen i kampen mot diktaturens gamla censur och spelade en kanske helt avgörande roll under mobiliseringens gång. Utan information som sprids till potentiella demonstranter sker intet. Det är en lärdom som redan snappats upp i andra diktaturer och regimer med hård censur. Men erfarenheten i Tunisien kommer också att studeras av säkerhetstjänsterna i Washington och Paris för att hitta motvapen nästa gång en vän hamnar i nöd, exempelvis i Egypten som kanske stå i tur.

.

Ungdomens beslutsamhet och entusiasm var starkare än Ben Alls poliser.

.

Cybermedias roll och möjligheter är inte densamma när nu informationen släpps fri. För nu ska politiska organisationer byggas, programmatiska plattformar utarbetas och röstas om och representanter väljas. Det kan man inte göra i den horisontella cyberrymden där det råder ett sorts organisatoriskt kaos. För det krävs utrymme för organiserad debatt om olika linjer och omröstningar i demokratiska former och val av representanter för alla politiska strömningar som deltagit i störtandet av Ben Ali. Det ska inte bestämmas av vem som har största kontaktnätet eller bästa datorkunskaperna. Bästa negativa exemplet på att ej valda cyberaktivister bara agerar i sitt eget namn är just ”hjälten” Slim Amamou.

.

Slim Amamou hälsas välkommen av president Mebazaa. En naiv ung cyberaktivist som ger övergångsregeringen gratis kredit. Första kritiken från parlamentskollegorna var att han hade oförskämdheten att komma utan slips. Det kanske säger honom något om var han satt sin fot.

.

Radikal i sin kritik av Ben Ali men uppenbarligen naiv i sin syn på vilka klassintressen övergångsregeringen representerar accepterade i går onsdag Amamou en post som minister i Ghannouchis fallfärdiga regering. Amamou ger därmed kredit till en regering som folket på gatan inte vill veta av.

.

President Mebazaa och premiärminister Ghannouchi försöker desperat att hålla samman en regering som folket inte vill veta av och som den härskande eliten i RCD sätter sitt hopp till. Regeringen försöker göra så många eftergifter som möjligt för att behålla det viktigaste – makten.

Familjen Ben Alis alla residens har plundrats och bränts ned. Det är inte svårt att förstå det hat som folket känner mot diktatorn. Synd ändå på så många fina lokaler som hade kunnat konfiskeras och användas för sociala ändamål. Men en revolution går inte fram på tåspetsarna.

.

Stora folkmassor samlas dagligen för att kräva RCDs upplösning. Ett nytt parlament och en ny konstitution kan inte arbetas fram i ett parlament som kontrolleras av Ben Alis gamla vänner och lakejer.

.

Ska den tunisiska revolutionens doft spridas till andra länder? Stafetten kan sluta med att alla regimer får tredje gradens brännskador.

Den här videon visar demonstranter som tömmer

en av RCDs partilokaler i Tunis.

.

.

Media; DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,SVD3,DN4,SVD4,GP1,

Bloggare: Röda Malmö,Uppkäftiga Uppsala,Röda Göinge,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En reaktion på “Tunisiens revolution

  1. Pingback: Upproren i Nordafrika

Kommentera