Europas tangokavaljerer.

Tyskland tar ut stegen.

.
Man ska vara två för att dansa tango, sägs det. Men det är alltid ena partnern som för i dansen. Debatten i Sverige och resten av Europa om skuldkrisen i Grekland har nästan enbart handlat om Greklands ansvar för landets stora underskott och hotet mot euron som följd.
Även i ekonomins tangosteg krävs det partners och det är den starke som för i virvlarna. Men är det Grekland som för? Landets import av varor har i modern tid alltid varit större än exporten. Betalningen av mellanskillnaden har skett på två sätt –turism och utgivning av statsobligationer. Siffrorna talar sitt tydliga språk. År 2008 importerade landet varor till ett värde av 93,9 miljarder dollar och exporterade för 29,14 miljarder dollar och under krisåret sjönk importen till 61,5 miljarder och exporten till 18,64 miljarder dollar. Alltså minskade importen proportionellt lika mycket som exporten vilket visar att talet om att ”leva över sina tillgångar” är minst sagt överdrivet.
Det som däremot är överdrivet i den grekiska ekonomin är de rikas totala skattebefrielse. Där kan och bör Papandreou, EU, IMF och ECB hämta pengarna. I stället höjer den grekiska regeringen skatterna för arbetare som tjänar knappa tusen euro i månaden och skär ned på den sociala servicen i den offentliga sektorn. Däremot garanterar Papandreou att de militära utgifterna inte ska påverkas. Det gäller att hålla humöret uppe på Fogh Rasmussen.

.

-Håll takten broder.

.

I veckan presenterades en ekonomisk kalkyl som visade att om den skattefuskande borgarklassen tvingades acceptera skattesatser på bara hälften av vad som är norm i EU skulle statskassan fyllas med 112 miljarder euro årligen. Vips vore skuldkrisen ett minne blot. Men i stället talar Merkel, Sarkozy och Borg om att ”grekerna” ska ta sitt ansvar, dra åt svångremmen och skjuta ekonomin i sank så att de privata franska, schweiziska och tyska bankerna kan gå oskadda ur krisen.
Men tillbaka till tangon. Vem för i dansen? Finns det underskott så finns det överskott. Inom EU och inom hela Europa är det i första hand Tyskland som bröstar sig över stora exportframgångar. Men vad är grunden till det ”tyska undret”. Två grundläggande faktorer ligger bakom.

.

Hushållens konsumtion i Frankrike och Tyskland.

Diagrammet visar tydligt hur Shröders Agenda 2010 stoppar hushållens konsumtion 2001-2010. Det är Frankrike och andra euroländer som hållit konjunkturen uppe.

.

För det första har de tyska företagen med starkt stöd från regeringen pressat ned löneutvecklingen till närmast noll vilket lett till att konsumtionen stagnerat och i sin tur varuimporten strypts. Det hela började med sossen Schröders Agenda 2010 som till sin kärna handlade om att minska fackföreningarnas styrka och att driva ned lönernas andel av landets BNP. Det lyckades så bra att reallönerna stod i det närmaste still under hela perioden 2001-2010. Som resultat kunde lönekostnaderna per producerad enhet hållas tillbaka jämfört med alla andra ekonomier i eurozonen och konkurrenskraften för tyska varor kraftigt förbättras. Toppen, så ska en slipsten dras, jublar ekonomiska experter och borgerliga politiker.
Men då glömmer de medvetet bort att den ökade konkurrenskraften kräver marknader beredd att importera de tyska varorna. Här kommer resten av EU in, det vill säga de länder i unionen som har ett permanent underskott i handelsbalansen. Dit hör Grekland. Som tillsammans med alla andra underskottsländer gjort det tyska ”exportundret” möjligt. Usch, säger nu samma experter som jublade över Tysklands prestanda men klagar över den ”överdrivna” konsumtionen i länder med underskott i handelsbalansen. Men att under- och överskott bara är två sidor av samma sak förklarar de inte.

.

Tre fjärdedelar av Tysklands export går till EU 27 plus Schweiz, Norge och Island.

Kina tar emot 4,5 procent av Tysklands export.

.

Inte heller går det att förklara det tyska överskottet i handelsbalansen med en allt större export till utomeuropeiska marknader. Under perioden 2000-2009 har andelen av exporten till resten av Europa legat still kring inte mindre än 75 procent av den totala exporten. Det är betydligt mer än den grekiska exportens beroende av Europa. Genom att satsa så hårt på varuexporten på bekostnad av den egna befolkningens konsumtion har den tyska kapitalismen och dess regering i Berlin kraftigt bidragit till den stora obalansen inom EU, massarbetslösheten och den kraschade konjunkturen. Europas största marknad, Tyskland, har inte konsumerat och därmed haft en stor del i ansvaret för att resten av EUs ekonomier stagnerat.
Den tyska exportmodellen är helt enkelt inte hållbar. Eftersom tre fjärdedelar av exporten går till resten av Europa kan inte exporten till resten av världen kompensera den svaga konjunkturen inom Europa. Den stolte tangokavaljeren har trampat sina partners på tårna och ensam är inte ens Tyskland starkt.

.

-Fetaost och oliver? Nä, tacka vet jag surkål.

.

Det är dessa grundläggande strukturer inom den europeiska ekonomin som ska ses som bakgrund till den grekiska skuldkrisen som bara speglar de strukturella obalanser som råder mellan Europas länder. Att skylla dem på ”lata greker” är ett skamgrepp inte värt att bemötas och att som Anders Borg hävda att nu måste alla greker göra nya hål i svångremmen visar bara att han tillsammans med Merkel och Sarkozy sitter bekvämt i finanskapitalets knä.
När finanskrisen utlöstes hösten 2007 av de så kallade sub- primelånens krasch i USA hotades hela det internationella finanssystemet av de privata storbankernas svindlande affärer. Tusentals miljarder dollar av offentliga pengar hostades i en hast upp av världens regeringar och riksbanker för att rädda de privata kapitalägarnas egendom. Som ordspråket går visades det än en gång att vinsterna är privata och förlusterna det offentligas.
Det är grunden till att de samlade statsskulderna i Europa ökat explosionsartat de senaste tre åren. Staten tog över de privata bankernas skulder och vältrade över räkningen på skattebetalarna. Den snabba ökningen av Greklands statsskuld har samma orsak plus att den förvärrats av de rikas skatteflykt.

.

.

För det enda som är sant i den borgerliga hetskampanjen mot den grekiska befolkningen är omfattningen av de rikas skattefiffel. Men fan vet om det finns en sorts avundsjuk underton i kritiken av de rika grekernas fiffighet. ”Tänk om vi också kunde slippa betala skatt” suckar säkert både en och två kapitalägare.
Inte heller är de grekiska kapitalägarna undantag bland i övrigt skattevilliga européer. En undersökning publicerad av den schweiziske ekonomen Gabriel Zuchman visar att cirka 5 000 miljarder dollar av de rikas pengar göms undan i skatteparadisen varav en tredjedel av summan i hans hemland. Den stora huvuddelen av miljarderna ägs av européer enligt Zuchman. Det är pengar som inte ger ett öre i skatteinkomster för Europas stater. En beskattning på bara 10 procent skulle ge 500 miljarder vilket i ett svep skulle kunna sopa undan Greklands, Portugals och Irlands samlade statsskulder.

.

Aktivister protesterar mot skatteflykt utanför Royal Bank of Scotland.

Men för att vidta en sådan åtgärd kan man inte sitta i finansens knä och i första hand försvara de stora kapitalägarnas bankkonton. Den grekiska skuldkrisen är en politisk, inte en ekonomisk, kris inom EU, där de dominerande kapitalgrupperna i varje land sätter de egna intressena i första hand även om det kan kasta hela Europa in i en depression med miljontals offer.
För rent ekonomiskt är den grekiska statsskulden smulor i europeisk skala. Den utgör bara 4,2 procent av den samlade statsskulden inom eurozonen. Inte ens Greklands, Portugals och Irlands samlade statsskuld är ett finansiellt problem eftersom den utgör endast 8 procent av eurozonens statsskuld. Betydligt större belopp hittades snabbt och elegant när de privata kapitalägarnas bankkonton skulle räddas 2007-2008. Men nu gäller det att undsätta det offentliga och då är plötsligt kassan tom.

.

Borg med franska finansministern Christine Lagarde som troligen blir IMFs nya chef.

.

När Angela Merkel och Anders Borg med spelad indignation säger att nu har grekerna ställt till det och måste stå till svars för sina försummelser stinker det av övergödd självgodhet. När tyska slaskmedia hetsar mot grekerna som otacksamma över alla ”gåvor” som Europa ger dem stinker det av latent nationalism i dess värsta form. Tidningsredaktörerna vet naturligtvis att ”gåvorna” är lån med höga räntor. Men sanningen är inte nyttig. Budskapet till den arbetande befolkningen i Tyskland är att de ska nöja sig med stagnerad välfärd, massarbetslöshet och snabbt ökad ojämlikhet i samhället annars kan det gå som i Grekland.

.

Media:DN1,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,Dagens Arena,DN2,DN3,SVD4,DN4,DN5,SVD5,DN6,SVD6,DN7,SVD7,DN8,DN9,SVD8,SVD9,GP2,AB1,AB2,

SVT1,DN8,AB3,AB4,SVD10,

Bloggare: Sjöstedt,Röda Malmö,Jinge,Uppkäftiga Uppsala,Röda Lund,Svensson,Röda Malmö2,Svensson2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

11 reaktion på “Europas tangokavaljerer.

  1. Lögnerna och falskheten i rapporteringen har för länge sen passerat varje anständighetsgräns.

    Problemet är att de som borde stå på Grekernas sida inte orkar ta reda på fakta om den ”late” greken. Även de rapar om hur Grekland inte kan konkurrera därför att den grekiske arbetaren” har det för bra”, är för dyr.

    I sedvanlig nyliberal taktik undviker man det stora perspektivet och dyker ner i detaljer på mikronivå. På den nivån kan man välja och vraka och koncentrera sig på delar som stödjer de fördomar man vill förmedla och ge sken av att detta skulle ge det övergripande makroperspektivet. Delarna behöver inte vara fel i sig men de ger inte den stora bilden.

    ”Alla” inklusive de som borde veta bättre är ju överens om hur löner/valutakurser mälde ut t.ex. Argentina och Grekland från exportmarknaden.

    Om nu Grekens liv i sus och dus under Eurotiden gjort att deras export blev för dyr kan man fråga sig varför den växte med 40% från 2002 till toppåret 2008. Export per capita i fasta dollar enligt världsbankens statistik, blir exakt det samma i fast inflationsjusterad lokal valuta (euro).

    Dessutom hade den ”late” greken en årlig produktivitetstillväxt från 1997 till 2007 på ca 2,4%, Tyskland ca 1% (OECD Economic Outlook). De grekiska arbetarna hade dessutom lägre reallöneökningar än produktivitetsökning.

    Hur Argentinas produktivitet och löneökningar varit vet jag inte men även de hade brant stigande export per capita även under Carlos Memen tiden.
    1987 – 2008 Export tillväxt i fasta inflationsjusterade dollar enl Världsbanken:
    Argentina 267%, Germany 284%, Greece 197%, Sweden 208%.

    Som man även kunnat se på svensk export är exportvolymen relativt okänslig för både ”överbetalda” arbetare och ”övervärderade” valutor. Det är inte främst denna del som orsakar underskott i bytesbalans och handelsbalans, det senare som är en del av det förra som även består av andra delar som t.ex. räntebetalningar i utlandsvaluta när svenska kapitalister höll på med hejdlös valuta- och fastighets- spekulation ute i Europa inför 90-tals krisen.

    Grekland och Argentina befinner sig förstås på en annan nivå än Sverige och Tyskland i industriell förädlingsnivå, att klättra industriell förädlingsnivå handlar om helt andra saker än global lönedumpning, det handlar om utbildning och kunskap och organisering av hela samhället. Vilket med EU:s recept för Grekland gör att de sparkas ännu längre ner i denna hackordning, om de eventuellt tidigare kunde utgöra ett mikroskopiskt hot mot Tyskland blir det med åtstramningarna helt utraderat.

    Att Borg tyr sig till Merkel som en devot pudel är inte så konstig, Sveriges interndevalveringar och merkantilistiska politik har med råge överträffat den Tyska i relativa termer, att det sällan nämns i utrikisk press beror nog på att vi är ganska små och flyger under radarn då Tysklands bruttosiffror är så mycke större.

    Diagram till det nämnda:
    http://teckentydaren.blogspot.com/2011/06/frihandel.html
    http://teckentydaren.blogspot.com/2011/06/exportformaga.html

    ’Germany Was Biggest Debt Transgressor of 20th Century’
    En artikel från Spegeln som berättar hur skuldavskrivning räddat Tyskland flera gånger under förra århundradet.

  2. Ett intressant inlägg.
    Dock måste man ju fundera på hur Grekland tidigare har agerat.
    Liksom tex Spanien, Italien, och Portugal så har ju Grekland regelbundet devalverat sin valuta, som ett sätt att betala sitt exportunderskott och den dåliga ekonomin.
    Det har då med relativt regelbundna intervall fått fart på exporten och turismen, och man har klarat ett par år till.

    Nu var det dags igen, den tillfälliga uppgången i ekonomin berodde inte på några fundamenta, utan var nog mer ett utslag av bla det ni skriver om ovan kanske ?

    Men nu, pga Euron, kan man inte devalvera och pss låta grekerna själva betala skulderna med höjd importnota och stimulera ekonomin med ökad export och turism.
    För EU/EMU är förstås Euron ett högstatusprojekt som man inte vill misslyckas med, och därmed försöker man, till nästan varje pris, rädda den.

    När Sverige gick med i EU röstade jag för eftersom jag anser att samarbete i Europa är bra, och många frågor skall man driva på en global nivå, dessutom var Eg från början ett fredsprojekt och innebär en strävan om fri rörlighet av varor, tjänster och människor – vilket är en bra sak. Att det numera tyvärr präglas av byråkratism och detaljpeteri är olyckligt.

    Euron har jag dock röstat nej till, just av den anledningen att Sverige inte taktar ekonomiskt med övriga Europa i alla lägen, och därmed riskerar en liknande situation som Grekland, eller varför inte Danmark (som är Europeggad) där man tvingats hålla rätt höga räntor trots krisår som ett exempel.

    Grekerna har nog säkert, som ni skriver, inte skattat sina höginkomsttagare, inte heller låginkomstagarna som jag har förstått det. Men en stor del av ekonomin är svart, och kapitalet finns inte inom landet utan flyttas utomlands (så en höginkomstagarskatt är ett rättt osäkert kort även om det i teorin ser ut som en lätt fix, obeaktat politiskt inflytande osv från denna grupp).
    I slutändan handlar det om att Grekland måste ta tag i sin ekonomi, och/eller gå ut ur Euron (vilket som sagt jag inte tror att EMU-länderna i kommer tillåta)

    /K

  3. Mycket bra inlägg som visar att ni har en otrolig insikt. Ovanligt bra!

  4. Axios,
    En ovanligt trevlig kommentar. Det värmer. Tack för den.
    mvh
    Benny

  5. Pingback: OM jag vore grek… | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  6. Jag har alltid undrat hur det ska gå om alla länder ska exportera sig ur sina kriser, eller till högre välstånd. Någon måste väl importera också? Tror man att det går att exportera till månen kanske?

    Ett bra inlägg för övrig, som jag instämmer i helt och fullt. Vi har inte olika åsikter om allt. 🙂

  7. Kerstin,
    Vi är totalt oense om hållningen till vad som sker i Libyen. Men annars har vi väl varit mer ense än oense i alla andra frågor som kommit upp under åren?

  8. Den ”late” greken är dock inte den privatanställde eller entreprenören – undersökningar visar att de arbetar flest timmar i västeuropa OCH de betalar proportienellt mest skatt. De verkliga syndarna är ju;
    1. Förra regeringen som skapade en av världens största offentliga sektorer.
    2. De som arbetar i offentlig sektor och som har ett skattesamvete som en svensk målare.

  9. Synnerligen välskrivet Benny. Har du siffror som bekräftar ditt sista argument om statsskuldernas förhållande till bankernas räddning? Det visar oerhört tydligt att regeringarna ser efter kapitalets och inte det allmännas intresse! Tack.

  10. Hej Marco,
    Tack för kommentaren. Ja, från 2008 rusar nästan alla länders statsskulder i höjden eftersom allmänna medel används till att rädda de privata bankerna från bankrutt. Jag återkommer med en längre artikel inom snart.
    mvh
    Benny

Kommentera