Grekland drivs mot ruinen.

Merkozy, IMF och ECB spelar högt

.
I går tisdag var de offentligt anställda ute i en 24 timmars lång generalstrejk i protest mot regeringen Papademos plan som ska tillfredsställa Trojkans krav på ytterligare uppoffringar. De strejkande säger nej till planerade avsked av 150 000 offentligt anställda inom tre år, en sänkning av minimilönen med 20 procent ned till 750 euro i månaden och en ytterligare försämring av pensionerna.
I den delikata situationen, för att inte säga desperata, är det flera aktörer som går på slak lina. Regeringen Papademos som tillsatts av EU och som har till uppgift att tvinga på den grekiska befolkningen ett sparpaket som kan leda till en ren depression av trettitalssnitt har inte händerna fria. Inga beslut kan tas utan att partierna i regeringskoalitionen röstar för Trojkans utpressning. Att säga ja till Papademos sparpaket kan var liktydigt med politiskt självmord inför parlamentsvalen i april.
Även Merkel och Sarkozy balanserar mellan motstridiga målsättningar. Det handlar om i det närmaste två oförenliga mål. För ledarna i unionen är det en prioritet att undvika en djup recession i Europa. Att samtidigt tvinga länder med stor statsskuld att betala tillbaka sina lån till de privata bankerna är svårligen förenligt med det första målet eftersom det kräver en politik som driver ekonomierna in i just den recession man vill undvika.

.

Fackliga protester utanför Papademos residens

.

I det avseendet är Grekland lite av ett laboratorium för EU. Om EU lyckas tvinga Aten att betala sina skulder till de privata bankerna på bekostnad av en djup recession har det ingen större betydelse för konjunkturen i Europa eftersom Grekland bara väger 3 procent av Europas BNP. Samtidigt måste Bryssel till nästan varje pris undvika att Grekland ställer in sina betalningar och i praktiken går i konkurs. Det skulle nämligen föra med sig stora förluster för en rad europeiska storbanker och kanske dra med sig Italien, Spanien och Portugal i en liknande process och då talar vi plötsligt inte om 3 procent utan om bland annat eurozonens tredje största ekonomi –Italien.
Men tillbaka till Grekland. Senaste ropet i media är inte längre ”besparingar”, ”åtstramning” och ”ansvar”. Nu talar alla ”experter” om att konkurrenskraften i Grekland måste förbättras. Och naturligtvis kan det bara göras genom att sänka lönekostnaderna. Till och med Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt skriver nästan dagligen om att Grekland måste få lov att lämna eurozonen så att landets konkurrenskraft kan förbättras.
Att det handlar om voodoekonomi vet alla seriösa ekonomer. Konkurrenskraften beror inte alls i första hand på lönekostnaderna, det vill säga lönerna plus de sociala avgifterna. I så fall skulle Tyskland ligga väldigt illa till i dag eftersom timkostanden i tysk industri är 33,10 euro i timmen, jämfört med 25,34 i Italien, 21,70 i Spanien, 10,30 i Portugal och 16,60 i Grekland.
Visserligen har lönekostnaderna i Europas sydliga länder ökat snabbare i norr sedan 1999 men det var ju en medveten politik från Bryssel för att minska inkomstskillnaderna inom unionen och bidra till en harmonisering under euron. Problemet kommer därför mer från Tyskland än annat håll. För där har lönekostnaderna sedan 1999 bara ökat med 5,9 procent jämfört med 25,7 procent i Frankrike och 30-35 procent i de övriga Medelhavsländerna. Det tyska undret bygger helt enkelt på en extrem lönepress i en redan konkurrenskraftig ekonomi som socialdemokraten Helmuth Schröder inledde med sin Agenda 2010.  I dag finns det som resultat inte mindre är fyra miljoner tyskar som arbetar för mindre än fem euro i timmen.
Greklands industri blir inte mer konkurrenskraftig om lönerna sänks. För det behövs stora investeringar i modernisering av produktionen. De flesta industrierna i landet är små arbetsplatser med låg teknisk nivå. För att ”exportera” sig ur krisen krävs konkurrenskraftiga varor inte lägre löner. Tyska bilar säljer på kvalitet inte på låga löner.
-Det är nonsens att sänkta löner är nödvändigt för att öka konkurrenskraften i Sydeuropa. Det är ett falskt och desperat budskap, säger exempelvis Gilles Moëc ekonom hos Deutsche Bank. Fler borde ibland lyssna till bankirer.

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVT1,SR1,DN5,DN6,SVD3,DN7,SVD4,SVT2,SR2,SVT3,

Bloggare: Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

3 reaktion på “Grekland drivs mot ruinen.

  1. Visst Greklands export har inte ökat riktigt lika mycket som en del andras har gjort de senaste decennierna men man har haft liknande branta ökning i inflationsjusterade dollar som de flesta andra. När det gäller handeln är det att importen ökat mer än exporten som varit problemet. Att Grekland skulle vara ”för dyrt” är rent nonsens. Grekland har förstås industrisektor som hade behövt vara modernare, men det löser man inte med sänkt levnadsstandard och massarbetslöshet för grekerna i gemen, snarare tvärt om. Grekland är ett av de EU länder vid medelhavet som klarat sig bäst på turistområdet under eurotiden, ytterligare en sak som talar emot att Grekerna skulle vara ”för dyra”.

    Den alltför stora importen har gjorts möjlig av den nyliberala avregleringen av finansmarknaderna, förvisso samma sak som gjort att även typ Greklands och Argentinas export ökat brant.

    Greklands export 1960-2009

    Sjöstedt verkar sitta fast i den nyliberala ekonomiska modellen när han menar att Grekland ska ha en egen valuta som depricerar och gynnar export. Frågan är vem som då ska konkurreras ut inom de områden som Grekland exporterar. Man kan fråga sig om det i rådande läge finns en marknad för ännu mer bara för att man ”devalverar”.

    Det positiva med en egen valuta som depricerar är att det gör importen dyrare och den inhemska produktionen konkurrenskraftigare gentemot importen. Dessutom kan man då stimulera hemmaekonomin utan att be Merkel, EU, trojkan eller internationella bankirer om lov.

    Svenska politiker är sedan decennier hjärntvättade och som besatta av det här med export och exportöverskott. Principen är enkel man betalar importen med export, mer behövs inte.

  2. Pingback: Dags för strejk I Grekland igen | Svensson

  3. Ibland känns det som den här karusellen är en enda stor pengatvätt –
    En där de som har stålarna får möjligheten att omfördela sina förmögenheter utan insyn vilket i förlängningen gör dem så mäktiga att de står över vilken insyn det än vara månde, typ.

Kommentera