Sarkozy ut – Hollande in.

François Hollande är Frankrikes nye president. Valet gick som de flesta räknat med, som gallupundersökningarna förutspått.  Som vanligt i ett franskt presidentval är det små marginaler som avgör. Med 51,67 procent mot 48,33 procent segrar François Hollande som den andre socialisten efter Mitterrand i ett presidentval i den femte republiken. Ett kvarts sekel har gått sedan dess.

Kommer Hollande att hamna i internationellt motlut?

Det första och viktigaste som valet visar är att det franska samhället är starkt polariserat mellan fattig och rik, mellan landets arbetare som lever under allt svårare förhållanden och anhängare till den franska högern som oavsett hur de individuellt har det ställt alltid röstar för borgerligheten. Högern i Frankrike har alltid varit stark och i år har Sarkozy vridit sitt partis linje långt utöver de gränser som de ”respektabla” politikerna i UMP hittills vägrat överträda. Sarkozys öppna flirt med Nationalfrontens väljare ändrar radikalt det politiska landskapet som tar form.

Själv försvinner han ut i kulisserna till sina vänner i den värld av ”bling-bling” som han älskar. En kärlek han gjort sitt bästa för att dölja. Nu behöver han inte längre bära skärmmössa och mörka glasögon när han solar på däcket på en väns lyxjakt. Kvar finns regeringsparti UMP som troligtvis kommer att explodera inifrån, där en del kommer att hamna i samklang med Marine Le Pen och eventuellt bilda ett nytt parti. Marine Le Pen har redan antytt att hon inte längre gillar namnet på sitt parti –Nationalfronten.

Det var en söndag med en grekisk tragedi och en fransk komedi på programmet. Komedin gick live i teve så det var den jag följde från parkett bekvämt tillbakalutad framför min plattskärm här i Bryssel. Det stod tidigt klart att Socialistpartiets kandidat skulle vinna. I fransk teve tillåts enligt lag inga prognoser innan klockan åtta på kvällen. Men i belgisk och luxemburgsk teve släpptes ”hemligheten” redan vid sjutiden.

Entusiasmen i Hollandes läger dominerade hela kampanjen

Hollande är segrare ropade de ut och informerade den franska publiken innan de egna kanalerna kunde meddela samma sak.

Den borgerliga skräckpropagandan säger att ”nu blir det ekonomisk katastrof” för Frankrike. Hollande har spenderbyxorna på sig och ska dessutom stjäla alla pengar från de välbärgade, låter det. Det är naturligtvis retorik som saknar all förankring i vad Hollande och Socialistpartiet står för. Likt alla andra socialdemokratiska partier i Europa vill de ta ansvar för att den kapitalistiska marknadsekonomin fungerar så bra som möjligt. Skillnaden med de borgerliga nyliberala partierna handlar om gradskillnader och bredden på de plåster som används för att lappa ihop de raserade välfärdssystemen.

Så vad kommer François Hollande att göra? Vad talar för att han ska lyckas?

Allt faller samman till ett enda ord –tillväxt.  François Hollandes löften inför de fem år som väntar bygger uteslutande på en prognos för tillväxten på ett genomsnitt av 2-2,5 per år fram till 2016. Om han sett rätt i kristallkulan blir det inga problem för Hollande som ny president att uppfylla sina löften om balans i budgeten innan 2017 och 500 000 nya jobb, ökad köpkraft och 2,5 miljoner nya bostäder.

Entusiasm , som sagt var

Men allt bygger på ett antagande som ingen kan garantera och som de flesta ser som totalt orealistiskt, det vill säga en tillväxt av landets BNP på 2,5 procent per år de närmaste fem åren. Själv tror jag att Hollandes antagande är en ren dröm som kan bli till en mardröm för de som väntar sig ett klart brott med Sarkozys politik till de rikas fördel.

För om tillväxten inte infinner sig kommer Hollande ändå att hålla fast vid sitt löfte till EU och ECB att det franska budgetunderskottet ska ner till noll procent av BNP innan 2017. Utan tillväxt krävs en stram åtstramningspolitik som bara drabbar vanliga löntagare i samhället. Av alla punkter i hans program är detta huvudpunkten. Allt annat kommer att få ge vika inför anpassningen av statsskulden och budgetunderskottet.

Vi kan redan förbereda oss på de vanliga ursäkterna om att den ekonomiska konjunkturen inte blev vad som förväntades och att därför måste alla löften om reformer till löntagarnas fördel skjutas på framtiden.

Hollande har skapat sig en image som följer Mitterrands ända in i gesterna

President Hollandes första resa utomlands är redan bokad. Ett första telefonsamtal har redan hållits med Angela Merkel och innan veckan är slut åker Hollande till Berlin för att samstämma sig med den tyska regeringen. Deras problem blir att försöka komplettera den extrema åtstramningspolitiken med en magisk portion av tillväxt.  Till och med den tyska kanslern börjar inse att sparpaketen oundvikligen leder till en djup recession i hela Europa. De senaste negativa siffrorna för den tyska exportmaskinen påminner Berlin om var de tyska varorna avsätts.

Men det är ett svar på krisen som Hollandes väljare inte väntar sig. Den enorma segerglädjen i går kväll och jublet som steg i skyn över Bastiljen då Hollandes seger ropades ut visar att det finns stora förväntningar på den nye presidenten. Förväntningar som han måste infria om mandatet inte ska ta slut inom fem år.

Nu är det upp till alla radikala krafter i Frankrike och Europa att kräva uppfyllda löften om tuffa tag med finansen och en politik till de vanliga medborgarnas fördel. Endast ett enormt tryck från vänster kan skapa det styrkeförhållande som krävs för att Hollande inte ska bli ännu en i raden som går finansens ärenden.

 

Har Hollande en magisk baguette?

.

Media:DN1,DN2,DN3,SVD1,GP1,SVD2,SVD3,DN4,SR1,SVT1,SVD4,DN5,DN6,

 

DN6,SVD5,SR2,SVT2,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

7 reaktion på “Sarkozy ut – Hollande in.

  1. Pingback: Folken har röstat, men en annan röst är fortfarande starkare. « PEPPRAT RÖDGRÖNT

  2. Pingback: Realekonomin återupprättas när Luftslottet imploderar – och våra pensioner går upp i rök 31 dec | Nemokrati

  3. Det som har skett tunder de sista dagarna i den franska politiken var unikt och historiskt uppseendeväckande. Detta fördjupade bara den redan exisetrande politiska klyfta mellan Norden och central Europa. Uppfattning av demokratin verkar inte vara den samma, ej heller inställning till mänskliga rättigheter.
    Medan Sverige , Norge och andra nordiska länder förkastar extremism , människoförakt, antisemitism och rasism ,både som ideologi och i praxis, räckte Sarkozy v ut handen till den extrema högern och LE PENs anhängare för att vinna valet. Men vilket val ville han vinna då? Ett valresultat vilkens faktura skulle betalas med ont blod av rasisiter som bygger sin popularism på islamofobi som propaganda och antisemitism som näring. Samma nationalister vill införa.inskränkning på invandrarrättigheter, speciellt, Araber, nordafrikaner , svarta och Romer( Les arabes, les noirs et les gitans ).Helst skulle man utvisa eller deportera alla , även de som innehar frankt medborgskap.Därefter kommer steget till judarna ej att vara långt ifrån !
    Hitler hade just planerat tvärtom: först judarna, sedan Araberna.Nya tider kräver ju nya strategier!
    Detta medan Sverige och Norge förbereder sig för att öppna porten för flera hundratals somalier som skall vandra in av enbart humanitära familjeanslutningsskäl ! Detta medan Norge och Sverige insisterar med att utföra en rättvis invandrarpolitik , att öppna samhället ännu mer och de ej låter sig skrämmas eller intimideras , vare sig av Anders Breivik eller andra i samhället lika rasistiska förgörande krafter !
    Det är markant och ytterst värt all respekt för svenska regeringar , oavsett höger eller vänstertillhörighet, vägrar samarbeta med antidemokratiska krafter och partier, och väljer i praxis att regera i minoritet än att alliera sig med krafter som ej anses befrämja demokratin !
    Sarkozy har en annan uppfattning.. Han ”sjöng” la Marseillaise”(fransaka national sång ): Allons , Allons (låt oss gå, låt oss gå !) eller ”on y va ,on y va!”(vi går , vi går mot ”bastillen” ,sjöng de franska bönderna medan de gick mot ” la bastille”,sista symboliskt monakifäste under franska revolutionen ).Men den här gången var inte ” La bastille ” målet för Sarkozys patriotiska frammarsch ,utan Le pens famn eller knän. I syfte att regera till varje pris , oavsett det mänskliga priset och andras lidande , visar han det riktiga ansikte av den franska högern. Som b a. annat har stött många arabiska diktaturer sedan 1995 och försvarat dem till sista andetag. Fallet Tunisien och diktaturen av förra president BEN ALI ligger nära till hands.Medan Tunisiena gick på gatorna den 14 Januari 2011 för att störta BEN ALI , höll den Franska regimen på att frakta stora lastar av tårgasbomber , vapen och amunition för att tämja det tunisiska folket och kuva revolutionen.2 militära transporflygplan blev konfiskerade på flygplatsen i Tunis den 14/01-2011. Upproret gick för fort, Ben Ali rymde ur landet och man hann aldrig lossa Sarkozys present till Ben ALI. Inne i de sista dagarna före Ben Alis Flykt ville Sarkozys utriksminiter bistå den tunisiska regimen med ”bättre utbildning” till den tunisiska polisen och säkerhetsapparaten för att kuva upproret! Detta kommenterades i flera omgånger av tidningarna Le Monde och le Figaro och är allmänt känt.
    Monsieur Sarkozy, i debatten angående den muslimska slöjan, var den första att abolera sin egen och avtäcka det otäckta ansikte av Franska högern !
    Men nu visade sig Sarkozys kalkyl vara naiv och det franska folket visade sig vara ej lika mindre begåvad som höger trodde. Männikor anslöt sig till vänstern som aldrig förr sedan 2 decennier !
    Invandrare som aldrig röstat gick till valurnorna i miljontals den här gången. Le pens anhängare uteblev. Tidigare till höger lojala blev illojala för att de inte ville lita på längre på en man som för ”kamelontpolitik” och vänder kappan efter vinden. Möjligtvis har inte många Fransmän av judisk trobekännelse röstat på Sarkozy.Efter massakern på den judiska skolan i Toulouse omslöt judar , muslimer och christna varandra i stora demonstrationer för fred och tolerans och mot extremismen. Detta i samverka med humanister, männikorättsorganisationer och hela vänstern. Den Norske ” Breiviksfenomen ”som hade nått Frankrike styrkte solidaritet , tolerans , kamp mot terrorism, rasism och extremism.
    För att summera: det som skulle förgöra vänstern, gjorde den starkare. Vällkommen Monsieur Hollande !
    MOHSEN BEN SALAH, LÄKARE OCH MÄNNISKORÄTTAKTIVIST.

  4. Hej Mohsen Ben Salah,

    Tack för ett initierat och engagerat inlägg. Det är ett nöje att vår blogg stimulerar till inlägg soçm dina.
    Jag håller med dig i kritiken av den franska högerns flört med Le Pen.
    Men jag tror att du är lite för snäll med den nordiska invandrings- och asylpolitiken. Det är alltför många människor som behandlas illa i byråkratins kvarnar och det beror inte på att den leds av dåliga människor utan att deras politiska direktiv är alltför brutala.
    Men som sagt, tack för ett fint inlägg.
    mvh
    Benny

  5. Pingback: Löfven på väg upprepa Palmes misstag « Jakten på berättelsen

  6. Pingback: DARFÖR FÖRLORADE SARKOZY !! « mohsenbensalah

  7. Tack Benny för din replik på min kommentar.Att vi i Sverige tills syns ligger bättre till bör ej förhala Kampen mot rasism , extremism, och allt vad de mörka krafterna föranspråker. Tvärtom , så är det nu eller aldrig som vi får hålla oss vakna och arbeta för att dessa ”mörka vanförställningar om människan ”inte får fotfäste i samhället. Vi kanske har lite mer tid på oss än vad handikappade, judar, kommunister, svarta, homosexuella , Zigenare och andra av nasizismen betraktade” icke ariska avarter”hade 1933, men tiden rinner lika väl ! och den första hotbilden är precis vad du berättar om : när snälla duktiga människor tillämpar orättvisa politiska direktiv , rekommendationer och order som kommer ”uppifrån” , utan att vara kritiska till vad de håller på med egentligen, då är detta första tecken på endoktrinering , robotisering av människan som är farlig !!
    Jahg håller med dig och tackar för att ditt engagemang , kan stimuelra andra och det just det vad du har åstadkommit just nu också !
    MVH,
    Mohsen Ben Salah

Kommentera