I Assads och andra diktaturers följe.

Den arabiska resningen mot diktatur och förtryck är en verklig vattendelare för den europeiska vänstern, eller rättare sagt för alla som kallar sig vänster. Alla positioner har intagits, allt ifrån öppet stöd till och beundran för Khaddafi och Assad till helhjärtat stöd till upproren och även ett okritiskt stöd till imperialismens inblandning.

Du kanske säger att det saknar intresse att bemöta anhängarna av regimerna i Tripoli och Damaskus eller de som vänder ryggen till upproret med argument att ”man inte vet vad som sker” och att det finns en risk för ”islamisering”. Men jag vill ändå göra upp mera grundligt med dessa strömningar eftersom de förpestar debatten med ett giftigt tvivel som hittar sin näring i de konspirationsteorier som blir allt vanligare i takt med den kapitalistiska världens politiska och ekonomiska kriser.

Det vanliga argument som ligger bakom är att ALLA borgerliga media medvetet ljuger om ALLT. Media ljuger har blivit ett lösenord som öppnar portar för även de mest aparta ”filosofer” som exempelvis belgaren Michel Collon som med sin sajt ”mediamensonges” (medialögner) vänder upp och ner på alla begrepp. Politiskt hör han hemma i maoistpartiet PTB och är entusiastisk anhängare av alla konspirationsteorier som florerar i vissa miljöer. Mer känd internationellt är fransmannen Thierry Meyssan som var först ut med en bok om den stora konspirationen 11/9. Självfallet var han en av de främsta försvararna av Khaddafi och i dag av Assad.

Ett fotomontage som Meyssan säger bevisar att USA aldrig landade på Månen.

Att alla etablerade media medvetet ljuger har nu blivit en del i en viss ”vänsters” ideologiska verktygslåda. Det handlar om två strömningar med olika ursprung men som nu konvergerar mot en gemensam linje. Det gäller å ena sidan grupper och personer som har sina politiska rötter i de gamla kommunistpartierna och å andra sidan de grupper och personligheter som växte fram i kölvattnet på den kinesiska ”kulturrevolutionen” och rorsman Maos vingliga skuta.

Båda dessa till formen diffusa strömningar enas allt mer i en politisk syn på världen som en bipolär scen där USA-imperialismen och dess allierade står i motsättning till ”världens folk”. Det är en ”huvudmotsättning” som bestämmer allt annat i världen och som måste tas i beaktning vid varje politisk händelse på det internationella planet. Det leder också till att denna idés profeter visar grönt eller rött för olika uppror mot förtryck i världen enligt svaret på frågan om det stärker eller försvagar USA-imperialismen.

Som en man reser sig hela mänskligheten när rorsman ger klartecken

Det har uppstått en märklig parallell mellan George W. Bushs proklamation att ”endera är man med eller mot oss” i ”kriget mot terrorismen” och de ”principfasta anti-imperialisternas” bipolära syn på världen. Endera är man för Folken i huvudmotsättningen eller så står man på imperialismens sida. Allt är svart eller vitt. Den levande världens komplicerade motsägelsefulla processer och gråzoner skjuts åt sidan. Då skjuts också det syriska upproret mot diktaturen i Damaskus åt sidan eftersom det stör ritningarna i den världsomfattande ”kampen mot USA-imperialismen”. Hugo Chavez har olyckligtvis blivit den mest kände förespråkaren för denna uppfattning, vilket lett honom till att avge rena ”kärleksförklaringar” till Khaddafi och Assad. Ingen hoppingivande gest från den som säger sig vilja leda oss in i det 21:a århundradets socialism.

Det finns en grundläggande och helt avgörande skillnad mellan vi i den radikala vänstern och anhängarna av en bipolär världsbild. Vi har helt enkelt inte samma värderingar. Vi har två helt skilda uppfattningar om vad demokrati är och vilken betydelse de demokratiska fri- och rättigheterna har för människan. Här i Sverige pratar exempelvis Proletären, Clarté, Flamman och Fib/Kulturfront vitt och brett om demokrati och ”folkets demokrati”. Ändå har de inte förstått ett uns av vad som, vid sidan av arbetslöshet och fattigdom, driver den arabiska resningen mot diktatur och förtryck. De förstår helt enkelt inte orden Frihet och Värdighet.

Utan att vänta på klartecken reste sig folk för att kräva frihet och värdighet.

Detta är inget nytt. Det finns de som aldrig förstått Sovjetunionens och östblockets sammanfall och än i dag fäller en tår över dessa samhällen som ju garanterade god utbildning, social välfärd och full sysselsättning. Än i dag finns det många i det gamla Östtyskland som nostalgiskt ser tillbaka på den trygga materiella vardagen. Men ytterst få säger ändå att de vill ta steget tillbaka därför att nu ”har vi frihet” svarar de.

Den frihet de syftar på har ofta förlöjligats som ”småborgerlig” av våra stalinister och maoister. Men för de som inte kunde resa till ett annat land och ibland inte ens till närmaste stad utan pass från och en muta till säkerhetspolisen var ordet frihet mycket konkret. Det är friheten att förflytta sig som man behagar. Det är friheten att själv avgöra vilka böcker man ska läsa. Det var också frihet att kunna yttra sig utan rädsla för besök mitt i natten av Stasi. Det var frihet att äga en skrivmaskin som inte behövde registreras hos polisen. För att inte tala om rädslan för att stencilapparaten i garderoben skulle komma till polisens kännedom efter att grannen/polistjallaren gjort sitt.

Den här synen går långt tillbaka i historien. De som bara fattat ordet diktatur i det numera obrukbara begreppet ”proletariatets diktatur” trycker fortfarande på gillaknappen när det kommer till Stalins mord på tiotusentals medlemmar i det ryska kommunistpartiet och förföljelserna av nationella minoriteter i Sovjetunion som förflyttades till Sibirien i ett slags kollektivt straff för ”nationalistiska kontrarevolutionärers” aktiviteter.

Symbolen för förtryck störtades av Budapests arbetare 1956.

När ryska stridsvagnar krossade den ungerska arbetarklassens revolt 1956 för frihet och arbetardemokrati då hyllade Myrdal och hans dåtida polare Chrustjevs ”proletära solidaritet”. Då hade de ju inte riktigt nys om att samma år skulle samme Chrustjev genomföra ”avstaliniseringen” och göra om Sovjetunionen till ”social-imperialistiskt”, som Mao kallade det. Kanske det är dags att omvärdera inmarschen i Ungern som en ”social-imperialistisk” aggression?

Det räcker med att hänvisa till bara ännu ett par historiska erfarenheter, som Tjeckoslovaken 1968 och Tien An Men 1989, för att inse varför dessa anhängare av det reellt existerande ”proletariatets diktatur” försvarade Pol Pots massmord på kanske mer än tre miljoner av sina medborgare. I proletariatets namn raderar Jan Myrdal med ett pennstreck bort tre miljoner kambodjaner från Jordens yta. Det var en ”historisk nödvändighet” ska vi inse medan Myrdal själv inte ens inser att som den skriftställare han är hade han varit bland de första att få ett skott i nacken.

Några offer för den ”historiska nödvändigheten”. Bilderna på tusenstals skelett är alltför makabra och har redan blivit ”statistik” i folkmordet.

Ingen, vare sig gamla stalinister eller nutida maoister, har någonsin stött de verkliga uppror som ägde rum i Sovjetunionens sfär, Berlin 1953, Ungern 1956, Prag 1968, eller i Peking 1989. Däremot har de alltid stött de allra värsta avarterna av den reellt existerande socialismen, som Stalins 30-tal, Maos ”kulturrevolution”, Hodjas ”bunkersocialism” i Albanien och Kimdynastin i Nordkorea. Vad är det som lockar och övertygar? Ja, inte är det dessa regimers och ledares intellektuella kapacitet att övertyga i ord och skrift. Den som orkar läsa mer än fem sidor i ett av Stalins ”odödliga” fnöskeverk har antagligen stora sömnproblem.

Jag kan inte se något annat än ett patologiskt behov av en okomplicerad strikt ordning och reda och enkla sammanhang för tanken. Det speglas i den storögda fascinationen för de enorma viftande fanborgarna, de välregisserade massparaderna med taktfasta bensparkande fyrkanter som drar fram under landsfaderns strama uppsyn.

Även internationellt kända författare som chefredaktören för sajten CounterPunch, Alexander Cockburn, fattar inte vad frihet betyder. I en artikel skrev han nyligen om dagens USA att ”vi lever i en fascistisk stat”. Han inser inte ens att om det vore fallet skulle han som ”radikal” redan sitta fängslad och utsättas för grov tortyr.

När vulgariteten ersätter analysen blir USA en fascistisk stat.

Den arabiska resningen har som synes ställt problem inom vänstern på sin spets. ”Det är rätt att göra uppror”, slog rorsman Mao fast redan på 50-talet. Den sanningen är nu en sanning med modifikation bland hans efterföljare. Våra beundrare av den reella form som ”proletariatets diktatur” tog sig förvarar numera inte bara de diktaturer som har sitt ursprung i förra seklets revolutioner, klasskamp och världskrig. De har lagt till ett antal diktaturer på listan över utrotningshotade arter, som Libyen, Syrien och Iran. De har visserligen ingen ”proletärt” över sig men de rangeras in i den bipolära världen som allierade i kampen mot USA-imperialismen. Det är deras enda fördel i våra vänners ögon, men det räcker långt i kampen mot Satan. Clausewitz har ersatt Marx och devisen ”min fiendes fiender är mina vänner” har ersatt ”förtryckta i alla länder förena er”. I den stora huvudmotsättningens namn offras frihet, rättvisa och värdighet utan en blinkning. Det ”kalla kriget” var en bipolär värld där många länder, frivilligt eller motvilligt, slöt upp bakom de två giganterna. I den ”anti-imperialistiska” vänsterns blocktänkande ingår nu Ryssland och Kina i ett ”progressivt block”. Det ”socialimperialistiska” Sovjet har blivit en kapitalistisk maffiastat och Kina en djungelkapitalism utan des like, vilket inte hindrar våra hjältar från att se dem som ”folkens” allierade.

På samma sätt blir därför Assad också en allierad i kampen. Visserligen bekänner sig Proletären och andra ”antiimperialister” dagligen till folkens rätt att göra uppror. Men i Syrien, liksom i går i Libyen, passar det inte in just nu. Det liksom stör ritningarna på de ”revolutionära strategernas” ritbord. Folket måste vara tålmodiga, stå ut med förtrycket så att diktatorn kan bekämpa USA i lugn och ro och vänta på grönt ljus från de som vet bättre.

Cirkeln är sluten och vi är tillbaka till idén att allt i västliga media är tillrättalagda lögner i maktens tjänst. Därför sprider dessa anhängare av ”media-ljuger-om-allt” nu ”pålitlig” information från alternativa, presumtivt okommersiella media. Det handlar om allt från helt okända gurus i internets subvärld, till ”avslöjande” videoklipp som i exempelvis fallet Libyen för det mesta innehöll ordet ”rats” i rubriken. Men den stora stjärnan i den ”anti-imperialistiska” kören är tevekanalen Russia Today. Plötsligt har Moskva blivit sanningens Mecka där västliga medias lögner kläds av. Glömt är samma medias absurda lögner om slakten i Tjetjenien, som då framställdes som verket av ”terroristers” angrepp på den ryska armén som gjorde sitt bästa för att skydda befolkningen. Parallellen till Assads groteska propaganda i dag är slående.

Groznys centrum efter att det ”skyddats” av ryska armén.

Det senaste och mest avskyvärda exemplet på denna ”alternativa” sanning är beskrivningen av morden i Hula på barn och kvinnor. Det råder inte många tvivel om hur massakerna gick till. Arméns artilleribeskjutning av Hula finns belagd av både satellitbilder, FNs obsevatörer och reportrar på plats. Likaså finns det videoklipp av stridsvagnars infart i Hula som bekräftas av de satellitbilder som också finns. En hög syrisk officer från flygvapnet som var i Hula på hempermission berättade detaljerat om vad han sett i Hula när avskummet i privatmilisen Shabiha agerade under arméns godtycke. Media, bland annat den respektabla The Guardian, har intervjuat ett antal överlevande som också de berättar hur Shabiamilis drog runt från hus till hus.

Men för trogna anhängare av Assads regim är allt detta lögn. Den oförbätterlige Stefan Lindgren drar naturligtvis ut till diktatorns försvar. Det är inte första gången och säkerligen inte sista heller. På bloggen ”Jorden runt på 8 dagar” publicerade Lindgren i veckan ”ett sensationellt vittnesmål” av en okänd rysk frilansjournalist, Marat Musin, som mot allt som sagts av andra hävdar att det var ”wahhabitiska rebeller” som utförde dåden. De var 700 som kom från staden Rastan, påstår Musin i en mycket detaljerad beskrivning av rebellerna med namn på cheferna och andra uppgifter. Hur de kunde ta sig in i Hula som var konrollerat av armén bekymrar inte sanningssägaren Musin. Inte heller bekymrar det Stefan Lindgren som gjort till vana att hylla diktaturer världen över.

Inte för ett ögonblick ställer Lindgren och andra sig frågan; tänk om det är Marat Musin och Russia Today som ljuger och fabricerar ”sensationella vittnesmål”? Att alla andra vittnen och alla insmugglade reportrar som med risk för sitt liv förmedlar information till omvärlden skulle ingå i en världsomfattande mediekonspiration anser Lindgren &Co, vara självklart. Att Marat Musin och hans gelikar skulle stå i diktaturens sold och medvetet fabricera ”vittnesmål” finns inte ens med som en misstanke.

Offer för massakern i Hula begravs.

Till sist är det en fråga som måste resas med anledning av regimen Assads ständiga tal om ”utländska terrorister”. Hans anhängare inom den ”anti-imperialistiska” familjen hävdar också ständigt att det kryllar av ”terrorister” från Irak och Libyen i de syriska rebellernas led. Regimen påstår att rebellerna har dödat flera tusen reguljära soldater. Det har naturligtvis skett i strider med ”terrorister” kan man förmoda.

Så frågan är: var finns den rykande revolvern? Hur kan det komma sig att Assad under snart ett års strider med ”utländska terrorister” inte kunnat visa upp en enda av dem, död eller levande, till beskådning för omvärlden???

Media: SVT1,DN1,SVD1,AB1,DN1,DN2,DN3,SR1,SVT2,SVD2,SVD3,DN4,SVT3,

DN5,SR2,DN6,SVD4,SR3,SVT4,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

25 reaktion på “I Assads och andra diktaturers följe.

  1. Tack för ett bra inlägg och det är skönt att se att andra än jag själv blir frustrerad över hus Assad-kramarna resonerar.
    Det jag finner frustrerande i deras resonemang är att se världen i svart vitt, att visst våld som stater brukar mot folk är förkastligt, medan samma bruk av våld från en annan stat är en ”kamp mot terrorister”
    Se bara på Israels mördande i Gaza 2008 där flera tusen palestinier mördades av IDF och flera hundra barn mördades. Vi var många som skrev, protesterade på gator och torg över detta.
    När nu Assad och hans fascistregim gör samma sak, varje dag och med exempel al-Houla, där över 100 barn slaktades av Shabiha-milisen, då är det tyst från många av de som protesterade mot Israel.
    Det verkar vara så att är man emot Israels mördande av palestinier, måsta man vara för Assad och hans fascistregim.
    Mördande är mördande, oavsett vilken som utför det.

  2. Hej Tommy,
    Jag kollade in på din blogg som jag inte kände till. Det är stimulerande att se att vi är många som ändå helhjärtat stöder det syriska upproret.
    mvh
    Benny

  3. Nej, det var ingen bra artikel.. ”The media’s attempt to whip up public outrage over the Houla massacre, combined with the coordinated expulsion of Syrian diplomats by the major powers, are acts of brazen cynicism.”

    Really..? Cynismen pyser och fräser genom hela artikeln och det är inte de konspirerande västmakternas cynism utan ett utmärkt exempel på anti-imperialisternas, som Benny skriver här ovan, bipolära syn på världen. Och det är väl ändå sorgligt att det ska komma från fjärde internationalen. Jag undrar varför?

    Media – ska man säga ‘corporate media’ också kanske och att det finns /alternativa/ källor som har ”en helt annan bild”? Problemet är att media inte alls har uppmärksammat de fruktansvärda massakrer som pågått varje dag de senaste 15 månaderna. Det här var en i raden, visserligen med extra många barn. Men Houla-barnen delar ödet med 1100 andra barn. Ja, inte alls är väl att ta i, men att media skulle vara med och orkestrera vad som händer i Syrien är ju nonsens. Det är Bashar Al Assad som håller i dirigentpinnen. Och han tänker inte ge ifrån sig den till sin frihetstörstande befolkning. Han struntar i alla mellanmänskliga avtal. Är det så svårt att se att det är Assad som håller på med terror?

  4. 52 people have been killed in Syria today so far. 17 in Idlib,10 in Damascus Suburbs,10 in Homs, 6 in Damascus, 4 in Daraa, 3 in Hama and 1 martyr in DeirEzzor

    20120608 – idag alltså. Siffror som är människor. Uppgifterna kommer från aktivister i Syrien, som förmedlar till syrier i Storbritannien – facebook. Varje kväll kommer en sådan här post som heter ‘Mourning’.

    För två dagar sedan såg den ut så här:

    The truly overwhelming news of Wednesday 6th June was that 140 people were killed. Among them, about 50 women and children. The Local Coordination Committees documented over 400 points of demonstration in addition to the arrest of hundreds of Syrians from various cities. The Committees also documented the regime forces’ breach of the Annan initiative in over 500 points where gunfire and shelling were reported.
    God bless the Local Coordination Committees for their untiring dedicated work for Syrian freedom… to document all of these is an unbelievable task …please honour their work by sharing the information they collected today.

    Den är trots allt väldokumenterad den här revolutionen (av aktivister).

  5. Hej Paul,

    Det har du rätt i. WSWS är en samling sekterister som i mycket liknar KP även om de har olika ursprung.

  6. WSWS har ingenting överhuvudtaget att göra med den ”Fjärde Internationalen” där Socialistiska Partiet är med.

  7. Hej,

    Tack för ett intressant inlägg men det är ju helt öppet att USA genom sina allierade har skickat in en massa folk och vapen som krigar mot den syriska regeringen. Är inte det värt att skriva om? Om det är inbördeskrig i ett land så måste man väl fråga sig vilken agenda de har som för krig? Kan ni inte skriva lite mer om vilka det är som för krig och vilken politik de har? Om de är värda att stödja så måste de väl ha en vettig politik för Syrien och inte vara finansierade av krafter som har en nyliberal agenda? Kan man inte vara emot deras pågående krig mot Syrien och försvara den syriska regeringens rätt att försvara sig utan behöva stödja dAssad-regeringens politik i allmänhet?

    Här är en ny blogg:
    http://forsvarasyrien.blogspot.se/

    Mvh Peter

  8. Svaret på din fråga, är egentligen att det är ingen som ”för krig mot den syriska regeringen”. Assad använder sin armé för att krossa ett väldokumenterat folkligt uppror som nu pågått i 15 månader. Dina ”uppgifter” om stora styrkor som förts in av USA och beväpnats av Saudiarabien och Qatar motbevisas av alla seriösa reportage som visar att Fria Syriska Armén är lokala grupper av avhoppade soldater och lokal ungdom och att de är ytterst dåligt beväpnade. De har ett program som upprepas i alla dagliga demonstrationer i landet : FRIHET och VÄRDIGHET. Huvudkraften i oppositionens kamp är fortfarande de civila obeväpnade demonstrationerna som nu dessutom snabbt sprider sig till Aleppo och Damaskus. FSAs väpnade försvar av byar och stadsdelar är bara (ännu) ett komplement i kampen mot regimen. Om Assads slakt av allt fler kvinnor och barn fortsätter kanske det väpnade upproret kommer att bli dominerande, men där är vi inte nu.
    mvh
    Benny

  9. Om man ska vara helt ärlig så har väl WSWS en slags ursprung i en politisk spricka i fjärde internationalen på 50 och 60-talen som gällde strategi. Sprickan manifesterades aldrig i Sverige, för här fanns inget trotskistiskt parti på den tiden. De har inget att göra med (kp), men är historiska bryllingar eller tremänningar till (sp), för femtio år sen. De kan ha gått varsomhelst sen dess.

    Syrien är ett klansamhälle. Den regerande klanen är associerad med Irans minoritetsversion av islam, de revolterande tillhör majoriteten mot Irans version, och är lite mer släkt med turkarna. Den regerande klanen har en milis baserad på smugglargäng som gör som den vill, med regimens goda minne. USA ser gärna en syrisk regim som bryter med Iran, men inbördeskriget har grundorsaker i syrisk historia och landets grannar. USA har hamnat i positionen som allierad med sunni mot shia, den är de säkert nöjda med, men ännu nöjdare hade de varit med shahen som regent och ayatollorna döda. Detta är inte USA´s eller Israels krig, utan inbördeskrig mellan islams olika stammar och traditioner. Frågan är vad vi ska göra. USA´s enda insats har varit att meddela att en förhandlingslösning som ger Iran ökad inflytande i Syrien är otänkbar, och det är ju rätt. Irans syriska allierade ska ha mindre, inte mer, inflytande.

    I Syrien bor en hel del kristna. För vår del är en strid ström av syrisk ortodoxa flyktingar att vänta. Jag har redan mött en av dem, han är läkare på vårdcentralen.

  10. SL, det är klart vi ska vara ärliga. Jag bara skrev att WSWS liknar KP i sin retorik och organisationella sekterism. De har som du skriver mycket riktigt en historisk anknytning till den ”trotskistiska” rörelsen efter världskriget. Vad jag vet har de aldrig varit med i Fjärde Internationalen, utan kommer från någon av de amerikanska grupper som stod utanför. Men som sagt det är rätt så ointressant, speciellt i dag.

  11. Ah, jag har väl läst det förut om wsws på fjärde internationalens bästa blogg :-). Det är inte lätt att hålla reda på alla förgreningar och — Published by the International Committee of the Fourth International (ICFI), som det står på wsws.org

    Tack för klargörandet.

  12. Det är ändå lite intressant, precis som gamla spårvagnar. Det verkar ha funnits två organisationer som hette internationella kommittén för fjärde internationalen, den ena av dem var en offentlig fraktion som 1953 invände mot entrism som strategi. En av de två organisationer som verkar ha tagit namnet ICFI har en websida som heter WSWS, jag lyckas inte fatta vilken av dem. De två ICFI har funnits i två skilda tidsperioder, det underlättade kanske ? 🙂

    Det har ingen betydelse numera.

  13. Blir det inte fel när man endast förklarar skeenden i arabvärlden som religionsmotsättningar? Det är långt från hela sanningen. Det finns kurder, alawiter och kristna även på oppositionens sida i Syrien. Och nej, det är inte ett inbördeskrig än. Religionen är däremot närvarande på ett helt annat sätt än i sekulära samhällen (inte så konstigt iofs.) Vad finns det för rättighet (enligt shiamuslimsk tro eller allmänmänskligt) att brutalt mörda tusentals medborgare? Det finns inte någon sådan, vad jag vet. Att döda kvinnor och barn är nog det värsta man kan göra enligt islam och det är ju inte så svårt för vem som helst att skriva under. Dödande av vuxna obeväpnade män är knappast en väg med goda framtidsutsikter det heller..

    I Tunisien är man rätt så trötta på prat om religion och pekpinnar utifrån. Det finns tillräckligt starkt motstånd för att omvandla Tunisien till en teokratisk stat. Risken att det skulle bli ”ett nytt Iran” är alltså försvinnande liten. Problemen som fick tunisierna att resa sig har fortfarande ingenting med islamism att göra. Den löser inte arbetslöshet och stigande levnadskostnader.

  14. Paul, jag är helt överens med dig om att de huvudsakliga drivkrafterna bakom den arabiska våren har absolut inget att göra med islam eller religion i stort. Men det tror jag framgår av allt K&Å skrivit om ämnet.

  15. Benny, absolut. Jag syftade på SL:s inlägg. Jag får bli tydligare med adresseringen.

  16. Då ska jag vara ännu lite tydligare också. Arabiska inbördeskrig har inte religiöst innehåll, de gäller antagligen mark, vatten, olja, handelsrutter, beskattningsrätt och i ett sen länge korrumperat sammanhang. De slår inte ihjäl civila pga divergerande åsikter om profetens systerson, utan av ekonomisk-politiska orsaker. Men landet är inte ett land, inte en nation, som vi förstår det. De är inte alla syrier i första hand. Det finns tre-fyra-fem stammar som bebor området, var och en med tusenåriga traditioner.

    Om väst la sig i, som i Libyen, vet ingen vad som skulle komma ut av det, utom störningar i oljepriset. Därav mycket prat och liten verkstad.

  17. Peter,
    Tack för länken. Ett fint exempel på hur blinda diktaturkramare tänker när de tar avstånd från uppror mot despoti och förtryck.
    mvh
    Benny

  18. Hej,

    På vilket sätt befrias syrierna från despoti och förtryck när Muslimska Brödraskapet genom Syrian National Council har tagit över i Syrien?

    http://forsvarasyrien.blogspot.se/
    ”Uppsalabo leder USAs marionettregering

    Abdulbaset Sieda utsågs i måndags till ledare för Syrian National Council. Abdulaset är en 55-årig doktor i filosofi med examen från universitetet i Damaskus, som bor i Uppsala – men som nu befinner sig i Istanbul för det pågående mötet med Syrian Nacional Council, skriver Svenska Dagbladet. Syrian Nacional Council (SNC) stöds av USA och Hillary Clinton kallade dem ”ledande och legitima representanter” för Syrien. De trupper som strider under namnet ”Free Syrian Army” är att räkna som SNCs trupper enligt mellanösternexperten Philip Giraldi. SNC har kritiserats för att inte representera några krafter i Syrien och vara dominerat av Muslimska Brödraskapet.

    På mötet i Turkiet i måndags uppmanade Abdulbaset syriska myndighetspersoner att ”hoppa av” och sa till TT att de kan komma att begära utländsk intervention. Eftersom USA/NATO redan har intervenerat genom att träna och beväpna ”Free Syrian Army” så menar Abdulbaset förmodligen att de som en del av USAs långsiktiga plan på order från Washington kan komma att begära ett fullskaligt anfall på Syrien.”

  19. Peter,
    På samma sätt som tunisier, egypter och libyer befriat sig från sina diktaturer. Det är naturligtvis inte ett omedelbart sjumilakliv från despoti till en vacker felfri demokrati. Men det är ett steg på vägen som inte hade kunnat tas om diktaturerna varit kvar. Samma sak gäller Syrien. Så länge Assads diktatur sitter i orubbat bo kan inga framsteg göras. Den som vill att allt ska ske omedelbart och vara glasklart utan risker för politiska bakslag bör ägna sig åt något annat än politik.

  20. Hur skall man förstå dina sista rader Benny?

    Sär här?: ”Ja jag vet att USA ligger bakom men det spelar ingen roll för de kommer att införa demokrati.”

    Precis som de har gjort i Afghanistan och Irak?

  21. Peter,
    Dina tolkningar står för dig. Vill man inte förstå nyanserna mellan ett folkligt uppror mot en diktatur och imperialismens försök att påverka utvecklingen då hamnar man vid sidan om och i värsta fall i diktaturens knä.

  22. De här diktaturerna har dessutom egenskaper som automatiskt triggar motstånd; korruption, polisbrutalitet, 50% arbetslöshet med större delen av befolkningen ung och dessutom rätt många studerade, inte som kvot av totalbefolkningen, men i absoluta tal. Och så underst av allt, intressegrupperingar i form av stammar, geografiskt avgränsade men nära varandra. En explosiv brygd. Sannolikt är förtroendet för offentliga sektorn noll, den identifieras med vilken intressegrupp som kontrollerar den, den producerar antagligen få nyttigheter men en strid ström av avgifter till potentaterna. Demokrati är lika närvarande som ”Dallas”, alltså som hägring. Detta är ju solklara fall av lättfattliga och väl motiverade folkliga uppror, och solklara fall av korrumperad stat ägd av maktinnehavarna med klientel som skrapar varandras ryggar. USA spelar en andraplansroll, detta handlar inte alls om vare sig väst eller Israel, utan om månghundraåriga problem i arabvärlden. Just efterblivenheten påminner lite om Ryssland för hundra år sen.

Kommentera