För den som känner till reglerna för schackspel är frågan i rubriken ovan inte nonsens. Den som är matt har förlorat för gott. Den som är patt kan inte röra sig utan att ändå vara satt i matt av motståndaren. Då är utgången oavgjord och status quo råder, ingen har förlorat, ingen har vunnit.
Den svarta Kungen är matt. Spelet är över.
I situationen i Syrien är Assad vare sig matt eller patt. Han har kvar sina truppers rörlighet så en patt kan det inte bli tal om. Däremot pekar allt mer mot en slutlig matt där regimen faller samman och Bachar Assad ger upp spelet.
Internationella media gjorde i veckan stor sak av Brigadgeneral Manaf Tlass avhopp och flykt till Paris. Han var en av Assads närmsta vänner och nyckelfigur som chef för lojala säkerhetsstyrkor. Till skillnad från de generaler och höga officerare som hoppat av och anslutit sig till upproret ska Manaf Tlass avhopp ses som ett tecken på att lojala ledare lämnar det sjunkande skeppet för att inte själva dras med i djupet.
Fina cigarrer och champagne är general Tlass svag för. Kampen i Syrien är inte hans kopp te.
Manaf Tlass är välkänd för sin smak för fina cigarrer och mondäna fester på Rivieran och andra platser för det internationella jetsetet. Sedan ett par månader har han dock varit i onåd hos vännen Assad och i praktiken suttit i husarrest. Enligt rykten protesterade han mot bombningar av civila bostadsområden och beslöt sig för att hoppa av när Assads armé angrep Tlass hemstad Rastan.
Men vad har detta med det ädla spelet schack att göra? Kopplingen är Manaf Tlass syster som bor i Paris och heter Nahed Ojjeh. Som artonåring gifte hon sig 1979 med en internationell vapenhandlare och eftersom mannen redan var sextio år ärvde Madame Ojjeh tretton år senare makens privata förmögenhet på cirka tio miljarder kronor. Akram Ojjeh gjorde sin förmögenhet i första hand på vapenhandel med Saudiarabien. Madame O som kvinnan kallas i Paris tillhör jetsetet men har också en passion för schackspel. Under några år i början av förra årtiondet seglade hon upp som en av de absolut största sponsorerna av schack på toppnivå. Passionen för schack verkar ha svalnat de senaste åren och det franska elitlag hon finansierade har sjunkit i glömska. Onda tungor i schackkretsar menar att hon var mer passionerad för spelarna än spelet.
Men pengar har hon kvar, massor av pengar. Snart finns hela familjen Tlass samlad i Paris. Hennes far Mustafa Tlass var tidigare försvarsminister i Assads regering men flyttade tidigare i år officiellt till Paris för sjukvård. I realiteten hoppade fadern av liksom brodern Firas, en välkänd affärsman i Damaskus. Både kunde ta sig till Madame O i Paris utan att stoppas av regimen. Det är en god gissning att Madame O:s förmögenhet kommit väl till pass och fyllt vissa fickor i Damaskus.
Med Brigadgeneral Tlass flykt till Paris är familjen samlad. De är flyktingar i ett land som inte längre drar sig för att skicka tillbaka sudaneser, somalier och andra flyktingar till sina hemländer. Det är ingen risk att familjen Tlass kommer att möta samma öde. Fina cigarrer och champagne finns det överflöd av i Paris. Pengar finns i överflöd på Madame O:s konton.
Media:DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,
Bloggare: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Syrien, Assad, FN, Annan, Paris
Hejsan kamrater !
En sak ja grubblat mycket över är den politiska strategin som vänstern har i stort, att demonstrera, politiska möten med likasinnade i små källarelokaler.
Vilka paradfrågor driver dom kriget i mot irak, asylfrågor, osv men många kommunistiska organisationer lever med dom gamla kommunistiska manifestet under sovkunden som bibeln man gör som man alltid gjort . Nu generaliserar ja getvis och förenklar men min tanke gång är, varför försöker man inte göra nåting åt dagens situation idag med gärningar, som tex starta upp företag med kommunistiska ideal dör fördelningen sker rättvisare, men samtidigt klarar konkurrensen på den kapitalistiska marknaden, många kommunister säger att det inte går starta kommunistiska företag i en fri marknaden, men getvis så måste man börja nånstans och all förändring kan inte ske över en natt, man kan starta upp egna fackföreningar med arbetarkontroll för motverka korruptionen mot dagens fack som föråt arbetarklassen, man kan starta upp egna vårdcentraler, egna skolor. Införa eget skattesystem. Detta är väll bättre en att bara demonstrera och vänta tills resten av arbetarklassen vaknar upp och vill göra uppror mot dom härskade klasserna? I detta tanke sätt kan man testa i små skalligt dom olika socialistiska principerna och se vad som funkar och vad som bör rättas till, detta kommer båda ge välstånd och sprida våra idéer .
Hej Nicklas,
Små öar av ”kommunism” mitt i den kapitalistiska omgivningen fungerar tyvärr inte speciellt väl. Om dessa ”kommunistiska företag” ska fungera måste de spela med på marknadens villkor. I vissa undantagssituationer, av kanske uppror och/eller förrevolutionära situationer, kan jag tänka mig att företag som tas över av de anställda kan fungera under den tid som den intensiva klasskampen råder. Lyckas revolutionen kan de arbetande bryta med den kapitalistiska marknaden och ta kontroll över ekonomin. Lyckas det inte kommer de små isolerade öarna att dränkas i den kapitalistiska omgivningen. Det är min syn på det hela. I en övergång till ett nytt system kan det finnas öar i början av kampen. Det måste ju börja någonstans. Men det kan aldrig utvecklas till ett status quo med 50-50 eller 70-30 eller liknande fördelning mellan ”kommunistiska” företag och ”vanliga” företag.
mvh
Benny
Niklas: Vad fanken har dina idéer om kommunistiska enklaver i det kapitalistiska samhället att göra med Bashar al-Assad? Men OK, vill du hitta något som påminner om det du drömmer om och hoppas på, så avlägg ett studiebesök i Israel. De israeliska kibbutzim är det närmaste man hittills kommit ett slags kommunistisk arbets- och egendomsgemenskap – och dessa har funnits i över ett halvsekel.
OBS! Jag vill understryka att jag inte är någon vän av den sionistiska staten Israel, men det finns flera sidor av denna så förkättrade USA-satrapi* i Mellanöstern.
OK, Assads dagar vid makten är förhoppningsvis räknade. Vi kan dessvärre inte hoppas på FN så länge Ryssland och Kina blockerar säkerhetsrådet. Och kommer det till fientligheter – militärt, och inte bara i diplomatiska noter – så dras NATO in i det hela. Nostradamus förutspådde att ett nytt stort krig skulle starta i just Mellanöstern – påstår de som säger sig förstå hans profetior…
* Satrapi = ung. lydland. Det forntida Persien, c:a 500 – 330 f.Kr, hade provinser, i realiteten annekterat land, runt om i Mindre Asien, och dessa styrdes av kungens befallningshavare, s.k. satraper. Därav satrapi.
Ett förtydligande: Jag avsåg fientligheter mellan Syrien och Turkiet. Förresten, snygg mattställning på inledningsbilden!
Absolut vist är det så, dom ”kommunistiska” företagen måste acceptera visa av dom villkoren i en kapitalistisk marknadsekonomi. Men dom skulle fortfarande kunna gynna våra arbetar bröder och systrar bättre en dom ”vanliga” företagen. Vi skulle kunna återinvestera vinsterna tillbaka till företaget istället för några få personer berikar sig, det skulle gynna företaget även i en kapitalistisk ekonomi. Vi skulle kunna införa löntagarfonder för på så sätt köpa upp företag och inplantera åter igen våra förstadium ”kommunism”. Vi skulle kunna införa ett eget skattesystem på dom anställda inom våra företag och även frivilliga som får ansluta sig, som skulle kunna användas till starta skolor, vårdcentraler osv. Att säga att vi inte kan göra nått en, en att sprida våra ideer med ord och text och hoppas att arbetarna en dag ska vakna upp och vara villiga att lyssna och förstå vad som behövs är en globalvärldsrevolution och inplantera kommunism till 100%. Det behövs handling nu. Vi skulle även försöka uppmärksamma dagens fackförbunds flathet och förräderi, korruption, och ersatta dom med arbetarstyrda fackförbund som kontrolleras av arbetarna själva, att få förmåner och bättre villkor en sina arbetarbröder som i dagens förbund måste motarbetas. Arbetarnas fackförbund borde se ut nått stil med att dom har samma lön som dom ska företrädda dom ska även jobba kvar på golvet, det ska vara ett hedersuppdrag att få företrädda sina kamrater. Vi borde sätta större press på näringslivet genom förändra dom fackliga metoderna precis som CIA:S Upprorsbok som dom skickade ut till olika sydamerikanska länder under 60 – 70talet. Genom olika typer av sabotage tex jobbar man på en flygplats och arbetsgivaren inte erkänner vårat förbund och skriver på vårat kollektivavtal kan man skicka ut bagagen till andra destinationer, jobba slöare, gör inte sitt bästa ja listan kan göras lång. Detta borde väll vara nått? eller? 🙂
Hejsan Martin Goës!
Ska genast undersöka och läsa på om de du tipsade mig om israeliska kibbutzim. Låter intresant tack så mycket 🙂
Hej Niklas,
Jag skrev ett långt svar till dig och så lyckades jag träffa tangenten esc och allt försvann. Nu orkar jag inte upprepa allt jag skrev. I korthet gick det ut på att det redan under historiens gång funnits många exempel på ”socialistiska öar” som skapade av de utopiska socialisterna. I senare tid har det funnits många exempel på företag som arbetare tagit över efter hårda strider vid nedläggningar. Den kanske mest kända och avancerade var arbetarna som tog över klockfabriken LIP i Frankrike i början av 70-talet. Men alla dessa exempel visar att när det blir stiltje i klasskampen dår går dessa socialistiska öar under.
mvh
Benny
Att ni ens tar DN propaganda om Syrien i diskutionen vissar på hur blinda ni är..
Daniel, Vilken DN-propaganda? Min artikel bygger inte på en enda rad i DN. Men du kanske inte kan läsa innantill?
”Det växande inbördeskriget i Syrien oroar USA djupt, säger både utrikesdepartementet (UD) i Washington och militärhögkvarteret Pentagon. Och nu förstärker USA:s flotta sin närvaro i Mellanöstern med två hangarfartyg, sade Pentagontalesmannen George Little på måndagen.”
Jo jag tackar, först värvar man skurkar, skickar enorma summor dollar och beväpnar dem… Sen är man ”oroad”…
Hyckleriet har inga gränser. Om man inte visste att tusentals människor kommer att få sätta livet till så skulle man kunna kalla detta för komedi. Vem tror de att de lurat?
Ännu ett krig som yankie grabbarna ( och isreal) får bära på sitt samvete.
Mr Mister, Vad jag kan se är du en av de som lurats. Du begriper tydligen inte att det pågår ett alltmer omfattande folkligt uppror mot ännu en av dessa diktaturer som hållits vid liv i snart 60 år, först med stöd av Sovjetunionen och senare av USA.
Assad är inte en USA-marionett, utan en restprodukt av tredjevägen-nationalisterna med Stalin som förebild, likt Saddam. Assad (och Saddam) var Sovjet-beväpnade, det är T-stridsvagnar, RPG7 och AK47 hela vägen. Konflikterna i denna del av världen har förkapitalistiska grunder, det är stamstrider, där olika stammar har olika religioner och traditioner av maktfördelning som sätts i gungning av varierande demografisk utveckling och stora vinster i olika branscher som kontrolleras av regimens generaler via statliga monopol och ”rättigheter”. Vi ser ett stambaserat maffiakrig. USA och Israel är inte alls inblandade på marken, de vill bara slippa förändringar och flyktingströmmar. Ryssland, med religösa traditioner liknande de syrisk ortodoxa, har foten mitt i smeten, har tjänat som rollmodell för länge sen, beväpnar både Iran och Syrien, men har råkat hamna på shia-sidan, dvs minoriteten, i de muslimska inbördeskrigen. USA har råkat hamna på majoritets-sidan, dvs sunni. USA har ingenting gemensamt med sunni-islam, spenderar sina skattebetalares miljarder på korrupta generaler från Egypten till Pakistan, men detta krig har de inget med att göra, det ligger i Rysslands intressesfär. Västvärldens fria medier gör att det verkar som om väst lägger sig i, men väst ligger still medan Assad gormar om inblandning. Ännu en av sovjets gamla protegéer undermineras, men Assad är mycket mer än ryssarnas man, han har sin egen agenda i urgamla konflikter vi inte vet något om.
Det är säkert ett folkligt uppror, problemet är att det finns mer än ett folk i Syrien, sen långt innan romarna.