I stället för en radikal ”återställare” när det gäller vårt usla privatiserade pensionssystem läggs nu förslaget om att vi ska arbeta fram till 67 års ålder för att få en dräglig levnadsstandard upp i åren.

Kommentarerna är få så här långt.  De etablerade politikerna vet att detta är en högriskfråga. Varje uttalande är som att gå på skör nattis.  Minsta oförsiktighet så trampar de igenom och är utom hjälp.

.

Från bloggen http://tradgardstitt.blogspot.se/2008_12_01_archive.html

Först ut är i stället PRO:s ordförande Curt Persson. Som gammal facklig apparatjik och under många år ordförande i Statsanställdas förbund har han redan sitt i tryggt förvar på torra land och kan säga vad som helst där på den tunna isen – och det gör han också. Han är ”inte förvånad” men säger sig vara ”lite bekymrad över de som har tungt, svårt jobb och behovet av att gå vid 61 om de ska få den möjligheten förskjuten till 63”. Lite bekymrad? Vet inte PRO:s ordförande hur kraftigt försämrad pensionen blir i dag, om man går vid 61 års ålder? Förmodligen inte, eftersom han säger att utredarens förslag skulle innebära att vi får ”rätten att jobba kvar till 69”. ”Rätten”? Varför missleda kommande pensionärer med att skönmåla det som blir ett ”tvång” om man ska få en pension värd att leva på? Som PRO:s ordförande ska han säga som det är. Att utredarnas förslag innebär att pensionsåldern höjs till 67 års ålder. Dessutom borde han varna för att detta bara är ett första steg. Den dolda agendan är på sikt säkert Reinfeldts hypotetiska slutstation vid ”75 år”.

.

År 2030. Två pigga vårdbiträden på väg till jobbet.

Hans förslag när det gäller människor med tunga eller stressade jobb är vanligt rundprat. Höjs pensionsåldern då krävs ”att man tittar över hur arbetsplatser och arbetsmiljön fungerar”. ”Tittar över”? Visst, och då vet vi hur det blir. Några välavlönade människor med lättsamma jobb, från Svenskt näringsliv och LO sätter ihop en ”projektgrupp”, tittar sig omkring och föreslår sedan hur det bör vara. När det väl är över fortsätter verkligheten med ökad hets och utslagning.

Även LO:s chefsekonom Ola Pettersson dristar sig ut på det bräckliga underlaget. Han är vare sig vald eller står till val och kan därför vara lite djärvare än politikerna och säger till Debatt P1 Morgon att ”en höjning av pensionsåldern kräver att ”trygghetssystemen hänger med hela vägen, annars finns risk att det leder till nya orättvisor, till att de ekonomiska skillnaderna för pensionärer ökar ytterligare”. Om trygghetssystemen redan i dag ”hänger på knäna” som ett par byxor utan skärp, hur ska de då ”hänga med” om man går ett par steg till? Inte katten är LO/SAP beredda att föreslå sjukersättningar, förtidspensioner och a-kassersättningar på 100 procent för alla dem som har tunga/stressiga jobb?

Det som har skett och som med förslaget blir värre är en våldsam segregering av villkoren för landets pensionärer. Utredarna i sällskap med fackliga representanter och de etablerade politikerna missleder också medvetet opinionen genom att aldrig diskutera de produktivitetsförbättringar som skett, sker och kommer att ske, vilka innebär att vi alla kan arbeta mindre och ha det bättre. Bara vi tar över styret från bankerna.

Här kan du få mer fakta om vårt bokstavligen värdelösa pensionssystem:

 .

Debatt Aftonbladet 24/9 2007

Pensionens framtid, 16/2 2010

Debatt med kritiker 2, 13/2 2010

Debatt med kritiker 1, 13/2 2010

Pensionsvalsen 12/2 2010

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, pensionsreform, höjd pensionsålder, Curt Persson, PRO

I media: DN1,