Egdar Snowden och Dagens Nyheters förvillelser.

Ett kännetecken på dålig opinionsbildning är att man gärna och hur som helst, huller om buller, blandar äpplen med päron.

I korgen stuvas om mellan personer, dagsaktuella händelser och historia, eller så väger man samman människors privatliv och den sakfråga som diskuteras.

Allt för att dölja det man egentligen vill sälja, sin egen dagordning.

Skolexempel på detta hittar vi i Dagens Nyheter när det gäller Edward Snowdens avslöjanden om amerikanska säkerhetstjänsters globala massbevakning av mejl och telefonsamtal. Tre inlägg från ledarredaktionen kan med fördel användas av de högskolor som i dag undervisar i journalistik. Först kom huvudledaren ”Obama dem hemlige”, sedan uppföljningen ”Snowden på villovägar” och till sist dagens signerade ledare ”Ytterligare en caudillo”.

Rubriken på den första ledaren är väl funnen. Själva övervakningen ifrågasätts inte, bara det faktum att den hemlighållits. Storebror får gärna se oss, bara vi får reda på det! Först konstaterar DN att:

”Över huvud taget har Obama letat läckor mer aggressivt än alla andra presidenter. Sex personer har ställts inför rätta, mot totalt tre före hans tid. En före detta CIA-anställd åtalades för att ha avslöjat namnet på en man som deltagit i tortyr; ingen torterare har rönt samma öde.”

 Fortsätter sedan med att stödja detta:

”Att publicera hemliga dokument är olagligt även i Sverige. Bradley Manning, åtalad för att utan urskillning ha läckt hundratusentals sådana till Wikileaks, skulle hamna inför skranket i vilket land som helst. Fallet PRISM är delvis annorlunda. Edward Snowden, som redan erkänt att han står bakom avslöjandet, har gett erfarna tidningar uppgifter om ett övervakningssystem som aldrig borde ha undanhållits det amerikanska folket. Exakt hur NSA arbetar ska inte basuneras ut. Hemlighetsmakeriet runt PRISM är dock förfärande.”

Att Bradley Manning inte hamnat i skranket inför en domstol – utan i krigsrätt efter att ha utsatts för tortyr – bekymrar inte DN. Tidningen bortser också helt från innehållet i alla de dokument som WikiLeaks kunde publicera. Varför? Naturligtvis därför att mängder med regimer och politiker här blottades med alla sina vidrigheter, utan en enda skylande tråd på sina kroppar. Vem minns inte videon med den amerikanska stridshelikopter som i Irak 2007 lika glatt som hänsynslöst dödade en journalist och två kamerabärare från nyhetsbyrån Reuters?

I exempelvis ett land som Tunisien hade människor bara tio dagar före Mohamed Bouazizi`s självbränning och den revolution som då inleddes genom WikiLeaks försorg kunnat se och förfäras över hur presidentens dotter och hennes man lät flyga in sin egen privata glass från franska Saint-Tropez samtidigt som vanliga människor blev mer och mer utsatta för fattigdom och diktaturens förnedring…

I nästa ledare brännmärker man Snowden. Inte på grund av hans egna meriter utanför helt enkelt för att han försöker undkomma vad som kan vara ett dödsstraff i sitt eget land:

 ”När det nu rapporteras att Snowden tagit sig till Moskva, förbereder sig för vidare resa till Kuba och Venezuela, och dessutom har sökt asyl i Ecuador ger det onekligen en känsla av déjà vu. Alla dessa länder – med minst sagt grava demokratiska brister – har omfamnat, och omfamnats av, Assange.

Det är synd eftersom jämförelsen mellan de två hela tiden har varit missvisande. Assange verkar drivas av en stark misstro mot all form av statsmakt och en avsky mot statens rätt att över huvud taget ha några hemligheter. Wikileaks avslöjanden har också, som en konsekvens, till stor del karaktäriserats av mer eller mindre ogenomtänkta massdumpningar av hemlighetsstämplat material. Ibland med risk för enskilda och oskyldiga individers väl och ve.

 Snowden, å andra sidan, påminner mer om en traditionell whistleblower. Han observerade en specifik oegentlighet – NSA:s övervakningsprogram – och valde att berätta om det för välrespekterade medier, Washington Post och Guardian, som hade möjligheten att värdera informationen innan de publicerade den.”

Ledaren har sedan avslutningsvis ändå en viss förståelse för att Snowden försöker undkomma USA:s långa arm eftersom förtroendet för den amerikanska rättstaten är ”allvarligt skadat”. Vad denne ska göra i stället för att söka sig till Ecuador förblir naturligtvis osagt…

Inte heller i dag har DN något förslag på en annan flyktväg helt fri från faror utan man följer upp sin strutspolitik med en ledare signerad av nyliberalen Martin Liby Alonso där denne i stället bjuder DN:s läsare på en groteskt deformerad bild av Ecuadors radikale men borgerlige president, nationalisten Rafael Correa. Varför denna svartmålning? Även om den vore sann skulle den inte ha ett dyft att göra med det som saken handlar om, nämligen att Snowden på samma sätt som Assange självklart väljer den enda flyktväg som finns. Om det hade varit politiskt möjligt hade drönarnas kung, Barak Obama, säkert skickat en drönare både till transithallen på Moskvas flygplats och en till Ecuadors ambassad i London…

I dag skriver Aftonbladets Daniel Swedin en bra ledare om agenten Hans-Erik Sjöholm, ”En konspiratör i Säpos tjänst”. Nog borde DN hunnit med något liknande i stället för att skriva ihop lite skit om Ecuadors Correa?

Om vi till sist låter fantasin skena i väg ett litet stycke och ser framför oss att det är DN:s chefredaktör Peter Wolodarski som har valt att publicera avslöjande material om svenskt inrikes spionage. På samma sätt som Peter Bratt och Jan Guillou gjorde på sin tid i Fib/Kulturfront. Vi tänker oss också att regimen Reinfeldt brutaliserats rejält och att en mycket aggressiv Beatrice Ask vill gripa Wolodarski och att många moderata riksdagsledamöter samtidigt ropar på dödsstraff.

Om då samme Correa kunde tänka sig att ge Wolodarski asyl, vore det då inte rimligt och försvarsbart om denne hals över huvud tog första bästa plan till Quito? Trots att både Assange och Snowden försökt sig på samma sak och trots att Correa kanske inte hanterar pressfriheten på rätt sätt?

Ett dödsstraff är ändå ett dödsstraff. Vem vill frivilligt ta emot några dödliga injektionssprutor i armen? Inte heller en livstidsdom är något att se fram emot.

I vart fall skulle inte jag klandra Wolodarski för hans flykt och se det som en ”villoväg”…

Verkliga hjältar, för det fria ordet, som Manning, Assange och Snowden, ska hyllas och inte begabbas!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bloggare: RödaMalmö,Annarkia,

Kommentera