En ny text av Stathis Kouvelakis om den blixtsnabba utvecklingen kom i förmiddags. Den finns längst ner på denna blogg.
Alexis Tsipras beslut om ett nyval i expressfart för Grekland handlar i grunden om att eliminera upproret i hans eget parti mot den egna kapitulationen i Bryssel den 13 juli. En kapitulation där han – inför trojkans utpressning – svek både Syrizas partiprogram, alla medlemmars många år av kamp mot just EU:s förnedring av Grekland och det grekiska folkets stolta ”Oxi” eller ”Nej” i folkomröstningen den 5 juli.
Manövern är mer än ful. Den är för det första ett hån mot medlemsdemokratin och den partikongress i september som Syrizas styrelse redan beslutat om. Hur ska man internt kunna diskutera och utvärdera den strategi Tsipras och partiets verkställande utskott utformat på egen hand, vilken inneburit att man kapat alla band med sin egen historia, samtidigt som Tsipras och hans ledningsgrupp driver en valkampanj där ”folket” ska säga ja eller nej till denna? Tsipras sägs, och hoppas själv, att han genom sin personliga popularitet har skapat sig ett ”eget parti” med väljare till höger om sin egen rörelse. Väljare som sägs ha charmats av att ”han trots allt har försökt och gjorde vad han kunde”. Dessa väljare ska nu få fälla utslag när det gäller hans förda politik, inte Syrizas medlemmar. I gårdagskvällens TV-tal vände Tsipras också upp och ner på verkligheten när han om partiets vänster sa att ”dom som förvandlade den majoritet som folket gav oss till en parlamentarisk minoritet”. Var det inte snarare Tsipras själv och hans grupp som förvandlade det ”Nej” folket sa den 5 juli till ett ”Ja” i Bryssel den 13 juli
För det andra är det en kupp i den meningen att beslutet och valrörelsens upptakt kommer mitt i den grekiska semestern (ungefär som Löfven i Sverige skulle utlysa ett nyval 20 juli vilket skulle verkställas redan 20 augusti). Vänstern i och utanför Syriza som är i färd med att organisera en bred, folklig front till försvaret av folkomröstningens ”Oxi” ska förstöras innan denna fullt ut är på plats. De väljare som charmats av Tsipras personlighet ska heller inte hinna få dålig smak i munnen av alla de nedskärningar och utförsäljningar som kommer under hösten.
Öppet opinionsmöte i Aten med Vänsterplattformen
I sitt TV-tal i går lovade Tsipras också att ”bättre dagar kommer att komma”, vilket fick mig att tänka på några rader från Jim Cliffs låt ”Better days are coming”:
”Better days are coming by and by
Don’t you get down hearted, don’t you cry
Troubles will be over, all our joys come over
Better days are coming by and by”
Men i det här sammanhanget handlar inte Tsipras ord om tröst. Hans löfte om “bättre dagar” skorrar sannerligen falskt. Tsipras har till och med själv, absurt nog (!), erkänt att uppgörelsen i Bryssel aldrig kommer att fungera.
Det blir en spännande och turbulent tid i grekisk och europeisk politik. Vänsterplattformen i Syriza, vilken inte frivilligt överlämnar partiets väljare och sympatisörer till partihögern, beslöt i natt att medverka till en social och parlamentarisk front med ett entydigt ”Nej” i de strider som väntar. Självfallet handlar det inte i första hand om att bara delta i själva valet, med dess fula taskspel från Tsipras, utan om att börja bygga ett nytt alternativ för framtiden. Nedan är en snabböversättning av det uttalande som Vänsterplattformen antog i natt:
**************
Torsdag, 20 augusti, 2015.
Med sitt tal, där han meddelade beslutet om nyval, visade Alexis Tsipras upp ett nytt ansikte, helt och hållet och radikalt i motsättning till Syrizas tidigare åtaganden och strider.
Det första och främsta löftet från Tsipras var hans samtycke till den Tredje åtstramningspaketet och dess slaveri för landet, en överenskommelse han skrev under utan att vare sig fråga medlemmarna eller partiets styrelse.
De val som Tsipras har beslutat om syftar till att helt och hållet ta avstånd från det stolta ”Nej” som folkomröstningen uttalade. De ska resas som gravstenar över människors förväntningar om ett slut på åtstramningarna. Målet med dessa val i expressfart är att göra slut på alla åtaganden mot dessa från Syrizas sida, men också en begäran till det grekiska folket att sätta en snara runt halsen genom att rösta för Tsipras, Ny demokrati, PASOK eller To Potami, alltså för de partier som konstituerar den nya gemenskapen om ett försvar av åtstramningarna.
Trogen Syrizas åtaganden, i linje med det grekiska folkets ”Nej”, reser Vänsterplattformen högt stridens fana för ett alternativ till krisen, för en produktiv och progressiv rekonstruktion av landet.
Vänsterplattformen ska omedelbart bidra till att skapa en bred, progressiv, demokratisk front i motsättning till Överenskommelsen, en front vilken ställer upp i valen för att kämpa för att denna ska upphävas samt att största delen av lånen upphävs. Detta för att försvara det grekiska folkets stridbara ”Nej” i folkomröstningen 5 juli. Ett nej till nedskärningar av löner, pensioner och sociala utgifter. Ett nej till att sälja ut gemensam egendom och Greklands tillgångar. Ett ja till att ta in landet på en ny väg av nationellt oberoende, suveränitet, rekonstruktion och en ny progressiv kurs.
******************
Greece : « Popular Unity » is born !
Stathis Kouvelakis
Early this morning, 25 Syriza MPs left the parliamentary group of the party to create a new group under the name of “Popular Unity”. Most of these MPs are affiliated to the Left Platform, but some others also joined like Vangelis Diamantopoulos or Rachel Makri, a close collaborator of Zoe Kostantopoulou.
This is a major development in Greek politics but also for the radical Left, in Greece and at an international level.
Three elements need to be emphasized.
The first is that “Popular Unity” is the name of the new political front, which will regroup thirteen organizations of the radical Left, those who signed the text issued on August 13 calling for the constitution of the Front of the No. This front is therefore the first tangible result of a recomposition within the Greek radical Left. A recomposition that draws the lessons of the last five years and of course of the experience of Syriza in office and of the resulting catastrophe.
The second is that the goal of the front is to constitute the political expression of the No as was expressed both in the January elections and in the referendum of July 5. The main programmatic lines are the rupture with austerity and the memoranda, the rejection of all privatizations and the nationalization under social control of strategic sectors of the economy, starting with the banking system, the cancellation of the major part of the Greek debt (starting wit the immediate interruption of its repayment) and, more broadly a set of radical measures that will shift the balance of forces in favour of labour and of the popular classes and open up a path for the progressive reconstruction of the country, of its economy and of its institutions.
These goals cannot be realized without exiting the Eurozone as the recent disaster has abundantly demonstrated and without breaking with the whole set of policies institutionalized by the EU. The front will also struggle for a unitary internationalist struggle around common objectives at the European and international level and will support exiting NATO, breaking the existing agreements between Greece and Israel and radically opposing imperialist wars and interventions.
The third is that this new parliamentary group is now the third in terms of its size in the Greek Parliament, ahead of Golden Dawn, the neonazi party. This means that in the next few days its leader, Panagiotis Lafazanis, will get a mandate to constitute a government that will last for three days, as the Greek constitution stipulates. After the resignation of the Tsipras government this mandate is now in the hands of the second party in Parliament, New Democracy, the main rightwing opposition party. This span of time will be used by Popular Unity to trigger a broad debate and the mobilization of all the social forces who wish to fight austerity and the Memoranda, the previous as well as the new one.
The programme of the party and the full range of its support among leading personalities of the Greek Left, which is expected to be quite impressive, will be released at the start of next week.
Athens, August 21 2015
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Nyval i Grekland, Vänsterplattformen, Oxi,
Nu vet jag inte allt vad de tycker men hur ställer de sig till Euromedlemskapet?
Vid det här laget borde det väl stå klart att någon progressiv politik inte är möjligt som medlem? Visst skulle EU och Eurokonstruktionen kunna ändras men det finns knappast på kartan inom överskådlig. Kanske möjligt i en framtid när maktförhållandena i Europa och samhället ser helt annorlunda ut.
Detta kommer ofrånkomligen att leda till vänsterns marginalisering i Grekland. Syriza, i Tsipas skepnad, kommer på sin höjd att kunna inta en position som en mindre korrupt variant av PASOK men kommer att bli helt beroende av borgerliga partier för att kunna regera vidare.
Det paradoxala är att Vänsterplattformen, om den lyckas få tillräckligt stort antal av Syrizas tidigare väljare, kan bidra till en stärkt borgerlig position. Detta på grund av de något märkliga grekiska reglerna där största partiet ges 50 extra ”bonusmandat”. Berövas Syriza, genom en stark Vänsterplattformen, ställningen som största parti blir det konservativa Ny Demokrati, som får de 50 mandaten.
Det är mycket rök och dunder i inläggen som klagar på Tsipras. Det realpolitiska läget är ju att det grekiska folket inte vill betala de usla kreditvillkoren, genom-föra raden av privatiseringar men samtidigt vara kvar i EMU och framför allt i EU. Det ger inte Tsipras något utrymme till annat än det han gjort. Han har inte kunnat säga : – Nej, tack ! Då lämnar vi EMU. Detta var det enda argument som de hade kvar när de tvingades vika sig. Att Grexit med all sannolikhet är absolut nödvändigt för landet gör inte saken lättare.
Njet i folkomröstningen var ju ett nej till nya pålagor och mer smärta. Det var inte ett ja till någon känd politisk lösning ur grekisk hand. Taktiskt var det en felbe-räkning eftersom den tänkta motparten av budskapet inte brydde sig ett skvatt.
Antagligen så har Tsipras enda alternativa linje hela tiden varit Grexit men då hade man endast fått hälften så mycket röster och blott blivit en intelligentare variant på KKE. I detta fallet var Syrizas parlamentariska illusion att de trots allt trodde att de med sin goda vilja skulle kunna åstadkomma det omöjliga.
Saken är den att grekerna ännu inte är beredda att betala priset för sin befriel-se. De lider ännu under EUillusionen.
Ett parti för utträde ur euron och annullerade amorteringar är en rimlig händelseutveckling. Får de majoritet?
Säger allt; ”Tsipras har till och med själv, absurt nog (!), erkänt att uppgörelsen i Bryssel aldrig kommer att fungera”
UP kommer att hamna i samma sits som Tsipras. Välj euro och åtstramningar, eller drachma och sedelpressen.
Går UP ut med det, eller gör de som Tsipras gjort, förespeglar folk att det finns en expansionistisk euro-politik? Eller har UP en annan huvudagenda, likt bolsjevikernas fred och brödlinje, dvs maktövertagandet är strategin, och allt underordnas detta?