.

“Jag är utled på det här. Efter sextiotvå år i tjänst hos folket har jag fått nog. Nu vill jag gå”, sa Egyptens Hosni Mubarak i veckan.

En åldrande landsfader som under alla år nitiskt och troget tjänat sitt folk. Det är den bild som diktatorn gärna tecknar av sig själv. Outtröttligt har han uppoffrat sig för sitt folk och nu är han sliten och vill med ålderns rätt dra sig tillbaka. Men går jag nu blir det kaos, fortsätter han och av plikt mot fosterlandet sitter jag därför kvar ett tag till…

.

.ميدان التحرير

Frihetstorget

.

Gårdagens nya, väldiga våg av massdemonstrationer och protestmöten i alla delar av Egypten visade med full kraft att Mubarak lever i en skenvärld. Miljoner människor, inte bara i Kairo, utan i alla städer och samhällen utmed Nilens stränder och i dess väldiga delta, stormade fram med sitt budskap om att hans tid är ute. I Alexandria, i Mahalla och i Giza var hela folkhav i rörelse och på Tahrirtorget i Kairo samlades än en gång över en miljon människor i en protest som både var en folkfest och demonstration av att folket inte vill att diktatorn ska behöva ”uppoffra sig” en enda dag till. Hans klocka är slagen. Samtidigt förbereder sig stora grupper av oppositionella på att klara av en lång strid. Barrikader har byggts av kravallstaket, utbrända bilar och allt bråte som går att komma över. Ett regelrätt fältsjukhus finns på plats dit apotekspersonal från hela Kairo kommer med gratis förband, mediciner och all annan tänkbar sjukvårdsutrustning. Systerligt och broderligt delar man på vatten, mat och filtar.

Nu på morgonsidan publiceras dramatiska nyheter om en ”terroristattack” mot en oljeledning i Sinai och ett attentatsförsök mot vice presidenten Omar Suleiman. Det är ännu svårt att bedöma värdet i dessa nyheter. Men för mig verkar det solklart som i Saharas öken att  det handlar  om ”terror” som ”planterats” av regimen själv. Det räckte inte med stenkastning eller att skjuta på och knivhugga journalister. Nu tycks man pröva lite hemmagjord ”terror”för att motivera ”stabilitet”, ”undantagstillstånd” och kanske ”demonstrationsförbud”…

Senaste: Nyheten om ett attentat mot Suleiman hade producerats av Fox News och kom sedan till Expressen. Den dementeras nu….

.

.

Nu har inte familjen Mubarak blivit lottlös av faderns många år som ”trotjänare” åt sitt folk.

Pappa Hosnis tid vid makten har varit en dyr historia för landets innevånare. I verkligheten har han inte tjänat sina landsmän. Han har i stället tjänat på dem.

I dag uppskattar bedömare den sammanlagda familjeförmögenheten till så mycket som 70 miljarder dollar. Det mesta av det man roffat åt sig är placerat i brittiska eller schweiziska banker och i en lång rad fastigheter. Bankerna UBS i Schweiz och Bank of Scotland sägs förvalta en stor del av kassan. Om den nu inte i en hast har flyttats till Saudiarabien. De värdefulla egendomarna äger familjen i London, i New York, i Los Angeles samt vid Röda havskustens mest exklusiva stränder. Enligt uppgifter publicerade i den arabiska tidningen Al Khabar äger Mubarak bland annat fastigheter på Manhattan och vid Rodeo Drive, Beverly Hills kanske lyxigaste kvarter. Hans bägge söner, Gamal och Alaa,  förfogar också över egna miljarder. När brittiska journalister för några dagar sedan jagade Gamal, som man tror har flytt till London, flockades de utanför dennes vräkiga hus vid Wilton Place mitt i City…

.

.

”Hur många fiender har du på Facebook?”…

Den arabiska eliten i hela Mellanöstern har gott om pengar.

Men få vänner. Bara Berlusconi, Obama och några till…

.

Det mesta av familjens tillgångar kommer från utländska investerare som, för att få tillstånd till att överhuvudtaget driva företag i Egypten, ”bjuder på” en riskfri ägarandel på omkring tjugo procent…

Vi vet inte hur eller när Hosni Mubarak får sluta sin ”långa tjänst åt det egyptiska folket”. Vi vet inte om han till sist kommer att dingla i en av Kairos lyktstolpar eller om han kommer att sluta sina dagar  utsträckt på någon mjuk divan i saudiska Riyad.

Vad vi däremot vet är att hans tillgångar runt om i ”det internationella samfundet” omedelbart borde frysas. För att sedan återlämnas till det egyptiska folk han plundrat.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Egypten, Hosni Mubarak, Gamal Mubarak, Tahrirtorget,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,AB1,GP1,GP2,GP3,VG1,

SVD6,SVD8,DN9,AB2,GP4,AB3,SVD9,SVD10,DN10,GP5,GP6,SVD11,SVD12,DN11,SVD13,AB4,SVD14,SVD15,

Svd16,SVD17,DN12,DN13,DN14,DN15,DN16,GP7,GP8,GP9,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Röda Berget,Björklund,Annarkia,

.

En flod av människor strömmar i dag in över Frihetstorget i Kairo.  Klockan 13 15 är det redan en miljonhövdad skara  som förnedrar den diktator som tror att han fortfarande är älskad av sitt folk.  13 30 berättas från Alexandria  att protestmötet där är tre  kilometer  brett och kanske också kan räknas till över en miljon. Regimens våld har inte kunnat bryta av nacken på motståndet och allt fler frågar nu vad som ska komma i stället. Ska ”det gamla störtas ner i gruset” eller ska diktaturen hitta en landgång som kan rädda den över till fast mark?

.

.

ميدان التحرير

Redan tidigt i morse var det ”kö” för att ta sig in till Frihetstorget.

.

Under flera dagar har många sagt att Hosni Mubarak redan är död – politiskt .  En uppfattning som jag helt och hållet delar.  Men det är en man – som likt så många andra gamla krigare – vägrar att ge upp. ”It`s a dead man walking”, säger en av hans kritiker, El Baradei, till CNN. En redan död som fortsätter att gå.

.

”Vi hoppas på en övergång till demokrati utan att behöva bryta med en president som Mubarak, som väst och främst USA, anser vara vis, hette det i dag från Italiens premiärminister vid EU:s pågående toppmöte….”

.

Men de senaste dagarnas desperata våld. Där Mubaraks säkerhetstjänst och polis, tillsammans med betalt kriminellt patrask, har gått ut i en vildsint bärsärkargång mot demonstranter och journalister, ser samtidigt ut att kunna gå till historien som hans sista vidriga dödsryckning. Det hängivna, okuvliga mod som vi sett från kämparna på Frihetstorget i centrala Kairo och på ett otal andra platser i Egypten gör att regimen börjat rämna inifrån. Mubaraks mentor framför alla andra, USA:s regering, sägs dessutom vara i färd med att knuffa ner den redan döde i sin grav. Ett fortsatt amerikanskt stöd för Egyptens hatade diktator skulle helt enkelt få till följd att den egna demokratiska legitimiteten inte längre går att prångla ut över världen. ”USA:s eget varumärke skulle skadas svårt”, som reklamfolket skulle uttrycka saken.

USA och den egyptiska militären – som är diktaturens ryggrad – diskuterar nu febrilt hur man ska undvika att regimen störtas. De vill renovera, bygga om, hitta politiska övergångslösningar, som gör att stommen för den egna makten finns kvar.

.

.

Här utser diktatorn Omar Suleiman till sin egen efterträdare.

.

Många pekar då ut Omar Suleiman, som den som – åtminstone för några varv – ska ta över stafettpinnen efter Mubarak. Men vem är då denne kronprins som Mubarak själv utsåg till sin egen vicepresident så sent som den 29 januari? I västvärlden beskrivs han oftast som en ”mycket intelligent och distingerad herre”. ”Urban och sofistikerad”. Mubaraks närmaste man och USA:s viktigaste förbindelselänk med Kairo ända sedan 1993 när han blev chef för säkerhetstjänsten. Pratar flytande engelska och klär sig alltid i en prydlig, distingerad svart kostym och med perfekt slipsknut. 2009 utsågs han av tidningen Foreign Policy till den underrättelsechef som har mest makt i Mellanöstern. Han sågs som mer betydelsefull än den israeliska kollegan, Mossads chef Meir Dagan.

Ja, egentligen borde Suleiman vara känd i Sverige. De två egyptier som i december 2001 – efter klartecken från utrikesminister Anna Lindh – försågs med handfängsel, ögonbindlar och munkavlar av SÄPO/CIA och sedan transporterades i ett amerikanskt plan till Kairo och den egyptiska säkerhetstjänsten. De hamnade nämligen under Suleimans tortyrregim…

För den man som nu sägs ska ta över stafettpinnen efter Mubarak borde rimligtvis inte ens vara upp till diskussion.

Två internationellt uppmärksammade fall har öppnat dörrarna på glänt till Suleimans ökända fängelsehålor.

.

.

Kommando från den pakistanska säkerhetstjänsten.

.

Först handlade det om Mamdouh Habib. En australisk medborgare som den pakistanska säkerhetstjänsten grep och på egen hand torterade för flitpengar 2001. Som var vanligt förpassades han sedan till en tortyrkammare i Kairo ( i tiden nära Anna Lindhs utvisningar ) och där ställdes han öga mot öga med Suleiman, som själv hade för vana att närvara vid alla förhör med alla som misstänktes för samröre med Al Quaida. Habib fick hela tiden elstötar genom kroppen, utsattes för vattentortyr genom näsan, fingrar bröts av och sedan hängdes han upp i slaktkrokar på väggen.

För att definitivt lätta på Habis tungband gav Suleiman sedan order om att en vakt skulle mörda en fånge från Turkistan inför ögonen på australiern. Vilket denne gjorde med en dödande karatespark…

Resultatet blev ”en frivillig bekännelse” och Habib flögs till USA:s egen Gulag, Guantanamo på Kuba. Han överlämnades efter några år till Australien. 2005 blev han, med vissa villkor, en fri man och så sent som i december i fjol gjordes en överenskommelse mellan honom och regeringen där Habib i utbyte mot en okänd summa pengar avstod från vidare anklagelser mot de australiska myndigheterna. Pengarna ska han använda för att försöka få till stånd en internationellt juridiskt åtal mot Egypten och USA….

.

.

Colin Powell i FN 2003 med sin ”bevis” om massförstörelsevapen…

.

Det andra fallet fick långt vidare och spektakulära konsekvenser. Även då var det den pakistanska säkerhetstjänsten som mot sina flitpengar grep en misstänkt Al Quaidaman, libyern Ibn Sheikh al-Libi. Han överfördes till amerikanskt förvar i det ökända fängelset vid flygbasen Bagram norr om Kabul. Efter en del internt bråk mellan FBI och CIA och efter rapporter direkt till George Bush och hans vicepresident Dick Cheney fick CIA:s chefen George Tenet sista ordet och  även Libi dra på sig ögonbindel och handfängsel för en resa till Kairo och Tenets nära vän torteraren Suleiman.

Väl där blev han inlåst i en trång bur i åttio timmar. Släpades sedan ut och misshandlades sönder och samman. Det Suleiman ville få ur honom var en bekännelse om att han kände till att det fanns nära förbindelser mellan Saddam Hussein och Al Quaida. Framförallt skulle han bekänna att Saddam var i färd med att lämna över biologiska och kemiska vapen till Bin Laden och hans män.

Libi föll till föga och ”bekände” och USA:s försvarsminister Colin Powell fick ett underlag för sitt tal i FN februari 2003, där han försökte motivera USA:s krig mot Irak.

När det senare, efter USA:s invasion, visade sig att inte ens Saddam själv hade tillgång till dessa massförstörelsevapen frågade FBI Libi varför han ljugit. ”De höll på att döda mig (Suleiman) och jag var tvungen att säga något”, blev då hans lätt begripliga förklaring…

Ibn Sheikh al-Libis senare livsöde blev tragiskt och symboliskt. Vid ett besök 2009  i Tripolis statsfängelse Abu Salim upptäckte Human Rights Watch till sin förvåning att Libi fanns bland de intagna. Väl tillbaka i USA fick de reda på att han ”tragiskt nog hade tagit sitt eget liv” en kort tid efter deras resa och organisation ställde den väl motiverade frågan om det hela egentligen inte hade handlat om ett överlagt mord i syfte att tvätta bort alla spår efter denna osmakliga affär…

Osmar Suleiman. Den man som Mubarak och hans regim, liksom Vita Huset tycks se som regimens räddare.  Hans namn borde inte överhuvudtaget nämnas i denna diskussion. Han borde få en ögonbindel och handfängsel tillsammans med en enkel biljett till Internationella domstolen i Haag för en anklagelse om decennier av tortyr. Eller ännu bättre åtalas för samma brott – men av en ny demokratisk regering i Egypten själv.

******************************

.

Här två artiklar med referenser och källhänvisningar:

Stephen Soldz i Counterpunch

Jane Mayer i The New Yorker

Aljazeeras livestream från Kairo

.

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,AB1,AB2,AB3,Expr1

GP1,GP2,GP3,SVD6,DN9,DN10,AB4,SVD7,SVD8,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaLund,Björklund,Lassesblogg,RödaGöinge,Björnbrum,

Teckentydaren,UppkäftigaUppsala,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Egypten, Mubarak, Suleiman, Tahirtorget,

Någon kanske undrar var Carl Bildt har haft för sig de senaste dagarna.

Är han sjuk? Har det hänt något med huset i Kroatien? Eller är det hustrun, grevinnan Anna Maria, som vill ha en stunds uppmärksamhet från sin make?

.

.

Man kan se på världen från många olika håll…

.

I vanliga fall vaknar vår utrikesminister med ett twitter och går till sängs med en blogg. Men nu är han tyst som en mussla trots blodbadet på Tahrirtorget. Världens ledare fördömer attacken på de fredliga demonstranterna. En av dem, Storbritanniens David Cameron, underströk i går att:

”Attackerna på dem som protesterar i Egypten är oacceptabla. Om det på något sätt visar sig att regimen har sponsrat eller tolererat detta våld, då är detta helt och hållet oacceptabelt. Vi kan bara förakta det vi ser.”

Men Bildt, han bryr sig egentligen inte. Han har uttalat sig om att ”allt våld” måste fördömas. Men menar att vi ska acceptera Mubaraks ordning i väntan på ett val i september. Carl Cederström, tidigare medarbetare på UD:s avdelning för Mellanöstern, hävdar i Dagens Nyheter att politiken är feg och undfallande.

Men jag menar bestämt att han inte är det minsta feg. Inte heller lär han vara sjuk. Allt är i stället som vanligt. För när det gäller Egypten finns det bara en ledstjärna för Bildts utrikespolitik och det är Vita huset i Washington.  Pragmatiskt och affärsmässigt har han helt enkelt väntat på att man där ska bestämma sig för om Mubarak ska sågas eller inte. ”Bäst att hålla tand för tunga”, som det heter.

I dag tycks Barack Obamas regim däremot vara på väg att ta fram sågen. Sent i natt sa Vita Husets talesman att ”en förändring av regimen måste ske nu” och republikanernas John McCain fyllde i med att Mubarak måste bort omedelbart. Kanske blir det då också dags för Bildt att börja prata om regimförändring. Vi får se. Kanske han till och med följer John.

Den enda region där Carl Bildt låter sina känslor ta över är Öst-Europa och Ryssland. Händer det något där reagerar han direkt. I sinne och hjärta är han en karolin och ytterst handlar all utrikespolitik egentligen om att bekämpa den lede ryssen i öst.

En slagruta böjer sig ner mot vatten. Bildt böjer sig bort mot öst.

,

.

”Mot öster, soldater”!

.

Därför har han nu  rest till Polen. I gårdagens blogg  hette det att:

”Det var en framgångsrik och viktig stödkonferens om Vitryssland i Warszawa i dag. Europakommissionen meddelade att man kommer att fyrdubbla sitt stöd till det civila samhället i Vitryssland, och därmed kommer man att vara större än t o m Sverige.”

Detta kan ju vara en bra sak. Vi älskar inte diktaturen i Vitryssland. Även om jag aldrig skulle ge Bildt fria händer att prioritera vilka i detta ”civila samhälle” som ska tilldelas pengar. Men det skandalösa med denna anteckning är hur öppet vår utrikesminister vänt ryggen åt EU:s södra grannländer. Tunisiens eller Egyptens ”civila samhällen” har så vitt jag vet inte fått några stora enskilda svenska donationer. Däremot har tydligen Sverige tidigare gett lika mycket pengar på egen hand till Vitrysslands oppositionella som EU-kommissionen.

I går kväll blev det  inget uttalande eller någon blogg  för Bildt. Det räckte med Vitryssland. Trots att blodet samtidigt rann på Tahrirtorget…

Nog var det sant när WikiLeaks återgav att USA:s ambassad i Stockholm berättat hem att Sverige i praktiken var med i NATO och att man gillande nog konstaterade att Carl Bildt skötte utrikespolitiken på egen hand.

*************************

I dag eftermiddag kom Bildt till sist med en ny kommentar. Men bara en massa slingerbultar hit och dit. Inte ett ord om dödsskjutningarna och misshandeln på Tahirtorget.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Kairo, Tahirtorget, Vitryssland, Egypten, Carl Bildt

I pressen:DN1,DN2,

Bloggare; Jinge,RödaMalmö,Svensson,

.

I går eftermiddag, i går kväll och långt in på natten kunde jag – som så många andra människor runt om i världen – genom Aljazeeras försorg se hur Mubaraks välorganiserade mobb av hemlig polis och betalda kriminella besinningslöst angrep de fredliga demonstranterna på Frihetstorget i Kairo. ”Med vårt blod, med vår själ, ställer vi upp för dig”, sjöng dessa diktaturens bärsärkar som en hyllning till sin ledare när de stormade fram.

.

.

Det var ingen spontan folklig motdemonstration vi såg. Inte heller några enskilda psykotiska galningar som löpte amok. Allt var regisserat på förhand. Armén som tidigare visiterat alla som försökt nå torget in på bara kroppen, den vinkade nu i stället fram dessa avskyvärda stormtrupper. I full språng , i en för oss nordbor nästan surrealistisk scen, red ett sjuttiotal män  rakt in bland demonstranterna med sina hästar och kameler. Men det var ingen cirkusföreställning som hamnat på fel plats. Galningarna red ner människor. Högg med knivar och slog dem med piskor och batonger.

.

.

Från hustaken vräkte mobben ner stenar

och betongblock över demonstranterna.

.

Samtidigt angrep regimens ”fotfolk” de oskyddade människorna med påkar, batonger och knivar. Armén hade dessutom släppt upp en del av mobben på hustak så att mördarna kunde vräka ner stenar, tegelpannor och betongblock över demonstranterna.

Senare under natten. Under ”vargtimmarna” när våldet dämpats och de fullständigt okuvliga frihetskämparna försökte få en stunds vila. Då satte ”de satans mördarna” in  automateld med skarp ammunition…

Planen bakom detta bestialiska överfall var självklart att ge en bild av kaos och kalabalik. En förevändning för att armén skulle kunna ingripa mot ”allt våld” och skapa ”lugn och ro”. ”Stabilitet”!

.

.

Omar Suleiman, nyss korad till vicepresident av Mubarak, krävde också att ”alla demonstranter” skulle lämna torget. ”Ordning härskar i Berlin” hette det en gång när de tyska arbetarledarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht hade mördats. Nu krävde den gamle chefen för den fruktade egyptiska säkerhetstjänsten att ”ordning” ska härska också i dagens Kairo…

.

.

Här några av Mubaraks ”satans mördare”

som avväpnats och gripits av demonstranterna.

Vältränade, unga slagskämpar.

Många med polisens ID-kort i jeansfickan…

.

Mubaraks försök att kväsa kraven på sociala förbättringar, frihet och demokrati, med besinningslöst dödligt våld och i blod, har redan skrivit in sig i den politiska historien. Jag och miljoner människor med mig kommer för alltid att bära med oss bilder från gårdagen och nattens strider. Vi kommer att minnas alla som kämpade till det yttersta för att stå emot raseriet från diktaturens bärsärkar. Vi kommer för alltid att hedra dem som i natt och under alla andra revolutionsdagar och nätter offrat sina liv för friheten.

.

**************************************************

.

Svensk media har självklart försökt följa det senaste dygnets drama. Framförallt radions P1 har gett sina lyssnare en bra uppföljning. Många reportage i TV och en del artiklar i pressen har också varit utmärkta.

Men rubriksättning, ingress och bilder har ofta varit skandalösa. De har helt enkelt spelat diktaturen i händerna. På SVT:s hemsida fanns  exempelvis dessa tre tittartips:

Här urartar demonstrationerna i slaget om Tahirtorget

Bildspecial: Fler bilder från dagens sammandrabbningar

Grafik: Tahrirtorget – centrum för oroligheterna i Kairo

.

SVT:s Rapport inledde också kvällens huvudsändning med en fet streamer över hela bildrutan: Upploppen i Kairo.

Självfallet spelar man här diktaturen i händerna. Förhoppningsvis på grund av aningslöshet. Kanske på grund av en inre drift hos rubriksättarna att sälja på sensationer. Oavsett vilket är det avskyvärt. Här har vi en desperat regim som i sin dödskamp slår vilt omkring sig och iscensätter ett våldsamt överfall på fredliga demonstranter. Människor som nästan inte viftat undan ens en fluga på torget. Fridsamma människor som skrattat och jublat, rullat barnvagnar och sett till att inte skräpa ner. Till och med varje cigarettfimp har noga plockats upp. Civilklädd säkerhetspolis tillsammans med en köpt mobb vräker sig över denna glädjefest, nödtorftigt utklädda till demonstranter, så som diktaturen i Egypten brukar hantera all opposition . Att SVT då väljer att kalla det hela för ”upplopp”. Att man ger oss en bild av att det hela skulle röra sig om en sammandrabbning mellan två olika demonstrationer. Om ”oroligheter”. En sådan journalistik är helt enkelt inte godtagbar.

Den var och är kväljande.

.

.

Som vanligt är kvällspressen värst. Med sina gapande rubriker om ”Kairoupploppen”, ”kaos i Kairo” och ”demonstranter” som går till attack med kameler och kastar stenblock från taken spelar både Aftonbladet och Expressen på diktaturens planhalva.

Det var inget ”upplopp” i natt. Det var inget ”kaos”. Det var ett överlagt angrepp från regimens sida. Det handlade om grov misshandel och mord. Skulle samma tidningar skriva om ”sammandrabbningar mellan demonstranter” när Alexander Lukasjenkos säkerhetstjänst misshandlar landets oppositionella?

För övrigt ”brann inte torget”. Bara två bilar träffades av de molotovcocktails som mobben kastade ner från hustaken.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mubarak, Kairo, Tahirtorget, Suleiman,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,AB1,AB2,AB3,AB4,

Expr1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVT1,VG1,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

.

I en skaderapport till en av försäkringsbolaget IF:s gamla förlagor Svea -Nornan hette det att ”den döde kom cyklande från vänster”.

Så kan det bli när tanke och språk halkar och slinter iväg.

.

.

Aftonbladets hemsida…

.

På Aftonbladet hemsida i går slog man alla rekord i denna genre. Där har man satt i system att med förfärliga rubriker sätta skräck i oss läsare. Det kan handla om en ny svininfluensa, om väldiga snöstormar eller livsfarliga istappar. Om pedofiler i vårt nära grannskap eller klimatkatastrofer. Allt duger. Händer det inget i våra kvarter är det alltid ett brutalt mord i något annat land som kan slås upp så att det ger sken av att ha skett här hemma. ”Vargen kommer” ropar rubrikerna. Även om det bara handlar om något enstaka vargspår på den sibiriska tundran.

I dag är det ”svenskar i Australien” som hotas av en monstercyklon. Framförallt ”svenskar”.

I gårdagens tidning var jordens undergång nära. En mer närgången granskning av hemsidans artikel om ”supervulkanen” i den amerikanska nationalparken Yellowstone visar att vi nog ändå inte behöver vara så rädda. Här är några av hotbilderna:

”Det blir inget utbrott – än”. ”Än” frågar vi oss. När är det i morgon? Nästa vecka?

.

.

Gejsern Castle i Yellowstone

.

”Supervulkanen i nationalparken Yellowstone är världens största och förintar mänskligheten när den får nästa utbrott”, heter det i tidningen.  Milda makter! Ska vi alla dö?

”Ett tecken på det är att marknivån har höjts med 25 centimeter senaste tiden. Det inträffar när glödhet magma rör sig mot ytan”, skriver man vidare.  ”Vi skulle sluta våra liv i glödhet lava”. ”Något som skulle täcka halva jordklotet i aska”…

För oss läsare är förtvivlan och ångest nära. Ska vi ringa runt och varna alla andra?

.

.

Expressen har också hittat en svensk som kan drabbas…

.

Tack och lov kommer vi tillbaka i balans när vi mitt i skräckskildringen också hittar några tröstande ord.

Det är den svenske vulkanexperten Reynir Bödvarsson som trots allt tonar ner risken för att våra liv bokstavligen ska släckas i glödhet lava någon gång de närmaste åren. Enligt seismologen Reynir Dödvarssons gissning sker det inte något utbrott än på tusen år. Den ”markhöjning” man först berättade om har nämligen ”stannat av”. Redaktören visste detta. Men valde spänning framför sanning.

Reynir Dödvarsson berättar vidare att när ett utbrott väl kommer då skadas lantbruket över hela jorden och det blir hungersnöd. Vilket Aftonbladets flyhänte skribent tolkar som att jorden går under.

Som läsare blir vi minst sagt förvirrade. Dels sägs att vi ska få sluta våra liv i glödande lava. När det nu blir. Om tusen år lär det ändå inte vara så mycket liv kvar i oss som funderar över artikeln. Samtidigt verkar det som om påståendet är falskt eftersom bara halva jorden skulle täckas av aska. Den glödande lavan eller magman lär inte heller nå utanför den amerikanska kontinenten. Det gjorde den inte förra gången det begav sig.  För 640 000 år sedan. Så här finns ändå en del hopp. Visserligen sägs att all jordbruk kommer att drabbas. Men det betyder nog inte att all jordbruk går under. Så kanske det trots allt finns hopp för att en del av mänskligheten repar sig och kan ta nya tag. Eller?

”Upp flyga orden. Stilla tanken står”, skriver Shakespear i sin Hamlet. Nästan som om Aftonbladet hade funnits också på hans tid…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, monstercyklon, yellowstone vulkaner, Aftonbladet,

I pressen: AB1,Expr1,GP1,SVD1,SVD2,SVD3,AB2,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVT3,Expr2,

Bloggare: Jinge,

.

I går var det EU-möte och  dess utrikesministrar slog ihop sina inte alltför kloka huvuden.

Först på dagordningen var Vitryssland och i en handvändning fattades ett gemensamt beslut:

EU inför ett visumförbud för landets diktator Alexander Lukasjenko, två av hans söner, samt 150 personer i hans närmaste krets. Unionen fryser dessutom alla ekonomiska tillgångar för Lukasjenko och hans innersta hov. Beslutet ska ses som en protest mot det riggade presidentvalet i september i fjol när många demonstranter misshandlades och arresterades.

EU:s förhållande till Egyptens diktator, Hosni Mubarak, tog lite längre tid att reda ut. Trots att denne uppenbart har mindre stöd från sin befolkning än Lukasjenko. Mubarak har både arresterat, torterat och fängslat tusentals människor under sin tid vid makten och den senaste veckan är han personligen ansvarig för att flera hundra människor inte bara misshandlats utan också dödats.

.

.

Hosni Mubaraks händer är blodsbesudlade.

Hundratals demonstranter har dödats.

Människor vrålar ut sitt hat och kräver hans avgång.

.

.

Samtidigt som flera  miljoner egyptier är i rörelse för att störta en hatad diktator kommer Carl Bildt och de andra EU-ministrarna fram till att det i det egna uttalandet är bäst att inte ens nämna diktatorn vid namn.

När jag skriver detta riktigt ångar min TV-ruta av hettan på Tahrir Square i Kairo där Aljazeera hela dagen sänder ”live” /även över internet/. En orkan av talkörer kräver att Mubarak ska bort.  En mur av kvinnor arm i arm ropar att han måste arresteras. För det kokande folkhavet är det helt rätt tillfälle att så högt det går vråla ut sitt hat mot regimens förtryck. I direktsändning kan vi minut för minut, steg för steg, se hur en enastående massrörelse skriver historia. I detta nu ser vi ett stormanlopp i den politiska revolution som är i färd med att vinna en första seger. Men för BBC News berättar EU:s diplomater att det ”för stunden” inte är rätt tillfälle att nämna enskilda personer. ”Det är inte EU:s sak att bestämma vad som ska hända”, säger EU:s och vår utrikesminister baronessan Catherine Ashton. Inga tillgångar ska frysas. Inga visumförbud för Egyptens diktator och hans nye vicepresident, torteraren Omar Suleiman. I stället vill EU ha ”en välordnad övergång” och lovar diktaturen att man är villig att hjälpa den att ordna demokratiska val.

För säkerhets skull ställer Vita Huset (?) däremot in den politiska högriskmatchen i fotboll som var tänkt nu 9  februari i Kairo mellan Egypten och USA.

Varför denna dubbla standard? Varför en måttstock när det gäller Lukasjenko och en helt annan när det gäller Mubarack? Varför denna ogenerade dubbelmoral?

Frågan kräver egentligen ett längre svar. Men en sak är uppenbar. För EU, och vår regering, handlar inte utrikespolitiken om att stå på ”demokratins sida”.

Den Europeiska unionen, som juniorpartner till USA, vill först och främst att NATO ska utvidgas åt öster och norr. Sedan Berlinmurens fall 1989 har den egna maktsfären i denna region utvidgats med en mängd nya medlemsstater:

.

Albanien,  Bulgarien,  Estland,  Kroatien,  Lettland, Litauen,  Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckiska republiken, Ungern,  Slovenien,  och Rumänien har på kort tid blivit en del av NATO.

.

De mörkblå fälten utgör NATO:s maktsfär i dag,

De ljusblå och gröna fälten är stater som kan vara på väg.

Målet är att integrera Ukraina

få Lukasjenko på fall och sedan få med Vitryssland.

.

När det gäller EU:s grannländer söderut handlar ytterst EU:s strategi, liksom USA:s, att till varje pris skydda ockupationsmakten Israel. Mubarak och hans hårdhänta regim har under trettio år varit den främsta garanten för detta genom att skoningslöst slå  ner alla politiska rörelser som vill bjuda motstånd mot Israels expansionspolitik.  Israel, Egypten och Saudiarabien  är för EU och USA de tre fästen som gör att de gamla Västländerna fortfarande kan ha  makt över framförallt  en stor del av regionens energiflöden. I går sa också Angela Merkel, David Cameron och Nicolas Sarkozy i ett gemensamt uttalande att det har stor respekt för Mubaraks lugnande inflytande i Mellanöstern.

För varje kritiskt tänkande människa är det i dag uppenbart att EU kastat sin ”demokratiska mask” och i själva verket fruktar ett slut på epoken Mubarak.

.

.

Israels gräns mot Egypten.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lukasjenko, Vitryssland, Egypten, Mubarak, Thairtorget, Kairo, Israel, NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2.DN3,DN4,DN5,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD4,SVD5,DN6,GP5,

GP6,GP7,GP8,VG1,SVD6,SVD7,SVD8,SVD9,DN7,DN8,GP9,AB2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,PerBjörklund,JonasSjöstedt,

.

Under de senaste decennierna är det tre stabila stöttepelare, Israel, Saudiarabien och Egypten, som burit upp USA:s, EU:s och Sveriges politik i Nordafrika och Mellanöstern.

När Hosni Mubaraks regim hotar att störta samman sprider sig oron i västvärlden.

.

.

George Bush eller Barack Obama.

Olika ansikten men med samma politik.

.

Självklart smittar den av sig till ockupationsmakten Israel. Dess högerextrema regering ser en nära framtid när den inte längre kan göra vad den vill och strunta i omvärlden. Premiärministern Benjamin Netanyahu har själv inga officiella kommentarer och har bett sina ministrar att ligga lågt. Men natten till söndag skickade utrikesministeriet ut ett direktiv till sina ambassader i USA, Canada, Kina, Ryssland och flera europeiska länder, där dessa uppmanades att så snabbt som möjligt be sina värdländer om att lägga band på sin kritik av Egyptens diktator Hosni Mubarak…

.

.

Det är den israeliska tidningen Haaretz som berättar om

regeringen Netanyahus omsorg för diktatorn Mubarak.

,

Exempelvis gäller det att påverka EU:s utrikesministrar som i dag sitter i möte. EU:s inställning, som självklart kalibreras med vad Vita Huset säger, kan bli avgörande för om stöttepelaren Mubarak faller inom de närmaste dagarna. Ja, kanske redan i natt eller i morgon när oppositionen i Egypten kallat till en ”miljondemonstration” för att störta den förhatliga diktatorn.

I sammanhanget är den Palestinska myndighetens och Mahmoud Abbas agerande snart betydelselöst. Bara tragiskt. De ”Palestine Papers” som Aljazeera, The Guardian och till en del Dagens Nyheter, har publicerat under veckan som gått har visat att Abbas och hans samarbetsregim på Västbanken knäfallit så djupt ner i ökensanden inför sina förtryckare att de nog aldrig lär kunna komma på fötter igen.

I lördag ringde Abbas personligen upp sin vän Mubarak och delgav denne sin oro för vad som sker i Egypten. Han underströk sitt stöd för Mubarak och sa att denne alltid hade varit till stor hjälp för den Palestinska myndigheten. En gest som kanske inte var någon större tröst för diktatorn. Snarast ett dåligt omen. För bara några dagar innan Tunisiens envåldshärskare Ben Ali tvingades att fly från sitt eget land, ringde Abbas som en av få arabiska ledare också till denne för att ge honom sitt fulla stöd.

”President” Abbas, vars mandat i själva verket gick ut för två år sedan, har fungerat som ett bräckligt stag åt stöttepelaren Egypten.  Uppenbart inser han att staget också faller om pelaren rasar.

Trots allt kanske det finns en klokskap i dårskapen…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ekonomi, Egypten, Israel, Mubarak, Abbas, Palestine Papers

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,SVD5,DN5,GP4,GP5,GP6,SVD6,DN6.

GP7,SVD7,DN7,

Bloggare: Jinje,Svensson,RödaMalmö,

.

Ed Miliband, i höstas nyvald partiordförande för ett Labourparti i kris, åkte i går på sin jungfruresa till krigets Afghanistan. Han sa sig vilja visa ”att vårt uppdrag /att döda pashtuner/ inte handlar om partipolitik utan om vad som är rätt för vårt land. Ett mer stabilt Afghanistan leder till ett säkrare Storbritannien”. Ett synsätt som i sak är absurt. Att den radikala islamismen gjort en del inbrytningar bland många britter med bakgrund i Pakistan är bara en av rekylerna från detta nykoloniala krig.

.

.

Men resan, där han flankeras av Jim Murphy och Douglas Alexander, tilltänkta som försvarsminister respektive utrikesminister, i en eventuell ny labourministär har ett helt annat syfte.

Den är inte till för att berätta sanningen om kriget utan avsikten är att hälsa USA, finanskretsarna i London City och den brittiska vapenindustrin, att kriget kommer att fortgå som vanligt, om nu Labour skulle lyckas återta regeringsmakten. Därför tiger  också Miliband, på samma sätt som den svenska socialdemokratin, om upproret i Egypten.

Trion ska också träffa de såta ovännerna, NATO:s och Isaf:s överbefälhavare general David Petraeus och fuskpresidenten Hamid Karzai. Till de brittiska soldater i upproriska provinsen Helmand som de hunnit träffa, var budskapet att Miliband ville göra mer för deras familjer hemma i Hennes Majestäts örike. Något som kan behövas med tanke på hur många i de egna leden som dött eller invalidiserats för livet…

.

.

På partikongressen i höstas kunde Ed Miliband peka finger åt storebror…

.

Skälet till att Ed Miliband behöver visa för storfinansen var han står,  att han på samma sätt som sina föregångare vill fortsätta med brittiska truppinsatser till NATO:s krig, är hans tidigare flirt med det stora krigsmotståndet bland det egna partiets vanliga medlemmar. Så sent som i september vann Ed Miliband en oblodig men oerhört rafflande valthriller över sin storebror David Miliband i kampen om vem som skulle bli ny partiledare för anrika brittiska Labour. Efter ”målfoto” segrade Ed med siffrorna 50.65 procent av rösterna mot 49.35 procent för David.  Som den yngre brodern hade han haft lyckan att vara några steg efter i karriären. Han fanns i skymundan utan plats i parlamentet och behövde inte rösta för det egna partiets angreppskrig mot Irak. När opinionen svängde och ett starkt krigsmotstånd bredde ut sig kunde han därför unna sig en och annan kritisk synpunkt i frågan. Detta och att storebror setts som sammanvuxen med Tony Blair/George Brown gjorde att han under  partikongressen bröstade sig före de millimetrar som krävdes för att besegra David i den spännande slutspurten om ledarskapet för Labour. Väl vald vill han nu tvätta bort alla misstankar om att denna fredsiver  skulle ha varit något mer långlivat än den taktiska episod som det handlade om…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, islamism, jihad, Ed Miliband, labour, NATO

I pressen: SVD1,SVD2,

Bloggare: RödaMalmö,

.

När det är protester mot förtryck och övergrepp i länder som Iran eller Vitryssland.

Då tiger inte vår utrikesminister Carl Bildt. Nej, då blir det presskonferens och hans stämma vibrerar av indignation. Ilskan frustar fradga och hans blogg ”Alla dessa dagar” glöder av vrede.

Nu är han på Värdsekonomiskt Forum i Davos och har alla möjligheter i världen – att inför mer än tusen journalister – lämna ett tydligt avtryck. Ingenting kunde vara enklare.  Han har bara att säga att regimen Mubarak måste bort.

.

.

Inga brösttoner mot USA:s bäste vän i regionen…

,

I stället samtalar han med en och annan svensk journalist och säger att Mubarak ”måste bli mer konkret”.  Han efterlyser en ”tydligare reformagenda”. På sin blogg delger han sina läsare sin ”oro” och konstaterar att internet släckts ner. Men ingenting om att diktaturen ska störtas.

I Kairo, i Alexandria, i Suez och i Assuan samlas i dag – lördag – åter hundratusentals demonstranter. Under morgonen har  de räknat alla sina döda och försökt hjälpa alla som sårats. Men väljer ändå att okuvligt fortsätta sin kamp mot diktaturen.  Det krav som genomsyrar alla proteströrelser är att Mubarak ska bort.

Men Bildt. Han tycker bara att Mubarak ska ”bli mer konkret”. I sak hånflinar han mot demokratin.

För övrigt. Varför är de ”rödgröna” mol tysta? Både när det gäller Tunisien och Egypten. Varför säger inte Sven Erik Österberg något? Så att partiets medlemmar får reda på var han står i frågan. Inte ens Veronica Palm, som av sina anhängare i partiet uppfattas som vänster, kunde i dagens Lördagsintervju, trots upprepade frågor,  rakt på sak svara att Mubarak ska störtas. Var det bara Olof Palme som kunde tala med ljungeld om ”diktaturens kreatur”? Är den ”internationella solidariteten” bara något för historieböckerna? Varför moltiger Lars Ohly och varför säger inte Sverigedemokraterna något? Klarar inte Jimmie Åkesson av att se hur ”vanliga muslimer” kämpar för att störta sina förtryckare. Är det så att den egna fantombilden av att alla araber är jihadkrigare pulvriserats av den massörelse för demokrati och frihet  som dag för dag vuxit sig allt starkare i den muslimska världen?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mubarak, Egypten, Kairo, Carl Bildt,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,SVD5,SVD6,GP4,AB1,AB2,DN6,

GP5,AB3,SVD7,DN6,GP6,AB4,GP7,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,RödaLund,

.

Var fjärde riksdagsledamot från Kristdemokraterna känner sig riktigt hemma bara när de deltar i en gudstjänst med Ulf Ekmans Livets ord. De vill att Himmelriket ska börja redan i jordelivet. Med ett rejält vårdnadsbidrag, abortmotstånd och ett avståndstagande från homosexualitet.

.

.

”Låten barnen komma till mig”, sa Jesus en gång till alla föräldrar. Men KD-fraktionen med sitt hjärta hos Livets ord vill att de först ska vara hemma hos sin mamma. Ingen förkortad arbetstid för bägge föräldrarna.  I stället vill de ha ett fett vårdnadsbidrag som i praktiken leder till ett heltidsarbete och övertid för pappan och en mamma som kommer bort från arbetsmarknaden för resten av livet.

.

.

”Trängd och ifrågasatt från alla håll…”

.

Kristdemokraterna har tappat det fotfäste man haft i politiken och håller på att tyna bort. Göran Hägglund har vare sig den karisma eller den patina som Alf Svensson utstrålade. Han är trängd och ifrågasatt från flera håll. Den konservativa högerfraktionens mest kända namn är Mikael Oscarsson, grundare till abortmotståndarnas kampanjorganisation, ”Ja till livet”. Han är också en varm beundrare av Sarah Palin, den amerikanska Tea Party-rörelsens mest lysande stjärna. Med i gruppen finns också Bengt Germundsson, kommunalråd från Markaryd och det egna stjärnskottet, Ebba Busch.

De högerkonservativa ligger bakom en mycket aktiv grupp på Facebook, ”Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet”. Gruppen vill att kristdemokraterna ska lämna ”den socialliberala mittfåran” och har passande nog en del av sina möten på Timbros lokaler i Stockholm.

.

.

På partiet kommun- och landstingsdagar vädrar de nu högljutt sitt missnöje med Fredrik Reinfeldt anpassning till mitten och socialliberalismen. Underförstått också en kritik av att Hägglund direkt efter valet på egen hand tog sig för att ifrågasätta partiets stora fokus på vårdnadsbidraget. I stället predikar Ulf Ekmans politiska avkomma i KD nattstånden högerideologi och nykonservatism.

.

.

”Nu gör du som jag säger. Annars tar f-an dig!”

.

Det löst framkastade förslaget från partidistriktet I Uppsala och i den lilla lokalavdelningen från Boxholm i Östergötland, att de vill se Mats Odell som ny partiledare, är däremot inte ens ett skrämskott. Han plockades bort från Reinfeldts nya regering, bland annat för sitt fiasko med Carnegie-affären, och lär inte, trots den politiske kamelont han är, lyckas med att komma tillbaka in i rikspolitiken ens med Guds hjälp.

Vad jag personligen saknar på kristdemokraternas sammankomst i dag. Det är en skarp utfrågning av EU-parlamentarikern Alf Svensson och då om hans mut- och lyxresa till diktaturens Tunisien. Hans nu störtade vän, diktatorn Ben Ali, har flytt till Saudiarabien och är efterlyst av Interpol. Det vore mer än på sin plats att han korsförhördes om denna resa 2004.

Att inget större medieföretag och ingen etablerad journalist har korsfäst pastor Svensson under dessa, revolutionens dagar i Tunisien, det är mer än häpnadsväckande. Det är riktigt uselt.

.

.

Här på lyxhotellet Abu Nawas i Gamarth utanför Tunis

levde Alf Svensson och hans fru Sonja i sus och dus.

Allt betalt av diktatorn Ben Ali . För pengar stulna från folket.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Livets Ord, Ulf Ekman, FFFF,

I pressen: SVD1,DN1,Dagen1,Dagen2,DN2,SVD2,GP1,AB1,