Khaddafis Guernica

.

Historia är konkret. Varje situation är unik. Ändå går mardrömmarna i repris. Kontrarevolutionens vidriga stålmasker gömmer alltid hat och totalt förakt för mänskligt liv.

General Francos svartklädda falangister gick i spetsen för kriget mot det spanska folkets frihetskamp. General Franco bombade sitt eget folk i Guernica. Hantverket utfördes av Hitlers Luftwaffe, för träningens skull.
.

Tyska Luftwaffe bombade den lilla byn Guernica för att straffa befolkningen. Pablo Picasso förevigade slakten.

.

Överste Khaddafis gröna nationalsocialism sprider skräck och förödelse bland befolkningen. Överste Khaddafi bombar sitt eget folk i Benghazi och Tripoli. På gatorna härjar blodtörstiga legoknektar från Tchad och Niger. Importerade av Khaddafi som vet att de kommer att skjuta till sista kulan eftersom det enda som väntar dem om de slutar skjuta är lynchning.

-Vi uppmanar regeringarna i Libyen och Bahrain att visa återhållsamhet, manade Hillary Clinton i går kväll. Ett riktigt kraftuttalande. Khaddafi bävar. Likt Franco bävade inför de europeiska demokratiernas mjuka böner om försoning.

.

-I’m singing in the rain. Khaddafis framträdande på teve skapade historia. Mitt i ett blodigt uppror svamlar mannen om att han befinner sig i Tripoli, att han tänkte besöka sina anhängare på Gröna torget men avstod eftersom det regnade. Ett framträdande kortare än en minut och i  en vinkel som gör det omöjligt att se var inslaget spelades in. Inte ett ord om krisen, inte ett ord med koppling till revolutionen.

-Jag uppmanade nu på morgonen i telefon överste Khaddafi att mänskliga rättigheter och mötes- och yttrandefriheten måste skyddas till fullo. Det är en grundläggande demokratisk princip. Jag hoppas innerligt att den aktuella situationen kan lösas i en fredlig dialog – i en brett baserad dialog mellan alla berörda parter.

Så sa FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon i går. Läs det en gång till. Ett mer sanslöst skitprat är svårt att tänka sig. ”Dialog mellan alla berörda parter”. Den mannen inser tydligen inte vad han pratar om. ”Dialog” med en första klassens mördare som bombar sitt eget folk och som släpper lös betalda krigshundar för att sprida död och skräck.

Folket i uppror har inget öra för vare sig Hillary Clinton eller musen som röt i FN. Det finns ingen försoning med eller återhållsamhet inför en regim som sätter in sitt flygvapen för att bomba folket till lydnad.

.

Flera städer hålls nu av revolutionen. Men Tripoli måste falla för att inbördeskrig ska kunna undvikas.

.

-Ni måste välja mellan ett nytt Libyen eller inbördeskrig, sa Saïf al-Islam, en av Khaddafis sju söner i teve.

-Överallt strävar människan efter frihet och är beredd att dö för den. Genom hela sin historia har hon kämpat för att leva lycklig och för att vara lycklig måste hon vara fri, sa Khaddafi i ett tal 1a Maj 1978.
Problemet för galningen och de sju rövarna i Tripoli är att folket tar både far och son på orden. De har valt att leva fritt och lyckligt i ett ”nytt Libyen” men utan fadern och sönerna. Blir det inbördeskrig ligger hela ansvaret för död och förstörelse på diktatorn och de som beväpnat honom till tänderna.

.

Media: AB1,AB2,DN1,GP1,SVD1,

Bloggare:Jinge,Svensson,Röda Malmö,Röda Berget,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, FN, Clinton, Ki-Moon, Khaddafi, Revolution,

.

”Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.”

Carl Bildt

.

.

Med dessa ord skakade Carl Bildt i går eftermiddag av sig medias frågor om det inte var dags för Sverige – och EU – att kräva ett slut regimen Khaddafi. Förmodligen hade han lyssnat på Silvio Berlusconis utrikesminister och insett att det vore ohyfsat ”att störa” Libyens diktator mitt i alla denna oreda…

När detta var sagt satte han sig på ett flygplan till Kairo för att där sent på natten få i sig lite ”sen öl på hotellet” tillsammans med EU:s utrikesminister baronessan Catherine Ashton.

Ingen missunnar honom en öl. Men både han och Lady Ashton borde valt något belgiskt klosterröl och stannat i Bryssel. Bildt skriver på sin blogg att han åkt till Kairo för ”att lyssna till detta dynamiska samhälles olika röster” och ”som sig bör börjar jag med de bloggare, twittrare och Internet-aktivister i den unga rörelse som gick i spetsen för omvandlingen här”.

Eftersom han inte lyssnade vare sig till dem eller till landets fackliga aktivister en enda sekund före kollapsen för regimen Mubarak vore det i och för sig hög tid. Men i detta fall gäller inte ordspråket ”bättre sent än aldrig”. Bildts småprat med en eller annan bloggare är bara en publikfriande gest som ska kamouflera att han är i Kairo som kurir åt kontrarevolutionen.

Carl Bildt och Lady Ashton är i Egypten därför att det just nu är politiskt omöjligt för Barack Obama att hålla ett nytt ”Kairotal”. De är där som informella kurirer åt kontrarevolutionen, för att rekognosera åt Vita huset, Downing Street och Elyssépalatset.  De ska undersöka vilka ”nya kort” som västmakterna kan satsa på. Håller Mohammed ElBaradei? Går det att tygla Det muslimska brödraskapet?

Det Carl Bildt borde göra i stället vore givetvis att just nu lyssna på de bloggare, twittrare och Internet-aktivister från Libyen som vädjar till världens ledare om att fördöma Khaddafi. Bättre än att i morgon försöka chatta med dem  när de ligger som lik i nya kistor…

För just nu. Mitt under infernot i Libyen handlar precis det om att stödja den ena mot den andra. Det är under dessa avgörande timmar som allt ska göras för ”att störa Khadaffi”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Libyen, Kairo, Tripoli, Carl Bildt, Khaddafi,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVT3,SVD1,

GP4,DN6,SVT4,GP5,SVT5,SVD6,GP6,GP7,SVD7,SVT6,

Bloggare: Jinge,JonasSjöstedt,Svensson,

Khaddafis regim faller samman.

.

Det handlar inte längre om en regim, om en elits diktatur, om en militärjunta, nu handlar det om en enda familjs försök att med alla medel, inklusive flygbombning av den egna befolkningen, hålla sig kvar vid makten. Regimen är inte längre en regim. Den är en skadeskjutet vilddjur som inte längre bryr sig om resultatet av sina handlingar.

Khaddafi och hans sju söner inser att det finns ingen väg tillbaka. Eftergifter räcker inte längre. Valet för familjens klan är att packa och lämna landet i all hast eller att ta till maximalt våld i ett sista desperat utfall mot den egna befolkningen.

Allt talar nu för att vi ser den storhetsvansinnige ”revolutionsguidens” sista timmar vid makten. Stannar han kvar finns det inget palats reserverat för en stillsam reträtt. Det blir närmsta vägen till en lyktstolpe eller en kula ur den egna revolvern. Det är han som valt vad som väntar.

Ministrar och ambassadörer lämnar det sjunkande skeppet. Överstar i flygvapnet vägrar bomba den egna befolkningen och flyr med sina moderna franska Mirageplan till Malta. Cheferna för det två största klanerna i landet och ett femtiotal islamska personligheter bryter med regimen och uppmanar befolkningen att resa sig. Klockan är slagen. Det är minuten innan midnatt.

.

Den arabiska revolutionens stormcentrum har nått Libyen.

I landets näst största stad Benghazi kulminerade upproret i går kväll.

.

.

I radions Studio 1 berättas 17 20 att det på Facebook larmas om att apachelikoptrar anfaller de människor som samlas för nya protester på Tripolis The Green Square. De ska vara så att Khaddafi endast anlitat sin egen klan just till landets flygvapen.

I eftermiddag deserterade två överstar med sina jetplan till Malta. De vägrade att följa ordern om att bomba motståndsfästet Benghazi.

Samtidigt säger Reuters att Storbritanniens utrikesminister Hague har uppgifter om att Khaddafi är på väg till Venezuela. Vilket i  och för sig inte skulle förvåna. Hugo Chavez fraternisering med flera diktaturregimer har varit och är fullständigt vansinnig…

.

.

Nu på morgonen berättar en svensk affärsman direkt i telefon för Sveriges radio att militären gett upp. Då hade demonstranterna stormat och raserat militärens kaserner:

– Till slut lyckades man, och när allt var på väg att rasa i det sista fortet gav militärledningen med sig och gick över till demonstranterna.

– Det var som när man vunnit en fotbollsmatch, ett väldigt tutande. De senaste 5 dagarna har det varit väldigt hotfullt, men igår var det en känsla av seger här i Benghazi.

.

,

Från huvudstaden rapporteras om strider på flera håll. Demonstranter har  nu på morgonen tagit över den statliga televisionens huvudkontor . Den mest ”reformsinnade” av Khaddafis åtta söner, Sayf al-Islam, hotar med fullt krig.

.

.

Samtidigt har Italiens premiärminister Silvio Berlusconi hånat alla som upprörts med sin kommentar om att ”han inte vill störa Khadaffi”. Kanske ändå inte så konstigt, för trots att han själv äger fotbollslaget Milan och Libyens diktator har en stor ägarandel i den rivaliserande klubben, Juventus, förenas de bägge ändå i en gemensam omsorg om alla lukrativa ekonomiska avtal som slutits mellan de två grannländerna.

Storbritanniens utrikesminister William Hague har mer vett och takt i skallen. Han fördömer upprört våldet som ”oacceptabelt”, kräver ”en dialog” och tänker resa frågan i dag vid ett möte i Bryssel med EU:s utrikesministrar.

.

.

Däremot talar han tyst om Storbritanniens roll som Khaddafis egen vapenmånglare.

Det började med Tony Blairs besök i Libyen 2004. Där bröt han marken för ”ett långvarigt strategiskt partnerskap” mellan Shell och Khaddafis regim. Shell fick möjligheter att exploatera de oljefält som anses var de rikaste i hela Afrika. Dessutom skulle man svara för en ny terminal för export av naturgas.

I utbyte släppte Blair, som då gullades som mest av hela västvärlden, loss en rad exportlicenser för de vapen den libyska regimen ansåg sig behöva. År för år har sedan britterna sålt mer och mer vapen till diktaturen. Under de första nio månaderna i fjol till ett värde av 200 miljoner pund.

Den vapenarsenal som skeppats till Libyen utgörs till en stor del av tårgas, ”ammunition att användas mot folksamlingar”, vapensikten, speciella sikten för skarpskyttar, militära övervakningskameror, kontrollutrustning till militära fordon samt utrustning för att störa andras telekommunikation…

Alltså de vapen som nu används av Khaddafis elittrupper och enligt uppgift de legoknektar han hyrt in från Tchad.

Konfronterade med den arabiska revolutionen med dess krav på demokrati och social rättvisa står alla Västvärldens regeringar med byxorna nere till fotknölarna. Vår egen regering har också tappat sina egna små kortbyxor. Så sent som i februari  rapporterade vår handelsminister om  att den hoppades få sälja sälja övervakningssystem till libyerna. De skulle ”bara” användas till att övervaka landets flyktingläger, hette det.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Khaddafi, Libyen, Tony Blair.Ewa Björling,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,SVD4,GP4,GP5,SVD5,SVD6,SVD7,SVD8

AB1,GP6,Expr1,VG1,SVD9,DN5,GP6,GP7,DN6,SVD10,GP8,SVD11,SVD12,

Bloggare: Jinge,JonasSjösedt,Svensson,RödaMalmö,RödaBerget,

Ett första lyckat steg.

.

Gårdagens demonstrationer i Marocko hölls i en fredlig atmosfär. I Rabat, Casablanca, Tanger och Marrakech samlades många tusen för att kräva ”frihet, värdighet och rättvisa”. Till skillnad från situationen i grannländerna höll sig ordningsmakten på avstånd. Monarken Mohammed VI, M6 i folkmun, hade tydligen bestämt sig för att inte skapa alltför stora rubriker.

.

Trots det ihållande regnet samlades cirka 4 000 demonstranter i Rabat.

.

Kungens styre är inte ännu ifrågasatt av oppositionen så varför provocera med onödigt våld mot demonstranterna som inte kräver hans avgång utan ”bara” kräver en parlamentarisk demokrati med färre befogenheter för M6. Så här i oppositionens första trevande steg kan han tillåta sig att spela mer demokrat än han är. Det marockanska kungahuset har regerat i 350 år och tänker säkerligen inte släppa ifrån sig mycket av makten. Speciellt eftersom M6 själv och resten av familjen är djupt engagerade i landets ekonomiska aktiviteter. M6 har bland annat stora intressen i de teknologiska ”frizoner” som byggs på kusten mittemot Spanien.
.

M6 spelar på både rollen som modern upplyst ung man och rollen som gudomlig Kung.

.

Gårdagens demonstrationer hade sitt ursprung i ett upprop från en front av organisationer under beteckningen 20-februarirörelsen för förändring. Centralt i den gemensamma plattformen är kravet på en ny konstitution som begränsar kungens makt. Ett explosivt krav i den månghundraåriga dynastin.

Jämfört med Libyen och även Algeriet är Marocko ett demokratiskt himmelrike. Men mycket är ändå en fasad för landets ungdom som lider under mycket hög arbetslöshet och med lönenivåer långt under grannländerna. Hälften av landets befolkning på 32 miljoner är under 26 år, vilket på grund av arbetslösheten skapar en tidsinställd bomb.

Formella fri- och rättigheter är visserligen bra och viktiga men för den arbetslösa ungdomen som inte ser en framtid i landet är det ändå ihåligt. Likt i Tunisien och Egypten följer en stor del av ungdomen en högre undervisning men sedan länderna öppnat sina marknader under tryck från IMF och Världsbanken finner de inga jobb efter skolgången.

Gårdagens demonstrationer var lyckade sett till antalet som deltog, tillsammans närmare 15 000 i de fyra städerna omnämnda ovan och sett till att de kunde genomföras fredligt utan våld från ordningsmakten. De var säkerligen början till något större.

.

Media: DN1,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Marocko, M6, Rabat, Demokrati, Revolution, Spanien,

.

.

Pärlrondellen i Bahrein är återerövad. Arméns massaker i fredags – när bilder på människor översköljda av blod gick ut över världen – tvingade Vita Huset och Downing Street att snabbt ge order till sina skyddslingar i kungadynastin al-Khalifha att hålla igen stormtrupperna.

De desperata ropen på hjälp från läkarna på det överfulla sjukhuset Salmaniya i huvudstaden Manama, som förmedlats av stora TV-kanaler rakt in till miljoner hem i västvärlden, gjorde att till och med FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fick mana regimen till besinning.

.

.

Det lilla öriket Bahrein, som i inlandet mest består av ofruktbar saltöken och med en yta mindre än halva Ölands, har med sitt strategiska läge mitt i Persiska viken ändå  en väldig politisk och militär sprängkraft. Läs mer om detta:  Bahrein i blod.

Upplösningen kring Pärlrondellen blev dramatisk. Kronprinsen Salman al Hamad gav order om att armén skulle lämna torget men lät samtidigt den tungt beväpnade polisen stanna kvar i ett försök att hindra oppositionen att återskapa sitt eget Tahrirtorg. En polisbarriär som snart bröt samman trots att polisen, likt sina kollegor i många andra arabiska länder – som Libyen! – ända sedan Tony Blairs dagar,  tränats av britternas militära experter i hur man slår ner upplopp och uppror.

Den brittiska journalisten Robert Fisk generade som vanligt Västmakternas ledare i en av sina krönikor. Den här gången  genom att återge identiteten och den militära koden på en av fredagens dödande kulor:

”NonLethal Technologies, Homer City, PA 15748 USA, www.nonlethaltechnologies.com, Solid Rubber Baton, MP-4-R3.” Cartridges from a stun gun carried the coding ”DISPO PROP 200M 02-SAE-08 2 BANG Delay 1,5S NIC – 07/07-03 2 KNALL VZ 1,5”

Bahreins kungafamilj får både vapen, ammunition och utbildning för sin våldsmakt från i första hand USA, Storbritannien och Frankrike. Även den saudiska regimen hjälper till efter förmåga och den skarpa elden från armén kom enligt många uppgifter från de pakistanska legosoldater som dynastin al-Khalifa hyrt in för att, som elitförband, vid behov kunna döda landets egna medborgare. De talar inte arabiska utan urdu, baluchi eller pashto och dödar utan knot för sin kärlek till pengar.

.

.

Kung Hamad al-Khalifah bröstar sig på statsbesök i Storbritannien

.

Men motståndet och dess okuvliga mod har för tillfället oskadliggjort de lejda mördarna och trängt in kungafamiljen till sina palats:

”Vi fruktar inte döden längre. Låt armén komma och döda oss och visa världen vilka vildar de är”, säger den kvinnliga läraren Umm Mohammed till nyhetsbyrån Reuters.

I dag söndag skulle landets viktiga fackföreningscentral, General Federation of Bahrein Trade Unions (GFBTU) inlett en obegränsad generalstrejk för att tvinga fram en övergång till åtminstone en konstitutionell monarki. Många radikalare röster höjs för att monarkin ska störtas helt och hållet. Efter den halva segern med militärens reträtt är strejken för tillfället avblåst. Ledningen väntar på vad kungafamiljen menar med sin invit om ”nationell dialog”.

GFBTU är trots den låga fackliga organisationsgraden i det lilla landet en viktig kraftkälla för oppositionen. Över etniska och religiösa gränser organiserar man 22 000 medlemmar med ett sextiotal lokala fackföreningar inom byggnads; industri; försäkringar; olja; aluminium; flyg och privata tjänsteföretag. Många kvinnor är aktiva fackföreningsmedlemmar och är representerade i 16 av de lokala klubbstyrelserna. Inom byggnadssektorn har man lyckats organisera en del av de stora skarorna av invandrad, överexploaterad arbetskraft. Fackföreningscentralen kan på detta sätt motverka dynastin al-Khalifas försök att skapa en religiös rivalitet mellan den nedpressade shiitiska majoriteten och den förhållandevis bättre gynnade minoriteten av sunniter. Kungen har exempelvis bemött kraven på demokrati med att försöka hävda att det är libanesiska Hezbollah som ligger bakom anloppen mot det egna styret.

På ett sätt är Bahrein ett nytt Tunisien. Ända sedan 1932 har en del av landets oljeintäkter gått till en begränsad välfärd för landets befolkning i stort. Levnadsstandarden är förhållandevis hög. Många utbildar sig och här finns mer sekulära traditioner än i grannstaterna. Kvinnor har en mer aktiv roll i det offentliga livet. De flesta hushåll har tillgång till internet mm. Vid Pärlrondellen sätter ungdomar upp egna videokameror (som får ersätta det krokiga svärdet eller automatgeväret som symbol för frihetskamp) för att omedelbart kunna dokumentera nya övergrepp i filmer som kan nå ut till världsopinionen.

Hur dramat ska sluta vet vi inte än. Men en sak är redan klar. På samma sätt som i Tunisien eller Egypten kommer ingenting att vara som tidigare.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Bahrein, Manama, Persiska viken,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,GP1,SVD3,DN3,DN4,DN5,GP2,

Makten mördar urskiljningslöst.

.

I går pratade jag med en muslimsk vän från Pakistan. Det var inte första gången vi pratade om revolutionen i den arabiska världen. Han var entusiastisk över revolutionen i Tunisien och Egypten. Men i går var det första han sa:

-Benny, det är något skumt. Någon måste ligga bakom upploppen. Det sprids ju till alla länder. Det är inte normalt.

Så sa också Khaddafi i går efter att säkerhetspolisen påstått att den fängslat ”utlänningar”, tunisier, egypter, algerier och turkar.

.

-Den skjuter vi. Själv sitter diktatorn bakom skottsäkert glas vilket syns av reflexerna i bilden.

.

-Vi utesluter inte att de ingår i ett nätverk organiserat av Israel, sa den gröne hulken i Tripoli.

Så går det när man inte förstår sociala processer och hur de kan spridas från land till land, speciellt i den arabiska världen med sin gemensamma kultur och skriftspråk. Förstår man inte vad som sker då blir det naturligt att se komplotter och manipulering i bakgrunden.

Det står nu klart att revolutionen, i dess olika former, inte stannar vid Tunisien och Egypten. I går brann det i hela regionen. Vad man kan fråga sig är om det finns en samordning från makthavarnas sida och goda telefonförbindelser med Vita Huset. Det senare är säkert sant även om det inte verkar spela någon större roll för utvecklingen på plats. USA brände många skepp i den ”allmänna opinionen” då det stödde Ben Ali och Mubarak till sista stunden. Kontakterna med tyrannerna fungerar säkert men goda råd verkar dyra i dagsläget.

–Skjut de djävlarna, som råd slår tillbaka i världsopinionen och ”ge dem demokrati och frihet” är lättare sagt än gjort om man samtidigt ska värna om strategiska farleder och ett jämt oljeflöde.

Även om härskarna inte samordnat sin repression har den många gemensamma drag. Från Bahrain till Benghazi via Sanaa. I de tre städerna har polis och militär fått order att skjuta för att döda. Rapporter från olika sjukhus visar att många dödats av kulor i huvudet. Där hamnar de inte av en slump.

.

Trots det enorma polispådraget lyckades folk samlas till en ny demonstration i Alger.

.

I Vita Huset bedömdes antagligen riskerna i Bahrain för stora och efter ett längre samtal mellan Obama och kungahuset meddelade kronprinsen att soldaterna dragits tillbaka från Manamas centrum. Eftersom oppositionen inte kräver regimens fall (ännu) utan en plats i landets styre hoppas kanske Vita Huset att eftergifter kan vara den rätta vägen.

I Jemen har USA också en viktig marinbas och tills vidare verkar regeringen få fullt stöd för sin dödliga politik. I Libyen har USA inga spakar att dra i och galningen i Tripoli uppträder som om det rådde öppet inbördeskrig. Soldaterna skjuter skarpt för att döda med höghastighetsvapen och kulor som ger maximala skador. I upprorets centrum, i Benghazi och Al Bajda, sköt enligt vittnen armén skarpt från helikoptrar. I Al Bajda har enligt uppgifter befolkningen tagit över staden och armén och polisen dragit sig tillbaka till en kasern från vars tak snipers skjuter prick på demonstranterna. Läkare som lyckats meddela sig med omvärlden talar om ”många dussin” döda.

.

Kampen om bronsmedaljen är intensiv.

I går protesterade människor också i Algeriet. Det var andra lördagen som CNCD, en samordningskommitté, kallade till demonstration. Förra lördagen lyckades flera tusen samlas på Förstamajtorget. I går lyckades demonstranterna inte samlas på torget eftersom polisen stängde av alla tillfartsvägar redan tidigt på morgonen. Det hindrade dock inte oppositionen från att i stället manifestera på flera olika platser samtidigt. Det är kanske för tidigt att tala om nederlag eller framgång. Fortsatt spänning utan tydliga resultat är kanske bästa beskrivningen och CNCD kallar redan till ny demonstration nästa lördag. Ett utdraget ”krig” som inte liknar utvecklingen i grannländerna.

.

-Vi ses nästa lördag.

.

I dag söndag ansluter sig Marocko som en ny bricka i det dominospel som pågår. Hur det ska gå väntar vi med spänning på. Grunderna till missnöje finns där. Landets ungdom lever under större fattigdom än i resten av Nordafrika men regimen är inte lika öppet repressiv som i Algeriet för att inte tala om Libyen. Att M6, som kungen kallas för, oroar sig visar det otroligt klumpiga försöket att i media påstå att dagens demonstration inställts. Ryktet om dess död är betydligt överdrivet.

PS, I Kabul dödades i går minst trettiofem personer i en attack mot Kabul Bank i Jalalabad då  sju talibaner sprängde sig i luften. Än en gång visar de islamska fundamentalisterna att de står på samma sida som de regeringar de säger sig bekämpa. De lika lite som tyrannerna drar sig för att döda oskyldiga civila för att nå sina mål. Det är en himmelsvid skillnad mellan folkens revolutionära kamp för frihet och fundamentalisternas ”kamp”. Varje segerrik revolution drar undan grunden för fundamentalismens agenda. Varje missil i ”kriget mot terrorismen” rekryterar nya självmordsbombare.

.

Media:DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Arabiska revolutionen, USA, Tunisen, Bahrain, Jemen, Libyen, Khaddafi, Obama,

.

.

I dag berättar Dagens Nyheter att landets ledande s-politiker är otåliga. Det bränns och de vill ha besked om vilka tilltänkta kandidater som verkligen vill bli partiledare. ”Knäckfrågan” sägs vara att hitta en person som kan utmana Fredrik Reinfeldt.

Men självklart tar man på sig kläderna innan man går ut i kylan och stormblåsten. Man går inte ut naken i februarikölden.

Debatten borde i stället handla om den egna politiken. Inte om vem som är bäst på att föra fram den.

En gång i tiden såg arbetarrörelsen framtiden som något ödesbestämt. Solen skulle gå upp över mänskligheten och ge oss ett värdigt liv i frihet, med jämlikhet och i broderskap.

Så är det naturligtvis inte. Det krävs ett program och organisationer som håller för en strid om makten på livets alla områden. Inte minst kontroll och makt över krediter, banker och storföretag. Först när demokratiskt fattade politiska beslut avgör vår framtid – i stället för börsens diktatur – kan vi leva jämlika och värdiga liv.

Skälet till att socialdemokratin inte diskuterar hur ett sådant antikapitalistiskt program kan formas är helt enkelt att stora delar av partiets elit sedan många decennier inte lever för rörelsen utan av rörelsen. Den tjänar bra med pengar på alla sina uppdrag och vill fortsätta med detta. Parti och företag ska också vara ett kommunicerande kärl där parti- och föreningstopparna fritt kan byta jobb mellan ”rörelsen” och ”näringslivet”…

Därför blir det ingen ny sol som går upp. Oavsett vem som blir partiets nya ordförande. Inte om man tänkt sig ett arbetarparti som tar strid för att ”det gamla ska störta ner i gruset”…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, socialdemokratin, (s)ledare kräver besked,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,

Bloggare: RödaMalmö,Svensson,

USA i Israels ledband.

.

Med den arabiska revolutionen på marsch försöker paret Obama-Clinton att skyla över decennier av stöd till kungahus och diktaturer med prat om frihet, demokrati och en fri cyberrymd.

.

-Svansen som viftar på hunden, är ett engelskt uttryck som helt sammanfattar Säkerhetsrådets röstning om en resolution som kallar Israels bosättningar på Västbanken illegala. Med 14 röster för resolutionen och USA ensamt emot blir situationen mer glasklar än någonsin. USA står till 100% bakom Israels illegala annektering av allt större landytor på Västbanken.

.

Efter Condoleezzza Rice följer Susan Rice. Samma politik – nya ansikten.

.

Att byggandet på Västbanken är illegalt enligt internationell lag råder det ingen tvekan om.

-De är illegala under internationell lag, sa Mark Lyall Grant som är Storbritanniens FN-ambassadör i ett gemensamt uttalande med Frankrike och Tyskland. Han sa också att EU hoppas att Palestina ska bli full medlem i FN i september 2011. Storyn berättar inte om han också tror på Jultomten.

Från Israelisk sida väntade man inte många timmar för att uppmana palestinierna att ”åter sätta sig vid förhandlingsbordet för förutsättningslösa diskussioner”. Efter årtionden av illegal ockupation av Västbanken ska den evinnerliga ”fredsprocessen” på nytt föras ”förutsättningslöst” i några år. Under tiden kan Israel bygga bostäder för ytterligare några hundra tusen kolonialister och stycka upp den bästa jorden och vattentillgångarna.

.

Västbanken styckas bit för bit. Bästa jorden och vattentillgångarna tar ”bosättarna” hand om.

Det är svårt att finna rationella förklaringar till att den israeliska regeringen och lobbyn i USA verkar hålla fast Vita Huset lika enkelt som en tjur dompteras med nosring. Med den arabiska revolutionen på marsch försöker paret Obama-Clinton att skyla över decennier av stöd till kungahus och diktaturer med prat om frihet, demokrati och en fri cyberrymd. Samtidigt står det klart för snart alla som kan tänka självständigt att Vita Husets politik i Mellanöstern bara styrs av två faktorer – den israeliska regeringens planer för ett Stor-Israel och den strategiska kontrollen över olja och transportleder i regionen.

Allt annat är spel för gallerierna.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,DN3,DN4,DN5.DN6,DN7,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,AB1,

GPI,GP2,GP3,GP4,GP5,GP6,DN8,SVD8,SVD9,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Clinton, Netanyahu, FN

Likheter och olikheter i Libyen.

.

Den arabiska revolutionen sprider sig som en löpeld från land till land, ja till och med till ett kungligt emirat som Bahrain. Media fylls av reportage allt ifrån kungadömet Jordanien till Jemen på den arabiska halvöns sydspets. Samtidigt letar sig revolutionerna i Egypten och Tunisien vidare mellan kontrarevolutionens fällor, de internationella ”samfundets” maningar till moderation och interna slitningar i de revolutionära leden vad gäller militärens roll.

.

Ska revolutionen öppna dörrarna till Libyen?

I morgon lördag mobiliserar oppositionen i Algeriet till en ny demonstration och vi kan vänta oss att regimen i Alger på nytt sätter in tiotusentals kravallpoliser för att hindra demonstranterna att marschera från Förstamajtorget till Martyrernas torg.

För första gången under revolutionsåret 2011 kallar oppositionella till demonstrationer i Marocko. Där kan vi också vänta oss brutalt polisvåld för att kväva protesterna i sin linda.

Ändå är det folkliga protester i Khaddafis Libyen som drar mest uppmärksamhet just nu. Dels på grund av medias fascination för Khaddafi som karismatisk figur och dels för Libyens speciella historia.

.

Den excentriske diktatorn drar allas blickar i FN.

I går torsdag var det ”Vredens dag” i landet och regimen i Tripoli visade med brutal makt hur den tänker behandla krav på demokratiska fri- och rättigheter. Enligt Human Rights Watch mördades minst 24 personer under torsdagens protester. Kontrollen över media, internet och telefonin gör det svårt för oppositionella att informera omvärlden om protesternas omfattning.

Enligt afrol News sköt polisen skarpt från helikoptrar i städerna Benghazi och Al-Baida varvid minst sju personer dödades i Benghazi, landets näst största stad. I mindre städer i inlandet, som bergsstäderna Az-Zintan och Ar-Rujban, sägs befolkningen ha jagat Khaddafis ”revolutionära garden” på flykt, deras lokaler tagits över av lokalbefolkningen och flera regeringsbyggnader satts i brand.

.

Första september 2009 firade Khaddafi sin ”gröna revolution” 1969.

.

Likt i den tunisiska revolutionens första dagar är det ”landsbygden som omringar städerna” (som Mao skulle ha sagt). I Tripoli härskar lugnet än så länge. I Benghazi sågs plakat som manade medborgarna i Tripoli att delta i protesterna.

-Kom igen Tripoli. Vakna upp, manade demonstranterna i Benghazi och Al-Badai. Bara några hundra vågade dock följa exemplen i andra städer. I stället organiserade Khaddafi demonstrationer som hyllade hans ”storhet” och ”folkets revolutionära makt”. Makten behövde dock ta till tvång för att lyckas mobilisera ett par tusen ”anhängare”. Tripolis studenter drevs ut på gatorna med budskapet att de som inte deltog i hyllningarna av Khaddafis styre kunde säga adjö till fortsatta studier.

.

Förbrödring mellan clownen från Rom och Tripolis julgran.

.

Ska Khaddafi bli nästa tyrann som faller i det dominospel som den arabiska revolutionen formar sig till? Jag har vissa tvivel. För det första har Khaddafi en reserv som Ben Ali och Mubarak saknade – han kontrollerar enorma oljeinkomster och kan möjligen köpa sig frigång. För det andra saknar oppositionen en radikal pol. De flesta står under det Muslimska brödraskapets inflytande som i sin propaganda kräver mer frihet men samtidigt inte bryter med regimen. I sin tur släppte Khaddafi häromdagen 200 av brödraskapets medlemmar ur sina fängelsehålor. Vid sidan av brödraskapet finns en ”nationalistisk” opposition som nostalgiskt ser tillbaka på Libyen innan Khaddafis statskupp 1969, samt borgerligt liberala förespråkare för mänskliga rättigheter. En sekulär vänster med sociala och politiska krav saknas däremot helt.

.

Med bara 7 miljoner innevånare täcker landet en yta fyra gånger Sveriges.

.

Revolutionen i Libyen brottas också med ett rent demografiskt/geografiskt problem. Det finns knappt sju miljoner innevånare i landet som täcker ett enormt, nästan folktomt territorium. Bara mellan de båda hamnstäderna Tripoli och Benghazi är det hundra svenska mil. Avstånden gör det svårt för oppositionen att skapa fysiska band mellan orter där protesterna nått framgångar.

Slutsatsen av analysen ovan borde bli att Khaddafi inte är nästa tyrann som lämnar den historiska scenen. Men efter att till synes orubbliga regimer i Tunisien och Egypten störtats efter några veckors mobilisering är det bäst att inte säga för mycket. Det är bara att hålla tummarna för att rationella argument inte biter på revolutionens fantasier.

Inför Vredens dag mobiliserades folk med bland annat den här videon.

.

Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,DN4,DN5,DN6,SVD5,SVD6,DN7,DN8,AB1,SVD7,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, Revolution, Khaddafi, Tripoli,