Ett förlorat decennium

Obama i motvind.

.

De amerikanska fyllnadsvalen till Kongressens två kamrar närmar sig. På mindre än två år har Barack Obamas yes-we-can slagits i spillror och nu driver hans presidentskap kring som ett förlist skepp med knapp styrfart.
Till stora delar har han sig själv att skylla. De förhoppningar om förändring som tändes släcktes snabbt med brutna löften om Guantanamo, tortyr av ”illegala stridande” och upptrappningen av kriget i Afghanistan.

.

.

2012 kan karriären vara över.
Men den avgörande faktorn för det troliga nederlaget för Obamas demokrater i nästa veckas val är den ekonomiska krisens djupa effekter i det amerikanska samhället. Miljontals jobb har försvunnit i den amerikanska industrin på globaliseringens altare. Den så omtalade ”amerikanska medelklassen”, det vill säga arbetare med bra betalda jobb och trygga socialförsäkringar, har under det nya seklets ingång fått sina framtidsdrömmar krossade. Den ekonomiska krisen flåsar dem i nacken och miljoner bland dem upplever för första gången arbetslöshet och risken att bli fattig.
Det är inte frukterna av Obamas ekonomiska politik men det är han och hans demokrater som kommer att få stå för räkningen. Speciellt eftersom det var Obama som ställde upp med de hundratals miljarder som användes till att rädda storbankernas ägare samtidigt som han varit oförmögen och ovillig att satsa lika mycket på att rädda jobb och skapa jobb.
USAs statistiska centralbyrå, US Census Bureau, publicerade i dagarna sin årliga rapport över de amerikanska hushållens ekonomiska situation. Det är sannerligen ingen trevlig läsning för demokraterna så här en vecka innan nyvalen.
Rapporten visar att det nya seklets första årtionde förtjänar titeln – det förlorade decenniet. Det finns i stort sett inte en enda ljusglimt som byrån kan peka på. Fattigdomen har nått rekordnivåer och arbetslösheten gått upp snabbare än någonsin.
Census Bureau visar att för första gången på 30 år har den reala medianinkomsten för hushållen minskat. Toppen nåddes 1999 och sedan dess bar det av utför. Mellan 2008 och 2009 minskade till och med den nominella inkomsten, det vill säga inkomsten innan justering för inflationen. I tabellen nedan ser vi hur alla familjers realinkomster utvecklats sedan 1979.

.

Förklaring: Medianinkomsten är inkomsten i mitten av alla inkomster. Medianen är ett bättre mått än genosmnittet som alltid förhöjs av de extrema inkomsterna för 1% av inkomsttagarna. Se En tjänar mer än nittio

Tabellen anger inkomster omräknade till 2009 års dollarvärde.

Källa. Economic Policy Institutes analys av Census Bureau rapport.

Den övre linjen visar utvecklingen för familjer med vuxna i arbetsför ålder, 18-64 år. Vi kan också se att för första gången sedan 1979 föll realinkomsten mellan konjunkturcyklernas toppar. 1979-89 ökade den, likaså mellan 1989-2000. Men mellan toppen 2000 fram till toppen 2007 minskade den reala medianinkomsten från 52 301 dollar till 51 965. För hushåll med vuxna i arbetsför ålder var fallet ännu större. Från 60 746 dollar år 2000 till 55 821 år 2009. Det vill säga att medianfamiljens realinkomst är 4 925 dollar lägre i dag än 2000.
Samtidigt hoppade arbetslösheten i USA upp med 3,5 procent mellan 2008-2009, vilket är den snabbaste ökningen under ett år sedan mätningarna började 1948.  Bara under 2009 försvann 3,7 miljoner jobb och 1,1 miljoner fler fick nöja sig med deltidsarbete. För att återställa sysselsättningsgraden till den nivå som rådde innan finanskrisen måste det skapas många miljoner nya jobb. Just nu syns de inte ens vid horisonten.
När inkomsterna faller och arbetslösheten rusar i höjden följer naturligt nog att antalet verkligt fattiga i samhället ökar. Så skedde också. I tabellen nedan ser vi att antalet absolut fattiga ökade kraftigt under perioden 2000-2009. Tabellen visar de med inkomster under hälften av det officiella fattigdomsstrecket. I dagens USA anses den gränsen gå vid 10 977 dollar för en familj på fyra, eller strax under 80 000 kronor per år. Inte ens en ensamstående svensk pensionär med enbart grundpension plus bostadsbidrag ligger så lågt. Det innebär helt enkelt att miljontals familjer lever i absolut misär.

Andel av befolkningen under halva fattigdomsstrecket 1975-2009.

.

Vilket också byråns siffror visar. Antalet personer som ligger under fattigdomsstrecket har ökat med 3,7 miljoner personer mellan 2008-2009, vilket betyder att i dag lever nästan 44 miljoner i officiell fattigdom.
Det här den verkliga grunden till Barack Obamas kräftgång som president och just nu finns inget som visar att den ekonomiska situationen kommer att ändras väsentligt innan nästa presidentval 2012. Enda chansen för Obama att vinna ett andra mandat kommer då kanske att bero på vilken kandidat som Republikanerna ställer upp med. Vinner Tea Party-rörelsen över en majoritet bland de republikanska väljarna då kan Obama eventuellt hoppas på en framtid som president även efter 2012.

.

Media:GP1,DN1,SVD1,AB1,DN2,SVD2,

Bloggare: Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

7 reaktion på “Ett förlorat decennium

  1. De har inte råd med krig mot Iran, de hade inte råd med Irak heller.

  2. Den här gången tror jag de har tagit sig över huvudet, de har faktiskt inte råd, vare sig de vill eller inte. Man kan låna till krig, man kan stjäla de räddades olja och sälja den, men kan man få så mycket för oljan att det alls parerar krigskostnaderna? Det tror inte jag. Budgetunderskottet är gigantiskt, det är krigskostnaderna också, tillsammans blir de ett dubbelfel.

  3. ”den här gången tror jag de tagit sig VATTEN över huvudet” skulle det vara förstås, sorry.

  4. Pingback: Snikna demokrater sabbar Obama

Kommentera