Egypten dagen efter.

-Jag avskedar regeringen så att inget ändras.

.

Så kan man kanske i en rubrik sammanfatta det sena, troligen alltför sena, budskap som Hosni Mubarak gav vid midnatt.
–Jag förstår er, sa Mubarak likt en general de Gaulle. Skillnaden är bara att de Gaulles tal signalerade slutet på Frankrikes kolonialstyre av Algeriet.

.

Det finns kanske plats för en mumie till i Kungarnas dal?

.

Om Mubarak har förstått något så inte är det folkets hat mot diktaturen, förtrycket, den misär som tiotals miljoner lever i. Det okuvliga kravet på frihet och demokrati hörs inte ända upp i Mubaraks partihögkvarter, som i natt för första gången lyste upp Kairo.
Nu finns bara en ruin kvar NDPs högborg. Det är en symbolik som om Gestapos byggnad brunnit ned en kall januarinatt i Berlin.
I går fredag var vi vittne till en vändpunkt i flera avseenden. Så sent som fredagsmorgon sa inrikesministern att landets säkerhetsstyrkor och kravallpolis inte tänkte tolerera några former av protester efter den traditionella fredagsbönen.

.

Fruktan var bortblåst. Utegångsförbudet brydde sig ingen om.

.

När arméns pansar under eftermiddagen och kvällen rullade in i Kairo, Alexandria och Suez var det beviset för regimens nederlag. Polisstyrkorna sveptes undan av folkmassorna på ett sätt ingen vågat hoppas på. Beslutet att kalla in armén krossade i ett slag polisens image av oövervinnerlighet.
Plötsligt framstår Mubarak som svag. Hans besked att regeringen avsätts och att reformer ska genomföras för att möta folkmassornas krav är inte längre trovärdigt. Den upproriska ungdomen är inte längre intresserad av Mubaraks löften. Den är bara intresserad av hans avgång och diktaturens fall. Enligt rapporter från i går är flygen ut från landet full av rika affärsmän och societetens grädda som sätter sig och sina rikedomar i säkerhet utomlands. Börsen i Kairo störtdök i går och bekräftade de rikas föraningar om ”pöbelns” seger.

.

Don’t rock the boat.
Vi bevittnade också ett bedrövligt skådespel i Washington. Först viskar Hillary Clinton räddhågad och förvånad att alla bör visa ”återhållsamhet” och att den allierade regimen är ”stabil”. Kort därefter säger både hon och Obama att Kairo måste låta människorna ”fredligt demonstrera” och kräva reformer. Obama manade, ja nästan beordrade sin allierade, att snabbt vidta omfattande ”reformer”.

.

Dagen efter. När röken skingras kommer det att klarna vilken roll armén kommer att spela de närmaste dagarna.

.

Positivt eller negativt för upproret? Snarare för sent, åtminstone ur amerikanska intressens synvinkel. Från att ha stött Mubarak i decennier, försett honom med vapen och stora belopp och räknat in hans armé som den viktigaste strategiska partnern i regionen efter Israel, hoppar Obama upp på staketet för att vänta på upprorets utgång i hopp om att inte tappa alla korten. Jämfört med hans ”blomstertal” i Kairo för ett par år sedan var gårdagens uttalanden ett slag i ansiktet på de som kräver sin frihet.
-Ge dem reformer, var hans budskap. Innebörden av det är att Washington hoppas att viktiga men inte grundläggande förändringar av regimen ska vara tillräckligt för att Egypten som strategisk militär partner ska överleva berusningen av jasminernas doft.

.

Media: AB1,AB2,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN4,GP1,GP2,GP3,GP4,GP5,DN5,DN6,SVD5,AB3,

GP6,GP7,

Bloggare: Svensson,Jinge,Fluetankar,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

5 svar på ”Egypten dagen efter.

  1. Mycket bra skrivet. Låt oss hoppas att dessa vidriga USA stödda diktaturer i mellanöstern går en snar undergång tillmötes. Ibland racker det inte ens med CS tårgas, made in USA, att halla folket i schakt.

  2. En al Jazeera journalist som pratat med en militärbefälhavare som var och vaktade banker och liknande sa att de kommer inte att skjuta mot folket, de är där för att skydda folket. Intressant om det är något som har bredare förankring. Förvisso ”off the record” men bara det att han vågar säga så ger kanske en fingervisning om hur stämningen hos militären är. Som det verkar är det säkerhetspolisen som skjuter folk.

    Obama, Ban Ki-moon och diverse europeiska ledare säger att visst får Egyptier protestera men bara fredligt, det handlar om ett land där folk som ogillas av regimen torteras och folk som plockas in av polisen försvinner och familj och släktingar inte vet var de tagit vägen.

  3. Nu säger en ”senior” militär av hög rang att nu finns det bara ett alternativ att Mubarak lämnar landet, förvisso under löfte om anonymitet, men barra att han säger detta oavsett anonymitet är det extraordinärt.

    Det klingar ihåligt när Obama och andra efterlyser reformer, man har nu i 30 år tvingat på fattiga länder nyliberala sk strukturella reformer som varit förödande för en vettig ekonomisk utveckling. Man kan fundera på hur det sett ut om det varit en vettig ekonomisk utveckling, förmodligen hade den ganska häftiga befolkningsökningen bromsats om folk fått hopp om att ha en framtid.

  4. Pingback: Israel beredda ta emot Hosni Mubarak | Svensson

Lämna ett svar