Democracia real, Ya.

En text om och för vår tid.

.

Här på bloggen har vi redan publicerat artiklar av den belgiske marxisten och miljökämpen Daniel Tanuro. I texten här under analyserar han ungdomens revolt i Spanien med den kapitalistiska krisen som bakgrund.
Det är hela det kapitalistiska samhällets legitimitet som de unga utmanar. De vill inte lyssna till alla löften om en ljusare framtid. De kräver förändring här och nu, omedelbart. Kapitalismen kan inte lösa de akuta problem mänskligheten står inför.
Daniel Tanuro säger att de ungas kamp visar på en väg som alla progressiva rörelser i samhället måste slå in på för att bryta kapitalets makt.
En engagerad och engagerande text. Ett stridsrop för en ny radikalism. Trevlig helgläsning.

********

Verklig Demokrati, Nu !


Krediter, tiden, rummet och revolutionen

.
Daniel Tanuro, 31 maj 2011
Översättning: Benny Åsman

.

Under ett besök i los Indignados (de vredgade) läger på Plaza  Catalunya i Barcelona gav författaren Eduardo Galeano en intervju i vilken han sa bland annat följande:
-Livet är värt att leva…, Det finns en annan värld i vår världs sköte…, Jag vet inte vad som kommer att ske. Och jag bryr mig inte speciellt om att veta vad som ska hända. Det som betyder något för mig är vad som händer nu. Det som betyder något för mig är nuet, ett nu som öppnar sig inför andra möjligheter som väntar utan att vi vet vad de består av.” (1)

Kreditkris och civilisationens kris.

Dessa ord av den berömde latinamerikanske författaren inbjuder till att söka efter innebörden i det lilla ordet ”nu” i parollen som den sociala rörelsen i Spanien reser: ”Democracia real, Ya” –Verklig demokrati, Nu!

.

-Verklig demokrati, NU

.

När vi söker kommer vi till slutsatsen att ”nu” i  sig uttrycker hela den revolutionära möjligheten i denna mäktiga mobilisering.
-Vi vill att allt ändras NU. Försök inte att söva oss med era löften om en bättre framtid. Med vår kamp börjar vi ändra världen här och nu. Kampen är svår men källa till insikter, glädje, och värdighet här och nu. Den öppnar dörren till en ny möjlig värld NU i och med att den redan gror i nuets värld.
”All ekonomi handlar i sista hand om ekonomi med tiden” (Marx). Betydelsen av ”nu” faller tillbaka på krisen för kapitalismens varaktighet och antyder att det handlar om en central aspekt i vår civilisations djupa kris som gröper ur samhället inifrån.
Kapitalismen är ett system i ständig obalans, ett system i brådska som tvunget rusar fram allt snabbare i ständig tillväxt, som oavbrutet krossar nutiden under framtiden och skjuter problem och lösningar framför sig. Problemen växer och lösningarna blir allt mer orealistiska eller oacceptabla. Kapitalismen bryr sig inte, den bara rusar vidare. Den kan inte göra annat eftersom de kapital som den består av måste välja mellan att rusa vidare eller dö.

.

En skog av plakat som säger nej till att betala kapitalismens kris.

.

Rusa vidare för att investera, för att ersätta arbetare med mer produktiva maskiner. Rusa vidare för att till varje pris sälja, för att realisera det producerade mervärdet och så snabbt som möjligt investera det.
Rusa vidare för att skapa ständigt nya behov så att de rikas överkonsumtion och de fattigas konsumtion på kredit sväljer maskinernas överproduktion.
Rusa vidare för att tillverka produkter med allt kortare livstid så att efterfrågan aldrig avtar.
Rusa vidare för att ständigt utforska planeten efter territorier med allt bättre jordmån för kapitalet.
Rusa vidare för att investera på kredit, sälja på kredit, köpa på kredit, leva på kredit, älska på kredit, dö på kredit…
Den så kallade finanskrisen lyfter fram det absurda i denna permanenta rusch framåt . Kreditkrisen, en kris i systemets nervcentra som väntas samordna konkurrerande kapitals aktiviteter och egalisera vinstnivåerna, är i själva verket den globaliserade kapitalismens kris som den sociala existensens produktionssätt.
Det är en kris för ”i morgon är det gratis”, en kris för ”köp i dag betala i morgon”, en kris för Helmut Schmidts teorem ”dagens profiter är morgondagens investeringar som är övermorgons jobb”.
Det är en kris för tron på att en teknologins deus ex machina (en gudomlig kraft) i framtiden ska hindra en ekologisk katastrof… och det är en kris för korrumperade politiska lakejer, så tjänstvilliga mot kapitalet och så arroganta inför folket, för vilka plånboken tar hjärnans plats och nyliberalismen tankens plats.
Denna tidskris är samtidigt en det politiska rummets kris och därför också demokratins kris. Även i perspektivet av ett Världens Enade Socialistiska Stater, kan utövandet av demokrati inte tänkas utifrån annat än ett bestämt territorium. Medan i en ekonomi dominerad av en avreglerad finans finns det inga politiska val kvar värda namnet. En ”klick på musen” räcker för att flytta miljontals dollar över planeten och tvinga på stater en nyliberal politik. Under de förhållandena blir demokratin en hägring och begreppet regering som styrelseskick lämnar plats åt den rena maktutövningen.

Nej till en destruktiv stimulanspolitik, Ja till alternativet. NU

Kapitalismen löser inget, den förstör allt. Vad gäller vår planet visade nyligen Internationella Energikommissionen att koldioxidutsläppen ökade med 1,6 gigaton under 2010. En ökning utan motstycke som bekräftar att taket 2°C temperaturökning sedan industrialismens början inte kan respekteras längre. Om inte mycket radikala metoder vidtas nu väntar minst 4°C ökning av Jordens temperatur (2) innan seklets slut med en serie i mänsklig tidsskala irreversibla katastrofer som följd.

.

No comment.

.

Vad gäller våra samhällen räcker det att kasta ett öga på statistiken över arbetslösheten speciellt bland ungdomen för att se blodbadets omfattning: mer är 40 procents arbetslöshet bland de unga i Spanien, mer än 30 procent i Grekland, mer än 20 procent i Frankrike och Tyskland.
Utan en chans att göra rätt för sig i samhället är miljoner välutbildade och kvalificerade unga dömda att överleva på 500 eller 600 euro i månaden… mitt i ett hav av sysslolöst kapital.
Allt fler människor förstår att politiken med stimulanspaket som ska stötta upp detta ruttna system i hopp om att det ska fungera bättre i morgon bara skapar värre problem.
För miljön betyder det produktion av ännu mer varor, det vill säga ökad energikonsumtion, alltså mer utsläpp av växthusgaser i atmosfären –utan att ta med i beräkningen kapitalismens exploatering av jord, skog, luft och farliga teknologier som genmodifiering, kärnkraft, biobränslen, skiffergas, ”ren kol” och mycket annat.

.

-När idéer omfattas av folkmassor blir de materiella krafter.

.

På det sociala planet kommer en stimulans av produktionen inte att tillfredsställa de mest skriande sociala behoven eftersom de i nöd vanligen saknar köpkraft till att möta sina behov. Kapitalismen producerar endast för profiten. Att stimulera den kräver därför att IMFs och regeringarnas sparplaner accepteras även om de syftar till att krossa det som finns kvar av offentlig välfärd. Högre pensionsålder, sänkta reallöner, djupa ingrepp i den offentliga servicen och de sociala försäkringarna, större flexibilitet och ökad osäkerhet…. listan kan göras lång.
Ett alternativ är nödvändigt. Inte i morgon, NU. Ett omedelbart alternativ, byggt på en klok användning av « det subversiva i nuet” som Bernard Friot uttryckt det.(3)
För att bearbeta hans formulering, för att identifiera existerande subversiva faktorer i ”nuet” krävs det eftertanke…och för att tänka måste vi samlas på en bestämd plats. För att återvinna tid och rum –här och nu – och återskapa våra sociala band. Det är vad ”los Indignados” i Spanien gör.

.

Tillsammans kan vi formulera våra krav i demokratiska debatter.

.

De manifest som de antar efter långa demokratiska diskussioner i folkförsamlingar visar att metoden bär frukt. Likt mobiliseringarna på Tahrirtorget i Egypten och i Casbah i Tunis knyter dessa a-typiska mobiliseringar an till en stor lärdom ur arbetarrörelsens historia: i kollektiva strider tar medvetandet sjumilasteg som helt kan kasta om styrkeförhållandena, eller som Marx skrev, ”när idéerna omfattas av massorna då blir de materiella krafter”.

« Try to begin to change the world »

Vilka idéer? Det råder ingen brist på dem! I den flora av krav som de ”indignerade” i Madrid, Barcelona och andra platser ställer är det två krav som verkar speciellt viktiga: nationalisering av finansen och av energisektorn. Dels bygger de på att det redan finns en offentlig sektor –det är ”det subversiva i nuet”, öppningen till en möjlighet. Dels så understryker vi inte betydelsen av det av något dogmatiskt band till Övergångsprogrammets(4) heliga recept utan av strategiska orsaker byggda på en specifik analys. Dessa två sektorer bär det främsta ansvaret för den sociala krisen och miljöförstörelsen och de är sinsemellan sammanbundna av enorma krediter som behövs till långsiktiga kapitalinvesteringar i oljeplattformar, raffinaderier och elkraftverk. De dominerar ekonomin likväl som politiken och blockerar alla ekosocialistiska lösningar. Detta infernaliska par leder mänskligheten rakt in i väggen.
Tillsammans med en radikal arbetstidsförkortning, med bibehållen lön och kompenserande jobbskapande, och demokratiska reformer av det politiska fältet, verkar för oss dessa två krav höra hemma i ett antikapitalistiskt programs hjärta.

.

I finansens värld finns ingen solidaritet.

.

De ger ett program med stor kraft och trovärdighet eftersom kraven otvivelaktigt svarar mot vitala nödvändiga objektiv, tvingande objektiv som exempelvis att vidta brådskande och drastiska åtgärder för att undvika en meters eller mera höjning av oceanerna innan seklets slut.
Man kan redan höra skeptikerna och de likgiltiga: ni tar era drömmar för verklighet, människan är för individualistisk, styrkeförhållandena är för ogynnsamma, den fackliga byråkratins grepp är för stort, klassmedvetandet är i fritt fall, det socialistiska projektet är diskrediterat… Så sant, alla dessa invändningar inbjuder till att dämpa entusiasmen något.
Men det gäller att i första hand välkomna den magnifika lektion i djärvhet, mod, intelligens och vilja som ”los Indignados”  på Puerta del Sol och Plaza Catalunya gett oss.
« Try to begin to change the world », sa Ernest Mandel och anknöt till Karl Marx sista av de elva teserna om Feuerbach (”Filosoferna har hittills bara förklarat världen, det är dags att ändra den”). Tiotusentals ungdomar har börjat och de har visat i praktiken att vår gamle vän Mullvaden gräver sig fram under den ofruktbara ytan av den falskt triumferande kapitalismen.

.

(1) http://www.youtube.com/watch?v=FZ3M-QmtcL4&feature=player_embedded
(2) http://www.guardian.co.uk/environment/2011/may/29/carbon-emissions-nuclearpower
(3) « Retraites : l’enjeu majeur est de voir le subversif dans le réel », Bernard Friot, Carré Rouge N°44, nov. 2010.
(4) Fjärde Internationalens handlingsprogram från 1938, skrivet av Leon Trotskij.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,ETC,DN3,SVD3,DN4,SVD4,DN5,SVD5,DN6,

Bloggare: Röda Malmö,Svensson,Jinge,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 reaktion på “Democracia real, Ya.

  1. Pingback: Daniel Tanuro: Democracia real, Ya! | Röda Lidköping

  2. Pingback: Daniel Tanuro: Democracia real, Ya! | Röda Lidköping

  3. Kapitalismen kan bara överleva genom att förstöra all rikedoms urkällor, arbetaren och jorden – som Karl Marx skrev i Kapitalet del I.

  4. Pingback: Den kapitalistiska ägandestrukturen... | Kung Universum

Kommentera