-De sköt barnen och staplade dem på hög

Abu Mohammad överlevde massakern i hembyn Ras-Elbane i Syrien. Utländska media har haft mycket svårt att visa en full bild av vad som skedde i distriktet Banias under ett par dagar av blodiga massakrer på lokalbefolkningen. Banias ligger nära gränsen till Libanon, ett område som Assads styrkor vill kontrollera.

Därför drar sig inte armén och banditerna i Shabiha att mörda barn, kvinnor och gamlingar. Syftet verkar vara att sprida skräck bland den sunnitiska lokalbefolkningen.


Abu Mohammads berättelse kan verka förvirrad i vissa stycken. Men är det konstigt? Vad han upplevt är fruktansvärt och vem skulle kunna berätta klart och kyligt om en liknande upplevelse. Exakt hur många som dödades under dagarna i Banias vet vi inte än. Att det rör sig om hundratals avrättade råder det ingen tvekan om. Vissa kommer att kalla mannens vittnesmål påhittat, propagandalögner mot regimen, en demonisering av den gemytlige tandläkaren Assad i Damaskus. Men det är ju uppenbart att mannens berättelse återger vad som skett trots att han befinner sig i chock efter händelsen och kanske minns fel i vissa detaljer. Men alla detaljer från byn, namnen på de familjer som mördades är inget man kan hitta på. De kan enkelt verifieras med tiden.  

Morden i Banias ger oss också ännu ett bevis på regimens kriminella karaktär. De som i dag talar om att förhandla med Assads regim verkar inte inse att familjen Assad inte har den minsta tanke på att avgå. Den bara söker vinna tid. USA:s och eventuellt Putins hopp att kretsar i arméledningen och landets elit kanske kan göra sig av med Assad, på samma sätt som Ben Ali och Mubarak kastades till vargarna av den egna militären, är rent självbedrägeri. Assads familj är staten, armén och makten. Den kan bara störtas, inte förhandlas bort.

 ********

Vittne till massakrerna i Banias

Abu Mohammad:

Folk var oroliga och rädda. Någonting var på gång. Torsdag den 2 maj tog sig alla ner till bron i närheten av vägspärren för att fly. De var 500 till 600 män och kvinnor. Det var där som soldaterna vid vägspärren började förolämpa dem och tvingade dem att ligga ner på marken. En soldat ropade: ”Jävla kryp, res på er och gå tillbaka hem”. Det var sent på kvällen, efter att solen gått ner.

Det var när Al-Bayda och Ras Elreefi bombades som folk blev rädda och försökte fly utför eller uppför ut ur byn. Andra tänkte sova utomhus. Den 4 maj ville folk lämna byn men soldaterna hindrade dem. Det rådde utegångsförbud, ingen hade rätt att röra sig ute.

Ingen kunde ens närma sig vägspärren. Någon försökte och då sköts minst 300 skott i luften. Soldaterna drev folk långt bort från vägspärren för att hindra dem att fly. Så folk blev kvar i sina hus.

Det var mellan klockan tre och halv fyra som de började bomba Banias, speciellt Ras-Elnabe med artilleri och granatkastare. Granaterna sköts från Alqossor och från bron över Ooze och den i Ras-Elnabe samt från vägspärren. Folk hade levt i fred, det fanns inget av intresse i byn och inga väpnade rebeller.

Sedan såg vi militären närma sig från bron över Ooze i riktning mot byn som bombarderades av artilleriet. När soldaterna nådde första huset i byn tvingades de boende ut och ställdes med ansiktet mot en vägg. Alla sköts. I nästa hus dödades fyra fem personer. Då tog jag med mig hela familjen och sedan återvände jag för att hämta alla andra. Men när jag kom tillbaka tvingades jag gömma mig i en källare. Jag kunde inte ta mig ut. Soldaterna förde ut hela min familj tillsammans med andra familjer. De ställde upp alla mot en vägg. Det var 35 personer som tillhörde min släkt. Där var också andra familjer. Alla tvingades stå med ansiktet mot muren, även barnen. Det yngsta barnet var bara två veckor gammalt. Det var åtta barn under tre år. Då sa en av soldaterna: ”Döda alla utan pardon, döda alla utan pardon”. Jag satt i källaren och hörde allt.

Det sägs att mördarna talade med en accent som inte är syrisk. La du märke till det?

Ja, kära syster, vissa ord kunde jag inte förstå. Jag är syrier från Ras-Elnabe i Banias. Jag kunde inte förstå vissa saker. En del av dem bar marinens uniform, en del andra civila kläder och vita skor. De var omkring 150 personer. Sedan dödade de barnen och staplade dem på hög. ”Titta en lever än” sa en soldat och sköt ett skott i huvudet på barnet. De tog en efter en och avrättade dem. Om ni har sett bilderna, kan ni se att händerna och benen på två av barnen bränts efter att de dödats.

Där var familjen Rajab vars alla 16 medlemmar dödades. Där var också familjen Sabag, familjen Al-Aleene, familjen Turuk, familjen Dahbaj och familjen Jalul. Av familjen Jalul dödade de Abu-Alabed, hans två söner, hans sex flickor, föräldrarna och de två bröderna. Abu-Alabeds far var handikappad, han kunde inte röra sig och satt i rullstol. Där var också familjerna Lahoof och Qasem.

Du nämner de dödade familjerna. Hur lång tid pågick dödandet?

De kom till byn halv fyra och började bombardera. De avlossade mellan 20 till 30 granater i minuten. Husen förstördes och sedan gick de in i husen för att döda de som överlevt. Nu talar jag bara om en gata. Om ni räknar in alla andra gator dödades över 1 500. Det bodde mer än tusen personer bara i Ras-Elnabe. De hämtade en kylbil och började kasta in kroppar i den. Det tog bort över 200 martyrer, mer än 200 martyrer.

Hur långt tid gömde du dig i källaren?

Jag var där i en och halv timme och jag andades tyst därför de var mycket nära och jag kunde inte röra mig eller komma ut. De stannade en och en halv timme framför vårt hus. Sedan de ställt min familj mot muren och dödat alla gick de vidare till andra hus och fortsatte dödandet. De gick från hus till hus, från familj till familj. Jag sa till mig att det inte fanns någon kvar ute. När jag kom ut såg jag en liten flicka som rörde sig mycket och lyfte armarna. De sköt henne två gånger i händerna. Jag svimmade av synen. En granne kom fram till mig då hon såg mitt tillstånd och hjälpte mig att hämta mig. Vi tog den lilla flickan med oss.

En man i hennes familj var också vid liv. Han sa till mig att när han såg henne höja huvudet sa han till henne: ”Sov, sov annars kommer de tillbaka och dödar oss”. Han lät flickan somna om. När de såg oss komma kände de sig i säkerhet och vi kunde bära bort dem. Jag berättar vad jag sett med mina egna ögon. Jag återvände för att se vad som skett i kvarteret men jag hittade inga andra människor. Mer än tusen personer hade dödats i omgivningen.

De bryr sig alltså inte om det är barn, kvinnor och åldringar?

Ett två veckor gammalt barn dödades.

Vissa säger att skärvapen användes. Har du sett någon dödats för hand?

Några hade dödats med knivar, en del andra hade fått slag i huvudet med stenar tills skallen krossades. De gav ingen nåd till barnen och de äldre. Mördarna tillhörde flera trosgrupper. Det var alawiter och shiiter från Iran. De hade en accent som jag aldrig hört förut. Jag är arab och syrier. Jag har aldrig hört sådana accenter. Där var också familjen Dandesh som alla hade bränts inne i sitt hus. De hade tre hus bredvid varandra. Alla brändes inne.

Texten har översatts från arabiska av A l’Encontre. Abu Mohammad är ett ögonvittne som överlevde massakerna i Banias. Hans berättelse återgavs av tv-kanalen Al-Arabiyah. 

Översättning till svenska: Benny Åsman


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentera