-Israel vill inte ha fred

I dagens Le Monde finns det en intervju med Rafie Husseini, som är Mahmoud Abbas kabinettschef i den Palestinska Myndigheten. Vid sidan av Fatahs vanliga retorik om viljan till fred med Israel och USAs och EU’s ansvar för att sätta press på Israel, finns det ett par stycken i intervjun som är mycket intressanta vad gäller Fatahs syn på framtiden.

Här följer en översättning till svenska som jag själv gjort.

-Israel vill driva oss till en tredje intifada

Le Monde: Tror ni att kriget har till syfte att störta Hamas ?

Husseini : Kriget har inte bara det militära målet att försäkra sig om att Hamas inte längre kan avfyra raketer. Det har också ett politiskt mål. Israelerna vill bli fri Gazaremsan genom att lämna över den till Egypten, något Egypten inte vill veta av. För att uppnå det försöker Israel öppna Rafahövergången (till Egypten) utan att respektera ingångna avtal och stänga alla gränsövergångar till Israel. På så sätt bryts alla band mellan Gaza och Västbanken och då kan man glömma allt tal om en Palestinsk stat.

Le Monde : Är det redan för sent att skapa en sådan stat ?

Husseini : Israels bosättningar gör det allt svårare att bilda en (palestinsk) stat. En total separering av Gaza och Västbanken gör det omöjligt. All detta hänger nu på den nya amerikanska administrationen. Den måste sätta press på Israel annars kan Annapolis-processen, som nu ligger på reanimationsakut, dödförklaras.

Le Monde : Finns det enligt er en vilja till fred från Israels sida ?

Husseini : Det verkar inte så. Israelerna svarar inte på Mahmoud Abbas närmanden. De föredrar Hamas eftersom det är lättare att ha att göra med militanter som de kan kalla terrorister som inte vill ha fred. Hela det israeliska ledarskapat, samtliga personligheter, tror inte på en Palestinsk stat. Vad de vill är att driva bort befolkningen och lägga beslag på maximalt med land. Men en palestinsk statsbildning på bara en bit av Västbanken är inte acceptabelt.

Le Monde : Vad vill då Isreal enligt er ?

Husseini : De vill driva oss till en tredje intifada. De vill inte veta av Mahmoud Abbas närmanden som generar dem. Vad de verkligen vill är att skapa en situation där de kan säga : « Nu räcker det » och sedan göra på Västbanken vad de gör på Gaza i dag.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS,AB,ETC,

Andra bloggare: Svensson,Röda Malmö,Roya,Alliansfritt Sverige,Motvalls,

Esbati,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Palestina, Hamas, Abbas, Västbanken, Gaza

Inte en sekunds tvekan.

Det gäller att ta ställning i strider som människor utkämpar världen över. Det gäller att ta ställning  för förtrycktas desperata motstånd mot övermakt. Det gäller att ta ställning mellan fattiga människors strävan efter ett bättre liv och de härskande klassernas krampaktiga försök att behålla allt.

Det går inte att sitta på estraden och dela ut finsmakarens poäng. Sex poäng av tio till palestinierna. De har min sympati som offer men de använder metoder som inte faller mig i smaken. I de fina salongernas och de mattbeklädda redaktionslokalernas värld misshagar det att de som krossas mot marken sprattlar, sparkar emot och använder både naglar och tänder för att befria sig. Varför ligger de inte lugnt kvar med ansiktet nedpressat i gruset och låter den diplomatiska cirkusen lösa dessa svåra problem som vi dödliga inte förstår oss på ?

Som socialister tar vi ställning för de förtrycktas kamp, oavsett vad deras ledare säger och skriver. Inte för en sekund låter vi världen tro att vi är överens med Hamas islamska fundamentalism, vidriga syn på kvinnans plats och rättigheter, eller frånstötande proklamationer att « segern är närmare än någonsin » medan bomberna regnar över en och en halv miljoner palestinska måltavlor.

Som socialister tar vi ställning för det palestinska folkets motstånd, därför att varje så kallad neutral eller « objektiv » hållning i själva verket blir ett indirekt eller direkt stöd till den sionistiska staten Israels målsättningar. Det låter kanske fyrkantigt. Finns det inte nyanser? Jovisst, det finns nyanser. Men inte vad det gäller att ge ett totalt stöd till det praktiska motståndet mot den israeliska ockupationsmakten. När exempelvis det franska Socialistpartiet vägrade delta i helgens demonstrationer därför att hamasanhängare bar gröna fanor och ropade « Gud är stor » hjälper det bara till att ytterligare diskreditera den europeiska arbetarrörelsens partier i de fattiga arabiska massornas ögon, att ytterligare diskreditera ett socialistiskt och profant alternativ till religionens politiska svar på samhälleliga frågor . Det hjälper bara till att befästa den islamska fundamentalismens anspråk på att ensamt leda motståndet mot den västerländska imperialismen. Genom att uppträda som besvikna åskådare av en konflikt som inte passar in i det egna smakregistret bidrar de bara till att föra världen närmare det « civilisationernas krig » som Samuel Huntington och andra ärkereaktionärer ser fram emot.

I media:DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Gaza, Israel, Palestina, Hamas, Solidaritet, Fundamentalism, Socialism

Outtalade men ändå tydliga mål.

En palestinsk statsbildning har livnärt miljoner palestiniers hopp i decennier men försvinner nu som en hägring över ökensanden. De sionistiska ledarna i Israel säger det inte rent ut men attacken mot befolkningen på Gaza sätter troligen punkt för en möjlig tvåstatslösning. Den lilla och illa fungerande infrastruktur som fanns på Gaza skjuts i småbitar av israeliska arméns misiler och granater. När röken en dag skingrar sig kommer det inte att finnas något politiskt och socialt ledarskap kvar i Gaza. Samtidigt visar Israels ledare att de inte tänker ta över och administrera Gaza. Det är därför som Olmert och de andra krigsförbrytarna lägger så stor press på Egypten för att gränsen till Gaza ska kontrolleras av Egypten eller eventuellt EU-trupper och att Egypten ska ta ansvar för den humanitära katastrof Israel skapar med sina bomber. I Tel Aviv vill man helt enkelt krossa alla möjligheter till självstyre på Gaza och samtidigt självt slippa undan det administrativa ansvaret genom att locka Egypten till att ta tillbaka Gaza som Israel ockuperade 1967.

En liknande process verkar vara målet på Västbanken. De israeliska ledarna tänker inte ge tillbaka en millimeter av mark som judiska bosättningar lagt beslag på. Samtidigt vet alla, förutom möjligen den Palestinska Myndigheten, att en statsbildning på de jordremsor, utan vatten och kommunikationsleder, som Israel ännu låter palestinierna bo på är en orimlighet. Målet är tydligen att göra situationen i Gaza och på Västbanken så olidlig och utan hopp att den palestinska befolkningen förlikar sig med idén att leva resten av livet i ett taklöst fängelse eller i desperation försöker fly över gränserna till Jordanien och Egypten. Israel ser gärna att Jordanien tar över styret på Västbanken. Men det jordanska kungahuset och landets elit är inte alls intresserade. Hälften av Jordaniens befolkning är redan av palestinskt ursprung och ses av härskarna som ett hot mot deras maktställning.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB,SDS,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Gaza, Västbanken, Hamas, Palestina, Egypten, Jordanien

Full fart bakåt.

Kryssaren Germanica går inte längre för full fart framåt.

För de som inbillat sig att Europa och Sverige skulle kunna undvika de värsta följderna av den ekonomiska kollapsen i USA kommer de senaste siffrorna från hemmafronten som en chock. Vågen av nedläggningar, avsked och konkurser bara växer i omfång. Det är full fart bakåt som gäller. Experter påpekade tills nyligen att kryssaren Germania höll ångan väl uppe. Men november månad sköt den illusionen i sank. Den tyska industriexporten sjönk med hela 10,6 procent jämfört med november 2007, ett historiskt fall som saknar motsvarighet i landets efterkrigshistoria.

På nytt är mer än tre miljoner tyskar arbetslösa. Med de motreformer av arbetslöshetskassan som socialdemokraten Schröder drev igenom får nu massor av arbetslösa smaka på den nyliberala medicinen. Alla siffror i Europa visar samma sak- det bär av utför med hissnande fart. I dagarna tvingades Angela Merkel till ett delvist förstatligande av Commerzbank för att hindra banken att gå omkull. Den tyska storbanken Deutsche Banks chefsekonom Norbert Walter spår att landets BNP kan sjunka med 4 procent 2009.

Det låter kanske inte så mycket. Men med fyra procents produktionsbortfall talar vi inte längre om en recession utan något som ligger på gränsen till en depression. Den nedåtgående spiralen i Europa och Sverige blir allt svårare att bromsa upp med statliga stödpaket och bankakuter i takt med att den arbetande befolkningens reella köpkraft mineras. Det är inte stöd till banker och kapitalägare som kan bryta rutschen utför.

Den modell som styrt all ekonomisk politik de senaste 25 åren har gått in i väggen. Mer och allt större kapitalinkomster till de välbärgade och en allt större skuldsättning bland vanliga löntagare för att hålla konsumtionen uppe trots sviktande reallöner var modellen som nu blivit omöjlig att upprätthålla. Högre realinkomster för alla arbetande, med tonvikt på ordet högre, speciellt för de lågavlönade är den enda framkomliga vägen för samhället. Men det är en väg som kapitalägarna aldrig kommer att acceptera så länge de inte tvingas till det. Så vad väntar vi på ?

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,DN3,SDS,SDS1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Depression, Tyskland, Sverige, Arbetslösa,

Ehud Olmerts klarsynta ögonblick

–Israel kan aldrig omvandla väpnad styrka till strategisk säkerhet. Om det behövs kan vi vinna ett krig mot alla våra fiender samtidigt. Men om Isreal ska uppnå fred måste vi göra vad som undvikits i 40 år – dra oss tillbaka från ockuperat palestinskt territorium. Militära segrar och ockuperad jord är futilt. Säkerhet kan bara nås med politiska medel.

Citatet ovan är inte från en isolerad israelisk fredsaktivist. Det är Ehud Olmerts ord vid hans avgångstal i september. Hur stor dos Belladonna som för ett ögonblick öppnade hans ögon är osäkert. Säkert är däremot att han på nytt stängt dem och nu rusar fram på Gazaremsan som en blind tjur, krossande allt i sin väg.

Det är ännu oklart vilka exakta mål Olmert, Barak och Livni satt för Israels angrepp på Gaza. Att det bara handlar om att få stopp på Hamas raketbeskjutning av södra Isreal är det ingen som tror på. Allt tyder på att den politiska målsättningen är att helt och hållet slå sönder Hamas styre i Gaza och att döda så många som möjligt av rörelsens ledare och aktivister. Det kan kanske låta sig göras-rent militärt. Sedan kommer en förment neutral styrka, kanske Egyptisk-Fransk FN-trupp, att lämna över makten till Abbas Palestinska myndighet vars uppgift blir fångvaktarens.

För det handlar ju om ett fängelse, om än utan celler och tak. Det behövs ju inte. Det finns ändå ingen väg ut. Och ingen väg in för mat och andra förnödenheter. På Västbanken ser vi redan vilken roll Abbas polisstyrkor spelar. Alla solidaritetsyttringar med Hamas motstånd i Gaza förtrycks brutalt. Problemet för Abbas är att den palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken i allt större omfattning nu vänder Fatah ryggen.

-Håll er lugna och respektera överheten så kanske ni får ert livstidsstraff förkortat och släpps ut om 10 år.  Det är egentligen vad Israel, fängelsedirektören, och Abbas, fångvaktaren, säger till palestinierna i de reservat som de är hänvisade till att « leva » i.

Projektet är dömt att misslyckas. Man kan helt enkelt inte sitta på ett folk i decennier och måla upp en eventuell « fri » framtid, i en stat som närmast kan liknas vid ett kolonialt bantustan, utan att människorna försöker resa sig och göra motstånd med alla tillgängliga medel.

Olmerts korta insikt i det nödvändiga att lämna tillbaka all från 1967 ockuperad mark är det första steget till en verklig frihet för det palestinska folket. En egen stat är vad den stora majoriteten av dem drömmer om. För att den ska uppfyllas krävs all vår solidaritet med de som i dag lider under Israels tyranni. Upp till palestinierna själva att välja styre och samhällsform i en egen stat.

I Media: Dagens rena,Arbetaren,

DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,

ETC,DD,AB1,

Andra bloggar: Esbati,Jinge,Röda Malmö,Motbilder,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Gaza, Palestina, USA, Fatah, Hamas

Koldioxid ny källa för spekulationsfond

De som har pengar låter sig inte snabbt slås ned av dåliga nyheter från den finansiella fronten. I slutet av januari lanseras den första spekulationsfonden (hedge fund) för köp och försäljning av koldioxid. Nej , du läste rätt. Det handlar inte om utsläppsrätter som elbolag, stålbolag och andra stora företag fått sig tilldelade och som de kan köpa och sälja på den marknad som EU organiserat.

Nej det är ren spekulation som fonden, CF Carbon Fund som den ska heta, kommer att ägna sig åt. Fondens managers tänker spela på prisskillnader för koldioxiden på de två marknader som redan existerar, den ena i Europa, nämnd ovan, och den andra som skapades av kyotoprotokollet via vilken industrier i Nord bidrar till en « ren » produktionsteknik i fattiga länder och i utbyte får rätt till högre utsläppskvoter. De glada spekulanterna räknar med att marknaden kan värderas till 100 miljarder dollar och tänker starta fonden med ett eget kapital på 50 miljoner dollar och säger att avkastningen kommer att ligga kring 20 procent per år.

Om det infrias kommer kapital att strömma till i strida floder. Ingen kapitalist med självaktningen i behåll kan motstå 20-procentig vinst. Det är naturligtvis skamligt att skrupulösa spekulanter ska tjäna pengar på den fortsatta förstörningen av vår biosfär. Det är skandal att rika krösusar tillåts spekulera i vad som kanske är det största hotet mot allas vår framtid. Men inget kan förvåna när det kommer till vad profithungriga kapitalister är beredda till. De borde hängas upp i de julgranar som ännu inte plundrats.

I Media: DN,DN2,Arbetaren,AB,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Klimat, Koldioxid, Spekulationsfonder,

Medias moraliska kollaps.

Europeiska och i ännu högre grad amerikanska media  visar upp ett ofantligt moraliskt förfall. Allt görs för att skyla över och ”förklara” det uppenbara. Israel begår grova krigsförbrytelser. Men drakar som New York Times och Washington Post förmår inte skriva en enda artikel om vad som nu sker utan att Hamas raketer jämställs med den israeliska arméns tunga bombardemang.

-Hamas bröt ju vapenvilan och får skylla sig själv eftersom de inte vill förhandla, påstår media.Vid sidan av att det är en lögn är det inte heller ett brukbart argument. De senaste 10 åren har enligt israeliska källor sammanlagt 20 israeler dödats av Hamas raketer. Israel dödar 600 palestinier som en kollektiv vedergällning för en dödad israel. Det var dessutom inte Hamas som bröt vapenvilan. Den 4 november dödades sex palestinier av israeliskt flyg och den 14 november attackerades Gaza på nytt. Hamas raketer började falla efter den 14 november. Vad gäller att prata med varandra är det Tzipi Livni som dagligen upprepar att hon ”talar inte med  terrorister”.

För att verkligen se medias hyckleri och falska objektivitet kan vi för ett ögonblick tänka oss att det omvända skedde. Som genom ett trollslag blir Hamas raketer precisionsbomber som dödar 20 israeler för varje dödad gazabo. Tänk efter igen. Vad skulle hända och hur skulle rubrikerna i västerländska media se ut ? Inom 48 timmar skulle USA lägga en bombmatta över Gaza och Sarkozy, Kouchner, Merkel och vår egen Kalle Stropp extatiskt vifta på svansen. Men som sagt, det var bara ett tankeexperiment. Under tiden fortsätter bomberna att falla över Gaza och våra media vrider händerna i förtvivlan över hur svårt det är att ta ställning mellan förtryckare och förtryckta när de senare är araber. Kan det möjligen bero på en grundmurad islamofobi?

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Hamas, Gaza, Palestina,

Bloggåret 2009 startar

Kära läsare,

Det är slut på helgerna. Tack för det. Det har verkligen kliat i tangentfingrarna. Nu är det dags igen. Ett nytt bloggår öppnar sig. Vi ska som vanligt göra vårt bästa för att hänga ut ansvariga för det hårda förtryck som under 2009 blir vardag för många.

Det blev ingen tårta

Men först ska jag hänga ut alla flaggviftande journalister. Småkronorna ska ju inte hängas ut. De spelade en fantastisk ishockey. Men de hysteriska sportjournalisterna lär sig tydligen aldrig. Det är alltid samma blågula fanfar som trumpetas ut, som om svenskheten vore en garanti för vinst. Egentligen var det ingen idé att spela matchen. Vinsten var redan given.

-I natt tar vi Guld, skrev den ene.

-Småkronorna är bättre i allt, skrävlade den andre.

-Hurra, Guldet är vårt, skriade den tredje.

Och så vidare. Vilken tur att dessa narrar inte analyserar och kommenterar annat än sportevenemang. Kanadas juniorer har alltid (nästan) vunnit VM. Kandas juniorer kommer alltid (nästan) att vinna VM de närmaste 25 åren. Det är normalt och det handlar om slagstyrka. Inte muskler. Men tiofallt fler aktiva juniorer att välja bland. Och hundrafallt större finansiell uppbackning av juniorhockeyn. Svårare är det inte. Men det fattar inte den som ser världen genom blågult filter.

I juldagarna förlorade en hop stenrika personer sammanlagt 350 miljarder kronor. Alla var de « offer » för « finansgeniet » Bernard Madoff. Här kan man inte annat än glädjas. Krösusar med miljoner att investera lät sig lockas av Madoff som i ur och skur lovade tio procents avkastning. Ingen fattade eller ville fatta att det handlade om ett enkelt pyramidspel. Siste investerarens pengar användes till att betala de tio procent som de tidigare deltagarna väntade sig. Inte ett öre investerades i vare sig industri eller finans. En del hamnade i Madoffs fickor och resten i tioprocentig utdelning. Just därför kan man glädjas. Madoffs pyramidspel hade ingen som helst inverkan på den verkliga ekonomin, ingen vanlig arbetstagare med normal lön  drabbas . När sen Madoff inte hittade fler som ville delta föll naturligtvis hela schemat samman som ett korthus.

Mitt under julhelgen passade de zionistiska hökarna i Israel på att invadera Gazaremsan och sprider nu död och lidande bland palestinierna bosatta i det gigantiska fängelset Gaza. Varje rättskännande människa kan inte annat än önska Israel ett gruvligt nederlag och att 2009 blir ett år det palestinska folket kan se tillbaka på med glädje. Tyvärr ser det just nu becksvart ut. Motståndet på Gaza behöver allt vårt stöd. En massiv mobilisering kan sprida hoppets ljus i natten.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Ishockey, Madoff, Palestina, Israel

Kära läsare,

Nu får det vara nog bloggat för i år. Jag hoppas vår blogg varit er till stor glädje. När vi startade bloggen i april visste vi inte vad som väntade oss. Nu vet vi att många gillar vårt arbete och återkommer mer eller mindre dagligen till våra sidor. Det ska ni ha tusen tack för.

Nu väntar snö, kyla och lugna dagar. Utan blogg, Utan dator. Bara goda böcker och promenader i Fagervik och Sörberge. Två små byar i Timrå. Ovan till vänster ser du en frusen Klingerfjärd som alltid lockar mycket folk under kalla vintermånader. I mitten ligger Sörberge servicehus där min 95-åriga mor lever lugna dagar. Till höger är det Fagerviks Skola som tar elever upp till sjätte klass. Där gick jag själv mina första sex år i skolan.

Väl mött efter Jul och Nyår.

God Röd Jul och Gott Nytt År

i väntan på varmare tider

Det blir hårda tider. Ingen mänsklig kapitalism i sikte.

Året 2008 är över. Det var året då K-ordet med stort K blev det mest använda ordet i media världen över . K som i Kris. Men vad var det som hände och varför hände det ? Och inte minst, vad väntar oss under 2009 ?

Här följer del tre av den text som jag hoppas kommer att ingå i din jullektyr.

Del III.

Missat de första avsnitten. Klicka här Del  I eller Del II

Och nu då ? Vad väntar oss under 2009 ? Likt i fjol ska jag sätta ut hakan och ge mig på ett par gissningar. Ekonomiska gissningar brukar för det mesta slå fel. Därför känns det bra att en av mina « föutsägelser » i december 2007 i tidningen Internationalens spalter var korrekt. Jag skrev att innan 2008 års slut skulle oljepriset ligga under 75 dollar per fat. I december 2007 kostade fatet kring 120 dollar. Att det blev en bra gissning berodde på att en annan gissning i samma artikel också slog in. Jag påstod att under 2008 skulle finanskrisen slå igenom i den « verkliga » ekonomin och driva USA och därmed hela världen in i en recession. I december 2007 var det inte en okontroversiell gissning.

Men nog med bröstdunkar. Att säga hur det ska gå för den arbetande befolkningen i år kräver ingen kristallkula. Det blir som Littorin säger, ett skitår. När den borgerliga regeringen för en gångs skulle gör en bra prognos ska den ha heder för det. Kapitalismen är sjuk ropar rubrikerna från Svenska Dagbladets spalter. Man tror knappt sina ögon. « Experter », som förr hyllade det nyliberala triumftåget, säger nu lika tvärsäkert att en ny tid med en mer etisk kapitalism är på väg. Tro dem inte. Om vi ska förlita oss på kapitalisternas nyfunna idealism blir det kommande året inte den vändpunkt för arbetarkollektivet vad gäller levnadsstandard och social säkerhet som är nödvändig. I stället kommer vi att få se allt mer aggressiva företagsägare som kommer att göra allt för att lasta över kostnaderna för krisen på de anställdas axlar. Hårdare samhällsklimat och skärpta klassmotsättningar väntar. Förutsättningarna för en segerrik arbetarkamp är inte gynsamma men initiativ som på Volvo Umeåverken tänder ett ljus i mörkret och inger hopp.

På internationell nivå sprids också idéer om att den hejdlösa finanskapitalismens dagar är över. IMF, Världsbanken och andra institutioner ska ges en ny roll så att marknadens överdrifter kan tyglas. Tro dem inte. Redan nu ser vi att var regering drar täcket åt sitt håll för att skydda den egna industrin. De ibland svårförståeliga bråken mellan Merkel, Brown och Sarkozy är uttryck för hur olika kapitalgrupper i Europa med alla medel söker skapa konkurrensfördelar för att ta sig själva helskinnade ur krisen. Att Barak Obama blir ny hyresgäst i Vita Huset kommer inte heller att ändra den internationella

Barack Obama är inte den förändringens man många hoppas.

ekonomiska situationen. Hans jobb är att rädda det amerikanska banksystemet från kollaps och att via en sänkning av dollarns värde skjuta över krisens kostnader på utlandet. Den ekonomiska krisen kommer att skapa många nya spänningar mellan multinationella bolag och olika kapitalgrupper. Konkurrensen om marknader kommer att intensifieras och de svagaste går under. Det är vad ILOs chef tänker när han säger att de arbetslösas led kommer att fyllas på med 20 miljoner avskedade olycksfåglar.

Jag tror också att vi kommer att minnas 2009 som året då det kinesiska undret visade sig vara ett rangligt bygge. Den enorma fastighetsboomen på kustremsan kan spricka och i så fall dra med sig hela ekonomin i en kris som kineserna sent ska glömma. Hur den kinesiska diktaturen ska överleva en djup ekonomisk kris är svårt att se. Hela dess legitimitet är byggd på snabb ekonomisk tillväxt med möjligheter för en minoritet i samhället att berika sig.

Kinas export stagnerer

Efter denna svarta tavla kanske det inte är på sin plats- men ändå :

Gott Nytt År.

I media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB2,SDS1,SDS2,SDS3,

Andra bloggare:RödaMalmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, USA, Recession, Depression, Spekulation, Kris, Olja