Svartvita bilder av gula segrare

Vid flygplatsen Don Muang fanns inga poliser-bara gula vakter

Det gick som väntat. Konstitutionsdomstolen spelade militären och den ekonomiska eliten i händerna genom att upplösa de tre regeringspartierna. Men PPP har redan skapat ett nytt parti och säger att de ska kalla samman parlamentet för att tillsätta en ny premiärminister ur den egna majoriteten. Det var ju inte precis vad det gula PAD tänkt sig och knappast militären heller. Därför kan det redan nu sägas att nya vändningar väntar i Thailand. För de rika och de gula i de rikas ledband kommer inte att nöja sig med en ny regering av PPP-personligheter samlade bakom ett nytt partinamn.

-Det här är klasskrig, som en arméofficer på flygplatsen Don Muang sa till min vän.

Nu på morgonen svenska tid har de gula påbörjat evakueringen av flygplatserna. För de 150 000 turister som vill åka hem är det goda nyheter.

*****

Ibland har man tur. Med en gammal god vän boende i Bangkok behöver jag inte nöja mig med pressens bilder. Min vän som gärna vill få kontakt med bildbyråer med intresse för situationsbilder kan kontakta honom via benny.asman1@gmail.com

Glada miner efter domstolens beslut. Hur länge?

Mindre munter anhängare av de gula

Alla vill visa sin kärlek till Kungen

Vatten saknades inte under ockupationen-bara vett.

Yngre och äldre turas om att vila.

I media:DN1,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PPP, PAD, Don Muang,

I natt upplöste domstol PPP

Foto: En vän i Bangkok

Nyheten föll för ett par timmar sedan. Mitt i vår nattsömn. Vad som många väntade sig skedde. Konstitutionsdomstolen upplöste regeringspartierna och förbjuder 36 sittande ministrar att utöva politisk aktivitet under fem år. Beslutet visar hur ytlig förnissa den Thailändska demokratin är. Det vi ser är en mjuk statskupp. PPP och de två andra regeringspartierna vann överlägset i det senaste valet. Men den rika styrande eliten, med kungahuset och armén i ryggen, visar ett folkförakt som går utöver det mesta.

Hur de sittande regeringspartierna kommer att reagera är ännu oklart. Men med tanke på deras timida agerande hittills är det inte troligt att regeringen kommer att sätta sig upp mot domstolen. Hur regeringens supportrar i Fronten mot diktatur, UDD , kommer att agera är en annan sak. Reser de sig kommer dock inte militären att visa samma glada miner som den mött PADs flygplatsockupationer med. De närmaste timmarna och på sin höjd dagar kommer att avgöra om ett demokratiskt valt parlament än en gång ska trampas ihjäl under knektarnas hälar.

I går måndag var det väntan och stigande spänning i Thailands huvudstad Bangkok. Rapporter i Bangkok Post sa att de gula i PAD och UDDs röda anhängare samlar sig i grupper på flera platser i landet. Om det är upptakten till direkta sammanstötningar mellan dem är oklart. Landets polischef säger att polisen tänker ställa sig emellan för att hindra en allvarlig försämring av situationen.

Min vän i Bangkok lyckades i går eftermiddag ta sig till den mindre av de två ockuperade flyplatserna, Don Muang. Det märkliga, säger han, är att det fanns inga poliser som hindrade PADs anhängare att ta sig till flygplatsen och förstärka ockupationen, trots att polischefen säger att polisen omringat flygfälten. Enligt min källa är det bara PADs surmulna vakter som kontrollerar in- och utfart. Sent innan midnatt lokal tid gick en bomb eller granat av vid Don Muang och dödade en person och skadade många gulklädda. Vem som avfyrar sprängmedlen verker oklart. PAD säger naturligtvis att det är regeringspartiet PPP och UDD som är ansvariga. Men sett till hur de hittillls passivt sett på de gulas framfart verkar det inte troligt. Det faller sig lätt att se en provokation bakom som syftar till att skapa ytterligare spänning för att tillåta militären att långsamt ta kontroll över situationen.

Under tiden har PAD utrymt regeringsbyggnaden i Bangkok, efter tre månaders ockupation, och flyttat alla PAD-aktivister till flygfälten. Att de kan ta sig dit visar att min väns iaktagelser vid flygplatsen är riktiga. Den gula pöbeln gör som den vill. Polisen har fått order att inte ingripa med våld och militären bara bidar sin tid.

Nu tvingas PPP ge upp regeringsmakten. Att vägra följa domstolens beslut blir till en  omedelbar förevändning för militären att gripa in.  Kungen, som ska hålla tal till nationen på fredag, ges nu en möjlighet att öppet stödja ett militärstyre eller en övergångsministär innan ett nyval kan hållas. Säger Kungen det då blir det så. För i Thailand, speciellt bland PPPs fattiga anhängare på landsbygden, är han så nära en Gud man kan komma.

I media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,AB1,AB2,SVD4,AlJazeera,Sydsvenskan,

Andra bloggar: Svensson,Jinge,Brandow,Rabiatfeminism,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PPP, PAD, UDD, Bangkok, Flygplatser

Kritisk dag i morgon

Den stöddemonstration för regeringen som organiserades i Bangkok i går eftermiddag blev inte den stora mobilisering som UDD, Förenade Fronten mot Diktatur, hoppats på. Knappt 20 000 verkar delta i ockupationen av det centrala torget Sanam Luang i Bangkok. Ledarna för UDD säger att de kommer att stanna på torget tills PADs gulklädda anhängare lämnat huvudstadens två flygplatser.

Demonstration på torget Sanam Luang 2006 till stöd för Taksin Shinawatra

Men den svaga anslutningen sätter inte alls tillräckligt med press på vare sig militären eller Konstitutionsdomstolen som i morgon, tisdag, ska besluta i åtalet mot de tre regeringspartierna för korruption. En av UDDs planerade aktioner är att helt enkelt blockera domstolen och hindra den från att sammanträda.Trots det är det scénario som nu blir allt troligare att domstolen på tisdag beslutar att de tre regeringspartierna är skyldiga till korruption och därför ska upplösas och ledarna förbjudas att utöva politisk aktivitet i fem år.

Miltiären tar då detta som förevändning för att självt ta makten i en oblodig kupp och/eller för att tillsätta en tilfällig ”teknisk” regering i väntan på ett nyval där PPP och de andra två regeringspartierna inte tillåts att delta. Men det innebär också att militären denna gång måste hindra PPP från att skapa ett nytt parti. För det var vad som skedde redan 2007 då samma domstol upplöste förre premiärministern Taksins parti. Ett nytt parti bildades som vann det påföljande valet. För att det impopulära PAD ska vinna i ett nyval måste dagens regeringspartier hindras från att delta i en ny skepnad.

I Medai: DN1,SVD1,AB1,Politiken,SVD2,SVD3,Dagbladet,ST,

Andra bloggare: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PAD, PPP, UDD, Taksin,

I dag står regeringens öde på spel.

I dag söndag håller regeringsanhängare en massdemonstration i Bangkok. Demonstrationen ska hållas klockan fyra på eftermiddagen lokal tid, klockan tio svensk tid.(Vi återkommer under dagen) Hur stor uppslutningen blir kan helt avgöra regeringens öde. Senaste lyckades de röda supportrarna i UDD (Förenade fronten mot diktatur) mobilisera omkring 100 000 personer vilket slår PADs demonstrationer tiofallt.

Uppslutningen kan bli avgörande för att hindra domarna i Konstitutionsdomstolen att upplösa de tre regeringspartierna under förevändning att de inte kan hålla ordning och att ockupationen av flygplatsen skadar Thailands intressen.

Det är helt makabert. Den reaktionära oppositionen i PAD ockuperar regeringsbyggnader och flygplatserna. Militären griper inte in eftersom den spelar under täcket med de affärsmän som finansierar PAD utan väntar på bästa tillfället att kasta ut regeringen under förevändning att militären måste ”skydda folket”.

I går krävde Handelskammaren, som representerar PADs finansiärer, att domstolen avsätter regeringen genom att upplösa regeringspartierna och förbjuda ledarna att utöva politisk aktivitet under fyra år.

Regeringen har inget svängrum. De poliser som regeringen har till sitt förfogande kan inte utan våld avhysa flygplatsockupanterna. Och  våld ger militären den ursäkt som behövs för en kupp. Därför är eftermiddagens demonstration

kanske avgörande för krisens upplösning. Lyckas inte mobiliseringen är det ute med den sittande regeringen. Bangkoks folkföraktande elit kan på nytt styra som den vill. Blir det en massiv uppslutning är det militären som måste tänka två gånger innan bajonetterna sätts på.

UDDs rödklädda samlar stora folkmassor

I media:DN1,SVD1,SVD2,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Thailand, Bangkok, PAD, PPP,

-Jag befriade 50 miljoner

– Jag skulle vilja vara en president som blir ihågkommen som någon som befriade 50 miljoner människor och som hjälpte till att åstadkomma fred!!

Befriare och frälsare…. eller?

Av alla krigshetsare i Världen är George W Bush sämst placerad till titeln Befriaren. De hundratusentals människor som dödats på Befriarens altare i Irak och Afghanistan vänder sig i sina gravar. Men världen kommer inte att glömma bort den skenheliga sprätten. Det går redan att skriva en lista över hans befrielseverk.

*** George W Bush befriade den rikaste tiondelen av USAs hushåll från skatt.

*** George W Bush befriade tiotals miljoner amerikaner från en sjukförsäkring.

*** George W Bush befriade Israel från alla hämningar i ockupationspolitiken av      Palestina.

*** George W Bush befriade CIA från obehaget att tortera sina muselmanska fångar. Skitjobbet överlämnades till knähundar i Egypten och Marokko.

*** George W Bush befriade New Orleans från fattiga svarta som ännu i dag tre år efter Katrinas framfart bor i skjul och husvagnsläger.

*** George W Bush befriade sina soldater från risken att i internationella domstolar ställas till svars för sina krigsförbrytelser.

Hör du vad jag säger?

Innan sista kapitlen i historieböckerna om bushepoken skrivits färdigt kommer listan ovan att sträcka sig över många sidor. Om jag vore troende hade det blivit ett nöje att på uppståndelsens dag se George W Bush visas vägen ner i det brinnande helvetet. Men även det kommer han nog att befrias från.

I media: DN,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, George Bush, Irak, Afghanistan, USA, New Orleans, CIA

Antidemokratisk pöbel på marsch

Vad är det som egentligen pågår i Thailand? Ytligt sett står en mobiliserad befolkningsmassa öga mot öga med en korrupt regim. Så en snabb ryggmärgsreflex kan leda många till solidaritet med demonstranterna som mobiliserar under PADs fanor (Peoples Alliance for Democracy).

Inget kan dock vara mer politiskt galet än att stödja PADs krav på regeringens avgång under förevändning att den är korrupt och en förlängd arm åt före detta premiärministern Taksin Shinawatra som störtades av militären för två sedan.

För PAD är inget annat än en organiserad högerpöbel vars enda uppgift är att försvara eliten i det extrema klassamhälle som Thailand är. Att kalla regeringen korrupt är nästan en plattityd. Inget går att uträtta i Thailand utan pengar under bordet.

Vi kan likna situationen i Thailand med vad som skedde i Chile innan Pinochets kupp. Skillanden är bara att regeringen inte står till vänster som Allendes gjorde. Men i det motsatta lägret ligger PAD, om möjligt, långt till höger om de borgerliga partier som attackerade Allende.

Eller vad sägs om följande krav som drivs av PAD :

-Partiet vill avskaffa den allmänna rösträtten och införa ett system där folket får tillsätta 30 procent av parlamentet och där de resterande 70 procenten utnämns. Av vem ? Det sägs inte rakt ut. Men förmodligen av Kungen och militären. Syftet är att garantera de rika och bildades kontroll av parlamentet och hindra valda politiker från att genomföra reformer som lättar lite på de fattigas lott.

-Partiet uppmanar militären att ta makten.

PAD är i själva verket ett instrument för den rika stadseliten som anser sig själv mer värdig än den stora fattiga majoriteten av befolkningen. Partiet finansieras av rika affärsmän och leds av en mediamogul som påminner om Berlusconi. Han heter Sondhi Limthongkul(bild till höger) och äger en TV-station som öppet hånar fattiga lantbor som fyllkajor, lata, smutsiga, okunniga och allmänt dumma och därför måste hindras från att påverka sammansättningen av parlamentet.

I tre raka val , före och efter att militären lämnade tillbaka makten 2007, har det regerande PPP(People Power Party) segrat trots militärens försök att skrämma väljare på landsbygden till att rösta ” rätt ”. PPP är inget vänsterparti och Taksin säkerligen en korrupt skurk. Men Taksin gjorde något som ingen annan premiärminister vid makten gjort tidigare. Innan militärkuppen 2006 drev Taksin(bild nedan) igenom en skolreform som gav fattiga tillgång till utbildning och framför allt skapades ett sjukvårdssytem som för första gången gjorde det finansiellt möjligt för fattiga på landsbygden att söka vård. Det är hemligheten bakom de fattigas stöd till PPP och den sittande regeringen. Det första militären gjorde efter kuppen 2006 var att skrota Taksins reformer. De skar ned finansiering till skolorna med upp till 90 procent i vissa regioner och dubblerade samtidigt budgeten för militären.

Det är bakgrunden till varför tiotusentals turister nu sitter fast på Bangkoks två internationella flygplatser och svär över första bästa thailändare inom räckhåll. PAD som ockuperar de båda flygplatserna fick fria händer av militären som under förment neutralitet lät högerpöbeln agera utan att stoppas. Just nu, lördag morgon, råder det dödläge i Bangkok. Efter att regeringen infört undantagstillstånd i vissa områden, bland annat flygplatserna, säger den att om inte förhandlingar med PAD leder till att ockupationen av flygplatserna upphör kommer polisen att rensa upp. Men redan innan ordern getts till polisen sågs, enligt en vän jag har i Bangkok, polischefen ta sig till Försvarsministeriet för att diskutera med militären om polisen skulle verkställa premiärministerns order eller inte. Varpå regeringen avskedade polischefen.I natt drev dessutom PADs anhängare bort de kravallpoliser som samlats vid den största av de två flygplatserna.

För tillfället spelar militären på alla strängar. Den tillåter PAD att göra vad det vill men säger samtidigt att de borde lämna flygplatserna. Om regeringen tar till för mycket våld mot PADs anhängare kan militären ta det som en förvänding för att gripa in, störta regeringen och ” skydda folket ”, det vill säga samhällselitens intressen. Arméchefen Anupong Paojinda(bild nedan) uppmanar premiärministern Somchai Wongsawat att upplösa parlamentet och utlysa nyval men lämnar samtidigt dörren öppen för en kupp. I ett tal i TV uppmanade i går kväll arméchefen på nytt regeringen att avgå.

Det är just nu svårt att se hur situationen ska upplösas. Blir det väpnad konfrontation, ja kanske inbördeskrig mellan PPPs anhängare som klär i rött och PADs anhängare i gult ? I så fall måste PADs gula hordar få hjälp av militären eftersom PPPs anhängare är många fler. PAD får i senaste opinionsundersökningen bara stöd av 12 procent i Bangkok. Kommer militären, trots USAs och ASEANs varningar, att ta makten och ställa PPP-politiker inför rätta och därmed hindra dem från att förbli politiskt aktiva ? Kanske Konstitutionsdomstolen upplöser regeringspartiet PPP. Eller kommer regeringen att lyckas utrymma flygfälten och undvika ytterligare konfrontation och utan en militärkupp? Frågorna är öppna. Svaren kanske kommer inom 24 timmar. Just nu ser det ut som regeringens sista timmar närmar sig.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,Politiken,Aljazeera,DN3,DN4,SVD3,

Andra bloggar: Röda Malmö,Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Thailand, PAD, PPP, Thaksin,

-Ett parti som tar kamp

I förrgår intrevjuades än en gång Olivier Besancenot i ett franskt media. Den här gången i det mycket populära morgonprogrammet Télé Matin i France2. Här under kan du följa intervjun som varade i något över åtta minuter.

Télé Matin: Jag ska börja med något som berör dig direkt. Bolaget Tasers (som tillverkar elpistoler; m.anm) åtal mot dig för förtal gillades inte av rätten. Du friades. Vad drar du för slutsats av domen? Ska elpistolen förbjudas?

Besancenot: Ja, åtminstone borde det hållas en folkomröstning om polisen  ska få använda dem eller inte. De skapar ju bara ett nytt problem. Jag påminner om att det är bara två år sedan, dag för dag, som två ungdomar dödades under en polisjakt. Och för tre år sedan i Clichy-sur-Bois hände samma sak. Varje gång leder det till upplopp följt av falska diskussioner bland politikerna om att det behöver diskuteras hur man kan skapa ett bättre förhållande mellan polisen och lokalbefolkningen. Och så är man beredd att i dag utrusta hela poliskåren, speciellt närpolisen, med elpistoler. Vi kräver en grundlig debatt bland annat baserad på Amnesty Internationals rapport som säger att flera dödsfall orsakade av taserpistoler skett i USA och Kanada.

Télé Matin: Bolaget Taser anklagas i sin tur för att ha spionerat på dig och din familj. Vad händer i fallet?

Besancenot: Åtalet har sin gång och jag hoppas att rättvisa ska skipas och att de ansvariga ställs till svars. (Uppgifter i dagens, 26/11, Le Monde pekar mot att kanske säkerhetspolisen hade ett finger med i övervakningen. I så fall finns Sarkozys finger också med; m.anm)

Télé Matin: I ett annat domslut dömdes gruppen Droit au logement (Rätt till bostad) för att i fjol ha satt upp tält för de hemlösa på en gata i Paris. Hur ser du på den domen?

Besancenot: Som ett politiskt motiverat och upprörande domslut. Droit au logement döms till 12 000 euro i böter för att ha gjort vad? Jo ,för att ha visat upp bostadsproblemet i Frankrike. Vad begär man av de hemlösa? Att de lugnt ska gå och kola av i Vincennesskogen, långt ifrån allas blickar? Det finns organisationer som kräver att existerande lagar för expropriering ska användas för att ta över tomma bostäder. Vi ska komma ihåg att det i tätorterna finns tusentals kvadratmeter bostadsyta lediga och det är inte individer och familjer utan stora företag som spekulerar i dessa fastigheter. Lagen förutser att människor som saknar bostäder ska inkvarteras i tomma fastigheter.

Télé Matin: Men det ligger ju ett domslut bakom. Ska man inte respektera domstolsbeslut, som i ditt personliga fall exempelvis?

Besancenot: Jag är inte egoist och jag är tillräckligt pragmatisk för att veta att även om domen var positiv för min del så har rättvisan två ansikten. Det gäller för de hemlösa och för familjerna till de döda ungdomarna där ingen rättvisa skipats ännu tre efteråt, samtidigt som ungdomar ställs inför rätta omedelbart.

Télé Matin: Det råder oro i den offentliga sektorn. I veckan mobiliserade posten (som hotas av privatisering; m.anm) och i dag är det strejk här på France2 (den enda statliga kanalen i Frankrike; m.anm). Har du en känsla av att den offentliga sektorn är hotad?

Besancenot: Ja visst, posten, TV, sjukvården, undervisningen och en rad andra områden är hotade. Det behövs en gemensam mobilisering i alla sektorer. Om jag förstått det rätt blir det strax stormöte här i era lokaler. Så jag tar tillfället i akt att uttrycka min solidaritet med alla i personalen som strejkar.

Télé Matin: Vilken är enligt dig risken för det offentligt ägda mediat?

Besancenot: Det handlar om medias oberoende av regeringsmakten, om kanalens chef ska utses av presidenten. Det är inte ett struntproblem. Kom ihåg att TF1 (en privat kanal) redan leds av en nära vän till Sarkozy och om France2’s chef också utses av presidenten är det allvarligt. Det handlar också om finansieringen. Den statliga teven måste få tillräckliga resurser för att skapa program med kvalitet och ge sin personal resurser därefter.

Men Jag säger än en gång att vi alla, inom posten,TV, sjukvården och undervisningen behöver varandra i kampen. Regeringens logik är densamma i alla sektorer, nämligen privatisering och räntabilisering. Vi står i dag mitt i en ekonomisk kris där det förbereds en nationalisering av banker som håller på att gå under. Samtidigt privatiserar man offentliga företag som går med vinst.

Télé Matin: Är det en bra affär för er att Socialispartiet krisar?

Besancenot: Det är inte en bra affär för någon till vänster. Vid sidan av Sarkozy ser jag inte vem som kan gnugga händerna inför det bedrövliga spektakel som vänstern, speciellt Socialistpartiet visar upp. Men jag fäller heller inga tårar. Det gäller att förstå vad som sker. Socialisterna skördar nu vad de sått under snart 30 år. Det  är ett parti som blivit allt mer liberalt, ett parti som blivit allt mer ett med statens institutioner och som drabbas av sin totala fixering vid presidentvalet. (2012 m.anm.)

Télé Matin: Så det finns inga viktiga politiska skillnader?

Besancenot: Nej, den politiska motion som antogs (vid kongressen i Reims: m.anm) slår fast att PS är för den kapitalistiska marknadsekonomin. Det är en fråga om personligheter som tycker olika om vägen till presidentvalet 2012 och nu exploderar situationen i PS. Den enda slutsatsen jag drar för folk i vänstern är att de måste sluta se PS som den främsta politiska och sociala motståndaren till regeringens politik och att det behövs en ny vänster. Vi i det Nya Antikapitalistiska Partiet (NPA) vill inte nyskapa vänstern vi vill skapa en ny vänster, en antikapitalistisk vänster.

Télé Matin: Ja, men ni vill väl vinna över PS väljare?

Besancenot: Vi vänder oss till alla människor till vänster för att säga att det finns ett alternativ. Men vårt mål är inte att profitera på andras misär.

Télé Matin: Är det ni som utgör oppositionen i dag?

Besancenot: Vi gör allt för att skapa en sådan opposition. Det finns förresten redan ett motstånd, men det är ännu bara ett socialt motstånd. Problemet för de tiotusentals, ja hundratusentals, som kämpar på olika sociala fronter, är att det saknas ett politiskt instrument, de har inget parti som företräder dem. Vårt Nya Antikapitalistiska Parti som officiellt bildas i januari har som mål att bli en politisk förlängning av alla dessa strider.

Télé Matin: Men kommer ni inte alltid att vara ett parti i opposition? Eller kan vi en dag få se Olivier Besancenot som minister i  en regering?

Besancenot: Ja så här tidigt på morron kan man ju låta tankarna flyga iväg. I så fall blir det enbart som medlem i en antikapitalistisk regering. Men för att göra vad? Exempelvis att förbjuda alla avsked i företag som går med vinst, att öka lönerna och bygga ut den offentliga sektorn. Det blir en antikapitalistisk regering uppburen av en unik massmobilisering, för jag inbillar mig inte för en sekund att en sån regering kan skapas i en period av politiskt och socialt lugn. En antikapitalistisk regering vore först och främst en ny typ av makt, som fungerar från botten och uppåt, inte tvärtom som nu. För mig är demokratin och den sociala frågan intimt sammanknutna. Så om vi bygger ett nytt parti är det också för att ändra alla hierarkier. Jag tror inte att våra idéer för alltid kommer att vara i minoritet. De är inte genetiskt programmerade för evig opposition. Vi tror att man redan nu kan skapa en majoritet i vissa frågor,(avsked, minimilön,rätt till bostad etc: m.anm.) i företagen, fattigkvarteren och bland ungdomen.

Télé Matin: Men hur skapas dessa majoriteter?

Besancenot: Tillsammans med människorna naturligtvis. Det glöms bort ibland.

Télé Matin: Med Kommunistpartiet?

Besancenot: Jag tror att det behövs gemensamma kampanjer med PCF och andra organisationer, inklusive Socialistpartiet, mot högerns politik. Ta posten som

Postarbetare protesterar mot Sarkozys privatiseringsplaner

exempel. Förra lördagen var vi ute på gatorna för att försvara posten. Det finns nu en nationell samordning, fackligt och politiskt, av kampen som måste föras gemensamt. Jag tror att vi alla tillsammans kan stå emot högern och segra. När vi lägger förslag gör vi det oberoende av PS (eller PCF och andra; m.anm) inte av sekteristiska skäl, utan för att PS är för den kapitalistiska marknadsekonomin och de förslag som vi lägger är , som exempelvis att ta tillbaka de subventioner som getts till företag som nu avskedar, förslag som går emot marknadsekonomin. Vi är inte bara ett oppositionsparti, vi ställer också förslag. Men det är för oss ändå motståndet som är viktigast och i stället för att räkna om rösterna i PS borde alla som avskedas varje vecka räknas. Jag vet att arbetarna i vår sista skidfabrik kommer att symboliskt begrava det sista paret skidor som tillverkats i Frankrike. Jag tycker att det behövs en symbolisk nationell dag för alla arbetare som avskedas.

Mer information: I tidskriften International Viewpoint finns en intressant diskussion mellan Alex Callinicos(Grekland) och François Sabado(Frankrike) om bygget av en ny antikapitalistisk vänster i Europa. Senaste nytt är också att ett  antikapitalistiskt parti grundades den gångna helgen i Spanien. Det får vi återkomma till senare när vi har tillgång till mer information. Läs här Callinicos och Sabados artiklar på engelska

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Frankrike, Besancenot, France2, Sarkozy, Taser, Socialistpartiet, Nya Antikapitalistiska Partiet,

-Yes we can !

-En förändring att tro på !

Vackra fraser flödade under Barack Obamas valkampanj. Förhoppningar väcktes att nya tider är möjliga och valet av den första färgade presidenten hyllades som den historiska händelse det var.

Men vardagen är en annan. Barack Obama har nu presenterat nästan alla ministrar och medhjälpare han kommer att ta med sig när han den 20 januari packar upp sina väskor i det ovala rummet.

-I gamla vanliga hjulspår, borde det nu stå på Obamas banér. Sällan har en nyvald president valt så många utnötta namn till de viktigaste posterna. Inte ett enda nytt ungt ansikte.Det är många märkta kort i leken. Kort vars värde alla känner. När man vänder upp dem väntar inga överraskningar.

Ny finansminister: Timothy F. Geithner

För närvarande är T. Geithner chef för New Yorks centralbank och därmed också styrelsemedlem i den amerikanska centralbanken , FED. Geithner tillhör höjdarna i statens finansorgan och anses vara en pragmatiker som inte låter sin nyliberala syn hindra tillfälliga statsingrepp som de som nu sätts in för att ge syrgas till andfådda banker.

Ny ekonomisk rådgivare i Vita Huset : Lawrence, « Larry », Summers.

Här har vi att göra med en verklig tungviktare från Bill Clintons tid som president. Summers och Geithner är båda anhängare och beundrare av Robert Rubin som under Clintons översyn befriade de amerikanska bankerna från alla regler som hindrade dem från att göra vad de gjort nu- skapa en finansiell härdsmälta som de arbetande får betala med miljontals förlorade jobb.

Ny utrikesminister : Hillary Clinton.

Hennes utnämning till Secretary of State Department är inte ännu offentlig men media tar det för givet. Om det finns en etikett som passar in på Hillary Clinton är det « hök ». Hon röstade för invasionen i Irak och har aldrig sagt att det hela var ett misstag från början. Bara att Bush skött kriget felaktigt. I Jerusalem small champagnekorkarna när hennes namn kom upp som utrikesminister. Hon lika lite som Condollezza Rice kan verka för en varaktig och rättvis fred mellan Israel och Palestina. Och så länge det palestinska folket förtrycks kommer det aldrig att upprättas en varaktig fred i Mellanöstern.

Ingen ny försvarsminister: Robert Gates

Valet att fortsätta med Robert Gates som försvarsminister visar att Barack Obama vill försäkra militären att det blir kontinuitet i ”förändringen”. Men vad betyder kontinuitet när man för öppet krig i två länder och göder komplotter i ett tiotal?

Resten av ministrarna och medhjälparna, likt den blivande handelsministern Bill Richardson, är också gamla välkända kort. Inte ett ungt och oprövat namn så långt ögat når.Kanske en svensk blir enda nya kortet. Köksmästare Marcus Samuelsson verkar ligga bra till. Hoppas han inte kokar samma usla soppa som Bush.

Vad säger det oss om Barack Obamas uppgifter och roll?

-Att Obamas roll är att återupprätta USAs roll som respekterad och accepterad världspolis. Åtta år av Bushs katastrofala politik har satt USA i ett läge där till och med gamla allierade skruvar på sig i de diplomatiska församlingarna. Därför måste Obama börja med att stänga Guantanamo, att uppnå ett för USA acceptabelt slut på de väpnade striderna i Irak och en hemtagning av större delen av de amerikanska trupperna på plats i Irak.

I stort sett hela den amerikanska makteliten står bakom Obama, allt från militärledning till Wall Street. George Bush har förlorat allt stöd förutom från de kristna fundamentalisterna och eventuellt oljeindustrin. Till och med de neokonservativas chefsideolog William Kristol har tagit sin hand från W.

-Att Obamas roll är att rädda det amerikanska finanssystemet från ett totalt sammanbrott. Enorma mängder skattepengar till bankerna och kreditinstituten ska sätta fart på hjulen igen. Pengar för att rädda jobb kommer det inte att bli frågan om. Just nu förbereds troligen en snygg konkurs för General Motors och Ford. Det är inte fråga om att upphöra med att tillverka amerikanska bilar utan att under skydd av den amerikanska konkurslagen Chapter 11 låta bolagen bryta alla avtal med fackföreningarna och skrota de « förmåner » som arbetarna sägs njuta av. Sjukförsäkringar och pensionsavtal kan undermineras , lönerna sänkas med kanske upp till 30 procent, allt för att GM och Ford ska arbeta med samma produktionskostnader som Toyotas, Hondas och Huyandais produktionsenheter i den amerikanska södern.

-Att Obamas löfte att skapa ett rättvist sjukförsäkringssystem inte kommer att uppfyllas på länge. När alla resurser går till att rädda bankerna och därmed de statliga underskotten rusar i höjden till orimliga nivåer kommer det inte att finnas plats med dyra reformer för de 47 miljoner amerikaner som saknar all form av sjukförsäkring. Det ryktas redan i media att Obama beslutat lägga den utlovade reformen på is. Sedan när ekonomin om några år kanske kommit på fötter då ska de stora underskotten avskaffas med hjälp av stram budgetpolitik. Då blir det säkerligen inte militären eller energiindustrin som hamnar i kläm utan än en gång de som saknar en sjukförsäkring värd namnet.

-Att Obamas löfte att ta krafttag mot miljöförstöringen och speciellt utsläppen av växthusgaser i stort är en medial bluff. Obama har visserligen lovat att hans plan går ut på att minska utsläppen av CO2 med 80 procent innan 2050. Det låter ju bra och ligger i linje med FNs klimatpanels rekomendationer på 80-95 procents reduktion av utsläppen innan 2050. Men som president kan Obama på sin höjd påverka utvecklingen fram till 2020. Här kan vi se bluffen eftersom Obamas uttryckliga mål för utsläppen fram till 2020 ligger under Kyotoprotokollets modesta mål för 2020, det vill säga en återgång till 1990 års nivå

-Att Obama kommer att hålla ett av sina löften. Nämligen att intensifiera kriget i Afghanistan. Den amerikanska militärledningen är enligt media redan i färd med att föra över minst 7 000 soldater till landet. Obama som vill ge sken av att vara hemma i historien borde läsa på lite i afghanernas historia. I 200 år har olika imperier och invasionsarméer brutit ben och armar i den steniga terrängen. Det är vad som kommer att hända USAs och Natos trupper också. För varje soldat som sänds in i « kriget mot terrorismen » kan medeltidsfundamentalisterna rekrytera två nya krigare.

I andra media: DN1,DN2,SVD1,Dala Demokraten,Fokus,DN3,DN4,ETC,

Andra bloggar:Svensson,Röda Malmö,Motvallsbloggen,Attac,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Clinton, Summers, Geithner, Irak, Guantanamo, Afghanisatan, Miljö, OLja,

Lämna börsen – rädda pensionerna

Det verkar inte finnas en botten för världens börser. En dag kan det bli ett kort avbrott med lite eufori därför att någon sett ljus i tunneln. Nästa dag bär det av utför igen för ljuset kom från ett framrusande tåg. Mäklarna håller sig om huvudet och tror inte sina ögon. Eller vad sägs om följande prestationer: Siffrorna anger nedgången i år, alltså från första januari till i dag.

Stockholmsbörsen -49,82 %; Dow Jones -43,07 %; Nasdaq -50,38 ;            Paris -46,91 %; Frankfurt -47,69 %; London -39,99 %; Tokyo -48,32 %,       Shanghai -62,26 %; Sao Paulo -47,71 % och Moskva -71,74 %.

Utvecklingen i år på Stockholms börs.

För alla de som köpte in sig på dessa börser under hösten 2007 kommer det att ta flera år att eventuellt vinna tillbaka vad som förlorats. Men glöm inte att matematiska lagar står i vägen. När en aktie värd 100 kronor sjunker med 50 procent måste den gå upp med 100 procent för att på nytt vara värd 100 kronor. Men att börserna ska gå upp med 100 procent kan ta ett årtionde eller mer om det vill sig illa. Tänk på Tokyobörsen som 1990 stoltserade med imponerande 38 000 i börsindex för att i dag 18 år senare ligga på 7 500. Utan en ny vansinnig spekulationsbubbla kommer Tokyobörsen att ta ett halvt sekel på sig att hämta igen sina förluster det senaste decenniet. Den gamla ”sanningen” att aktier i längden är den bästa sparmetoden har fått sig en rejäl spark i skrevet. När pensionsreformen såldes till allmänheten var det just det säkra i aktiesparandet som angavs som viktigast för att kunna garantera pensionärernas realinkomster. Nu kan alla se det totala vansinnet i att låta de äldres livsvillkor bero på vad som sker på mäklarnas dataskärmar. Det finns ingen chans att vad pensionsfonderna förlorat i år ska kunna tas tillbaka på ett par år. Men nu är det kanske också dags att inse vad som var den verkliga meningen med pensionsreformen. Den hade inte till syfte att rädda framtidens pensioner. Den hade till syfte att försämra framtidens pensioner. -With a little help from my friend, aktiebörsen, har målet redan uppnåtts snabbare än vad makthavarna räknade med.

RIV UPP PENSIONSREFORMEN !!!!

FÖR ETT KOLLEKTIVT SOLIDARISKT PENSIONSSYSTEM !!!

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Pensionsreformen, Sparande, Börskrasch

Aftonbladet missar hela vitsen med reformen. Hur liten blir din pension? -var naturligtvis den självklara rubriken.

I media: DN1;DN2,SVD1,SVD2,DI1,Dagens Arena,

Martine Aubry med minsta marginal

I går kväll röstade det franska socialistpartiet fram en ny partiledare. I strid med alla prognoser vann Martine Aubry posten som partiledare med minsta möjliga marginal. Med 42 röster fler än Ségolène Royal, eller 50.02% mot 49.98%, är årets politiska överraskning ett faktum. Innan kongressen i Reims och omröstningen i går kväll såg alla media Madame Royal som Socialistpartiets kommande partiledare.

För första gången i partiets historiar stod två kvinnor mot varandra. Ségolène Royal mot Martine Aubry. De står för två klart motstridiga linjer för partiets framtid. Ségolène Royal har ända sedan hennes förlust mot Nicolas Sarkozy i fjolårets presidentval förklarat att hon står för ”förändring och föryngring” av partiets politik. För anhängarna till Ségolène Royal innebär ”förändring” att kasta loss alla gamla band med den franska arbetarrörelsen och skapa ett social-liberalt parti som slåss om ”mittenväljarna” i Frankrike. Med ”föryngring” menas att göra sig av med alla gamla ”krokodiler” som förknippas med förre regeringschefen Lionel Jospin, veteranen Laurent Fabius och François Holland.

De franska socialisterna har röstat

Martine Aubry säger att socialistpartiet på nytt måste kasta sig in i hetluften och finnas med i alla de proteströrelser och fackliga strider som blir allt vanligare i dagens Frankrike. Hon och hennes anhängare känner hur oppositionen mot Sarkozys högerpolitik glider ur partiets händer och att den nya antikapitalistiska vänstern med Olivier Besancenot i spetsen blir allt mer en kraft att räkna med. Det stora problemet för Aubrys falang är att de människor som kämpar i olika rörelser och fackliga organisationer vet hur Aubry och hennes vänner agerade under Lionel Jospins regeringstid. Det var Martine Aubry som la fram lagen om 35 timmars arbetsvecka men som sedan urholkade sin egen lag så till den grad att den för de flesta arbetare kom att skapa mer problem än den löste, allt bara för att Aubry ville underlätta övergången till 35 timmar för företagsägarna.

Nu väntar en mycket osäker tid för partiet. Hade Ségolène Royal vunnit är det mycket troligt att partiets splittrats genom att ”vänstern” kring den unge Hamon gått sin egen väg. Nu verkar det mindre troligt att det sker en splittring. Royal har ingen fast sammansvetsad falang kring sig. Hon spelar mycket på den egna personen och ett nytt ”modernt” språk, befriat från partiets traditionella jargong. Det är i stället Martine Aubry som ställs inför problemet att bara halva partiet står bakom henne. Hur många käppar som Royal och hennes vänner sätter i hjulet avgör om Aubry paralyseras eller inte.

Det enda som står klart är att Socialistpartiet på nytt kommer att prata om socialism och kapitalismens elände. Men att det blir just bara prat är ingen dålig gissning.

PS: Nu på lördagmorgon kräver Ségolène Royal att valet ska gå om nästa torsdag. På vilka grunder hon gör det är oklart. Hon säger att valresultatet kan ifrågasättas, men utan att klaga på valfusk eller annan manipulation av resultatet. Enligt stadgarna är det partistyrelsen som annonserar det definitiva resultatet nu på tisdag. Martine Aubry har redan sagt att omval inte kommer ifråga. 42 röster mer är naturligtvis lite eftersom 134 784 deltog i omröstningen, eller 58.87% av det totala antalet medlemmar i partiet. Men det kan ju knappast vara en giltig ursäkt för att organisera nyval.

I media: DN1,DN2,SVD1,Politiken,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Frankrike, Socialistpartiet, Aubry, Royal, Besancenot, Hamon