Religiös fanatism och öppen rasism.

.

Vart är Israel på väg? Det verkar inte finnas någon broms på glidet utför det sluttande planet ner i allt grövre rasism och religiös fanatism. Om det bara handlade om enskilda smågrupper av ortodoxa som slår Gud i huvudet på alla och envar för att hävda sina ”bibliska rättigheter” kunde man småle åt eländet.

.

Rabbi Ovadia Yosef är spirituell ledare för det ultra-ortodoxa partiet Shas.

.

Men det är en majoritet av landets ledare som endera öppet företräder en allt grövre rasism mot den arabiska minoriteten i landet eller som tigande ger sitt medtycke till Israel som en rasistisk polisstat. Knesset är splittrat i två läger – de mest galna extremisterna och de något mer normala extremisterna. De mest extrema dikterar lagar och diktat och de något mindre extrema medlemmarna i Knesset viker ner sig för att med alla medel och eftergifter hålla ihop den reaktionära regeringsmajoriteten bakom Benjamin Netanyahu.

Flera händelser de senaste veckorna visar djupet och omfattningen av det demokratiska sönderfallet och den allt öppnare rasismen.

-Polisen visste om i förväg men lät ändå ett 70-tal religiösa extremister i ”Vårt land Israel” genomföra en demonstration i staden Umm al-Fahm. Staden ligger i norra Israel och är den näst största staden i Israel med en befolkning bestående av nästan uteslutande palestinier eller ”israeliska araber” som de kallas i Israel. Den lilla gruppen extremister demonstrerade för ett förbud av den moderata ”islamska rörelsen i Israel” och för att alla palestinier ska förvisas från Israel. Kom då ihåg att det finns 1,5 miljoner bofasta palestinier i Israel och som varit bofasta där i århundraden.

.

Israeliska extremister demonstrerar i Umm al-Fahm.

.

I stället för att hindra dessa galenpannor från att provocera befolkningen i Umm al-Fahm laddade kravallpolisen upp för att slå ned på alla motdemonstrationer. Femton av motdemonstranterna skadades, två av dem är medlemmar i Knesset. Tio palestinier anhölls medan ingen av de 70 provokatörerna greps. ”Vårt land Israel”s  provokation ingick i hyllningarna av den för länge sedan mördade ortodoxa fanatikern rabbin Meir Kahane; som bland annat hade för vana att kalla alla palestinier för ”hundar”.

-Ett lagförslag om ”intern bosättning” ligger nu i Knesset för omröstning. Lagförslaget som enhälligt antogs i parlamentets juridiska utskott innebär att alla kommuner ges rätten att välja vilka som har rätt att bosätta sig i kommunen. Inflyttningskandidater kan nekas rätten att bosätta sig om de ”inte svarar mot kommunens grundläggande karaktär”, det vill säga att folk kan nekas bostad på grund av sexuell läggning, religiös tillhörighet eller socioekonomisk status. I praktiken säger lagförslaget – ”araber göra sig icke besvär”. Apartheid? Ja, åtminstone är det förvillande likt. En av Liebermans anhängare i Knesset förnekar att det är riktat mot landets palestinier. ”Varje judisk stad behöver minst en arab. Vad händer annars om mitt kylskåp går sönder en lördag?, undrade ärkerasisten David Rotem.

-I den budget som Knesset just ska till att besluta om finns det en post kallad ”lagen för yeshivastudenter”. Det är studiebidrag till de ultraortodoxa som studerar judaism på heltid. Högsta domstolen beslutade i juni i år att dessa studiebidrag måste upphöra eftersom andra heltidsstuderande inte får dem. Men det beslutet tog ordföranden i Knessets finanskommitté sig runt på ett smidigt sätt. Nya regler för hur man kvalificerar sig för studiebidragen uppfanns i en hast.

.

.Yeshiva studenter väntas ha minst tre barn och inte äga en bil för att få studiebidrag. Framför allt ska de inte arbeta.

.

Hör och häpna. Tre krav måste uppfyllas av studenterna. De ska ha minst tre barn, inga andra inkomster och inte äga en bil. Gissa vilka studenter som fyller de villkoren. Bingo – ultraortodoxa yeshivastudenter. Eftersom dessa ultraortodoxa fanatiker vägrar att arbeta la finanskommittén till villkoret att de förlorar bidragen om de tar ett arbete.

Dagstidningen Haaretz undrade på ledarspalt dagen efter att lagen presenterats inför Knesset varför den israeliska staten ska betala ultraortodoxa judar att inte arbeta. Återstår nu att se om Netanyahu kommer att ställa sig bakom lagen eller passivt låta den passera. Direkt nej till lagen kan leda till att hans reaktionära regeringskoalition spricker.

-Till sist meddelar israeliska media att en ”Tea Party-rörelse” sett dagens ljus. Det är delar av Netanyahus Likudparti som tycker att deras regeringschef gör för stora eftergifter till palestinierna och Barack Obama. Man kan undra vilka eftergifter han gjort till Obama? I den verkliga världen utanför den israeliska paranoida horisonten anser de flesta att det är Obama som stått för eftergifterna. Gruppen håller sitt första offentliga möte i dag lördag framför Amerikahuset i Tel Aviv under parollen ”Säg nej till Obama”.

.

För extremisterna i Likud räcker det inte att Obama draperar sig i den israeliska flaggan.

.

-Vi anser att det finns ingen buffert som kan hindra politiska ledare från att ta beslut i fredsprocessen som kan bli katastrofalt farliga för Israel, säger initiativtagarna som alla är medlemmar i Netanyahus parlamentariska partigrupp. Som exempel på katastrofala beslut anger de ett stopp för nybyggena i östra Jerusalem och på Västbanken.

Den här lilla buketten av absurditeter visar mer än många diplomatiska piruetter av Netanyahu, Lieberman och ”socialisten” Ehud Barak vad som sakta men säkert omformar Israel till en segregerad rasistisk polisstat. Det finns fler tistlar i buketten, men det räcker för den här gången.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,DN3,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Knesset, Ultra-ortodox, Palestina, Netanyahu

Ingen vila på sjunde dagen.

.

I går protesterade än en gång arbetare och ungdomar mot den pensionsreform som de alla uppfattar som orättvis och ett slag under bältet på den arbetande befolkningen. Det var den sjunde nationella mobiliseringen på kort tid. Miljontals fransmän har sagt Nej till president Sarkozys motreform som förlänger pensionsåldern från 65 till 67 år, med möjlighet att ta ut förtidspension från 62 år i stället för 60 son gällt tills nu.

.

Pensionen(Retraite) är bra! Offensiv är bättre!

.

I går var det betydligt färre deltagare i demonstrationerna och procenten strejkande i transportsektorn och bland de offentligt anställda var också lägre jämfört med protestdagen 19 oktober.

Vad betyder det? Är det bara en paus i motståndet mot reformen eller kan Sarkozy höja mungiporna till hälften. Svaret ligger antagligen någonstans mittemellan. Det är en nedgång men den djupa vreden mot Sarkozys högerpolitik finns kvar och det råder inte en utbredd besvikelse och känsla av nederlag.

-Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat, sa Bertolt Brecht en gång.

-Ingen vet vad som händer nästa vecka. Men arbetarklassen har i alla fall sträckt på sig, sa en CGT-akivist i Annecy till dagstidningen Le Monde.

Orsakerna till den minskade mobiliseringen i går är flera:

-Det finns ett antal som deltagit i protesterna men som nu anser att de inte tjänar något till eftersom lagen röstats igenom av Senaten och Nationalförsamlingen. De är fortfarande arga motståndare till ’reformen” men ser för tillfället inte hur kampen kan fortsätta.

.

I går saknades ungdomen i demonstrationerna. Kommer den tillbaka 6 november?

.

-Ungdomen saknades i gårdagens demonstrationer. Orsaken är väldigt enkel – det är skollov den här veckan. Högern har försökt anklaga Socialistpartiet och vänstern i allmänhet för att ”locka ut” ungdomen på gatorna i en strid de inte har något med att göra. ”Elev i dag – arbetslös i morgon – pensionär i övermorgon” svarade ungdomen på plakat som funnits med i många demonstrationer och visade att de kan tänka för sig själva. Därför är det för tidigt att säga hur ungdomen kommer att delta i framtida aktioner, exempelvis den 6 november – nästa protestdag organiserad av fackföreningarna.

-De fackliga organisationerna har visat att de söker en ”bakdörr” för att avsluta den öppna kampen på gatorna. Det gäller speciellt fackföreningen CFDT, vars ordförande François Chérèque häromdagen i TV sa att det var dags att förhandla om jobben för de unga och äldre arbetslösa. Flörten uppfattades omedelbart av arbetsgivarorganisationen Medef som samma kväll sa sig positiva till ”öppningen från fackföreningarna”. Regeringen är med på ett hörn eftersom Sarkozys närmste rådgivare, ”pensionsexperten” Raymond Soubie, redan kvällen innan föreslog samma agenda.

.

Den lilla stålstaden Longwy stod i centrum för nedläggningarna i den europeiska stålindustrin under 70-talet.

.

Som parantes kan jag säga att CFDT är en fackförening som följt en märklig bana. I slutet av 70-talet stod organisationen långt till vänster om det av kommunistpartiet ledda CGT. I dag är CGT oberoende från kommunistpartiet och CFDT ligger till höger om CGT och har starka band med Socialistpartiet. Jag hade privilegiet att hösten 1978 besöka den lokala avdelningen av CFDT i stålstaden Longwy i nordöstra Frankrike där arbetarna ockuperade stålverket som hotades av nedläggning.

Här samlas aktivisterna i Radio SOS för sändning.
.

Högt över den lilla staden på en slagghög lyste en enorm neonskylt upp nattmörkret med nödropet SOS. CFDTs lokalavdelning hade också startat en piratradio som dagligen sände nyheter till stadens befolkning som alla var beroende av stålverkets fortsatta drift. För veckotidningen Internationalen gjorde jag en lång intervju med en ung kvinnlig medlem av CFDT som organiserade radiosändningarna. Då stod CFDT i spetsen för de mest uppmärksammade striderna på arbetsmarknaden. När CFDT 2003 sa ja till en försämring av pensionssystemet fullbordade organisationen sin högervridning. Slut på parentesen.

Nästa protestdag är utsatt till den 6 november. De fackliga organisationerna kan inte släppa rörelsen, även om de helst skulle vilja sätta sig ned vid förhandlingsbordet, därför att det fortfarande finns ett enormt tryck underifrån. Efter den 6 november kommer antagligen situationen att klarna. Kommer mobiliseringen att ta en ny vändning och form eller kommer de kämpande att sänka armarna?

Sarkozy och hans högerregering visar att de vädrar morgonluft. Men det finns det som talar för att de saknar gott luktsinne. Även om pensionsreformen nu antagits för att formellt göras till lag av Sarkozy den 15 november märks det att de kämpande arbetarna och skoleleverna/studenterna inte anser sig besegrade och det finns inga tecken på en bredare demoralisering.

Även inför gårdagens demonstrationer fanns det ett överväldigande stöd bland befolkningen. I en opinionsundersökning publicerad i förrgår sa hela 65 procent att de stödde protesterna mot reformen. Regeringen lurar sig själv om den tror sig kunna vända opinionen. Sarkozy och hans ministrar är djupt avskydda och vreden mot hela den franska överklassens snobbiga och föraktande attityd mot den arbetande befolkningens ekonomiska och sociala problem är djupare än någonsin.

Det blir säkerligen inte en repetition av Maj-68, inte den här gången. Men det finns andra former för social oro och kamp. Det utdragna ”maj-68” i Italien åren 1969-70 visar en möjlig modell för den kommande klasskampen i Frankrike.

.

-Vi pissar på dem och de låtsas att det regnar.  Banderoll från gårdagens demonstration i Brest.

.

I förorterna som exploderade 2005 pyser det i vulkanerna. Inga av alla de löften om jobb och sociala förbättringar som Sarkozy då utlovade har infriats. Situationen är värre än någonsin och ingen ska bli förvånad om tusentals bilar inom kort på nytt kommer att lysa upp horisonten i Paris utkanter.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Strejker, Paris, CFDT, CGT, Pensioner

De arbetande säger Nej.

.

Protesterna mot Nicolas Sarkozys ”reform” av pensionssystemet gick i måndags in i en ny fas. Senaten röstade då igenom lagförslaget med 177 röster mot 151. Det innebär att bara formalia finns kvar innan den ”parlamentariska demokratin” antar en lag som en överväldigande majoritet av det franska folket inte vill ha och som miljoner sagt nej till i den ena demonstrationen och generalstrejken efter den andra.

Frågan som nu ställs är om kampen är över? Svaret är väl både ja och nej. De mer spektakulära aktionerna som strejkerna i transportväsendet och raffinaderierna samt blockaden av oljedepåerna är på upphällning. Tågen går nu i stort sett normalt. Innan ”normal” produktion i raffinaderierna uppnås kan det dock dröja. Fem av de tolv raffinaderierna i strejk beslutade i tisdags att återgå till arbetet.

.

Fackliga aktivister från Force Ouvrière går inte obemärkta förbi.

-Vi har inte råd att strejka längre, sa en facklig ledare till fransk tv på tisdagsmorgon. Vi ska komma ihåg att det inte finns strejkkassor i Frankrike så varje strejkdag är en dag utan inkomst.

Regeringen har gjort allt för att bryta oljearbetarnas vilja. Gendarmeriet har satts in för att bryta blockader av depåer och strejkande arbetare har tvångsrekryterats till tjänst under hot om omedelbara fängelsestraff. I tisdags fick de strejkande ett vackert solidaritetsbevis från Belgien. Fackföreningen FGTB satte stopp för franska tankbilar som hämtade reserver i en depå i nordvästra Belgien. Enligt FGTB har den franska oljejätten Total fyllt på ett 50-tal tankbilar per dag i grannlandet.

Även om blockaderna fortsätter under de närmaste dagarna är det uppenbart att de är inne på sluttampen och att kampen kommer att ta sig andra former. De arbetande kan inte leva utan löner och de fackliga organisationerna som saknar strejkkassor kan inte ersätta de strejkande.

Samtidigt finns det ett frågetecken kring de ungas deltagande den kommande veckan eftersom det är skollov just nu. I tisdags mobiliserade elevorganisationen till demonstrationer i en rad städer och i Paris samlades  enbart ett tusental utanför Senaten för att protestera mot församlingens slutliga omröstning på eftermiddagen.

.

Tisdag samlades elever framför Senaten för att protestera mot pensionsreformen.

.

Regeringen å sin sida har använt två propagandavapen under veckan för att undergräva protesternas popularitet. I samstämmig ton har arbetsgivarorganisationen Medef och regeringen trollat fram en siffra ur hatten. ”Strejkerna kostar 300 – 400miljoner euro varje dag”, påstår de plötsligt. Hur den beräkningen gått till är det ingen som kan förklara. Och för en regering som gett bort över 100 miljarder euro i skattelättnader åt de rika är det uppenbart för alla att skammen går på torra land.

Mer allvarligt är det att inrikesministeriet inte dragit sig för att organisera provokationer under demonstrationerna i olika städer. Det finns nu bevis för att civilklädda poliser krossat fönster i banker och angripit ungdomar och fackliga aktivister för att ge intryck av allmänt kaos och ökad ”vandalism”. Polisledningen slår ifrån sig men existerande videoklipp av huvklädda individer som krossar fönster i ena sekunden och som med batonger i högsta hugg och synliga polisbrickor ingriper mot demonstranter i nästa sekund talar för sig själva.

.

Fackligt aktiva tekniker och tjänstemän håller fast vid kravet på full pension vid 60 år.

.

Det är möjligt att kampen nu mattas av och att en återgång till det ”normala” tar vid. Men innebär det att Sarkozy vunnit? Det är långt ifrån klart. För vad kan man se som en seger? Om ett lugn på ytan är en seger då kanske man kan säga att Sarkozy segrat. Men tittar man under ytan och frågar sig hur han och hans regering betraktas av den stora majoriteten då blir svaret ett annat. Om Sarkozy var impopulär innan strejkerna så är han nu djupt avskydd av en stor majoritet. I opinionsmätning efter opinionsmätning är det 70 procent som visat sitt stöd för protesterna och knappt 30 procent som säger sig stödja Sarkozys politik.

En majoritet av landets befolkning ser nu att presidenten och regeringen inte bryr sig om vad en majoritet anser. Att ställa sig över vad de arbetande tycker och visa förakt för deras bekymmer görs inte ostraffat i Frankrike. Sarkozys politiska zenit ligger redan bakom honom. Sarkozy och hans UMP representerar inte längre några andra än sig själva. Den lille sprättens politiska karriär kan bara gå utför.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,

Bloggare: Röda Lund,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Paris, Lyon, Elever, Studenter, Sarkozy,

Det kallas klasskamp, banne mig.

Den amerikanska tidningen The Boston Globe har som specialitet att publicera bildreportage från viktiga händelser världen över. Tidningens bildsvit från den franska arbetarklassens kamp mot Nicolas Sarkozys motreform av pensionssystemet är fantastiska tidsbilder från dagens klasskamp i Europa.

********

Lyssna till folkets vrede.

Demonstration framför Senaten den 20 oktober

*

Marseille fyller gatorna.

Den 16 oktober deltog mer än 200 000 i protesterna i Marseille som tillsammans med Toulouse står i spetsen för kampen.

*

The drunken sailor.

Utanför Marseilles oljehamn samlades tankers pår brädden. Sjömännen kunde fördriva tiden med klassisk aktivitet. Bilden är från den 17 oktober.

*

Konsten på folkets sida.

Marianne, den franska republikens symbol, deltar oå folkets sida. Bilden är tagen i Paris 19 oktober.

*

I kamp mot reformer och tårgas.

Utanför Senaten den 20 oktober är protesterande fackliga aktivister utrustade mot polisens tårgas.

*

Stålets arbetare säger Nej .

Stålarbetare från industrijätten Arcelor-Mittal deltar i demonstrationerna i Marseille den 12 oktober.

*

Stridens eldsjälar.

I Marseille protesterade järnvägsarbetare och skolelever tillsammans i gamla hamnen den 21 oktober.

*

Här ska ingen flyga.

Arbetare stoppade tillfarten till flygplatsen Charles de Gaulle den 20 oktober

*

Pensionen en fråga för ungdomen.

I början av oktober kastade sig ungdomen in i kampen. Gymnasier och senare universiteten slöt upp i stora grupper. Här deltar skolelever i demonstrationen i Paris den 14 oktober.

*

Först ett arbete – sedan pension.

I staden Lyon vände många ungdomar sin ilska mot symboler för det samhälle som inte ger dem en framtid. För att få pension måste man först ha ett arbete. Många av förorternas ungdomar vet redan i dag att deras chans till en god utbilning och ett bra jobb är i det närmaste noll. Då kan man förstå att den blockerade horisonten leder till handlingar som majoriteten av de strejkande arbetarna inte ser som positiva för kampens utgång.

*

Polisens provokationer avslöjade.

TV och borgerliga media har försökt göra stor affär av några krossade rutor och brända bilar. Men det har slagit tillbaka mot polisen. Det har producerats övertygande bevis mot polisprovokatörer som startat vandalisering och angrepp mot fackliga aktivister. Här under ser du civilklädda poliser som öppet angriper deltagare i protesterna. Det finns också videoklipp som visar polisagenter i civila kläder  som krossar fönster i en bank i Lyon. Bevisen förnekas av inrikesministeriet men fackliga ledare för poliskåren säger att de bevis som lagts fram om polisprovokationer är ”oroande”.

*

Maktens ansikte.

Snart kommer ungdomen att förväxla dagens polis med medeltida riddare i videospel.

*

Här släpps ingen olja fram.

Transportarbetare blockerar en oljedepå i Douchy-les-Mines i norra Frankrike. Kravallpolis sattes in den 14 oktober för att bryta blockaden. Få sammanstötningar ägde rum. Arbetarna bara hävde blockaden och återupptog den när polisen gett sig av.

*

Den direkta demokratin.

Här röstar studenter på universitetet i Nanterre under ett stormöte om de fortsatta aktionerna inför den 22 oktober.

*

Nej till reformen!

*

Maktens salar.

Medan maktens salar står tomma visar gatans miljoner vägen framåt. Bilden visar Senaten med ett fåtal senatörer den 22 oktober.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, CGT, NPA

Olivier Besancenot föreslår enat svar.

.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy drar sig inte för att använda metoder värdig en diktator. I natt beslutade han att de arbetare som strejkar vid det strategiskt viktiga raffinaderiet Grandpuits tvångsrekryteras för att på nytt öppna kranarna i oljedepåerna. Det finns inget i fransk lag som tillåter sådana åtgärder i fredstid. Det är ett direkt brott mot den grundlagsstiftade strejkrätten.

Sarkozy åtgärd visar vilken panik som styr hans och regeringens handlande. Inte sedan Maj-68 har alla raffinaderier i landet stått stilla. Flera tusen bensinstationer annonserar ”tomt” och den allmänna opinionen ger inte de strejkande skulden för situationen. Det är regeringen som ilskan riktas mot.

NPAs talesman Olivier Besancenot uppmanar i ett uttalande alla fackliga och politiska organisationer att enas i ett hårt svar på Sarkozys provokation. Här under kan du läsa det korta men principiellt mycket viktiga uttalandet.

.

Här bryter gendarmeriets kravallpolis upp de arbetandes blockad av oljedepån.

De strejkande vid Grandpuits raffinaderi har tvångsrekryterats i det nationella försvarets namn.

Gendarmeriets mobila enhet attackerade strejkvakterna och skadade flera av dem.

För att försvara de som befinner sig i strejk, för att försvara strejkrätten föreslår jag alla ledare för politiska partier, organisationer och fackförbund att vi tillsammans reagerar på denna oacceptabla aggression mot de arbetande och deras rättigheter.

22 oktober 2010

I Lomme nära staden Lille i norra Frankrike blockerar arbetare tillfarten till oljedepån.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Besancenot, Strejk, CGT,

Kupp i Senaten.

.

Det är inget mindre än politisk kupp som Sarkozys ministrar driver igenom i Senaten. Arbetsministern Eric Woerth kräver av Senaten att den innan fredagkväll röstar igenom den nya pensionslagen i ett block där bara de tilläggs- och ändringsförslag som regeringen accepterat ingår i omröstningen. De närmare 300 paragrafer som oppositionen presenterat kommer inte upp till debatt och röstning.

.

Sarkozy knäpper Senaten på näsan.

Det finns täckning för ”blockröstandet” i konstitutionen men det är en metod som nästan aldrig används och att det sker nu visar hur stor panik som råder i kanslikorridorerna. Med bredare och allt radikalare protester för var dag som går vill Sarkozy kuppa igenom ett beslut i hopp att det ska kapa benen på demonstranterna och de strejkande.

Det är ett vågat grepp från den pressade presidenten som kan slå tillbaka skoningslöst mot hans ställning och chanserna att bli omvald i presidentvalet 2012. Just nu kan man kanske likna situationen vid fysikens term ”instabil jämvikt”.

Jämvikt – därför att de båda lägren står fast vid sina positioner. Sarkozy upprepar flera gånger om dagen att han inte tänker vika sig för ”gatans parlament”. De fackliga organisationerna håller fortfarande samman i den gemensamma front som hittills lyckats mobilisera till ett halvt dussin demonstrationer med mer än två miljoner deltagare.

.

Demonstranter i Paris 19 oktober.

Instabil – därför att stödet till Sarkozy politik smälter som snö i vårsol trots att höstens färger breder ut sig i huvudstaden. I hans majoritet sprider sig oron. Parlamentariker och senatorer ser panikartat hur opinionen vänder sig bort och hotet att sparkas ut ur de privilegierades församlingar ger dem kalla fötter. Till det kommer att många av de förnäma borgarna avskyr Sarkozys vulgaritet. Instabil också därför att på motståndets sida syns det tydligt att ledarna i de stora fackliga organisationerna blir alltmer obekväma inför rörelsens radikalisering och utbredning till grupper de inte alls kan påverka för att inte säga kontrollera. Rapporter från hela landet visar att den nedtrappning som ledarna räknat med efter strejken/demonstrationen den 19 oktober inte kan inledas om de vill behålla ledningen över protesterna. Inte ens tjänstemännens fackförening CGC kommer att lägga armarna i kors trots att det redan sagt att man hoppar av den fackliga fronten.

.

Allt fler ungdomar visar att pensionsreformen berör dem också.

-Nu kör vi hela vägen. Det går inte att backa, säger en facklig delegat i facket Sud-Rail i Toulouse, den stad där just nu protesterna är som intensivast.

Under natten till i dag använde Sarkozy sig av en ”krigslag” för att bryta blockaden av en av de viktigaste oljedepåerna. Prefekten (sorts länsechef) beslutade att tvångsrekrytera de anställda vid raffinaderiet Grandpuits eftersom nu över 3 000 bensinstationer annonserar ”tomt”. Det är inte ens säkert att ”tvångsrekryteringen” är laglig eftersom det handlar om anställda i den privata sektorn. Fackföreningen CGT säger att de kommer att lägga in en formell anmälan till domstolarna om ”brott mot den lagliga strejkrätten”.

.

Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,GP1,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Paris, CGT, CFDT, NPA, Strejk, Pensioner

Sarkozy sviktar, sviktar inte ?

.

-Från och med nu kommer ingen att märka när strejker bryter ut.

Orden yttrases av Sarkozys då han för ett par år sedan med sitt vanliga flin meddelade media att en lag om garanterad miniservice skulle införas i den offentliga sektorn för att minska effekterna av strejker.

I dag sitter orden som sylvassa fiskben i halsen på sprätten Sarkozy som snart är mer isolerad i sitt Elysséepalats än Napoleon någonsin var. Inte ens hans egna ministrar håller samman inför trycket från gatan. I den senaste opinionsundersökningen är det knappt 30 procent som stöder Sarkozys politik.

.

I veckan strejkade också personalen vid Eiffeltornet, världens mest besökta turistmål.

.

I går nådde protesterna mot regeringens orättvisa pensionsreform en ny nivå. Vägen fram till seger står till hälften öppen. Än en gång samlades cirka tre miljoner demonstranter för att säga nej till Sarkozys pensionsreform. Men i går var det mer än en protest mot en enskild reform. Enstämmiga rapporter från hela landet talar om en total misstro mot regeringen och en känsla av att en majoritet av befolkningen inte räknas, att ett nej från långt mer än halva befolkningen viftas åt sidan av en högfärdig självupptagen borgerlig majoritet i parlamentet.

Trots den utåt tuffa attityden från Sarkozys majoritet råder en febril nervositet i maktens korridorer. Det står redan klart att regeringschefen Fillons plan på att rösta igenom reformen i Senaten onsdag 20 oktober ligger i spillror. Oppositionen i Senaten har lagt 1 200 ändrings- och tilläggsförslag och delar av majoriteten vill inte gå med på att forcera omröstningen som en blockröst för eller emot hela lagförslaget. Därför är det klart att det knappast blir en omröstning i Senaten innan mitten av nästa vecka. För Sarkozy är det ett stort bakslag och en källa till oro för vad som kommer att ske på gatan innan omröstningen äger rum. Tålamodet krymper i alla läger och bland de unga på skolor och universitet tilltar radikaliseringen snabbt.

.

Jobb åt alla – inte fler år att arbeta.

.

-Rörelsen tappar fart men radikaliseras, sa regeringschefen Fillon till media i tisdags sedan det skett flera sammandrabbningar mellan ungdomar och gendarmeriet i städer som Lyon och Rennes. Även i Paris gick ett antal bilar upp i rök och en del butikers skyltfönster krossades. Tyvärr valde också vissa grupper att inte ansluta sig till de stora demonstrationerna utan gick i stället till isolerade attacker mot ”förtryckets symboler” som banker, klädesbutiker och jättebokhandeln FNAC.

Uppenbarligen har regeringen gett polisen order att inte ingripa mot de isolerade grupperna som agerar vid sidan av demonstrationerna. Bormästaren i Lyons andra distrikt, Denis Broliquier, säger sig vara skandaliserad av att polisen, enligt dess egna uppgifter, fått order att inte ingripa mot vandaliseringen. Regeringen försöker att vända uppmärksamheten bort från de väsentliga frågor som flera miljoner kräver svar på. Mörkermannen i inrikesministeriet Brice Hortefeux har säkert ett finger med i spelet.

Den uppskjutna omröstningen i parlamentet ger den fackliga fronten lite andrum för att planera fortsättningen. Att bara fortsätta med ytterligare en eller flera protestdagar är inte tillräckligt effektivt för att stoppa Sarkozy. Samtidigt tvekar de fackliga ledarna i CGT och CFDT att följa den fackliga organisationen Solidaires uppmaning till obegränsad generalstrejk till finish.

.

Antalet demonstranter i Lyon var fler än någonsin- 45 000.

-I dag var det en ny etapp på vägen mot en obegränsad generalstrejk som börjar ta form, svarade NPAs Olivier Besancenot i en chatt i dagstidningen Le Monde i tisdags och fortsatte:

-Från tisdagskväll påbörjas nya strejker, nya demonstrationer kommer att hållas liksom många blockader. Frågan som nu ställs är att blockera ekonomin för att stoppa reformen.

De närmaste veckorna kommer att visa vilken sida i den allt hårdare klasskonflikten som drar det korta strået.

.

Det Nya Antikapitalistiska Partiet deltar med full styrka i alla protester mot högerpolitiken.

.

Tisdag morgon blockerade strejkande arbetare hundratals vägar.

.

Fler ungdomar än någonsin deltog i demonstrationerna.

.

Natten till 20 oktober bröt polisen upp blockaden vid flera raffinaderier.

.

Här följer ett videoklipp från en vägblockad i förorten Pantin i Paris.

.

Blocage à Pantin

Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,DN2,SVD2,SVD3,GP2,DN3,SVD4,GP3,AB1,DN4,SVD5,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Paris, Demonstration, Strejk, Sarkozy, CGT, CFDT, NPA, Besancenot

Sista raksträckan.

.

Strejkerna och demonstrationerna närmar sig snabbt ett avgörande.  I lördags protesterade på nytt närmare tre miljoner på gator och torg men tiden rinner ut för protesterna mot Sarkozys pensionsreform. På onsdag röstar Senaten om lagen. Mycket pekar på att den borgerliga majoriteten inte tänker vika sig inför den majoritet av franska folket som klart visat att den inte accepterar ”reformen”. Sarkozy vill satsa allt på ett kort och få lagen antagen oavsett vad det kostar i opinionsmätningarna.

Det enda som nu kan stoppa ”reformen” är de protester, strejker och demonstrationer som planeras de kommande två dagarna. Efter att Senaten röstat kommer det att bli svårare att fortsätta kampen speciellt eftersom det står klart att de fackliga centralorganisationerna inte är eniga om vad som ska följa efter omröstningen i Senaten.

Den fackliga enheten har varit stor i kampen. Här samlades alla facken i staden Toulouse.

.

Det märks tydligt att bland de som står i spetsen för kampen råder nu en känsla av – nu eller aldrig. Nu fäller vi Sarkozys reform eller så är det kört. Lokala initiativ i olika branscher och fackliga organisationer visar att det finns en vilja att satsa allt på en kraftansträngning för att kämpa ned regeringen på sista raksträckan upp till målet. Det är inte första gången en fransk regering tvingats till lappkast i sista stund inför ”gatans parlament”.

Den senaste veckan har kampen mot Sarkozy breddats till att inte bara handla om pensionsreformen. På vissa fronter handlar det mer om en allmän revolt mot hela den borgerliga krispolitiken. Det speglar den nivå av ilska och kampvilja som finns på vissa arbetsplatser och i lokala fackliga organisationer.

I Marseilleregionen råder en exceptionell mobilisering mot regeringens politik. Sedan flera veckor tillbaka står hamnarna i regionen stilla. Hamnarbetarna säger nej till en planerad reform av organiseringen i hamnarna och som resultat ligger ett hundratal tankers och containerfartyg blockerade på brädden. Samtidigt har anställda vid landets tretton raffinaderier lagt ned arbetet och flera hundra bensinstationer har redan problem med lagren eller rent av tvingats att stänga. Regeringen säger att det inte kommer att bli torrläggning av stationerna. Men det kan bli en tom försäkran.

För i dag måndag ansluter transportarbetarna till strejken i form av punktaktioner som kan komma att totalt paralysera delar av samhällsekonomin. Om hundratals långtradare blockerar strategiska knutpunkter i landets transportnät blir det totalstopp. Redan natten till måndag blockerades ett antal oljedepåer av lastbilar eftersom regeringen visat att den tänker anlända strategiska oljereserver för att hindra ett bräslestopp.

-Vi tänker bryta blockaden av oljedepåer, sa i går inrikesministern Hortefeux och antydde att gendermeriet kommer att sättas in mot arbetarna. Det är ett högst spel som kan slå tillbaka mot regeringen.

.

Unga demonstranter piffar upp protesterna.

.

-Chaufförerna är beredda att agera. Nästa vecka blir avgörande, det vet alla, säger Maxime Dumont, facklig ledare i CFDT-Transport.

De franska järnvägsarbetarna har redan stått i spetsen för sociala och fackliga protester som slagit tillbaka borgerliga ”reformer”. Det var järnvägsarbetarna som fällde regeringen Juppé 1995 som redan då ville ”reformera” pensionerna. Femton år senare står på nytt slaget om pensionerna. Samtliga stormöten som järnvägsarbetarna höll efter strejken 2 oktober  beslutade att fortsätta strejkerna fram till Senatens omröstning. Tåg, tunnelbana, förortsbussar och förortståg står still i varierande grad. En av tre, till tre av fyra tåg, bussar och så vidare står stilla.

Protesterna har också fått en ny dimension av studenternas och skolelevernas inhopp. I lördags var det tiotusentals unga som deltog i demonstrationerna som hölls över hela landet. Från de fackliga ledningarna hörs skilda tongångar. –Vi har inte bett dem delta men det är bra att de deltar, sa exempelvis CGTs ordförande Bernard Thibault. Problemet för de fackliga ledarna är att de inte känner sig kapabla att ”kontrollera” vad ungdomarna ”ställer till med”. Hittills har den gemensamma kampen förts på ett exemplariskt sätt utan friktioner. Det faktumet ändrades inte av att ett par hundra ”autonoma anarkister” i lördags satte eld på lite sopkorgar i slutet på demonstrationståget under slagropen ”ned med staten, ned med polisen”.

.

I staden Nice är vissa pumpar redan tomma. Hundratals står redan tomma lite överallt i landet.

.

Det drar sig samman till en ny stor kraftmätning, kanske den sista den här gången. På onsdag räcker det inte bara med ånyo tre miljoner demonstranter på landets gator. De exempel som arbetarna sätter vid järnvägen, raffinaderierna, hamnarna och i transport måste följas av många andra och hela landet lamslås för att Sarkozy ska tvingas till reträtt.

.

Natten till måndag blockerades flera oljedepåer, raffinaderier och hamnar liksom vissa viktiga knutpunkter på vägnätet.

.

Om tisdagens protester inte utvecklas till en total strejk och blockad av hamnar, raffinaderier och järnvägar då väntar nästan säkert ett fackligt återtåg. Hittills har de fackliga ledarna inte direkt ställt sig i vägen för mobiliseringen, tvärtom. Men vinner Sarkozy i Senaten och strejkerna som pågår isoleras kommer de fackliga ledarna att damma av den gamle stalinisten MauriceThoréz bevingade ord att ”man måste veta hur en strejk ska avvecklas”.

Det ligger inte inom det tänkbaras horisont för fackliga ledare som Bernard Thibault i CGT och François Chérèque i CFDT att föra kampen upp till en ny kvalitativ nivå. De har spänt bågen och om det inte skrämmer motståndaren till eftergifter vågar man inte släppa pilen. Det skulle öppna perspektiv som de inte vågar tänka på. I bakgrunden tassar Socialistpartiet fram som på tunn is eftersom partiet är överens med Sarkozy om att pensionsåldern ska höjas och bara kritiserar vissa ”orättvisa” aspekter av ”reformen”.

.

Vägra betala deras kris, är ett centralt tema i NPAs agitation.

.

PS:

I de franska Ardennerna har den fackliga fronten gått på offensiv i förväg och kallat till obegränsad generalstrejk från och med nu måndag morgon. Uppmaningen kommer att diskuteras på arbetsplatserna och beslut om strejk eller inte att tas. De fackliga organisationerna säger att ”regeringen bryr sig inte om de arbetandes krav och förväntningar.”

-Nu får det vara nog, är den allmänna känsla som dominerar säger CFDT-Ardennes i en kommuniké. Bland annat verkar det klart att de 2 300 anställda vid Peugeots fabrik i Charleville-Mézières går i strejk redan i dag.

.

Fackföreningen Force Ouvrière i franska Ardennerns deltar i strejkkallelsen.

Här blockerar strejkande nu på måndag morgon infarten till Totals raffinaderi i Grandepuits.

Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,AB1,DN2,SVD2,GP2,DN3,SVD3,GP3,

Bloggare: Röda Malmö,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, CGT, CFDT, Strejk

Unga och äldre i gemensam kamp.

.

Tisdagens strejker och demonstrationer i Frankrike var de största hittills med fler än tre miljoner deltagare och de fjärde i raden på en månad. Sarkozy spelar oberörd av protesterna men han sitter allt mer inklämd i ett hörn. Inte mindre än 71 procent av fransmännen säger sig stödja protesterna mot den orättvisa pensionsreform som regeringen försöker att presentera som nödvändig och positiv för ungdomens framtida pensioner.

.

Regeringen varnade ungdomen från att delta. – Snack, svarade de unga.

.

Sifferkriget mellan organisatörer och polisen var sig likt. I Paris deltog över 300 000 människor medan polisen bara såg 65 000. I Marseille var polisen ännu mer närsynt. Närmare 230 000 deltog och polisen räknade till 25 000. Polisens siffror är så uppenbart tillrättalagda att polisens största fackliga organisation såg sig tvungen att i ett uttalande fördöma polisledningens ”politiska metoder för beräkning” av antalet deltagare.

Skol- och universitetsungdomen visade i tisdags vad den tänker om regeringens omtanke. Tiotusentals elever och studenter deltog i de 244 demonstrationer som hölls i landet. Sarkozy lär ha sagt att ”vi måste övervaka skolungdomen som mjölk på spisen”. Han har fortfarande i minnet hur landets studenter kokade över 2006 och tvingade regeringen att riva upp en redan antagen lag om anställningsvillkor för de unga.

.

Klipp ur dagstidningen Le Monde

Premiärminister Fillon säger att regeringen inte kan ge efter mer och gnäller på yttersta vänstern och vänstern i Socialistpartiet för att den drar ut 15-åringar på gatan.

CGTs ordförande Bernard Thibault säger att det är den största demonstrationen sedan proteströrelsens början.

.

I skolorna hölls stormöten dagen innan demonstrationerna med representanter från fackliga organisationer som förklarade regeringens pensionsreform för eleverna. Försöket från premiärministern François Fillon att anklaga de som manar eleverna till att delta för grovt oansvariga misslyckades helt.

På en rad arbetsplatser började strejkerna tidigt på morgonen. Tåg och tunnelbana, bussar och förortståg stod i stor utsträckning stilla. Strejkerna spred sig också till fler sektorer i den privata industrin. Hamnarna runt Marseille är i strejk sedan ett par veckor, med närmare 100 tankers och containerfartyg ankrade på brädden, och i tisdags anslöt de anställda till strejken mot pensionerna. Oljebolaget Total fick se 11 av sina 12 raffinaderier berörda av strejken. Det finns till och med en risk för att det kan uppstå bensinbrist på landets mackar.

.

Inga pensioner. Inga tåg…

.

De järnvägsanställda har redan beslutat att fortsätta strejken minst fram till nästa stora manifestation som hålls lördag 16 oktober. Det är ännu oklart vilka andra industrisektorer som kommer att följa järnvägsarbetarnas exempel. I Toulouse ligger rörelsen inte på latsidan. Redan på torsdag, 14 oktober, organiserar stadens fackliga organisationer en ny demonstration i väntan på nästa nationella kraftsamling lördag 16 oktober.

Ett är säkert. Sarkozys försök att spela döv och blind i hopp om att rörelsen ska tappa fart och sippra ut i intet verkar snarare reta upp ännu fler av landets medborgare. I tisdags var det definitivt fler deltagare än under någon av de föregående protesterna och med elevernas och studenternas deltagande breddades också rörelsen. Kanske mjölken kokar över trots intensiv övervakning.

.

Personal på dagstidningen Le Monde deltog också.

I hamnstaden Cherbourg demonstrerade 20 000 personer. I videoklippet här under kan du se en bildkavalkad ackompagnerad av en kampsång.

Mobilisation contre la réforme des retraites à Cherbourg
envoyé par wouawouai. – L’actualité du moment en vidéo.

Här under kan du se var det hölls demonstrationer. Den röda yttre ringen är fackföreningarnas siffror och den blå inre polisens uppgifter. Som sagts ovan har polisens eget fackförbund anklagat polisledningen för att manipulera siffrorna på beställning av inrikesministeriet För att ge en uppfattning av ringarnas storlek ska du jämföra med Paris (330 000), Marseille (230 000), Toulouse (140 000), och vid Atlantkusten Nantes (95 000) och Bordeaux (130 000). Alla siffror ligger 20-30 % över deltagandet 2 oktober.

.

.

Media: GP1,DN1,SVD1,SSD1,AB1,DN2,GP2,SVD2,DN3,DN4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Pensionsreform, Sarkozy, NPA, CGT, CFDT, FO, Paris

Judiska Republiken Israel.

.

-Kom ihåg den här dagen. Det är dagen då Israel ändrar sin karaktär. Nu kan vi byta namn till den Judiska Republiken Israel i likhet med den Islamska Republiken Iran.

Det säger Gideon Levy, Israels mest kända fredsaktivist och regimkritiker i en artikel publicerad av dagstidningen Haaretz den 10 oktober. Levys kritik handlar om den lag som parlamentet Knesset röstade igenom samma dag. Lagen kräver att alla nya medborgare i landet måste avge en lojalitetsed till den ”judiska och demokratisk staten Israel” för att just erhålla medborgarskap.

Gideon Levy är inte ensam i sin kritik. Ända in i regeringens kanslier råder det oenighet om Liebermans lojalitetsed. Socialministern och socialdemokraten Isaac Herzog skräder inte sina ord:

-Det hänger en doft av fascism över det israeliska samhällets pereferi. Vi bevittnar en tsunami av åtgärder som begränsar individens rättigheter.

.

-Stick inte upp din lilla skit. Här är det jag som bestämmer.
.

Extremisten Avigdor Lieberman, som för övrigt i går bad Europa att ”sköta era egna affärer innan ni kommer och klagar på oss”, har under en tid krävt en lag om en lojalitetsed att svära för alla medborgare. Formellt gäller lagen som antogs i går bara ”nya invandrare”. Men som Gideon Levy påpekar kommer lagen att få konsekvenser för hela samhället.

-Vi lever från och med i dag i en officiellt proklamerad etnokrati, en teokrati, ett nationalistiskt och rasistiskt land. Den som tror att det inte berör honom har fel.

-I dag flödar dammarna över och vad som finns kvar av demokrati kan dränkas och kvar blir en judisk stat vars karaktär ingen riktigt kan förstå. Men en demokrati blir det inte, skriver Levy i en mycket uppgiven krönika. Uppgiven också för att Knesset redan har ett 20-tal nya antidemokratiska lagförslag att ta ställning till. Levy skriver:

-Israels medborgarrättsorganisation har publicerat en svart lista över lagförslagen: krav på lojalitetsed från medlemmarna i Knesset, en lojalitetslag för filmproduktion, en lojalitetslag för icke-vinstdrivna organisationer, att i lag förbjuda minneshögtider av Nakba(palestiniernas fördrivning från sina byar i Israel 1948), ett lagförbud mot krav på bojkott, en lag som reglerar återtagande av medborgarskap.

.

Försvarsministern och socialdemokraten Ehud Barak är Netanyahus dörrmatta, enligt Levy.

.

-Det är inte svårt att förstå duon Netanyahu-Lieberman. Som svurna nationalister förväntas de inte förstå att demokrati inte bara handlar om majoritetsstyre utan också och i första hand att minoriteter har rättigheter, skriver Levy i sin svidande kritik av regeringen, Knessets medlemmar och den allmänna opinionen i Israel som i tysthet ser sitt land glida utför mot en allt mer auktoritär och segregationistisk stat – den Judiska Republiken Israel.

.

Så här ser demokratin ut för Israels arabiska medborgare. Bostäder för judiska medborgare – inga byggen för den palestinska minoriteten i Israel på decennier.

.

Knesset antog samtidigt med lojalitetslagen en lag som kräver en supermajoritet (80 av 120 röster) eller en folkomröstning för att minsta landremsa ska kunna uppges av Israel i förhandlingar med den Palestinska Myndigheten. Syftet med den lagen är uppenbarligen att ge Natanyahu ett skydsplank. Oavset vad han går med på i förhandlingarna om en tvåstatslösning ska varje uppgiven kvadratmeter  godkännas. Med dagens samansättning av Knesset kommer inte ens en kvadratcentimeter att ges upp.

.

Media: GP1,DN1,SVD1,ETC1,Dagens Arena,ETC2,GP2,

Bloggare:JInge,Biology&Politics,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Plestina, Netanyahu, Gideon Levy, Ehud Barak, Lieberman, rasism, apartheid,