I dag strejkar vi.
I dag har vi stängt bloggen i sympatistrejk med de miljoner franska arbetare som i fler än 200 demonstrationer i landet tänker visa sin avsky för Sarkozys högerpolitik.
I morgon får ni veta hur det gick.
Fria kapitalrörelser skapar bankkriser
När Sverige och alla andra OECD-länder i början 80-talet släppte all kontroll av kapitalrörelserna över gränser och kontinenter hyllades det som det verkliga mirakelmedlet för att skapa välstånd och rikedom. Regler för och kontroll av kapitalets flackande över vårt klot var bara till ondo , sades det.
Nu har två mycket kända amerikanska forskare, Carmen M. Reinhart och Kenneth S. Rogoff, lagt fram en studie över korrelationen, sambandet, mellan antalet bankkriser per år och kapitalets rörelsefrihet. Resultatet är som väntat ett slag under bältet på all nyliberal teori om globaliseringens underbara värld.
Kenneth Rogoff var som ung en mycket stark elitschackspelare.
De två ekonomerna visar att den enda period i modern historia där det inte förekom en enda bankkris av betydelse var 1947 till 1972. Det var precis den period under 1900-talet då det rådde en strikt kontroll över kapitalets rörelsefrihet över gränserna. 1927-1933 räknar författarna till över 40 allvarliga bankriser. Perioden 1982 till 2001 är det kring 25-30 bankkriser per år. Och från hösten 2007 rusar antalet på nytt i höjden.
Av detta kan man dra två nyttiga erfarenheter. Argumenten från nyliberala kretsar att fria kapitalrörelser skapar en effektiv resursanvändning i ekonomin är genomfalskt. Under 1900-talet fanns det en period vad gäller BNPs tillväxt och arbetsproduktivitetens tillväxt som sticker ut, nämligen samma period som då kapitalet gick i ledband, 1947-1972. Då var tillväxten så hög att det som i dag anses högt, då ansågs som lågt.
Den andra erfarenheten visar att när kapitalet härjar fritt då stiger ofta statens skulder drastiskt, det vill säga att de som inte har inkomster av kapital och betalar skatt på vanligt förvärvsarbete får stå för de kostnader som orsakas av bankkriserna. De flytvästar som i dag det offentliga kastar runt bankernas halsar bara bekräftar de forskningsresultat som Rogoff och Reinhart publicerade i december 2008.
Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bankkriser, Kenneth Rogoff, Carmen Reinhart, Statsskuld
Alltid med de förtryckta
Det är dags för vår blogg att rensa lite i den snårskog av argument om antisemitism, islamofobi och rasism som min artikel om Avigdor Lieberman lockat fram. I kommentarerna under artikeln i Avigdor Lieberman en vidrig rasist, hittas många av de argument jag här tänker bemöta.
Barbari är alltid barbari oavsett i vad eller vilkens namn det sker. Den här bloggen är principiell motståndare till kollektiv bestraffning av civilbefolkning oavsett vad deras regering och väpnade styrkor uträttat. När HItler bombade London var det medveten terror mot civilbefolkningen och dömdes senare som en del av nazitysklands brott mot mänskligheten. När de allierade raserade Hamburg och Dresden med brandbomber var det en kollektiv bestraffning av civila som dog i tiotusentals. Samma sak gäller USAs brandbombning av Tokyo och till sist den ultima kollektiva bestraffningen av civila japaner i Hiroshima och Nagasaki. De brotten mot mänskligheten dömdes aldrig eftersom det var segraren som begått barbariet i demokratins namn.
Nu till nutiden. Den här bloggen försvarar ett socialistiskt program och vi anser att all religion är tröst för människan i ett ofta bedrövligt jordeliv. Men en tröst som samtidigt leder till passivt accepterande av det bestående. Ett opium för folket, en drog som gör livet uthärdligt, ja kanske bahagligt för vissa, men likafullt förblir det en drog . Som socialister vill vi skapa en bättre jordisk värld inte vänta på att upptäcka en eventuell himmelsk värld.
Därför hamnar allt amalgam om vår omfamning av Hamas och någon form av islamsk fundamentalism helt fel. Vi har inga ideologiska eller politiska beröringspunkter. Lika lite har vi beröringspunkter med den religiösa delen av den sionistiska rörelsen som inbillar sig att allt land de ockuperar har lovats dem av Gud. Med den politiska, sekulära sionismen, har vi självfallet inte heller något gemensamt. Den blir alltmer en miltariserad rörelse som tror att allt som går att ta med vapenmakt är vunnet för evigt.
Vi har ingen sympati för Hamas raketbeskjutning av civila bosättningar i Israel. Det är en kollektiv bestraffning av israeler. Argumentet att raketerna är små och ineffektiva är en intellektuell fälla. Om Hamas hade tillgång till kraftigare och mer precisa raketer skulle då de som nu försvarar raketbesjkutningen , ”det är de enda vapen vi har”, plötsligt säga stopp- ”ni skjuter mot civila med precisionsraketer”? Kollektiv bestraffning eller försök till kollektiv bestraffning av civila är barbari oavsett hur effektivt det utförs.
Därför är Israels massaker på civila i Gaza också barbari och ett brott mot mänskligheten. Det har bevisats utom allt tvivel att den israeliska armén bombade civila, till och med med vapen förbjudna av Genevekonventionen. Den som inte ens kan förmå sig till att inse detta kan naturligtvis aldrig bli annat än en blind supporter av den sionistiska politiken.
Men nu kommer vi till ett litet ”men”. Att vi är principiella motståndare till barbariska handlingar som medvetet siktar in sig på att skada oskyldiga civila i en politisk/militär konflikt innebär inte för en sekund att vi automatiskt ställer oss neutrala till vad som sker runtom i världen. I konflikter där det finns fötryckare och förtryckta, förtryckande klasser och förtryckta klasser, förtryckande nationer och förtryckta nationer står vi till 100% på de förtrycktas sida. När den förtryckte ligger pressad mot marken av sin angripare och sprattlar och gör motstånd står vi inte vid sidan av och uppmanar honom att se upp med sitt strattlande så att han inte skadar någon. Han kanske till och med bits och klöser för att försöka göra sig fri från den till tänderna väpnade angriparen.
I Nagasaki dog tiotusentals på några sekunder. För vilket brott?
Så ser vi också på den nu till synes olösliga konflikten mellan sionister och deras offer -palestinierna. Vi likställer inte angriparen och de angripna. Vi stödjer de angripnas och förtrycktas motstånd utan att för den skull göra deras politiska agenda till vår, deras ideologi till vår och vi tillåter oss att kritisera politiska ståndpukter och handlingar vi anser försämrar de förtrycktas möjlighet att segra. Det är vår hållning i dag. Det var vår hållning i går, när vi till 100% stod på det vietnamsiska folkets sida i kampen mot USAs aggression. Det hindrade oss inte från att vara kritisk mot det vietnamesiska kommunistpartiets stalinistiska tradition och praktik.
Till sist lite om biargument. I en kommentar till min artikel om Lieberman skriver en viss Eva att det är i Israel som judarna är i störst säkerhet. Betänk argumentet två gånger och svara sedan på frågan var i världen de senaste 20 åren har flest judar dödats för att de var just judar . I Israel blir naturligtvis svaret. I USA finns det mer judar än i Israel. Inte ett enda mord på en jude för att han/hon var jude har rapporterats. I Frankrike dödades en ung grabb i fjol höst och pressen slog på stort om rasistmord. Men polisundersökningen visade senare att det handlade om ett gängbråk i en förort och att de personer som dödade grabben inte hade någon som helst religiös eller rasistisk motivering för handlingen.
Vem är riktig amerikan?
Antisemitism, likt rasism och islamofobi är en hjäncancer som först slår ut synen, sedan hörseln och till sist förmågan att förstå omvärlden. Därför är det så vanligt bland sionismens anhängare att minsta lilla kritik av Israels politik brännmärks som antisemitism. När folkmassor samlas till protester mot Israels angrepp i Gaza då ser de redan blinda bara hamasbanderoller och angrepp på judendomen. När ropen skallar för ett fritt Palestina hör de redan döva bara ett rop på judemord. När Israel i krig efter krig utvidgar sitt territorium och beslagtar palestiniers åkrar och odlingar då förstår de oförstående bara mantrat om ”Israels rätt att försvara sig”.
Den här bloggen är varken antisemitisk, islamofobisk eller storsvensk för den delen. Den är socialistisk. 100% till vänster. Det är ett varumärke vi är stolta över.
I media: DN1,SVD1,ETC,DN2,DN3,DN4,SVD2,DN5,DN6,
Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Judar, Palestina, Hamas, USA, Frankrike, Antisemitism, Sionism, Islamofobi
Vart tog Kildén vägen ?
Om du undrar var min blogghalva Kildén tagit vägen så är han fortfarande offer för Kung Frosts nycker. Götes bredband har frusit sönder. Av någon anledning har det kommit in vatten i armeringsröret i vilket fiberkabeln ligger. I den hårda tjälen frös vattnet till is och skadade bredbandet. Där står vi nu och kan inte annat än vänta på bättre tider.
Avigdor Lieberman en vidrig rasist
Jag har en märklig känsla av att Isreals politiska ledare alltmer för landet in i en kris som sätter den judiska statsbildningen på spel. På ytan ser de sionistiska ledarna starkare ut än någonsin. 
Vänstern ligger i spillror efter att stora delar av den inte förmådde distansera sig från den brutala attacken i Gaza. Militären har färre belackare än någonsin och de få modiga som vågar protestera predikar i öknen.
Ändå ger landets ledare intryck av att vara blinda och döva. Netanyahu vet att Israel aldrig får den fred som majoriteten längtar efter så länge palestinskt territorium förblir ockuperat och antalet bosättningar ökar stadigt. Ändå kan han inte ens förmå sig att ta ordet ”paletinsk stat” i sin mun.
I går slöt Likhud ett avtal med extremistpartiet Israel Beitenou som leds av den öppet rasistiska Avigdor Lieberman. Inte nog med det. Lieberman blir utrikesminister och hans parti får troligen ministeransvaret för den inre säkerheten, turismen och immigrationen. Valet av Lieberman som utrikesminister kan inte ses som något annat än en ren provokation mot hela arabvärlden. Han sa för inte så länge sedan att alla araber borde dränkas i Röda Havet och har öppet uttalat sig för att alla palestinier som bor i Israel ska avge ett trohetslöfte till den judiska statsbildningen eller tvingas att lämna landet.
En alltmer absurd extremism verkar styra de härskande mot en situation där det israeliska samhällets interna motsättningar kommer att rasera den judiska statsbildningen. Men den långa vägen dit går troligen via en alltmer auktoritär och militariserad regim som låser in sig i den egna mytologin om David mot Goliath.
Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Lieberman, Netanyahou, Palestina
Stäng de rikas skatteparadis
Skatteparadis. Ordet förknippas nästan alltid med penningtvätt, skattefusk och maffia. Någon avlägsen ö med fler skalbolag än innevånare. Men det är en vrångbild. Skatteparadisen är helt centrala för den moderna finanskapitalismens existens och funktionssätt. 
Bankerna, de multinationella företagen och rika individer använder dem till att slippa betala skatt på vinster och förmögenheter. Skatteflykten handlar om svindlande summor. Pengar som borde finnas i det offentligas kassor och användas till samhällsnyttig verksamhet försvinner nu rakt ned i de rikas allt djupare fickor.
Inför G-20 mötet som hålls i London i början av april har Nicolas Sarkozy och Angela Merkel höjt tonen mot skatteparadisen och utövar nu påtryckningar mot de « egna » paradisen , Lichtenstein och Andorra . Men det är en kvalificerad gissning att inget speciellt kommer att beslutas av G-20. Det blir säkert en fördömmande deklaration som snart glöms bort.
Vilken roll spelar de för bankerna ?
Svaret är att skatteparadisen spelar en helt central roll i alla stora bankers internationella aktiviteter. Enligt Banken för Internationell betalningsutjämning, BIS, passerade 2006 över hälften av världens bankers internationella operationer via skatteparadis. Det finns inga samlade uppgifter för åren efter men inget pekar mot en minskad roll för dem, tvärtom.
BIS högkvarter i Basel
Trots all politisk retorik som haglat över skatteparadisen har deras roll ökat kraftigt sedan mitten av nittiotalet. Rollen som banker etablerade i skatteparadisen spelar har minskat något enligt BIS men däremot har banker i New York, London, Frankfurt med flera kraftigt ökat sina operationer i skatteparadisen. Det ger dem möjlighet att gömma sig bakom bankhemligheten för att ostört spela på hela världsmarknaden utan kontroll från statliga myndigheter.
Vilken roll spelar de för de multinationella bolagen ?
Skatteparadisens främsta roll för de multinationella bolagen är de möjligheter till skatteflykt som ges. Det finns inte ett enda stort multinationellt företag som inte har en filial i en eller flera skatteparadis. Men hur går det till att undvika vinstbeskattning ? Den teknik de använder kallas « pristransferering ». Det går ut på att via priser på tjänster och varor som byts inom koncernen för man bokföringsmässigt över vinsterna till filialer i skatteparadisen där skatten på deklarerad vinst oftast är löjligt låg.
Den amerikanska ekonomen Simon Pack har specialiserat sig på att studera hur de amerikanska storbolagen via pristransfereringar placerar sina vinster där det behagar dem. Pack ger många exempel. Ett bolag importerade sand från sin spanska filial till ett pris av 2 000 dollar per ton. Priset på marknaden var 10 dollar per ton. Ett annat bolag importerade lampor från Frankrike för 300 dollar styck medan marknadspriset var 0,70 dollar. Ett annat betalade 8 dollar för bildäck som kostade 200 dollar på marknaden. Det låter absurt men när det sätts i system och sköts av professionella bokföringsexperter då handlar det om miljarder i uteblivna skattepengar. Hål i de offentliga finanserna som fylls igen med skattepengar från arbetande människor.
Bill Gates gloria hamnade lite på sned när Wall Street Journal 2005 avslöjade att Microsoft placerade alla sina utlandsinkomster på patenträtter i skatteparadiset Irland vilket ledde till en årliga skatteförlust på 500 miljoner dollar för USAs finansminister.
Vissa multinationella bolag har också använt skatteparadisen till rent bokföringsfusk. Speciellt skapade skalbolag får ta hand om bolagets skulder. Moderbolagets finanser hamnar i bättre ljus och aktiekursen får en kick. Mest kända exemplen är Enrons och World Coms gigantiska fusk och påföljande krascher. Enron hade bildat 800 skalbolag i skatteparadisen för att skyla över förluster i bokföringen.
Vilken roll spelar de för rika individer ?
Svaret är- mycket större roll än man kan tänka sig. Kända namn, ibland med radikal image, sticker ut. Rolling Stones placerar sina pengar i de holländska Antillerna. De senaste 20 åren har gruppen betalat i genomsnitt 1,6 procent i skatt på sina inkomster. « – I can’t get no satisfaction… » Bono i U2 följde nyligen Stones exempel. Lyxspelare som Thierry Henry i Arsenal får sina bonuspengar utbetalda på ön Jersey.
Med 1,6 procents inkomstskatt ligger skrattet nära
Kändisarna är bara grädden på moset. Antalet personer med mer än en miljon dollar placerade utanför sitt officiella hemland ökade från 4,5 miljoner personer 1996 till 8,8 miljoner 2005. Deras samlade placeringar i utlandet ökade samtidigt från 800 miljarder dollar till 33 000 miljarder. Tänk er en skatt på säg tio procent. Bingo. 3 300 miljarder dollar i skattkistorna. Mer än alla miljarder som skattebetalarna har skörtats upp på i USAs och EU’s stödpaket till bankerna, samma banker som spelar under täcket i skatteparadisen.
Vilken roll spelar de för narkotika- och vapenmaffian ?
Svaret är att ingen vet. Det går helt enkelt inte att beräkna så länge det inte finns några pålitliga beräkningar av volymen på de penningtransaktioner som berör illegal verksamhet som narkotikahandel, vapensmuggling och människohandel.
Med lite hjälp av en vän…
I Gudfadern hade Marlon Brando varit helt hjälplös utan sin advokat och bokföringsexpert. Så är det också med bankerna, de multinationella bolagen och de rika individerna. Hela staber av jurister och 
bokföringsexperter arbetar med ett enda mål- hur lagar och förordningar kan kringgås, beskattning undvikas. Nöjda kunder betyder stora kommissionsinkomster. Det handlar inte om skumma personer i mörka kontor. De hittas i de fyra stora internationella auditbolagen KPMG, Ernst & Young, PricewaterhouseCoopers och Deloitte Touche.
-Existerande lagar har ingen betydelse. Det spelar ingen roll vilka regler som gäller, juridiska rådgivare och bokföringsexperter hittar alltid ett sätt att kringgå dem. Regler är regler, men alla regler är till för att ifrågasättas, säger en av de prostituerade experterna anonymt till brittisk press.
Stäng alla skatteparadis och konfiskera alla rikedomar som göms där !
Det är den enda raka vägen. Vad personen ovan säger till brittisk press gör det helt klart. Det spelar ingen roll om Sarkozy och Merkel tillsammans med Brown och Borg kräver mer översyn och ett slut på bankhemligheten i skatteparadisen. De spelar en alltför stor roll för hela världsfinansen för att prokapitalistiska regeringar ska gå till botten med deras roll som just skatteparadis. G-20 mötet i april kommer inte att lämna många spår efter sig.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DI,DN4,SVD3,SVD4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G-20, Skatteparadis, Sarkozy, Merkel, Jersey,
Miljardärerna blev fattigare… eller ?
En gång om året publicerar den amerikanska veckotidskriften Forbes en lista över världens dollarmiljardärer, vad som hänt med deras rikedomar, hur många nya miljardärer året gett och hur många som sjunkit ned bland fattiglapparna med den ynkliga titeln dollarmiljonär.
-Så här mycket förlorade jag 2008
Som väntat har många fått se sina personliga förmögenheter smälta samman i finanskrisens hetta.
-Liksom resten av oss har planetens rikaste personer drabbats av en finansiell katastrof, skriver tidningen. År 2007 fanns det 1 125 dollarmiljardärer, att jämföra med bara 793 under fjolåret. Tillsammans äger de hårt drabbade miljardärerna numera bara 2 400 miljarder dollar , ner med 2 000 miljarder sedan 2007.
Siffrorna ger svindel. De tappar sin betydelse som mätare på personlig rikedom. Stackare som Bill Gates har tappat 18 miljarder dollar och badar nu bara i 40 miljarder dollar.
Men vänta lite. Det är något fel på bilden. Först är det en fråga om språkbruk. Vad innebär det att säga, som Forbes, att någon blivit ” mycket fattigare ” under året. Sitter man på en personlig förmögenhet på 40 miljarder dollar efter en förlust på 18 miljarder dollar då är man fortfarande rik som krösus.
Men det störst felet på bilden beror på den virtuella effekten. Med det menar jag att vad de förlorat inte är rikedom utan bara potentiell rikedom. Vad de förlorat är virtuellt värde på exempelvis aktieinnehav. En tillgång på låt oss säga 50 miljarder i aktier blir ingen reell rikedom om den inte kasseras in genom försäljning. Först då blir de omsatta i verkliga pengar med vilka man kan köpa något. Du kan inte gå in på NK och köpa en Armanikostym med en packe H&M-aktier. Men om miljardärerna skulle vilja omsätta sina virtuella rikedomar till reda pengar skulle en utförsäljning av deras aktier leda till en omedelbar börskrasch.
Jamen, säger någon, varför är det i så fall miljardärer som kastar sig framför
tåg eller blåser ut hjärnan när börsen kraschar? Det beror för det mesta på att de använt sina virtuella rikedomar som garantier för att låna pengar till spekulativa investeringar. När gäldenärerna kräver sina pengar tillbaka och börsen rasat går det inte att skaffa kontanter för att betala av de lån som tagits. Då hoppar en del utan fallskärm.
Det finns några svenskar med på miljardärlistan. Ingvar Kamprad platsar femma på listan med 22 miljarder dollar att luta sig mot. Stefan Persson får nöja sig med 14,5 miljarder och sista svenskarna bland de 50 rikaste i världen är Hans Rausing på 35e plats med 10 miljarder dollar och Birgit Rausing platsen efter med 9,9 miljarder. Av de fyra är det bara Stefan Peresson som är skriven i Sverige.
I media: Forbes,DN1,SVD1,SVD2,SVD3,
Bloggare: Spånbingen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljardärer, Forbes, Kamprad, Persson, Rausing
Bosättningarna växer exponentiellt
Ibland räcker det med ett diagram, en kurva, en tabell för att sprida ljus över lögner och taskspeleri.
-Vi är för en tvåstatslösning.
-Vi är för fred, men det finns ingen att förhandla med.
-Våra bosättningar växer bara genom en naturlig befolkningsökning.
73 000 nya bostäder ska byggas på Västbanken
Mantrat ovan repeteras till leda av den israeliska statens härskare. USA och EU nickar med bakom smärre frågetecken. Ingen politisk ledare säger rentut att allt är lögn, att målet är ett Israel utan palestinier. De kan på sin höjd få leva i reservat, bantustans, under total Israelisk kontroll. De nya ledarna i Tel Aviv kommer att göra detta ännu klarare än företrädarna.
Regeringen planerar att bygga 73 000 nya bostäder på ockuperat territorium och enligt Fred Nu har den redan gett 15 000 byggtillstånd. Information som inte förnekas av regeringen.
Att total bosättning i de ockuperade territorierna alltid varit en politisk målsättning visar nedanstående diagram. Att det inte handlar om ”naturlig befolkningstillväxt” visar ju diagramet tydligt. Om det trots allt vore fallet då hamnar nog de israeliska bosättarna i en klass för sig vad gäller nativitet.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Bosättningar, Palestinier, Tel Aviv,
Två läger – Två världar
Vår bloggkamrat i ” Spånbingen” har fått ett helt gäng nyliberala ”smedar” på halsen sen han ifrågasatt Börje Ekholms årslön på 15,4 miljoner och jämfört med vad en kommunalarbetare får nöja sig med. De glada herrarna i tankesmedjan Polaris visar upp en arrogans som skiner ikapp med deras insnöade syn på samhället. De ligger en hel epok efter. Deras epok slutade med Lehman Brothers bankrutt och subprimelånen som exploderade i finansens nylle. Men det har de inte upptäckt ännu. Men som sagt , debatten belyser mycket av de två världar som här möts: de som tror att en ny och bättre värld är möjlig och de som tror att i vi lever i den bästa av världar. Här följer alla debattinlägg: finns också på Rapport från en spånbinge
Så där ja! Det såg bättre ut. 
Benny, du skriver att: “Det är som att läsa ABC-uppsatser i ekonomi av frälsta nybörjare på handelshögskolan. Vart tog krisen vägen undrar jag? Finns det inget samband mellan de tiotals miljoner dollar i månaden som vissa av Universums herrar belönats med och den djupa kris som nu drabbar alla lönearbetare världen över?”
Nu har du fått hela resonemanget om bakfoten, Benny. Finanskrisen har ingenting med direktörernas höga löner att göra. Finanskrisen bottnar i politiska beslut som togs av Clintonadministrationen. Dessa beslut gick ut på att bevilja bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Det var alltså dömt att misslyckas, eftersom dessa personer var väldigt känsliga för små ränteförändringar.
Med ditt resonemang börjar jag fundera på om du verkligen borde fördumma uppsatserna på grundutbildningen i nationalekonomi. Du kan ha något att hämta där.
Du nämner ju till och med sub prime lånen någonstans i kommentaren. Fortsätt på det spåret så kommer du rätt.
Det var ju inte direkt så att dessa bolag, som du nämner i din lista, tittade igenom resultat- och balansräkningen och konstaterade i efterhand att bolaget föll pga att VD:n fick för hög ersättning. “Ojdå… VD:n fick lite väl hög lön ser jag i mina papper. Nu kommer ju hela bolaget att gå åt helvete! Att vi inte hade lite bättre marginaler.”.
Nicklas, ditt inlägg, är det ens värt att kommentera? Tog argumenten slut, eftersom personangreppen tog vid?
Frågan om hurivda ett privat företags VD är överbetald eller ej är ju helt oväsentlig. För precis som någon skrev ovan så är det ju naturligtvis endast ett företags ägare som det berör.
Det som är rent åt helvete i världen idag är däremot att stater ställer sig på rad för att kasta pengar på företag, som bevisligen inte är tillräckligt produktiva för att existera på en marknad. Ett typexempel är AIG.
I en värld där vi tillåter oproduktiva enheter att försvinna så kommer sådana företag som missköts (ex. anställer en dålig VD) att, om inte försvinna, så iallfall få stå tillsvars för sina egna dåliga beslut.
Kreativ förstörelse är sjävla grundpelaren i kapitalismen, och om vi fortsätter att jävlas med den så äre självklart att våran värld kommer att gå åt helvete. Men det är inte på grund av kapitalismens, utan brist på sådan.
Vad gäller löner förresten, du som skriver bloggen. VD:ar är förmodligen en av få yrkesgrupper i Sverige vars löner någotsånär sätts i enlighet med supply and demand. Vad gäller de flesta andra så sätts de med hjälp av kollektivavtal. Om man kollar på de senaste avtalsförhandlingarna så är det rätt tydligt att gemene svensk fått mer i löneökning än dennes ökning i produktivitet och den förväntade inflationen. Slutsats: Skillnaden i löner mellan dig och VD:ar borde egentligen vara större.
Kaim: Det finns ingen logik i din slutsats eftersom du blandar ihop två saker. Möjligen om det började ta slut på folk som kunde ta VD-jobb, medan det fanns ett överföd på NC-operatörer. Eller om det gick att jämföra produktiviteten för alla olika yrkesgrupper. Men fortfarande är det en logik enbart på det teoretiska planet.
Nyliberalernas perfekta marknader finns bara i skolböckerna, medan löner i huvudsak är resultatet av en politisk och facklig intressekamp. Även för VD:ar. Annars skulle väl inte frågan gång på gång komma upp till diskussion.
Eller är det jantelagen som spökar i alla fall?
Peter skriver: “Det som vi ska sträva efter är jämlikhet i förutsättningar, inte jämlikhet i resultat.”
Det låter ju vettigt, kan man tycka. Men förutsättningarna för att få en bra bostad, en bra utbildning, bra jobb och dessutom makt och inflytande är ju ganska olika beroende på var och av vem man råkar vara född. Det handlar inte bara om medfödda egenskaper utan är i högsta grad en social fråga. För min del är jag för en social utjämning, för att få ännu större frihet för människor att bli vad de vill och har talang till.
Charlie, där tror jag faktiskt att du och jag i princip är helt överrens. Och det är ju just detta som skiljer (social)liberalism och socialism från andra mer konservativa sätt att se på samhället. Även om jag inte förespråkar någon sorts social utjämning, håller jag med om att frihet egentligen inte är frihet om man inte ges den praktiska möjligheten till självförverkligande. Men, om detta är uppfyllt, och jag håller även med dig om att det är långt dit, så tycker jag inte att vi ska stirra oss blinda på ojämlikheter i resultat. Människor är ju, som sagt, olika och skillnaden i resultat blir ju då, enligt mig, inte orättvis så länge alla får “a fair chance”.
I övrigt uppskattar jag debatten, alltid upplyftande med lite klassiskt höger-vänster tjöt!
Sen måste jag inflika att tankesmedjan Polaris egentligen inte har några politiska förtecken, utan varje skribent står helt och hållet för sina egna åsikter!
Mvh
Peter
Stefan,
-Finanskrisen har ingenting med direktörernas höga löner att göra. Finanskrisen bottnar i politiska beslut som togs av Clintonadministrationen , skriver du.
Det bekräftar precis vad jag tänkte. De tankar ni smider i smedjan ligger en epok efter i tiden. Ni har tydligen aldrig hört begreppen « kvartalskapitalism », « greed is good », bonusar och guldkantade fallskärmar som alla syftar på banden mellan deirektörernas löner och det sätt företagen drivs på.
Ingen har sagt att direktörernas nominella löner är den direkta orsaken till finanskraschen, att de varit den direkta ekonomiska orsaken till en banks eller ett annat bolags konkurs. Vad som däremot är allmänt tankegods, utom i er smedja, är att kopplingen mellan löner och bonusar till företagets kvartalsrapporter och kortsiktiga prestationer på aktiemarknaden ledde Universums herrar till större risktagande och kortsiktig spekulation. Resultatet känner vi.
Nej, för er är det Clintons politik som orsakat finanskrisen. Clinton avgick i november 2000 och sedan dess har vi haft både en it-krasch, spekulationsbubbla på råvaror och till sist subprimekraschen som fungerade som stubin för den påföljande allomfattande finanskrisen. Varför inte lika gärna förklara krisen med variationer i Månens omloppshastighet eller nyanser i tidvattnets cykler. Det skulle vara lika kausalt som ert clintonsyndrom.
Hela det teoretiska nyliberala bygget ligger i ruiner. Inte ens Alan Greenspan tror längre på marknadens gudomliga förmåga att hela sig själv. Finansdrakar som Financial Times och The Economist gör mea culpa rad upp rad ner för att de var hejarklacksledare i supporterklubben « Finansens hjältar ». Hela den kapitalistiska världsekonomin ifrågasätts och dess förespråkare har alla bekymmer i världen att legitimera detta absurda system som skapar dollarmiljardärer i hundratals och miljarder hungriga.
Öppna dörren och fönstren till er smedja så ni kan höra larmet och bruset från det levande livet utanför.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB,Dagens,DN6,Arbete,DN4,AB2,DN5,DN6,Dagens Arbete2,SVD4,SVD5,SDS1,Dagens Arena,AB3,
Bloggare: Spånbingen,Polaris,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Direktörslöner, Kommunal, Polaris, Spånbingen
Två miljoner barn lämnas att dö.
Ett offer är en tragedi- tusen offer är statistik. Den gamla klyschan är alltid aktuell.
Två miljoner barn dör varje år i sviterna av svår diarré. Ja, det är ju för trist att världen är så orättvis konstaterar många.
Det är ingen orättvisa-det är medvetet mord på orskyldiga barn. Att vägra hjälpa en person i livsfara är ett brott. Att inte röra ett finger för att rädda två miljoner barn som dör varje år är ett brott mot mänskligheten.
Tre kronor räddar barn från att dö i diarré
Det finns inga ursäkter för de som har makt och medel att stoppa mördandet. Medicinen för en behandling kostar tre kronor per barn. Lite SRO och zink botar omedelbart och inte ett enda barn skulle behöva dö i diarré, säger FNs världshälsoorganisation.
De summor som behövs kan inte en enda regering i världen påstå ligger utom räckhåll. Säg att det räcker med 20 miljoner kronor för att den mest avlägsna sjukstuga på den afrikanska landsbygden ska ha dessa mediciner i sina lager.
Men varför är det inte så? Svaret är varken ondskan i världen, bristen på pengar eller okunskap (« vi visste inte »). Det är en fråga om profiter och prioriteringar. Barnen som dör och deras föräldrar har ingen köpkraft. De är inte en vinstgivande marknad för läkemedelsföretagen. Barnen som dör ligger långt ner på prioriteringslistorna i Washington, London och Paris. De är som sagt statistik. Ingen i maktställning vågar påstå att det är en fråga om brist på resurser. En tiotusendel av USAs militära utgifter räcker till för att rädda två miljoner barn. Men i Pentagon föredrar man att finansiera mördandet av hundratals barn i Gaza. Regeringen Reinfeldt skulle också utan att blinka kunna hosta upp de 20 miljoner kronor som behövs. Men det är enklare att gömma sig bakom « det behövs en internationell samordning » eller någon annan ursäkt.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barndödlighet, Läkemedlsföretag,
