Nationen, nationen och …..nationen.

Det var det budskap som Barack Obama levererade i natt till de folkvalda i Kongressen. Med extrem retorisk elegans spelade den nyvalde presidenten på finstämda nationella strängar.

-Vi är alla ansvariga för den kris vi befinner oss i men vi kan tillsammans som goda amerikaner, med hårt arbete och ansvarskänsla ta oss ur den, var det budskap som Obama levererade. Kavla upp ärmarna, bit ihop och ta i med full kraft så ordnar sig allt. –Yes we can.

För att ta landet ur den ekonomiska krisen sa Obama att hans investeringspaket ska bygga vägar, nya broar, öka produktionen av « ren » energi och satsning på bättre utbildning av ungdomen. Vid sidan av det ska bankerna räddas. Inte för att de som leder bankerna förtjänar det, sa Obama, utan för att de som är beroende av banklån för att bygga sitt hus, köpa sin bil eller betala lönerna till sina anställda behöver det. För att få folk att svälja miljardrullningen till bankerna behövs det sådan retorik. Speciellt som han i sitt tal inte en enda gång tog ordet «förstatliga » i sin mun.

I stället lovade han skattesänkningar för alla som tjänar mindre än 250 000 dollar per år före skatt, cirka 2, 2 miljoner kronor. Det är 95 procent av alla inkomstagare. Som kompensation sa han att Bushs skattesänkningar och skattetak för de rikaste 2 procenten av hushållen ska avskaffas. Problemet rent ekonomiskt är att just dessa två procent knappt berörs av åtgärden eftersom de flesta av dem betalar noll kronor och noll ören i skatt. De har alla med hjälp av « snälla » bankherrar placerat sitt kapital i något skatteparadis.

Just nu kräver Obama att Schweiz ska lätta på sin banksekretess och tvinga storbanken UBS att namnge 52 000 amerikaner som banken hjälpt med skatteflykt. Det är mycket tveksamt att Schweiz bankmyndigheter kommer att vika sig inför påtryckningarna. Det vore slutet för Schweiz som paradis för rika som ogillar att beskattas. Det vore som att kräva av Kuwait att ge upp sin olja och börja med fåravel..

De nationella tonerna blev ännu tydligare i den korta bit av talet som berörde den internationella situationen.

-Amerika kan och ska leda världen, är Obamas budskap. -Med våra vänner och allierade ska vi skapa en ny strategi i Afghanistan och Pakistan för att besegra Al Qaida och bekämpa extremism, för vi tänker inte låta terrorister konspirera mot det amerikanska folket från skyddade platser halvvägs runt Jorden. Vi tänker inte tillåta det, slog Obama fast.

Innebörden bör inte undgå någon. Barack Obama kommer inte bara att öka antalet trupper i Afghanistan utan också slå mot delar av Pakistan oavsett vad Pakistans ledare säger. Alliansen med Islamabad är inte helig och kommer att ignoreras om USAs trupper inte tillåts att kriga innanför Pakistans gränser till Afghanistan. Det är ett mycket högt spel som kan slå tillbaka mot USAs internationella prestige tio gånger värre än invasionen av Irak, som Obama inte ens tog avstånd ifrån i sitt tal.

Det var ett elegant tal. Men elegansen kan inte dölja den nya presidentens agenda. Den arbetande befolkningen i USA ska i Nationens namn kavla upp ärmarna. Världens befolkning ska inte inbilla sig att USA tänker överge sin roll som världspolis.

I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,SDS,DN3,Östran,SVD2,DN4,

Andra bloggare: JInge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Barack Obama, Irak, Pakistan, Afghanistan, Kongressen,

Sarkozy är en pyroman.

Natten till tisdag saboterade Nicolas Sarkozy och regeringen Fillon en överenskommelse mellan de strejkande och de lokala arbetsgivarna på Guadeloup. Nästan samtliga arbetsgivare hade gått med på en direkt löneökning på 100 euro i månaden och ytterligare 100 via en sänkning av de sociala avgifterna.

Men stopp sa den franska statens prefekt på plats och i Paris svarade regeringschefen Fillon att staten inte kan gå in och hjälpa lokala arbetsgivare att höja lönerna. Alltså, tillbaka till ruta ett.

-Franska staten har än en gång tvått sina händer. Får vi inga svar på våra krav kan situationen allvarligt försämras, svarade omedelbart Elie Domota, LKPs huvudförhandlare och mycket karismatiska ledare.

Elie Domota och LKP-ledare efter Sarkozys sabotage

Efter Sarkozys sabotage av den lokala överenskommelsen kan man fråga sig hur långt bling-bling presidenten tänker gå som social pyroman i de forna karibiska kolonierna? Det började för en månad sedan som en strejk i karnevalstämning. Nu är det ingen som har svårt att hålla sig för skratt längre. Tyvärr verkar herrarna i Paris inrikta sig på att tvinga strejken till reträtt, med våld om så behövs. I maj 1967 krossade Paris ett liknande folkligt uppror och lämnade minst 90 döda på gatan. Har tiderna förändrats ? Eller väntar ett nytt maj 1967 för Guadeloups arbetare ?

I morgon torsdag organiserar LKP en ny jättedemonstration i Pointe-à-Pitre för att protestera mot regeringens förhalning av en lösning på den nu 35 dagar långa strejken.

I andra media: Inga svenska media skriver om den 35 dagar långa generalstrejken. Mer blod måste flyta för att våra drakar ska vakna till liv.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Guadeloup, Antillerna, Frankrike, Sarkozy, Fillon

Guadeloup begraver en kämpe.

I söndags begravdes Jaques Bino i den lilla stadsdelen Petit Canal i Guadeloups huvudort Pointe-à-Pitre. Jaques Bino var en av generalstrejkens ledare, en välkänd figur i LKP, Lyannaj kont pwofitasyion, ( kommitten mot exploatering.) Jaques dödades förra veckan vid en skottväxling mellan ett ungdomsgäng och gendarmeriet när han passerade en vägspärr med sin bil. Det är inte ännu fastställt vems kula som satte punkt för Jaques Binos liv.

Jaques Bino draperad i sin fackförenings banér

I LKP samlas alla fackliga organisationer tillsammans med folkliga rörelser och vissa politiska organisationer. I över en månad har LKP lett generalstrejken och samtidigt förhandlat med regeringen i Paris som uppenbarligen vill dra ut på strejken och trötta ut befolkningen i hopp att den ska vända sig bort från LKP. Hittills har det helt misslyckats. Solidariteten med strejken är intakt. Men det är tungt att försaka inkomst och kanske sitt arbete och om de strejkande inte snart lyckas driva igenom sina krav kommer Sarkozy att gå segrande ur striden.

Därför ville också flera politiska ledare från den franska vänstern visa sin solidaritet med strejken genom att närvara vid begravningen. Bland dem var bland annat Olivier Besancenot och Ségolène Royale, vänsterns anti-kapitalist respektive pro-kapitalist. Royale uppmanade Sarkozy att omedelbart gå med på LKPs krav på 200 euro mer i månaden för alla arbetande och menade att regerigen aldrig hade handlat som den gör om det varit generalstrejk i ett departement på franska fastlandet.

LKPs strejkvakter visar Ségolène Royale vägen

Olivier Besancenot sa i möte med LKP att hans uppgift i Frankrike blir att mobilisera till största möjliga solidaritet med de strejkande. Redan i lördags den 21 februari hölls demonstrationer i hela Frankrike med bland annat närmare 30 000 deltagare i Paris.

Besancenot, Arlette Laguiller och J-C Melanchon solidariska med LKP

-Grupperna i LKP känner problemen i minsta detalj, har en helhetsbild av situationen och är mycket beslutsamma, skriver Olivier i en direktkommentar från Guadeloup till NPAs hemsida och fortsätter.

-LKP är utan konkurrens strejkens ledare. Regeringen Sarkozy kan vänta sig problem. Och vi har ett exempel att följa. När ska vi skapa ett enhetligt allomfattande kollektiv mot exploateringen i Frankrike ?

I media: Inga svenska media skriver om den nu en månad långa generalstrejken. Mer blod måste flyta för att våra drakar ska vakna till liv.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Guadeloup, Sarkozy, Besancenot, Royale, Generalstrejk

Kan Kina explodera ?

I går dödades 73 kinesiska arbetare i ännu en i raden av gruvexplosioner. Till sommaren är det 20 år sedan studenter massakrerades på Himmelska Fridens torg i Peking. Utifrån båda dessa händelser kan man ställa frågan om 2009 blir det år då Kina exploderar socialt ?

Händelserna 1989 förevigades av studenten som stoppade tanksen

Mycket lite av tillförlitlig information om den sociala oro som råder i landet sipprar ut till omvärlden. Men vi vet ändå att bakom den kinesiska statsledningens retorik om « behovet av social harmoni » ligger en panisk rädsla för allt som kan ifrågasätta kommunistpartiets legitimitet. Här kommer den pågående ekonomiska världskrisen in i bilden. Hittills har byråkraterna i Peking kunnat peka på den rent otroliga ekonomiska förändring som skett i Kina de senaste 25 åren för att rättfärdiga enpartisystemet och förtrycket av de flesta demokratiska fri- och rättigheterna. Nu ställs frågan om den ekonomiska krisen sätter käppar i hjulen för partiledningen ?

Ja tror att svaret är ett klart och tydligt ja. Den kinesiska ekonomins struktur gör den nästan totalt beroende av varuexporten. Inte mindre än 40 procent av landets BNP utgörs av varuexporten. När hushållens konsumtion utgör 60-70 procent i våra industrinationer ligger deras andel på bara 36 procent i Kina. När nu exporten drastiskt minskar till krisekonomier som USA och EU kan inte Kina bli det lokomotiv för världsekonomin som vissa hoppades på och det kan inte heller vända sig innåt och uppmana hushållen att öka sina utgifter. Varför ? Därför att det saknas effektiva sociala skyddsnät i landet , både vad gäller vården och sysselsättningen. Endast 3 procent av BNP går till utbildningen och vården. Därför sparar kinesiska hushåll i snitt 30 procent av sina inkomster, eftersom oväntade kostnader för sjukdom, olyckor och annat oförutsett måste betalas med reserver i madrassen.

Krisen i exportindustrin har redan drabbat de 130 miljoner som kallas « immigrantarbetare », det vill säga de kommer från landsbygden och säsongsarbetar i kustlandets industrier och byggföretag. Enligt officiella kinesiska källor har 20 miljoner av dem inte hittat nya jobb efter det kinesiska nyårsfirandet. Bara för att hålla jämna steg med antalet ungdomar som varje år kommer ut på arbetsmarknaden måste Kinas tillväxt ligga på eller över 8 procent. Siffror för de senaste tre månaderna talar mer om 3.5 procents tillväxt. Vänds inte den trenden kommer arbetslösheten att explodera under 2009.

I Peking har partiledningen redan börjat vidta åtgärder för att möta eventuella demonstrationer, upplopp och andra tänkbara folkliga protester. Inte genom att införa bättre socialförsäkringar och a-kassa. Utan genom att ge order till landets polisledning att öva mera i upploppshantering.

Det finns ingen risk att utlandet, läs USA och EU, kommer att sitta på höga demokratiska hästar om polisen får visa vad den lärt sig. I dagarna var självaste Hillary Clinton på besök i Kina. Hon var mycket noga med att prata om allting, handel, utrikespolitik, växelkurser, och Nordkorea, utom demokratiska fri-och rättigheter. Den gamla världsmakten och den uppåtstigande makten håller varandra hårt i skägget. Kina behöver USA som sin största marknad för varuexport och USA behöver Kina som villig köpare av amerikanska statsobligationer.

I media: DN1,DN2,SVD1,AB,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Peking, KKP, Hillary Clinton, USA, EU, Uppror,

Barack Obama matar fula fiskar

En del av Barack Obamas stimulanspaket kommer att gå rakt i fickorna på de som var de största spekulanterna innan krisen. Regeringen och centralbanken FED är beredda att ställa upp med inte mindre än tusen miljarder dollar i billiga lån till riskfonder –hedge funds- och andra privata fondförvaltare.

Obama matar fula fiskar

Vad de erbjuds är minst sagt extraordinärt. Till räntor på 1,5 –3,0 procent ska dessa finansiella pirajor få låna pengar av staten. Idén bakom är den följande. Bankerna har i dag svårt att låna ut pengar till företag och hushåll därför att de sitter inne med för mycket « sjuka » derivatpapper. Därför ska riskfonderna stimuleras att köpa bankernas « sjuka » papper och därigenom bidra till att hjulen tar fart igen. I praktiken innebär det att en hedgefond kan köpa exempelvis 100 miljoner dollar « skitpapper » av Bank of America med pengar som till 95 procent lånats ut av Obama. Hela vinsten på operationen kanske blir 10 miljoner till sist. Den vinsten kan riskfonden ta hand om och lägga till det egna kapitalet. Det kan bli en vinstmarginal på 20 procent på det egna kapitalet. De lånade pengarna från staten lämnas tillbaka med den lilla ränta som gällde.

Den som gapar över mycket…

Kvar blir det faktum att staten lånat pengar till en riskfond som inkasserar vinsten och sedan betalar tillbaka lånet till staten. Men om det blir förlust kanske någon frågor? Då har Obama fixat det så fint för riskfonderna att de bara är ansvariga för den del av förlusten som svarar mot det egna kapital riskfonden använde vid köpet av riskderivaten. Eftersom riskfonderna kan låna från 84% till 95% av de köpta skräpderivatens bokföringsvärde innebär det att de blir ansvariga för 16% till så lite som 5% av förlusterna. Resten hamnar på skattebetalarnas köksbord. Fiffigt, eller hur?

I media: DN1,SVD1,DN2,AB1,DI,

Andra bloggare: Alliansupproret,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Hedge-fonder, Spekulation, Bank of America, Derivathandel

I går vaknade Dagens Nyheters utrikesredaktion, liksom diton på Aftonbladet, och slog med feta rubriker upp att en person skjutits till döds på Guadeloup och att det råder upplopp på ön.

En död i våldsamma kravaller i Västindien,

ropade DN ut och hade som underrubrik att 350 svenskar satt fast på ön

”Jag är rädd för mina barns säkerhet”,

klämde Aftonbladet till med och oroade sig över turisten Anders och hans familj

Efter en månads fredliga protester tryter tålamodet

Det behövdes blod för att våra drakar skulle vakna till liv. Det är nu mer än fem veckor sedan en exemplariskt fredlig och genomdemokratisk storstrejk drog igång på Guadeloup. Det handlar inte om en kufisk rörelse i en avlägsen bananrepublik. Guadeloup och Martinique, där det råder generalstrejk sedan 10 dagar, är departement i Frankrike och lyder lika mycket under Nicolas Sarkozy som Bretagne eller något annat franskt departement. Det ligger helt enkelt inom EU kanske ännu mer än Sverige eftersom euron gäller där borta på andra sidan Atlanten.

Jag har redan skrivit tre artiklar på bloggen Kildén&Åsman om strejkens utveckling och varnat för att regeringen i Paris och myndigheterna på Guadeloup medvetet dragit ut på förhandlingarna med ledningen för strejken i syfte att låta situationen « surna » så att några hetsporrar börjar tappa tålamodet och slå vilt omkring sig.

I tisdags den 17 februari skrev jag följande varning för vad som kunde hända:

-Efter att Sarkozy och premiärminister François Fillon gjort klart att franska staten inte kommer att bidra med pengar till företagarna på ön för att hjälpa dem att betala ut de 200 euro i lönehöjning som befolkningen kräver började yngre aktivister att bygga barrikader på många vägar runt centralorten Pointe-à-Pitre. Gendarmeriet arresterade tillfälligt ett femtital strejkande och en strejkledare uppges ha skadats lindrigt. Alltså ännu inget allvarligt, men det är ett tecken på att orosmolnen samlas över det karibiska ö-landet.

-Ju fler dagar som nu strejken fortsätter ökar nu risken för upplopp och våldsam repression, vilket kanske är vad Paris söker. Sarkozy tänker inte ge efter för de strejkandes krav på 200 euro mer i månaden. Att han hittade hundratals miljarder över en natt när det gällde att rädda banker lindrar inte ilskan i Karibien.

Guadeloups och Martiniques status som fullvärdiga departement i den franska republiken döljer dåligt att de i själva verket inte är mer än dåligt skötta halvkolonier.

Folket protesterar därför att vardagen är svår med priser på basvaror som ligger över priserna i Frankrike, samtidigt som lönerna är betydligt lägre och arbetslösheten 22% jämfört med 7% i Franrike. Bland män under 30 år är 35 % utan arbete.

Så hände därför vad man kunde vänta sig. Unga otåliga och i vissa fall kriminella började plundra, slå sönder egendom och till sist beskjuta polis och civila som passerade de vägspärrar som upprättats runt centralorten Pointe-à-Pitre. Det var så en av ledarna i strejkkommittéen dödades häromdagen och som fick DN och AB att vakna upp. Att det rått generalstrejk på Guadeloup i över en månad, med krav på social rättvisa och värdighet, ett slut på de vitas kontroll av allt på ön det saknade nyhetsvärde för våra tidningsdrakar. När det började flyta blod och svenska turisters semesterplaner rubbats då kom de feta rubrikerna fram. Ja inte i Svenska Dagbladet som inte ännu ägnat storstrejken och det sociala upproret en enda rad. Att Expressen bara svamlar om Let’s dance eller något liknande är normalt. Getingen har inte ens optionen « Utrikes » på sin sajt

I media. DN1,DN2, Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Guadeloup, Martinique, Storstrejk, Sarkozy, DN, AB

Stormvarning över Franska Antillerna.

Strejken på Guadeloup är nu inne på sin femte vecka. Martinique anslöt för tio dagar sedan och La Réunion, beläget utanför Afrikas ostkust, häromdagen. De tre territorierna räknas som fullvärdiga medlemmar i den franska republiken, men har inte mycket mer än halvkolonial ställning.En siffra räcker som bevis för öarnas status. På Guadeloup och Martinique är 22 procent arbetslösa jämfört med 7 procent i Frankrike.

Folk demonstrerar varje dag i Pointe-à-Pitre

Gemensamt för kampen på de tre öarna är kraven på lägre priser för mat och andra basvaror som olja och bensin. På Guadeloup kräver dessutom den gemensamma strejkledningen 200 euro mer i månaden.

I Paris försöker Sarkozys regering undvika att strejkerna stimulerar liknande aktioner på fastlandet samtidigt som den hittills försökt vända den fina sidan till. Visserligen har antalet gendarmer på ön fördubblats, 300 till 600, sedan strejkens början. Men det var först i går som de fick användning för sina batonger. Efter att Sarkozy och premiärminister François Fillon gjort klart att franska staten inte kommer att bidra med pengar till företagarna på ön för att hjälpa dem att betala ut de 200 euro som befolkningen kräver började yngre aktivister att bygga barrikader på många vägar runt centralorten Pointe-à-Pitre. Gendarmeriet arresterade tillfälligt ett femtital strejkande och en strejkledare uppges ha skadats lindrigt. Alltså ännu inget allvarligt, men det är ett tecken på att orosmolnen samlas över det karibiska ö-landet.

4 000 demontrerade i Paris i går i solidaritet med de strejkande

Att regeringen inte ställer upp för att garantera högre löner har retat upp den enhetskommittee som leder strejken och flera strejkledare anklagar Paris för att vilja provocera fram sammanstötningar för att sedan splittra den enade fronten. Ju fler dagar som nu strejken fortsätter ökar risken för upplopp och våldsam repression, vilket kanske är vad Paris söker. Sarkozy tänker inte ge efter för de strejkandes krav på 200 euro mer i månaden. Att han hittade hundratals miljarder över en natt när det gällde att rädda banker lindrar inte ilskan i Karibien.

I går hölls det en stor solidaritetsdemonstration i Paris. Kring fyra tusen deltog i marschen som organiserats av 13 vänsterorganisationer med bland annat Olivier Besancenot som talare från NPA.

-De strejkande på Guadeloup visar vägen, sa han bland annat och uttryckte deltagarnas totala stöd till de strejkande.

I Media: DN1,AB1,AB2,

Ekonomi,Politik,Guadeloup,Martinique,La Réunion,Paris,Sarkozy,Storstrejk

Kapitalism+Miljö=inte sant.

Den här etanolfabriken i Iowa öppnade i september 2008. Två månader senare stängde den och är nu till salu.

Är det någon som ännu hör suset från majsfälten som skulle rädda oss från beroendet av oljan och bensinen ? Det behövdes inte mycket för att storsatsningen på etanol till bilarna skulle gå i väggen. Lite sjunkande oljepriser och en ekonomisk kris med mindre bilåkande som följd var allt som behövdes för att ställa kapitalismens oförmåga att långsiktigt ta tag i miljöfrågorna i blixtbelysning.

I USA byggdes ett par hundra etanolfabriker och priset på majs sköt i höjden. I stället för att använda skördarna till att mätta fattiga människor hamnade kolvarna i hungriga bilars tankar. Men det var innan krisen. Nu går det inte en vecka utan att en fabrik stänger sina portar. Än en gång har kortsiktig kapitalistisk profitjakt gått före rationell planering och långsiktighet.

Vad har kampen mot miljöhotet vunnit på slöseriet med kapital och grödor ? Inte ett gram koldioxid.

I media: DN1,DN2,SVD1,ETC,DN3,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Etanol, Miljöhot, Bilar, USA, Kapitalistiskt slöseri,

-Ingen dikterar vad jag ska säga !

Johann Hari är en välkänd krönikör i den brittiska dagstidningen The Independant. När han sa vad han tycker om religiöst bigotteri och intolerans startade han kravaller i Indien och blev mordhotad.

Det handlar om ett nytt Rushdiefall. Det hela började med en krönika i vilken Johann Hari kraftigt försvarade åsikts- och yttrandefriheten som han tycker attackeras från många håll.

-Detta är vad som hände, skriver Hari. Min krönika tog fasta på en störande utveckling i FN.

-FNs ansvarige för Mänskliga Rättigheter har alltid haft som uppgift att undersöka regeringar som med våld fråntar sina medborgare den grundläggande mänskliga rättigheten till yttrandefrihet.

–Men det senaste året har en koalition av religiöst fundamentalistiska stater lyckats ändra hennes arbetsuppgift. Nu ska hon rapportera om «missbruk av yttrandefriheten » inklusive « förtal av religioner och profeter ». I stället för att försvara det fria ordet ska hon nu motsätta sig det, skriver Johann Hari och fortsätter.

-Jag skrev att det var ett tecken på hur religiösa fundamentalister- av alla slag- gradvis lyckats inskränka rätten att fritt diskutera deras tro. De hävdar att religiösa idéer är unika och inte kan diskuteras fritt. De ska i stället « respekteras »- underförstått att de inte får ifrågasättas. Så, när nu någon i FNs råd för mänskliga rättigheter försöker att diskutera stening av en « otrogen » kvinna, hängning av homosexuella, eller tvångsgifte mellan en tioårig flicka och en gammal gubbe, tystas de fysiskt med förevändning att det är « religiösa » frågor som det är « kränkande » att resa.

Johann Hari skräder inte orden när han går till storms mot den intolerans som tyvärr blir allt vanligare i öst som i väst.

-En religiös idé är inget annat än en idé någon fick lång tid tillbaka och hävdade att den kom från Gud. Den har ingen speciell status jämfört med andra idéer. Den är inte omgiven av elstängsel som ingen av oss kan krossa.

-Det var därför jag skrev : « Alla människor är värda respekt, men inte alla idéer. Jag respekterar inte idén att en man föddes av en jungfru, gick på vattnet och klev upp från de döda. Jag respekterar inte idén att vi ska följa en « Profet » som vid 53 års ålder idkade sex med en nioårig flicka och som beordrade avrättning av alla judar i en by som vägrade följa honom. Jag respekterar inte idén att Västbanken gavs till judarna av Gud och att palestinierna ska bombas och hunsas till att ge upp landet. Jag respekterar inte idén att jag en gång kanske var en get och en gång i framtiden kanske återuppstår som en gråsugga. När det krävs « respekt » för sådant så krävs det att man ljuger. Jag har för stor respekt för mänskligheten för att spela med i den charaden.

Farliga idéer brändes på bål av Inkvisitionen

Den hedervärda indiska dagstidningen The Statesman fattade tycke för Johann Haris krönika och publicerade den. Samma kväll samlades 4 000 ilskna muslimer utanför tidningens lokaler i Calcutta och krävde redaktörens och Johann Haris huvuden på ett fat. I stället för att avfärda fundamentalisternas upprördhet åtalade  delstatsåklagaren redaktören för att « medvetet ha velat kränka religiösa känslor » och Hari kommer också att arresteras om han åker till Indien.

Hur skulle det se ut om vi marxister skulle väcka åtal eller ta fram slagträna varje gång en reaktionär kallar vår Kalle Marx för massmördare ?

I sin krönika går Hari inte bara till attack mot religiös fundamentalism utan också mot den fega hyschande diskussionen här i väst. Det blir allt vanligare med argument som säger att man måste se till den kulturella traditionen och omgivningen för att bedöma stening, hedersmord och andra barbarier.

-Du bad om det, står det i mejl som Hari fått sig tillsänt. Det brukar man också säga till unga kvinnor i minikjol när de våldtagits. Respekten för andras idéer är ensidig. Kritik av religiösa idéer kan mötas med mordhot och fysiskt våld och det ska man försöka förstå. Alltså gäller det att införa en strikt självcensur över vad man skriver och säger. Gör man inte det då har man bett om bråk.

-Om någon kan fås att tro på den absurda idén att en osynlig helighet dikterade Den Eviga Oföränderliga Sanningen till en specifik person vid en specifik tidpunkt i historien och att den som ifrågasätter detta är Ondskan själv, då kan man också enkelt övertygas om att kräva dödsstraff för journalister, fria kvinnor och homosexuella som ifrågasätter Sanningen,skriver Hari.

-Jag vägrar att be om ursäkt för vad jag skrivit, säger han. Det vore att svika alla som drabbas av den religiösa fundamentalismens intolerans.

Johann Haris modiga försvar av det fria ordet är också vår sak.

Johann säger att enda sättet att försvara sig mot attacker på yttrandefriheten är att garantera ännu större yttrandefrihet. Det är också vår åsikt.

–Ned med alla fundamentalister.

–Ned med all intellektuell terrorism.

Andra bloggare:Svensson,Röda Malmö,Proletärbella,Jinge,Esbati,Motvalls,

Björnbrum,Motbilder,

I media: DN1,DN2,SVD1,DN3,Dagens Arena,SVD2,SVD3,SSD,SSD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Religion, Fundamentalism, Islamofobi, Profeter, Fria ordet,

De gör guld av luft

Storbanken UBS i Schweiz

-delar ut 1, 2 miljarder euro i bonus

-förlorade 13 miljarder euro

-avskedar 2 000 anställda

I en kort rubrik sammanfattar nyhetsbyrån AFP kärnan i finanskrisen. Du kan byta ut namnet och siffrorna med andra namn och siffror, men innehållet blir detsamma. Hela systemet genomsyras av en sorts högdragen karneval i girighet . Inget verkar påverka universums mästare som de kallats i amerikansk finanspress.

Gräddan av bankcheferna inför Kongressens finansutskott.

Det är inte ren girighet som driver kapitalismen, dess banker och industrier. Det är jakten efter en god avkastning på investerat kapital som är moroten i systemet. Men det går inte heller att bortse från den rena girighetens roll i den aktuella bank- och finanskrisen. När UBS, och alla andra storbanker, delar ut miljarder till sina anställda, är det som om det vore naturligt att någon i slutet av året får summor som en vanlig arbetare, eller anställd i samma bank för den delen, måste arbeta i decennier för att tjäna in.

-Skamligt, sa Barack Obama när det stod klart att de amerikanska storbankerna, med gott om nya statliga pengar i fickan, delade ut 18 miljarder dollar i bonus strax efter Jul.

Men det blir bara ett spel för galleriet. När Citibanks chef skär ned sin årslön till en symbolisk dollar och annulerar bankens beslutade köp av ett privatjetplan för 50 miljoner dollar, är det bara gester som är till för att blidka den upprörda befolkning som undrar vilken planet dessa universums mästare egentligen lever på. Bakom skyldiga miner och offentliga ursäkter knyter de näven i fickan och förbannar allt och alla.

Den vanliga ursäkten för de astronimiska bonusar som delas ut till en liten grupp av de anställda är att de tjänat in miljarder åt företaget. Men vad gör egentligen dessa moderna alkemister när de gör det ? Och vilka är dem ?

Vid sidan av bankernas högsta ledning är det unga « traders », väl hemma i finansens mest komplicerade matematik, som guldet regnar över. De är oftast under 30 år, har nyligen tagit en mer än godkänd examen i en högt aktad ekonomisk högskola, och är redan döpta i spekulationsyrkets etik och människosyn. De väntar sig att på ett år betala av alla studieskulder och att redan kunna kalla sig dollarmiljonär.

Dessa morderna alkemister behöver inte ens kvicksilver eller bly. De gör guld av luft. För det är precis vad nästan allt de sysslar med handlar om. De gör guld för den egna banken men de tillverkar luft för samhällsekonomin. I stort sett alla aktiviteter som sker framför bankernas dataskärmar är ett nollsummespel för samhället. Med det menas att summan av vinster och förluster alltid är noll. Vad den ene vinner förlorar någon annan.

Ta till exempel valutahandeln som är enklast att förstå. En trader köper i dag yen av en annan trader i utbyte mot dollar, att leverera om två månader till en i dag fastställd valutakurs. Vad händer om två månader ? Jo den ena förlorar exakt samma summa som den andre vinner. Vinstens/förlustens storlek beror på valutakursens utveckling under de två månaderna. Samma sak gäller all handel i derivatpapper även om mekanismen är mycket mer komplicerad. Så pass komplicerad att det hamnar utanför syftet med denna blogg. Men det finns tillräckligt med litteratur i ämnet för den som vill övertyga sig om att även derivathandeln är ett nollsummespel.

Så varför ska de, som egentligen inte bidrar med ett enda öre till de rikedomar som produceras i den ekonomiska verkligheten, belönas kungligt? Svaret är naturligtvis att de , med lite tur och skicklighet, tjänar in stora pengar till den egna bankens aktieägare. I bankens kalkyler anses det normalt och rimligt att en trader som tjänat in en miljard dollar åt ägarna under året får en miljon dollar i bonus till Jul. För bankens del har det ingen betydelse att den vunna miljarden motsvaras av en miljardförlust utanför bankens tunga portar. Så snurrar karusellen vidare. Tills den spårar ur och kastar av de åkande.

Man kunde då vänta sig att backslaget slår till och att bonusarna vänds till sin motsats. Men så sker inte. De som spelat bort miljarder får fortfarande bonus, som bloggens rubrik visar. Räkningen för förlusterna hamnar i stället på skattebatalarnas bord, ditt och mitt bord, där räkningarna redan staplas på hög hos många av oss.

Vore jag kristen kunde jag hoppas på Kristus snara återuppståndelse. Kristna gillar berättelsen om hur Han körde bort månglarna från templet. De borde skicka ett SMS och varna Honom för allt övertidsarbete som väntar.

I Bromma kyrka driver Jesus månglarna ur templet

I media: DN1,SVD1,DI,Dagens Arena,Fokus,AB,SDS,DN2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Banker, Bonus, Spekulation, Nollsummespel, Valutahandel, Derivatpapper