Obamas biljondusch

Biljoner regnar över bankerna

Barack Obamas stimulanspaket för den amerikanska ekonomin och speciellt finansvärlden tar sig enorma proportioner. Hans finansminister Timothy Geithner talade i förrgår om otroliga 2,5 biljoner dollar- två tusen femhundra miljarder dollar , som framför allt ska användas till att rädda de banker som finns kvar.

Siffrorna svarar mot den oro som råder i Vita Huset . Hur ska Obama agera för att inte redan en månad efter makttillträdet framstå som oförmögen att ta sig an krisen. Oron växer därför att krisen tar alltmer en omfattning som få tänkt sig. Närmare 20 000 arbetare har avskedats varje dag de senaste tre månaderna och sedan krisens start i december 2007 har 3,7 miljoner jobb försvunnit. Det går inte en dag utan att kända företag varslar. Senast i raden GM som varslar tio tusen anställda utöver de tiotusentals som redan avskedats. Hur länge Saab kan stå upprätt är en tidsfråga.

Hur osäker är Saabs framtid ?

Men var tar Obama alla pengarna ifrån. Statsbudgeten och de amerikanska underskotten är redan gigantiska. Timothy Geithner sa att cirka 350 miljarder kommer att tas från redan annonserade paket. Resten blir hokus-pokus pengar. Han nämnde att delar skulle komma från privata investerare. Det är rent nys. Det finns inte enda riskkapitalist villig att lägga upp en cents på dåliga banklån. I stället kommer den amerikanska staten att utnyttja det äldsta av alla statliga trix. Låt sedelpressarna rulla ! Det är Obamas svar. Staten ger ut obligationer som riksbanken Federal Reserve köper med nyupptryckta dollarsedlar. USA är det enda land i världen som kan dra upp en kanin ur hatten , eftersom den amerikanska dollarn är den största för att inte säga den enda internationella reservvalutan. Men att trycka pengar är riskabelt även för USAs ekonomi. Vid sidan av att det kan skapa stark inflation finns det en risk att de som sitter på stora dollarreserver, som Kina och Japan, börjar att på allvar bojkotta ytterligare köp av amerikanska statsobligationer. Händer det då kollapsar dollarn och med den hela det internatiionella valutasystemet.

Hur länge dröjer det innan Feds stolta örn tappar sina fjädrar?

Trots paketets storlek föll börsen raskt på Wall Street under tiden Timothy Geithner pratade inför Kongressen. Jag tror inte det var paketets storlek som orsakade bersvikelsen utan att det inte fanns några klara detaljer om ur Obama ska gå till väga för att « köpa upp » bankernas dåliga lån som nu håller dem fast i kvicksanden. Idén som alla trodde skulle konkretiseras är att skapa en sorts bankakut. Experterna « over there » kallar det « bad banks ». Bankakuten ska användas till att befria bankerna från alla riskfyllda eller stendöda utestående lån på bostadsmarknaden och andra kreditmarknader. I gengäld ska bankerna tvingas att på nytt börja låna ut pengar till företag och hushåll för att hjulen ska komma igång, att investerinagrna tar fart på nytt och att hushållen börjar spendera igen. För att stilla offentlighetens missnöje ska också alla banker och finansinstitut som får statligt stöd från bankakuten förbinda sig att hålla nere chefernas fantasilöner och minska de guldkantade fallskärmarnas diameter. Men, som sagt, de konkreta planerna för en bad bank uteblev men inte börsens reaktion.

Kan Obamas stimulanspaket stoppa ekonomin från att gå i spinn? Svaret närmast saningen är att ingen vet. Alltför många ekonomiska och politiska faktorer spelar in för att en kvalificerad gissning ska hitta sanningen. Många faktorer talar dock emot stimulanspaketets effektivitet och chans att lyckas. Åtminstone om målet sägs vara att dra igång de ekononomiska hjulen igen. Om det bara är till för att hindra en verkligt djup och långt utdragen depression med ett snittfall i BNP världen över på 15-20 procent då har paketet stor chans att lycks. Men just nu säljs det som reklam för snar återhämtning och tillväxt.

För det första bygger paketet på att de amerikanska hushållen på nytt ska konsumera som förr, utöver sina inkomster med hjälp av kreditkort och skuldsättning. Redan här säger logiken stopp. De amerikanska hushållen sitter redan upp till öronen i skulder och med de kraschade huspriserna kan de inte längre fortsätta att skuldsätta sig och handla på krita. Det finns gränser för allt.

För det andra räknar team Obama med att investeringarna ska ta fart på nytt bara bankerna börjar låna ut pengar igen. Det är också en kalkyl med stor osäkerhetsmarginal. Det råder en enorm överproduktionskapacitet inom många brancher, med bilindustrin i täten, och den kraftigt stigande arbetslöheten håller tillbaka konsumtionen av vitvaror och kapitalvaror. Inget talar för att industrin inom kort framtid kommer att utöka sin maskinpark och investeringar i byggnader och lager.

Därför är den troligaste utvecklingen under de närmaste 12-18 månaderna att ekonomin släpar sig fram tack vare olika regeringars stimulanspaket , utan att slungas ner i en okontrollerbar depression med kraschande världshandel, djup misär och kanske risk för handelskrig och varför inte krig, men också utan att återhämta sig både vad gäller tillväxt och arbetslöshet.

Inga ljusa utsikter. Vi lever i mörka tider.

I media: Dagens Arena,ETC,SVD1,GP,SVD2,DN1,

DN2,DN3,SVD3,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Franska Antillerna skriver strejkhistoria

Generalstrejker ställer Sarkozy mot väggen

Generalstrejken på Guadeloup går snart in på sin fjärde vecka och på Martinique står allt stilla sedan en vecka. Varje dag samlas tiotusentals människor framför stadshusen i Pointe-à-Pitre och Fort-de-France.

5e februari i Fort-de-France

Det råder karnevalstämning på öarna inte bara för att det verkligen är karneval utan framför allt för att människorna för första gången på många år reser sig och kräver ett värdigt liv. De båda öarna ingår på papperet som fullvärdiga medlemmar i den franska republiken, under beteckningen DOM-TOM, vilket betyder territorierna på andra sidan havet. Men det är bara på papperet som jämlikheten finns. På öarna finns en fattigdom och misär som inte syns i Frankrike självt.

Klassmotsättningarna är hårda mellan den i stort sett vita överklassen och den metisserade kreolska majoriteten. Den franska överheten lät aldrig de inhemska småproducenterna utvecklas och sedan länge har butiksägare och handelsmän krossats under de franska stormarknaderna Carrefour och Casino. Trots att det finns ett raffinaderi på Guadeloup har franska Total organiserat försörjningen av oljeprodukter genom import. Ett centralt krav i strejken är att energipriserna, på bland annat bensin och olja, ska sänkas ordentligt och strejkommittéen hävdar, med stöd av fristående forskare, att Total och de lokala ägarna av bensinstationer och oljeleverantörerna tar ut för höga priser. Bland annat tar de ut ett pris på 10 000 liter olja beräknat vid 15° C. Men på ön råder det mestadels 29°C och aldrig 15°C. Som bekant utvidgas all vätska vid temperaturhöjningar. Resultatet blir att köparen får betala för 9 730 liter som om det vore 10 000 liter. Bara dessa 270 liter som ägarna stoppar i fickorna ger stora vinster på ett år.

Strejken på de två öarna har som mer gemensamt tema kampen mot dyrtiden och på Guadeloup har förhandlingarna med den franska regeringens representant Yves Jégo fastnat i de strekandes huvudkrav- 200 euro netto mera i månadslön. Efter åtta dagars förhandlingar återvände monsieur Jégo i söndags till Paris för att diskutera regeringens drag. Sarkozy har fått ett stort problem på halsen. Endera ge efter för de strejkande och då riskera att det inte bara stimulerar kampen på Martinique men också i Frankrike där generalstrejken den 29 januari, massmobilisereingen på universiteten mot regeringens reformprogram och mobiliserigen för en ny generalstrejk den 15 mars, redan får golven att skaka i Elyséepalatset.

För tillfället visar Sarkozy och prefekterna på de två öarna att polisvåld är att utesluta. Risken för en explosion på öarna och i Frankrike är för stor. Våldet får bida sin tid. Vilket inte innebär att Paris en dag inom kort kan se sig tvunget att sätta in det redan förstärkta gendarmeriet.

Strejkkommittéen LKP har hittills för en exemplarisk kamp

Guadeloups och Martiniques kreolska majoritet skriver inte bara historia genom att resa sig och ta kamp för sina intressen. De skriver också historia genom att föra en exemplarisk och djupt demokratiskt organiserad strejk. På båda öarna har samtliga fakliga organisationer, vissa politiska organisationer och folkliga rörelser tillsammans bildat en strejkledning. LKP , kommittéen mot exploatering, kallar den sig på Guadeloup och Femte februari kollektivet heter den på Martinique, efter den första strejkdagen och massdemonstrationen i Fort-de-France. I går den 9 februari samlades på nytt inte mindre än 25 000 i Fort-de-France för att protestera mot dyrtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Franska revolutionärer bildar parti

Franska revolutionärer utmanar sossarna

I helgen blidades ett nytt revolutionärt antikapitalistiskt parti i Frankrike som ställer som sin uppgift att ta ledningen i kampen mot Sarkozys och den franska borgerligehetens nedrustning av det sociala skyddsnätet och planarna på att låta den arbetande befolkningen betala krisen.

I tre dagar samlades 700 delegater och bildade ett nytt parti

Sju hundra delegater, representerande 9 100 medlemmar, samlades i parisförorten Saint Denis La Plaine där de i tre dagar hade att ta ställning till ett partiprogram, stadgar, partinamn och ett handlingsprogram inför valet till europaparlamentet i juni.

Efter lång debatt valde kongressen att behålla det arbetsnamn som partiet använt ända sedan lanseringen av partiprojektet, det vill säga Nouveau Parti Anticapitaliste –Nya Antikapitalistiska Partiet.

Partiet står inför en seriös utmaning. Den ekonomiska världskrisen drabbar den arbetande befolkningen i Frankrike och världen över på ett sätt som inte setts sedan trettiotalskrisen. De arbetslösas led sväller snabbt och de sämst lottade ser sin köpkraft försvagas för var dag. Samtidigt erbjuder de traditionella arbetarpartierna, som de franska socialisterna och det franska kommunistpartiet, inga alternativ till det kapitalistiska systemet i kris. Socialistpartiet vill lägga tjocka plåster på patienten i hopp att den sjuke ska hämta sig och kommunistpartiet har bara en önskan, förbli en satellit till Socialistpartiet för att få ett par ministerposter vid en eventuell valseger 2012.

I NPA samlas äldre och yngre, alla med samma mål.

Med det som bakgrund antog NPAs kongress som sin politiska riktlinje nummer ett att partiet ska bevara en total självständighet i förhållande till Socialistpartet och att det är uteslutet att NPA på något sätt kommer att delta i eller stödja en prokapitalistisk regering med Socialistpartiet vid rodret. Det utesluter naturligtvis inte att kämpa tillsammans med sossarna och andra i konkreta fågor som exempelvis mobiliseringen inför generalstrejken den 29 januari i år.

Inför valet till Europaparlamentet i juni får detta också konsekvenser. Det finns vid sidan av NPA en gruppering med kommunistpartiet och « det nya vänsterpartiet » ,som är en utbrytning från Socialistpartiet, som inbjöd NPAs kongress att bilda en gemensam lista och plattform inför valet i juni. NPA svarar att partiet önskar delta i en sådan valallians under två förutsättningar, nämligen att självständigheten till det prokapitalistiska Socialistpartiet är total och att valalliansen inte bara blir en endagsföreteelse utan också ställer upp i kommunalvalen 2010. Den senare punkten är mycket svårsmält därför att kommunistpartiet alldeles säkert tänker agera på gemensamma listor med sossarna för att få kommunala mandat 2010. Partiets ekonomi hänger på statliga bidrag för kommunala förtroendeposter.

Olivier Besancenot har varti en drivande kraft i NPAs bildande

Kongressen antog och ett gundprogram som definierar partiets ideoligiska hemvist. NPA kallar sig inte kommunistiskt och inte heller trotskistiskt. Målsättningen är att bygga vidare på alla positiva erfarenheter i den internationella arbetarrörelsens historia men att samtidigt rikta blicken framåt för att skapa ett politiskt parti som talar ett modernt språk i en ny tid. Det är ett ekosocialistiskt parti, ett feministiskt parti, ett antikapitalistiskt parti som tror att en bättre värld är möjlig. Kort sagt en socialism för det nya århundradet.

Andra bloggar: Svensson,Proletärbella,Mullvaden,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Okategoriserade | 2 svar

Slavarbetets bittra frukter

Slavarbetets bittra frukter

Snart kommer de första spanska jordgubbarna att lysa röda och lockande i butikernas diskar. Det är frukter som kommer till dig tack vare vad som närmast kan kallas slavarbete i de spanska jordbruksdistrikten. I februari anländer 25 000 nordafrikaner, främst marockaner, för att för svältlöner kring 35 euro om dagen kröka rygg i 6 ½ timmar mellan raderna av jordgubbsplant.

Odlarna rekryterar direkt på plats i Fès, Marrakech och andra städer. Bara kvinnor anställs. De anses skapa färre konflikter med lokalbefolkningen.

Väl på plats i Huelva och andra bärdistrikt inhyses de i usla baracker lokaliserade intill odlingarna. Det saknas nästan alltid transportmöjligheter till närmaste tätort så att säsongsarbetarna inte blandar sig med lokalbefolkningen och « skapar problem » för odlarna.

Den aktuella ekonomiska världskrisen som slår speciellt hårt i Spanien har fått oväntade, eller kanske väntade, konsekvenser för säsongsarbetarna. I december i fjol irrade fler än 5 000 nordafrikaner runt på den spanska landsbygden i jakten på jobb i olivlundarna. Men ingen anställdes. Arbetslösa spanjorer fanns plötsligt tillgängliga för jobb som den inhemska befolkningen ratat under de goda åren.

Samma öde kanske kommer att drabba de tiotusental som nu bereder sig att plocka jordgubbar. Spanjorerna har hittat tillbaka till odlingarna.

Glöm inte att det är surt förvärvade slantar som ligger och lyser rött i diskarna. Köp och ät jordgubbar då det verkligen blir säsong. Varför äta bittra frukter som färdats långt i dieselslukande långtradare ?

Media;DN,DN2,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Guadeloup och Martinique i storstrejk

Storstrejken på Guadeloup fortsätter-Martinique hakar på.

Generalstrejken på Guadeloup är inne på sin tredje vecka. Paris sändebud , ministern för departmenten på andra sidan havet Yves Jégo, är på plats sedan en vecka men ingen lösning på strejken finns just nu i sikte. Dessutom har befolkningen på Martinique anslutit och också gått i generalstrejk mot arbetslösheten och dyrtiden.

30 januari samlades 60 000 i gemensam protest i Guadeloups huvudstad

Trots att de båda öarna är två departement i Frankrike lever befolkningen där som om gamla kolonialtider fortfarande råder. Misären är utbredd.

Strejken på Guadeloup leds av Lyannaj’ kont’ pwofitasyon (Kollektiv mot exploateringen, LKP), i vilken ingår öns alla fackföreningar, folkliga rörelser och medborgarorganisationer. Kampen riktar sig främst mot de dyra basvarorna och energipriserna. Därför har den viktigaste kampmetoden bestått av total stängning av alla bensinstationer. Hela öns transportsystem har i praktiken stått still. De stackars turisterna som fransk tv ömkade sig över häromdagen blir sittande på sina hotell eftersom det inte finns bensin till hyrbilarna. I torsdags öppnade några stationer på nytt.

Pointe-à-Pitre 30 januari

– Om förhandlingarna inte ger resultat stänger vi bensinstationerna igen. Oärliga företagsägare med maffiafasoner verkar vilja skapa inbördeskrig. Är det vad de vill må det bli så, säger Elie Domota som leder LKPs delegation i de förhandlingar som pågått snart en vecka med minister Yves Jégo.

-Konflikter och strejker är legitimt i en demokrati, menar Yves Jégo och försöker att med mjuka formuleringar släta över de verbala provokationer mot strejken som Bling-bling Sarkozy hävde ur sig i veckan

-Staten har inte alltid spelat sin roll, säger minister Jégo . Men de problem som befolkningen brottas med kommer Paris inte att lösa i en handvändning.

Kritiken som LKP presenterar innehåller många klagomål och krav.

Rasistisk diskriminering vid anställningar är vanlig, företagsägarna tar stora vinstmarginaler, brödpriserna är höga, hyrorna har rusat i höjden, det politiska livet genomkorrumperat, energiförsörjningen på ön är katastrofal, drickvattnet är dyrt och av dålig kvalitet, de flesta unga får en dålig skolutbildning , är några av de punkter LKP kräver att den franska staten ska göra något åt.

Demonstranter i Point-à-Pitre 24 januari

Kampen på Guadeloup är inte längre isolerad. För ett par dagar sedan startade en generalstrejk på grannön Martinique. Där har också alla fackliga organisationer och en del andra folkliga organisationer bildat en gemensam strejkkommitté, kallad 5e februarikommittén.

I staden Fort-de-France demonstrerade i torsdags mer än 20 000 personer för att protestera mot arbetslösheten och dyrtiden. Lokala förhandlingar med arbetsgivarna och lokalmyndigheterna har påbörjats men inte ännu gett något resultat. 5e februarikommittén har satt lönerna och varupriserna som första punkt på dagordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kejsare Bling-Bling Sarkozy höll hov

Sarkozy häcklar kapitalismen och ansluter helt till NATO

I går hade Bling -bling Sarkozy kallat samman Frankrikes största tv-kanaler till stor mediashow. Kejsarens nya kläder visades upp inför ödmjuka reportrar. Det var en märklig show. För en stund kunde man tro att det var Olivier Besancenot som hängde ut kapitalismen.

Giriga bankirer och hedge-funds attackerades med hårda ord. Skatteparadisen där skummisar okontrollerat manipulerar hundratals miljarder måste stängas eller hårt regleras. Finansen och spekulationen ska hållas i hårda tyglar och en tredjedel av vinsterna ska gå till ägarna, en tredjedel till investeringar och en tredjedel till de anställdas löner.

Men det var inte NPAs Besancenot som tv släppt fram än en gång. Det var Kejsaren själv som dundrade mot kapitalismen. Men så tog det plötsligt slut på den anti-kapitalistiska retoriken. Lagret av inövade fraser var nog slut. Fram kom i stället konkreta förslag. Då bidde det en tumme. Lägre skatt för företagen. Ooof, allt var på plats igen. Bling-bling Sarkozy kom ihåg vem han representerar- den härskande klassen i Frankrike.

Dagen innan släppte han däremot riktigt hårdvara. Frankrike upphäver med omdelebar verkan sin speciella status inom NATO och återupptar fullt ut sin roll som medlem i Alliansen. Den självständiga hållning som De Gaulle skapat för Frankrike, egen kärnvapenstrategi bland annat, är över. Den franska militärledningen integrerar sig helt i NATOs kommandostruktur igen. Detta var i det närmaste ett faktum redan sedan 2004 men nu är det också officiellt. Det innebär bland annat att Sarkozy inom kort kommer att utöka de stridande fanska förbanden i Afganistan.

Franska flaggan rättar in sig i ledet

Det franska undantaget är över. Den amerikanska hegemonin i NATO accepteras av Frankrikes ledare. Den gemensamma imperialistiska fronten mot uppror och motståndsrörelser världen över är total.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

För ett solidariskt socialt Europa

För ett solidariskt socialt Europa.

Om två dagar startar grundningskongressen för det Nya Antikapitalistiska Partiet (Nouveau Parti Anticapitaliste) i Frankrike. I 40 år har Ligue Communiste Révolutionnaire(LCR) varit den framträdande kraften i Frankrike till vänster om Socialistpartiet och Kommunistpartiet. Sedan ett decennium tillbaka har kommunistpartiet i stort sett upphört att existera som parti. Apparaten finns kvar i försvagad form men de aktiva medlemmarna har försvunnit. Samtidigt har Socialistpartiet fullbordat sin färd mot social-liberala positioner och helt anammat kapitalismen i praktik och teori.

Nu försvinner också LCR. Men inte som en tragisk spillra utan för att i en ny och kvalitativt annorlunda form bli del i NPA. Kongressen som hålls den 6-8 februari representerar omkring nio tusen medlemmar och med lokalavdelningar på flera hundra platser i Frankrike. Optimismen inför framtiden är stor och viljan att bygga ett parti som tar verklig strid med den franska regimens reaktionära anti-sociala politik genomsyrar de kongressdokument som ska diskuteras och antas av kongressen.

Bland de viktiga texter som kongressen ska ta ställning till finns ett upprop inför det europeiska parlamentsvalet i juni om gemensam europeisk kamp för ett socialt Europa, ett rättvist Europa, ett löneabetarnas Europa.

Europas Förenade Socialistiska Stater

En krisplan för ett verkligt socialt Europa, ett arbetarnas och folkens demokratiska Europa, ställs som första målet i programmet inför valet till EU-parlamentet i juni. Programmet slår fast att ett annat Europa inte kan skapas annat än genom en massiv folklig motoffensiv till den fästning Europa som borgerligheten är i färd med att bygga.

Motoffensiven måste annulera alla antisociala lagar och angrepp på den sociala välfärd som tidigare generationer uppnått i kamp. Avsked bör förbjudas och arbetet fördelas mellan alla lönearbetare genom att minska arbetstiden till 30 timmar i veckan och genom en sänkning av pensionsåldern till högst 60 år.

Stoppa illegala svartjobb-inför en europeisk minimilön

För att motverka krisen ska också lönerna för vanliga lönearbetare kraftigt ökas och en minimilön inrättas i hela Europa. Den bör garantera en köpkraft motsvarande de 1 500 euro netto i månaden som NPA kräver för Frankrike.

Gemensama europeiska serviceinrättningar bör införas på alla områden där det är socialt önskvärt och praktiskt möjligt. Som exempelvis flygtransporter, järnvägen, transporter på floder, energiförsörjningen och vattenförsörjningen, läkemedelsproduktionen.

Det kan bara göras genom att ta av profiterna och att lönearbetarna tar kontrollen över företagens bokföring och kapitalströmmarna, tvingar fram att alla skatteparadis stängs och att kapitalrörelser som sker i finanssfären beskattas.

Den ekonomiska krisen och de sociala behoven kräver också en folklig kontroll av nationella riksbanker och den europeiska centralbanken ECB för att se till att sparmedel används till socialt nyttiga investeringar i bostäder, kollektiva transporter och annat.

Skatterna i Europa bör harmoniseras och de verkligt rika beskattas hårt. De indirekta skatterna måste avskaffas som ett led i kampen mot den sociala nedrustningen och bli en del i ett logiskt brott med det kapitalistiska samhället.

För ett ekologiskt hållbart Europa ställer NPA som en annan programpunkt inför EU-valet. Ett enat Europa, ett lönearbetarnas Europa kan skapa möjligheter för en demokratiskt planerad produktion och en varuhandel som tar hänsyn till miljöns krav. Agroindustrin måste avskaffas och så mycket som möjligt produceras lokalt för att minska godstransporter till ett minimium och när de är nödvändiga bör miljövänliga transportmetoder priviligeras. Jordbrukaren ska kunne leva av sitt arbete.

Ett verkligt jämlikt Europa ser först till att lönediskrimineringen av kvinnan avskaffas och att kvinnans rätt till fria aborter och preventivmedel garanteras i hela Europa. Samtidgt måste all hestjakt på « illegal » arbetskraft upphöra och alla papperslösa legaliseras.

Ett verkligt solidariskt Europa innebär att dagens diskrimineringen av fattiga länder upphör. För det bör Europa avmilitarseras och fattiga länders skulder till Europa annuleras.

Ett fredligt Europa kräver att alla trupper dras tillbaka från Irak och Afganistan, stödet till Israel upphör och att allt stöd till olika diktaturer i Afrika upphör.

Ett verkligt demokratiskt Europa kan inte som i dag ledas av utsedda, ovalda institutioner som kommissionen, ECB, ministerrådet och andra EU-organ. Europas folk bör själva bestämma över framtiden och därför skapa en konstituerande församling som får till uppgift att bestämma hur det europeiska samarbetet ska se ut. För NPAs del bör det bli en fri federation av av Europas Förenta Socialistiska Stater.

Alla antikapitalistiska krafter i Europa bör samlas i kampen för att bygga vidare på den samordning som redan skett på vissa områden i den sociala kampen. Inga viktiga och bestående segrar kan uppnås utan en allt intimare samverkan i kampen mellan alla lönearbetare.

Det är en sådan krisplan för Europa som NPA tänker kämpa för inför det europeiska parlamentsvalet i juni. I den kampen kommer inte NPA att kompromissa med Socialistpartiet och andra krafter som vill plåstra om den krisdrabbade kapitalismen men samtidigt försvara dess gundvalar.

NPA manar alla antikapitalistiska krafter i Europa att delta i en diskussion om det önskvärda och möjliga i att agera tillsammans ,utifrån en gemensam plattform, i valet i juni.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Okategoriserade | 1 svar

Välkommen till helvetet Carl Bildt

II går trodde jag inte mina ögon.

-Bildt : Medveten förstörelse i Gaza,

ropade SVD och DN ut i stora feta rubriker.

Bildt inte längre så glad åt Peres militära framfart

Vad har hänt?  Medan Israel dödade 1 300 personer varav närmare fem hundra barn var vår egen Carl tystlåten och förstående inför Israels « svar » på Hamas beskjutning av södra Israel. Han har förvisso alltid sagt att blockaden mot Gaza bör brytas men inte gjort mycket för att EU ska ändra på sitt rövslickeri av USAs totala stöd åt Israels alla handlingar oavsett om de bryter mot existerande krigslagar eller inte.

-De fungerande industrier som fanns är nu nästan totalförstörda. Och de är inte förstörda av strider utan medvetet sprängda. Det är en medveten förstörelse, säger Bildt på telefon från Gaza, rapporterar både DN och Svenskan.

-Jag talade med företagarna som drivit de här fabrikerna. De har gjort affärer med Israel och tillhör dem som verkligen förordar en freds- och försoningspolitik. Det är deras möjligheter man sprängt i luften, fortsätter vår utrikesminister.

-Raserandet av fabrikerna innebär tusentals förlorade arbetstillfällen. Det får förödande följder för näringslivet i området, menar Bildt som inte kan hitta något motiv till det israeliska agerandet, skriver DN

Man kunde illvilligt tolka Carl Bildts utbrott som grov cynism. När barnen dog höll han tyst. När småföretagen bombas ut då tar det eld och lågor i de bildtska hjänvindlingarna. Men så är det självfallet inte. Vår utrikesminister har helt enkelt på plats med egna ögon sett med vilket bärsäkeri den israeliska krigsmakten dragit fram i Gaza och känt sig som en ovälkommen gäst i helvetet.

Han ska ha heder för att öppenhjärtligt och spontant häpna inför förödelsen. Nu behövs det bara att han kräver ett slut på Israels ockupation och ett totalt tillbakadragande till 1967 års gränser. Att blockaden mot Gaza hävs. Att en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad skrivs in på den svenska regeringens program. Att han i EU kräver ett slut på unionens program för ett närmande till Israel och att unionen upphäver sin blockad av Gaza.

Då ska vi här på bloggen kalla Carl vår egen lilla Kalle.

I media: DN1,SVD1,

Andra bloggare: Carl Bildt,Kritikerbloggen,Trotten,Röda Malmö,Jinge,

Spånbinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Okategoriserade | 2 svar

Israel bygger bort alla chanser till fred

Lämna tillbaka varje kvadratmeter !

Det går från klarhet till klarhet i Mellanöstern. Israels härskare är bara intresserade av den fred som råder då den som förtrycks blir för trött för att sprattla emot. Det må skrivas tusen FN-resolutioner och Tzipi Livni får fälla tusen krokodiltårar i tv-nyhterena, den brutala sanningen på plats är att den israeliska koloniseringen av Västbanken och östra Jerusalem fortsätter i accellererat tempo. Det avslöjade i dagarna dagstidningen Haaretz, Israels största och mest respekterade tidning. Tidningen hänvisar till en rapport som regeringen sett sig tvungen att mörklägga för att den ”kan utgöra en fara för Israels säkerhet och skada våra internationella relationer” som Ehud Barack uttryckte det.

Enligt Haaratz visar rapporten att av de 120 illegala bosättningarna på Västbanken byggdes ett trettiotal på jord som stulits från palestinska ägare. Självfallet ett brott mot alla etablerade krigslagar, som förbjuder expropriering av ägodelar i ockuperat territorium. Men vem bryr sig om internationella krigslagar när det handlar om att försvara det sionistiska statsbygget? Två tredjedelar av bosättningarna byggdes dessutom utan någon som helst form av bygglov eller helt utan respekt för bygglovens villkor.

I östra Jerusalem rivs för att lämna plats åt israelisk bosättning

Mellan 2007 och 2008 ökade antalet ”nybyggare” från 270 000 till 285 000. Olmert och andra sionister hävdar att detta bara svarar mot den naturliga tillväxten av befokningen i bosättningarna. Men eftersom befolkningstillväxten i kolonierna är fem procent är det egentligen den form som koloniseringen tar.  Nybyggena runt östra Jerusalem fortsätter också i tilltagande tempo. Det Stor-Jerusalem som nu är i uppbyggnad kommer att helt innefatta det arabiska östra Jerusalem och göra varje tvåstatslösning med östra Jerusalem som palestinsk huvudstad helt omöjlig. Kvar finns nu bara ett obebyggt område i östra Jerusalem, den zon som kallas E1. Också där pågår nu förberedelser för en bosättning som när den blir klar kapar Västbanken i två helt separata delar.

Som sagt. Må tusen resolutioner skrivas. Må tusen krokodiltårar fällas över den ”terroriserade” israeliska befolkningen. Det ändrar inget i sak. Israels sionistiska härskare vill ingen fred uppnå. Målet är ett Stor-Israel, där det inte finns plats för en palestinsk stat värd namnet. Bäst vore det om alla palestinier kunde fördrivas till Egypten och Jordanien. Men om nu det inte går, bland annat av internationella skäl, ska de endast få tillgång till bantustans som till 100% blir beroende av internationella hjälpsändningar.

Den fred alla israeliska ledare säger sig sträva efter kommer aldrig att bli verklighet så länge inte varje kvadratcentimeter mark som stulits från det palestinska folket lämnas tillbaka.

Andra bloggar:Svensson,Björnbrum,Esbati,Jinge,Röda Malmö,Carl Bildt,

I media: SVD1,Fokus,Dagens Arena,DN1,DN2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Publicerat i Okategoriserade | 1 svar

Storstrejk på Guadeloupe

Generalstrejk i två veckor

På Guadeloupe nöjer sig de arbetande inte med en endagsstrejk. Sedan den 20 januari är ön, som är ett län i Frankrike med specialstatus men som mer liknar en koloni, helt paralyserad av en generalstrejk. De strejkande har en lång kravlista för att äntligen de boende på Guadeloupe ska nå en standard som börjar likna den fransmännen har i allmänhet.

Kraven gäller sänkta priser på vissa basvaror, som el, vatten och bränsle. För att minska den misär som många på ön lever i kräver de strejkande också 200 euro mer i månaden, en minimilön, bättre socialförsäkringar, bättre pensioner och jobb åt de arbetslösa.

Strejken leds av ett aktionskollektiv som bildats av alla fackliga organisationer tillsammans med politiska partier, folkliga organisationer och kvarterskommittéer. Flera demonstrationer har hållits med mellan 20 000 och 40 000 deltagare. Antalet innevånare på ön är 410 000.

-Eftersom alla fackliga organisationer deltar är det strejk på nästan alla arbetsplatser. Uppstår det problem besöker vi företagschefen. Om han är från ön försöker vi övertyga honom att hans karriär står på spel. Det finns vägbarrikader överallt som ofta kontrolleras av ungdomar som är desperata över sin situation, säger Patrice Ganot som är medlem i fackföreningen CTU. Han är också språkrör för Cercasol som är motsvarigheten på ön till Besancenots NPA på franska fastlandet.

-Kravens omfattning ifrågasätter öns institutioner och status inom Frankrike. Alla här, inklusive företagarna medger att vi har ett stort problem men att det når utanför Guadeloups gränser. Vi ser klart att makthavarna här inte kan lösa de problem som Guadeloups befolkningen reser, fortsätter Patrice Ganot och kastar över bollen till Nicolas Sarkozy och den franska moderrepubliken.

Bling-blingpresidentens enda svar hittills består i förstärkningar av Guadeloups kravallpolis.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I pressen:Inte ett ord