.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Andreas Malm, Socialistiska Partiet, Ekologi, social rätvisa

I pressen:

.

.

De flesta av oss har säkert kvar denna dramatiska bild på näthinnan. Den 14 februari 2005 sprängdes Libanons premiärminister Rafik Hariri i luften. Ett våldsamt bombattentat ändade hans liv. Självklart rörde det sig om ett politiskt attentat.

Vem låg bakom detta välplanerade mord? Uppenbart ingen förvirrad småhandlare. Den väldiga bombkratern på rätt plats, vid rätt tidpunkt, krävde uppenbart stora resurser i form av spaning, logistik, sprängämnesexperter – och pengar.

.

.

Rafik Hariri, en korrupt politiker och miljardär i byggbranschen, då nära allierad med Saudiarabien och USA, hade före attentatet i allt hårdare ordalag kritiserat Syriens militära närvaro i landet. Bakgrunden till den syriska truppinsatsen var Libanons 15 år långa inbördeskrig, där 150 000 människor dödats. En nationell och internationell överenskommelse hade träffats i saudiska Taif 1989 som gav ett fredsmandat till den syriska militären. Självklart är varje närvaro av utländsk militär en komplex historia. Men i förhållande till exempelvis USA:s ockupationer av Irak och Afghanistan blev den syriska insatsen en av historiens mer lyckade fredsmissioner. Man fick omedelbart stopp på inbördeskriget.

Femton år senare – efter 11 september och Bush`s ”krig mot terrorismen”  – var situationen en helt annan. USA/Saudiarabien ville isolera Syrien. Israel ville ha bort den syriska militären för att få fritt fram för ett bombkrig mot Hezbollah/Libanon. Dessutom hade framförallt kristna och drusiska kapitalintressen tröttnat på syrierna, vilket ideologiskt färgade en del av befolkningen. Varje längre närvaro av utländsk militär skapar i sig dessutom ständigt växande problem.

Mordet på Hariri chockade en hel värld. Västvärldens media pekade omedelbart ut den syriska Baath-regimen med dess president Bashar al-Assad som skyldig till dådet. I Libanon bildades en antisyrisk koalition, 14-marsrörelsen, med Hariris son Saad i spetsen. Saad gick också ut i melodramatiska attacker på den syriska säkerhetstjänsten och gav den rakt av hela skulden för mordet på pappan. ”Cederrevolutionen” med näring i människor avsky över mordet och en nära nog oöverträffad medial kampanj från västvärdens alla media tvingade Syriens 15 000 soldater att lämna landet. CNN, Fox News, CBC, BBC, Sky News. Alla var de plats. Dygnet runt fick vi se ”Cederrevolutionens” väldiga demonstrationer i direktsändningar. Saads vänner från Saudiarabien kunde stärka sitt inflytande och Israel fick det militära vacuum man eftersträvat. Syriskt luftvärn var avlägsnat inför det kommande bombkriget mot landet bara ett år senare, i juli 2006! Den nya USA-vänliga koalitionen vann sedan valet till parlamentet (alla val i Libanon är odemokratiska eftersom shiiterna är kraftigt underrepresenterade) och maktbalansen i region var omkastat till de USA-vänliga regimernas fördel.

.

.

Nu fem år senare har den politiska kartan ritats om ordentligt. Israel misslyckades med att ”hugga huvudet av ormen”. Hezbollah vann en halv militär seger under bombkriget 2006. Med en enorm social, politisk och militär organisation stod man emot Israels egentligen helt överlägsna militär. Resultatet blev en moralisk och politisk triumf för Hassan Nasrallah`s organisation. Den shiitiska majoriteten i landet finns – efter en del politiska och militära konvulsioner mellan Hezbollah och främst drusernas paramilitär – åter i regeringen. Syrien har till en del lyckats bryta sin isolering och är än en gång en ”stor spelare” i regionen, som det heter i nyhetsrapporteringen. Paradoxalt nog är den syriska baathregimen – illa omtyckt som den är av USA – den mest sekulära och öppna i hela arabvärlden. Detta sagt utan att glömma att den som alla andra arabregimer leds av politiska diktaturer, som i sista hand försvarar de egna staternas kapitalistiska system från ett kokande folkligt missnöje.

I denna nya politiska geografi har Saad Hariri flera gånger markerat en nyfödd öppenhet för ett fredligt samarbete med Syrien. Bland annat mot bakgrunden att USA – på begäran från Israel – vägrat Libanon att köpa amerikanska flygplan och amerikanskt luftvärn för att kunna försvara sin gräns mot sin krigiska grannstat i väst….

I veckan kom så sensationen. I en intervju för den Londonbaserade tidningen Asharq al-Awsat tog Saad Hariri tillbaka sina tidigare anklagelser mot Syrien. Det var ”felaktiga politiska anklagelser” som låg bakom hans tidigare uppfattning, menade han nu.

Rakt upp och ner! Hela ”Cederrevolutionen” byggde alltså på en politisk lögn.

En världsnyhet som borde svärtat medias rubriker under lång tid.

.

Saad Hariri och Bashar al Assad umgås nu fryntligt som goda vänner…

.

Men västvärldens mediala karusell sedan den tiden tycks ha stannat för gott. Den tycks ha gått till skroten. I vår globala mainstream media har Saads erkännande bara skapat några krusningar. I Sverige inte ens en notis i tidningarna.

I svensk media inte ens en notis. Vore det exempelvis inte intressant att fråga vår utrikesminister om denna sensationella politiska rokad?

Själv har jag ingen åsikt om vem som ligger bakom mordet. Hezbollah hävdar att det genomfördes av Israel och har presenterat en del underlag som ger en liten fingervisning. Förarlösa israeliska drönare har före mordet tagit fotografier av den plats där bomben senare utlöstes. En del, politiskt tillsatta, utredare från FN sägs å andra sidan komma att peka ut Hezbollahs säkerhetstjänst.

Men nu sägs det att Beiruts caféer i citykärnan i huvudsak befolkas av människor från alla de otaliga säkerhetstjänster och spioner som likt gråsparvssvärmar flockas i barerna och som har hittat stadigvarande härbärgen i det som annars skulle ha varit Mellanösterns pärla.

Jag bidar alltså min tid när det gäller att slå fast vem eller vilka som var skyldiga.

Men däremot är det en skandal att svenska medias huvudström fullständigt nonchalerar Saads erkännande. Eller snarare en grå rutin. Den som vill veta någonting om vår värld hittar inte mycket i våra tidningar eller i annan media…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Libanon, Syrien, Beirut, Damaskus, Taif-överenskommelse, Saad Hariri, Bashar al-Assad
I pressen: SVD1,SVD2

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Teckentydaren,RödaLund,

.

De nya liberalerna på glid högerut…

.

Som valvindarna blåser verkar det mer än troligt att Sverigedemokraterna snart bänkar sig i riksdagen. Både socialdemokraterna och Miljöpartiet har varslat om att detta kan innebära ett samarbete högerut. Både Mona Sahlin och miljöpartisternas bägge språkrör, som alla tre vill vara så ”moderna” som möjligt, har lustigt nog använt sig av 1970-talets i dag omoderna politiska språkbruk och väljer att kalla Centerpartiet och Folkpartiet för ”mittenpartier” när de pratat om nya tänkbara allianser. Har de missat Maud Olofssons fackföreningshat och oavbrutna attacker på LAS? Eller Jan Björklunds vurm för NATO och hans ständiga tjuvfiske i sverigedemokraternas grumliga vatten?  Knappast. Det är nog så att det låter ganska snällt och beskedligt att maka sig in mot ”mitten”. Bättre än att säga att man vill viga sig samman med moderaterna.

Men i dag skingras molnen snabbt. Sikten blir klarare och det verkar solklart att vi bara om några veckor kan få se ett helt nytt politiskt landskap. I solskenet smälter allt gammalt bort. Med stor lavinfara och våra nya liberaler i Miljöpartiet kan glida i väg högerut i ett väldigt ras.

.

.

.

Det är Svenska Dagbladet som frågat samtliga 26 ordförande i Miljöpartiets 26 regioner om hur de ser på ett eventuellt samarbete på regeringsnivå med alliansens partier. Om nu det mest troliga inträffar. Nämligen att Jimmie Åkesson och hans fränder tar plats i riksdagen.

En majoritet av de tillfrågade är för ett regeringssamarbete med alliansen. Flera tunga distriktsordföranden säger sig också, redan nu, vara öppna för ett samarbete med moderaterna:

” Sex av regionordförandena argumenterar dock redan idag för att det bör bildas en regering med M, C, FP, KD och MP om det inte går att skapa en majoritetsregering på annat sätt.

– Självklart. Ska man vara med, så ska man vara med hela vägen. Det är av principiell betydelse, säger Ann-Catrin Lofvars, Dalarna.”

Sverigedemokraternas intåg i riksdagen kan komma att innebära ett nytt drev åt höger. Under förevändning att utestänga Åkessons parti från inflytande kan både socialdemokraterna och Miljöpartiet acceptera än mer av den nyliberala dagordningen än vad de redan gjort.

Maria Wetterstrand har redan i en uppmärksammad artikel på sajten Newsmill hälsat Björklunds väljare välkomna till det egna partiet. Miljöpartiet är ett hem också för liberaler, hävdade hon.

I tidigare inlägg på vår blogg har vi understrukit vikten att rösta bort högern från regeringsmakten genom att välja (s) eller (v). Miljöpartiet ser vi som i grunden ingenting annat än borgerlighetens nya moderna liberaler. Klatschigt klädda i grönt.

Vi har sagt att det är viktigt att rösta på  (v) eller (s) därför att dessa bägge partier trots allt, i någon mening, fortfarande refererar till arbetarrörelsen. För principiellt är det ingen större skillnad mellan de bägge ”arbetarpartierna”. Vänsterpartiet företräder oftast en något radikalare borgerlig reformpolitik. Å andra sidan har man ett minimalt eget inflytande i arbetarklassen.

För min egen del innebär det troliga parlamentariska läge som stundar att jag i riksdagsvalet väljer att rösta på Vänsterpartiet. I en eventuell koalitionsregering kommer Vänsterpartiet inte att finnas med. Vare sig man vill det eller inte. Det innebär att vi trots allt skulle få ett riksdagsparti till vänster som kan formulera ett alternativ till den högeropposition som Sverigedemokraterna kommer att driva.

**************

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,SVD4,AB2,SVD5,GP2,SVD6,SVD7,DN2,AB3,Expr1,Expr2,GP1,SVD8,

Bloggare; Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,RödaGöinge,Teckentydaren,RödaLinköping,

.

Samtidigt som Sveriges försvar är på väg att smälta samman med NATO avskaffade regeringen Reinfeldt värnplikten. Stupade kontraktssoldater eller legoknektar, vad vi nu än väljer att kalla dem, upprör inte allmänheten lika mycket som stupade enkla meniga värnpliktiga…

.

Här minnesstunden för Löjtnant Gunnar Andersson

på Camp Northern Lights.

.

Men samtidigt har det redan nu visat sig svårt att rekrytera den kanonmat som behövs ute i fält. Det är ont om unga män och kvinnor som vill bli fotfolk i det militära. Inte ens aggressiva reklamfilmer som utlovar en spännande framtid har lyckats lösa det här med att få ungdomar som frivilligt vill dö för den korrupta regim som vi exempelvis håller under armarna i Afghanistan. Ett krig vars antimuslimska övertoner nu eldas på av en galen pastor i USA. Likt Hitler en gång tänder han bokbål. Då var det Marx`verk som brann och judiska skrifter. Nu är det koranen.

Det har också gått så långt så att det tycks bli Arbetsförmedlingen som ska servera kanonmaten.

.

Minnestenar för stupade soldater från den svensk-finska basen

.

Nu i höst börjar man nämligen med att rekrytera folk till Försvarsmakten. Är du arbetslös ska du tvingas till att bli legoknekt. Det behövs både soldater och sjömän under fanorna. I SVT:s TV-utfrågning spottade Fredrik Reinfeldt på ”den gamla dåliga AMS-politiken”. Här har han uppenbart påhittigt nog hittat en ny fräsch AMS-politik.

I samklang med beslutet att avskaffa värnplikten har Försvarsmakten också fattat ett beslut om att alla anställda måste acceptera utlandstjänst. ”Se Hindukusch`s bergstoppar och sedan dö”, blir väl regeringens råd till alla arbetslösa…

.

Här hämtas döda amerikanska soldater till sin sista vila…

I Afghanistan är det främst stater som USA, Storbritannien och Danmark, som satt in stridande förband i landets inbördeskrig. De svenska soldaterna gör egentligen fortfarande bara någon form av militär kökshantering åt den Norra alliansen.

Men i ett skarpt läge. Där svenska soldater hamnar i skottlinjen kommer vi definitivt inte att se vår kronprinsessa som härförare. Gustav II Adolf fanns med mitt i bataljerna. Liksom Karl XII. Napoleon bar röd mantel så att hans soldater inte skulle avskräckas av blodvite…

Men Hitler bar bruna byxor så att hans SS-garden inte skulle se något annat otrevligt. Victoria Bernadotte lär trots vårt jämlika samhälle inte finnas i någon skytteställning. Inte heller prinsarna Carl och Daniel. För att inte tala om Reinfeldt själv. Ja, inte ens Sven Tolgfors lär vara med i någon skarp strid.

Kanonmaten blir i stället de unga människor som kastats ut i arbetslöshet av den borgerliga alliansen.

.

Kronprinsessan i charmtagen under sin lilla tripp

till den svenska basen i Afghanistan.

Vi lär aldrig få se henne i en skyttegrav

.

********************************************

Den vackraste visan om kärleken

Text: Ture Nerman, 1916
Musik: Lille Bror Söderlundh, 1939

********************

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä,
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Men den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.

.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Arbetsförmedlingen, ISAF, NATO, Försvarsmakten, Hitler, Napoleon, Victoria

I pressen: AB1,SVD1,SVD2,SVD2,GP1,SVD3,DN1,SVD4,GP2,SVD4,DN2,SVD5,

.

Efter gårdagens blogg om Lars Ohlys och Vänsterpartiets syn på föräldrarförsäkringen fick jag två kommentarer med flera viktiga frågeställningar. Eftersom dessa och debatten i stort är viktiga väljer jag att lyfta upp dessa och mitt svar till en blogg. De av bloggens läsare som inte är intresserade av ämnet eller inte hinner att läsa så mycket text får hoppa över denna post:

.

Kommentar från Kristina:

Fast nu tycker jag du missar lite på målet Göte. De flesta är hemma längre med sina barn än 6-7 månader. Delar föräldrar föräldrapennignen rätt av båda två har de 240 dagar var, dvs 8 månader. Du har inte räknat med lägstanivådagarna när du skriver 6-7 månader. Dessutom tar många ut färre än alla dagar i veckan och kan därmed vara hemma ännu längre. Visst finns det ekonomiska argument, att fattiga familjer inte skulle ha råd att ta ut lägstanivådagarna eller färre dagar i veckan, men 6,5 månader är ett absolut minimun och de flesta är hemma längre.Oavsett vilket så är det få barn som helammas efter ett halvår och inte klarar av att äta annan mat när mamma är på jobbet. Så egentligen är ”problemet” med bröstpump ett icke-problem. I alla fall i relation till de konsekvenser det ojämlika uttaget av föräldrapenningen får för kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden.

Det är heller ingen som tvingar en mamma till jobbet efter 6,5 månader, föräldraförsäkringen är en rättighet och ingen skyldighet (här argumenterar jag mest mot konservativa debattörers argument).

Jag håller dock med om att föräldraförsäkringen borde utökas och förändras så att den inte slår ekonomiskt mot arbetarklassfamiljer vid en individualisering.

”Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha.”

Här är du faktiskt ute och flummar. Det går nämligen inte att tolka dig annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Då är du ute på djupt vatten. Ta gärna fram den forskning som kan bevisa detta. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.

Du gör kvinnor en björntjänst genom att sprida ogenomtänkta föreställningar om kvinnligt och manligt som argument mot en individualiserad föräldraförsäkring. En individualisering är mycket bra (orkar inte dra alla argument nu) och bör istället genomföras tillsammans med andra reformer i föräldraförsäkringen som säkrar en god inkomst för fattiga familjer. Annars blir bara resultatet att du offrar kvinnan för klassen och det kan jag absolut inte acceptera.

Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering.

Här kommer argument för:

– Det skulle bli lika ”riskabelt” att anställa en man och en kvinna vilket skulle motverka diskriminering av barnafödande kvinnor på arbetsmarknaden, vilket idag är ett återkommande problem.

– Forskning visar att de föräldrar som delar lika från när barnet är litet fortsätter göra det under lång tid framöver ang ex hushållsarbete och tvärtom, de gånger kvinnor stannar hemma mycket längre än männen cementeras en ojämlik fördelning av hushållsarbetet och ansvaret över barnen för lång tid.

– Föräldraförsäkringen ska ses som en möjlighet och skattepengar ska inte gå till att uppmuntra ej jämställda (samhälls)förhållanden, vilket de enligt all statistik gör idag. Att just föräldraförsäkringen, till skillnad från andra förmåner, inte är individualiserad är unikt. Det beror sannolikt på att det är djupt förankrat i samhället att kvinnor anses vara bäst lämpade att ta hand om barn.

– Tror rent allmänt det skulle vara bra för många män att vara hemma med barnen och att barnen skulle må bättre av båda (alla) sina föräldrar.

– Eftersläpningseffekter för kvinnor, ex mindre pension, lägre lön pga föräldraledighet och liknande skulle minska.

Samtidigt som vi driver kravet för en individualisering bör vi även höja golvet i föräldraförsäkringen. Den som inte uppfyller kraven för sjukpenninggrundande inkomst får idag bara ca 5000 kr före skatt i föräldrapenning, vilket är helt orimligt lågt.

Det bör även finnas någon form av utjämningseffekt så att det inte slår ekonomiskt mot familjen om föräldrarna har väldigt olika hög inkomst. Det ekonomiska argumentet brukar dock överdrivas i debatten. De som räknar på den faktiska skillnaden mellan föräldern med hög och låg inkomst brukar finna att skillnaden inte är så stor som debattens vågor. Detta visade en handläggare på Försäkringskassan mig med konkreta exempel när jag var på deras utbildning häromveckan.

Arbeta för att förbättra kvinnors arbetsförhållanden generellt. En individualiserad föräldraförsäkring är dock förmodligen en förbättring i sig som jag visat ovan vilken gör att kraven ska föras parallellt, inte först det ena och sen det andra.

Det krävs alltså en politik som utgår från flera olika aspekter samtidigt, inte minst arbetarklassens kvinnor, men som inte cementerar något som får så stora negativa effekter för jämställdheten som ett bevarande av status quo i frågan om föräldraförsäkringen.

Bara för att det finns nackdelar med en individualisering betyder inte det att fördelarna överväger. Allting har baksidor men debatten tenderar att bara handla om nackdelarna vilket gör hela diskussionen oärlig eftersom detta används som argument mot förändring.

Så för att tala ur skägget- jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.

.

Kommentar från Kerstin:

Hrm,
kvinnan ha bestämmanderätt? Nu måste jag protestera. Det är nog inte det det handlar om för det mesta utan om att pappa tjänar mer och då blir det mamma som får stanna hemma – idag som förr. Och pappa tjänar mer bl.a. för att han inte stannar hemma med barnen.

.

Mitt svar:

Kristina väljer att hissa stormsegel:

Jag håller med om det mesta som Kristina och Kerstin skriver. Det handlar om en reell konflikt. Eller snarare flera konflikter.

”Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering…  Så för att tala ur skägget – jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.”

Nåväl. Jag är socialist och tror mig om att till en del kunna ”analysera strukturella samhällsförhållanden”. Det är därför jag ser att det här handlar om en verklig konflikt. För mig handlar det om var man drar gränsen. I dag finns det 60 dagars ”pappaledighet” som inte kan tas över av mamman. Ett statligt tvång som jag bejakar. Det har massor med positiva effekter. Inte minst tvingar det många män att lära sig att ta ansvar för blöjbyten, sagostunder, matlagning och disk mm.

Ytterligare individualisering, ”tvångskvotering”, måste ske genom en utökad föräldrarförsäkring. Skälet till att inte Lars Ohly och med honom Vänsterpartiet driver denna fråga är att man lagt sig på rygg för SAP:s och MP:s krav på budgetdisciplin. I stället väljer man en att rulla tillbaka den reform som redan finns. En kontrareform.

Detta därför att jag är för kvinnans bestämmanderätt under den första spädbarnstiden. Kristina menar då att denna ståndpunkt bara kan tolkas som ”flum”:

”Här är du faktiskt ute och flummar. Det går nämligen inte att tolka dig annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Då är du ute på djupt vatten. Ta gärna fram den forskning som kan bevisa detta. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.”

Nej, Kristina. Min inställning har ingenting att göra med vilket kön som är bäst spädbarnskramare. För en kvinna är en graviditet och en förlossning en fysisk och mental revolution. Jag lutar mig inte heller åt särskilt mycket forskning. Det är mest mina egna erfarenheter med fyra barn och tre döttrar som fått egna barn, samt umgänge och diskussioner med andra kvinnor som blivit mammor, som ligger till grund för vad jag tycker. För mig är detta den gränsdragning som våra politiska val handlar om. Inte om vem som kramar bäst. Kvinnans bestämmanderätt över en stor del av föräldrarförsäkringen är för mig, till en del, en form av demokratisk ”efterbörd” till hennes graviditet och förlossning. En rätt att själv kunna avgöra hur mycket tid man behöver för att komma in i normala gängor. Min åsikt bottnar inte främst i analysen av våra ”strukturella samhällsförhållanden”.

När det däremot gäller diskussionen om hur dessa förhållanden diskriminerar kvinnan, menar jag att frågan om rätten till vård av sjukt barn är ett större hinder än den befintliga föräldrarförsäkringen. För arbetsgivarna är det inte så svårt att lång tid i förväg planera för en längre föräldrarledighet. Ledighet för vård av sjukt barn kan däremot tas ut spontant, utan karensdag. Ett förhållande som i sak är svårt och dyrt att svara på . Arbetsgivarna vet sedan att det som regel är kvinnan som tar de flesta av dessa lediga dagar för vård av sjukt barn och har därför en inbyggd spärr mot att anställa kvinnor med ett eller flera småbarn. Inget parti har trots detta rest ett krav på att vårdnadshavarna ska varva detta ansvar. Förmodligen därför att de flesta människor inser att det inte går att lagstiftningsvägen planera för hur vårdnadshavare till småbarn i detalj ska hantera sin vardag.

Till sist en fråga:

Hur ställer sig du, Kristina, till frågan om Jan Björklunds och sverigedemokraternas krav på burkaförbud? Vi vet bägge två att de är ute och fiskar i ett grumligt vatten. Men i sak är för mig varje form av slöja i sista hand ett uttryck för ett patriarkalt förtryck. Även om det motiveras med religiösa förtecken. ”Skyddet av kvinnan” har sin bakgrund i jordbrukssamhället. Egentligen handlar det om att en familj eller klan skyddar sin mark, sina landområden.

De kvinnor i Sverige som väljer att bära slöjor har uppenbart svårt att ta sig ut på den svenska arbetsmarknaden. Framförallt det fåtal som tvingats att bära burka har ingen chans alls. Ska vi då hålla med Björklund och sverigedemokraterna och verka för att skiten förbjuds?

Mitt svar är nej. I praktiken får ändå ingen kvinna med burka ett jobb där man måste visa sitt ansikte för andra människor. Ett statligt förbud tvingar bara in dessa kvinnor i ännu större förnedring. De får hålla sig hemma för gott. Vi måste i stället på alla sätt verka för att de på ett frivilligt sätt ska kunna frigöra sig från sina beslöjade patriarkala bojor.

Vad tycker du i denna fråga? Att jag reser den har naturligtvis med att göra med att  den principiellt handlar om samma svåra val som v i har när det gäller föräldrarförsäkringen.

Hälsar Göte

,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, Vänsterpartiet, föräldrarförsäkringen, burka, sverigedemokraterna
I pressen: GP1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,AB1,

.

Akilleshälen för alla de tre partierna i den rödgröna alliansen, när det gäller deras syn på föräldrarförsäkringen, är att de vill ha en stupstock i ett eventuellt eget förslag. En stupstock vid sex eller sju månader där mamman mister rätten till flera månaders ledighet om föräldrarna av en eller annan orsak inte ser att pappan har möjlighet att ta vid. Detta i sin tur beror på att den berömda ”budgetdisciplinen” ska hållas.

”Hon kan använda bröstpump”, sa Lars Ohly som svar på frågan om vad man ska göra om inte mamman vill sluta amma.

.

Det handlar om fysisk närhet. Inte om näringsinnehåll.

En snäll variant på omvänd talibanism. Lars Ohly blir för en del familjer vad Jan Björklund vill vara för skolan. Staten ska bestämma hur länge kvinnan ska amma och hur föräldrarna vill lägga upp sina liv under tiden med ett spädbarn. ”En kvinna längre bort än en meter från spisen måste vara på rymmen”, hette det förr och kanske i nutid också hemma hos en del kristdemokrater eller sverigedemokrater. Men i Lars Ohlys värld är det lika galet om kvinnan är hemma längre än en ett halvår med det egna barnet.

Själv tror jag att amningen här till en del blir en symbolfråga. Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha. Min uppfattning hör kanske inte hemma i vänsterns huvudfåra. Men jag menar bestämt att man här gått över en gräns. Även om det går att peka på en ”ojämlik underliggande struktur”.

Ohly tittar helt enkelt på frågan om jämlikhet med skygglappar. Med ett selektivt seende vill han skipa rättvisa med linjal och en uppslagen kalender.

Jag känner massor med kvinnor i min egen familj, bland vänner och f d arbetskamrater, ofta med jobb som inte är så kul, som ser Ohlys och de andra rödgrönas förslag som ett angrepp på deras rättigheter. De ser mammaledighet som ett andrum. En tid med personlig frihet där de slipper ”den eviga stämpelklockan”. För många lönearbetande kvinnor kan en stupstock komma att innebära stora inkomstbortfall.  Här finns  definitivt ”en ojämlik underliggande klasstruktur”. Jag känner för den delen också massor med kvinnor som valt eller vill kunna välja en kortare föräldrarledighet. Där pappan i stället då får möjligheten att ge mer av sin närhet. Inom ramen för en utökad föräldrarledighet menar de – och jag – däremot att det är bra att öronmärka mer tid för papporna.

Bröstpumpar är dessutom ofta besvärliga och söliga apparater och fungerar inte för många kvinnor.

Men framförallt missade Ohly helt att detta med att frågan om vi ska en stupstock eller inte i föräldrarförsäkringen. Den  frågan handlar om ”budgetdisciplin” eller inte och om  närheten till barnet. Inte om näringsinnehållet i det som spädbarnet får i sig.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, föräldrarförsäkringen, amning, brsötpumpar

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,Expr1,Expr2,SVD4,DN3,AB3,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,RödaGöinge,

.

I gårdagens TV-utfrågning blev Reinfeldt ordentligt tillknölad.

Men trots att han är statsminister för ett Sverige som befinner sig mitt i ett skoningslöst krig fick han absurt nog inte en enda fråga om varför våra soldater nu strider under NATO:s flagg.  SVT:s regi var uppenbart att vi väljare inte ska bekymra oss för vad som händer långt där borta i Afghanistan. I samma syfte har vår alliansregering avskaffat värnplikten. Dör en kontraktsanställd soldat, en legosoldat, blir det inte lika uppmärksammat som när en värnpliktig rekryt stupar…

.

Bara under de sex senaste dagarna har 26 amerikanska soldater dödats…

.

Det naturliga hade varit att man frågat Reinfeldt exempelvis om varför vi är med och dödar civila. För som en del av ISAF/NATO:s krigsinsats var Sverige i går självklart lika ansvarigt som USA för att den egna militären dödade tio afghanska valarbetare. En vänsterhänt mördare kan naturligtvis inte stå upp i rätten och skylla sitt eget dåd på att han inte kan ta ansvar för vad den högra handen ställt till med. Alla militära insatser från ISAF/NATO sker under ett gemensamt ansvar. Vare sig det handlar om förarlösa drönare, speciella dödspatruller eller reguljära stridande förband.

.

.

I går var det dags igen. Under häftig raketbeskjutning från flera olika flyginsatser dödades ett tiotal valarbetare som färdades i en bilkonvoj i den norra provinsen Takhar. ISAF/NATOS:s kommando hävdade att man eliminerat ”terrorister”. Men provinsguvernören Abduljabar Taqwa bestred detta helt och hållet. ”Det finns inte ens talibaner i vårt område”, hävdade han bestämt. En av de skadade var Abdulawahid Khorasani, kandidat i det parlamentsval som sker denna månad. Det var hans valkampanj som var på väg i en konvoj till distriktet i Rostaq. Bland de dödade fanns medlemmar i hans familj och flera anhängare till hans kandidatur. En annan av de dödade var en lokal militär kommandoledare, Aminullah, som inte haft eller har samröre med talibanerna.

”Jag trodde att de utländska trupperna var här för att ge oss säkerhet och demokrati”, sa Khorasani till BBC. ”Jag trodde att de skulle hjälpa oss att klara av valkampanjerna till parlamentet. I stället anföll de oss”…

I Sverige rullar moderaternas valbuss fram i lugn och ro på vägarna. I Afghanistan deltar vi i ett krig där våra styrkor först flygbombar en valkonvoj. Sedan fortsätter med att döda med hjälp av automateld från två stridshelikoptrar.

Hade det inte varit lämpligt att i går ställa några frågor om detta till Reinfeldt?

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Fredrik Reinfeldt, SVT, ISAF/NATO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,AB1,AB2,AB3,AB4,Expr1,Expr2,Expr3,EXpr4,EXpr5,GP1,GP2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Teckentenydaren,

.

”Enligt opinionsmätningarna är det fortfarande ovisst vem som ska vinna valet. Men en stor majoritet av väljarna är redan övertygade om att det blir borgerlig valseger. Även de flesta rödgröna sympatisörer tror på valförlust, enligt DN/Synovates mätning”

.

Så här majestätiskt slår Dagens Nyheter i dag upp vad som sägs ge en bild av stämningen bland de olika partiernas sympatisörer. Läser man vidare får man långt ner i texten reda på att undersökningen inte ens är statistiskt säkerställd.

De borgerliga tidningsdrakarna spottar hela tiden ur sig opinionsundersökningar som alla har till syfte att vända väljarnas intresse bort från skillnaden mellan de bägge blockens politik för den kommande mandatperioden.

Det hela handlar om att dupera människor.

Tidningarnas ägare ser till att man hela tiden jämför vilket förtroende folk har för Mona Sahlin i förhållande till Fredrik Reinfeldt. Mona ska mosas och Fredrik ska haussas. Inte fasen kan en kvinna leda landet…

Efter gårdagens debatt i Aktuellt mellan de bägge skulle en omröstning säkert visat att förtroendet för Reinfeldt rasat. Med nervösa svettdroppar på överläppen klarade vår statsminister i går kväll av att skymfa landets pensionärer. Dessutom fick han än en gång en uppstötning av det överklassförakt som tycker illa om alla människor som någon gång blivit sjuka eller arbetslösa.

Vår blogg har därför valt att utmana DN genom en egen opinionsundersökning. Vi har frågat en massa människor om vem de vill se som nästa vice statsminister. Vem har de störst förtroende för? Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson?

Resultatet var förödande för Maud Olofsson. Resultatet blev en sensation. Hon hade bara förtroende hos 30 procent av de som vi frågade. Visserligen kan man inte säga att undersökningen är statistiskt säkerställd. Men resultatet talar ändå för sig själv. Bäverhonan Maud passar bättre i en hydda  djupt nere i en strid norrlandsälv…

Fick under eftermiddagen in den här bokstavligen skarpsynte kommentaren från Lasse. Som visar att DN  och journalisten Henrik Brors jobbar som vore tidningen en brittisk tabloid:

”Man kan även notera att DN i sin bildframställning uteslutit Wetterstrand, den populäraste rödgröna partiledaren. Det är naturligtvis ingen tillfällighet.”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Maud Olofsson, Maria Wetterstrand

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP1,GP2,AB1,GP3,GP4,GP5,AB1,DN3,SVD3,Expr1,GP6,SVD4,

.

I förhållande till den borgerliga regeringens usla framträdanden på den politiska scenen hittar vi hos de rödgröna en början till flera fina melodier. Ett par riktigt vackra slingor. Pensionärerna ska inte längre sparkas ner i ett eget utanförskap och man tar de första stegen för att bromsa lönedumpningen på arbetsmarknaden. A-kassan ska renoveras. Det finns också en stor skillnad i synen på public service, SVT och SR, liksom på kulturområdet i stort.

Därför finns det många skäl för att rösta bort Reinfeldts trista kvartett från estraden.

.

.

Men mycket hos de rödgröna skorrar ändå falskt. De fina slingorna kommer av sig och får aldrig ett avslut. De rödgröna vågar egentligen aldrig byta genre.  Deras gemensamma refräng blir aldrig till en glädjefull maning, till en stormande sång om att ”det gamla ska störtas ner i gruset”. I stället ska ”vi hålla ihop” för att tillsammans bära bördorna från de rikas marknadsdiktatur.

Därför har de rödgröna så svårt för att få ”publiken” med sig. Många fortsätter att känna sig osäkra och politiskt hemlösa.

De rödgrönas uppgörelse om Sveriges fortsatta roll i Afghanistan är en bra symbol för detta. Här fick vi inget rakt utropstecken om att de svenska trupperna ska hem och att kriget omedelbart ska avslutas. Vi fick i stället en politisk hybrid. Ändå hade författarna eller de fyra partiledarna hög svansföring när de presenterade sitt gemensamma dokument och menade att det skulle ses som ”ett samlat besked om vår strategi för Sveriges engagemang i Afghanistan under nästa mandatperiod”.

Jonas Sjöstedt, en av Vänsterpartiets riksdagskandidater i Västerbotten, rubricerade på sin blogg överenskommelsen som så storslagen som att ”Svensk trupp lämnar Afghanistan om vi rödgröna vinner – en seger för (v)” och slog fast att ”De som har sagt att vänstern säljer ut sig och inte kan påverka i den här frågan har fått fel. Grundligt fel. Att gå till val på den här uppgörelsen är dessutom en klar tillgång för hela det rödgröna regeringsalternativet.”

Men vad står det egentligen i den gemensamma texten? Sverige är i krig och ett sådant viktigt dokument måste naturligtvis nagelfaras ordentligt. Vad är det för strategi man föreslår med en rödgrön regering?

Bakgrunden till den nya uppgörelsen var att alla de tre partierna var och ett på sitt sätt kommit fram till att den NATO-ledda krigsinsatsen har blivit ett misslyckande. Vänsterpartiet röstade för Göran Perssons första ”surge” eller våg av svensk trupp 2001 men drog öronen åt sig när NATO kom in i bilden och har sedan argumenterat mot en svensk militär insats överhuvudtaget. Miljöpartiet röstade för den senaste truppförstärkningen så sent som 2009 men har ändå i efterhand retirerat bakåt i stridslinjerna och menar nu att ”kriget är ett fiasko” som ”bör trappas ner”. Socialdemokratins ledning har däremot helt solidariserat sig med den svenska krigsinsatsen även om man helst kallat den för ”fredsinsats”. Men under lång tid har detta ifrågasatts av skarpt formulerad kritik i exempelvis flera ledare i Aftonbladet. Pierre Schori med sin breda utrikespolitiska överblick har också varit en av partiledningens hårdaste kritiker. Under det senaste året har också det borgerliga blocket börjat luckras upp i frågan. Både den gamle moderate försvarsministern Anders Björck och Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski har dragit slutsatsen att kriget i Afghanistan inte går att vinna och att man inte kan kriga hur länge som helst. Den svenska krigsinsatsen måste ha en bortre parentes, hävdar de. Det var därför inte särskilt överraskande att Mona Sahlin och kretsen kring henne i valets slutspurt valde att acceptera en kompromiss. ”Efter mycken vånda har jag kommit fram till att kriget är kontraproduktivt”, suckade till sist den tilltänkte utrikesministern Jan Eliasson i TV.

.

USA säger sig skydda civila från kriget.

Men samtidigt är USA en del av problemet…

Nu innebar uppgörelsen i sak att Sverige ska fortsätta kriget. Under lång tid med samma resurser som tidigare. Vänsterpartiet blir under denna tid också ansvarigt för exempelvis Pentagons egna dödspatruller. De som avslöjades av WikiLeaks. Så visst har Vänsterpartiet också gjort en stor eftergift. Kort tid före kompromissen skrev samma Jonas Sjöstedt så här i sin blogg:

”Ibland anklagas Vänsterpartiet för att tona ner kritiken mot kriget i Afghanistan. Inget är mer fel. Tvärtom har vi vägrat vika ner oss i frågan och göra upp med S och MP om trupperna. Vi har tagit upp det som ett huvudtema i utrikespolitiska debatter i riksdagen. Vi röstar självklart emot insatsen i riksdagen.”

Nu blev det inte så. För ett bra tag accepterar Vänsterpartiet i stället ”insatsen”. Trots att kriget ”är ett fiasko” och ”kontraproduktivt” ska det fortsätta. Människor ska fortsätta att dö. Helt entydigt heter det i texten att: ”Vi avser att under hösten 2010 ge ett nytt mandat till den svenska militära närvaron”. Först under 2011 hoppas man att kunna ”påbörja ett tillbakadragande” och hoppas vidare att detta ska vara avslutat 2013. Både under hösten 2011 och senare sker detta mot bakgrund av en värdering som:

”ligger i linje med flera andra länder som ingår i ISAF. USA kommer att utvärdera sin truppökning under 2011 och under andra halvåret nästa år påbörja en minskning av sina styrkor. Under 2011 kommer det finnas möjlighet att bedöma hur överlämningsprocessen fortlöpt, samt hur det ökade civila och militära stödet från omvärlden slagit ut. Då behöver Sverige en ny samlad strategi för vårt engagemang i Afghanistan.”

Det finns alltså inget ”samlat besked om vår strategi för Sveriges engagemang i Afghanistan under nästa mandatperiod”. För här sägs rakt av att vi behöver en ny strategi redan nästa år. Mona Sahlin har flera gånger betonat att denna också kommer att bestämmas ”av läget på marken”. Strategin för nertrappning sker med samma fokus som riktats in av ISAF/NATO:s nye general för Afghanistan David Petreaus. Sverige ska ha mer gemensam träning med den afghanska armén och vi ska ge stöd till den mycket svaga polisen. Vi ska alltså hjälpa USA att bygga upp och stärka den korrupta afghanska lydregimens väpnade styrkor. Även efter den tänka nertrappningen ska vi satsa på att utbilda Karzairegimens ”säkerhetsstrukturer” som man finkänsligt nog väljer att kalla marionettregimens våldsapparat.

Det man aldrig berör och aldrig har berört och aldrig befattat sig med är analysen av vad som verkligen sker i Afghanistan. Det som borde vara utgångspunkten för varje seriös bedömning av läget i landet. Helt enkelt det enkla faktum att det pågår ett inbördeskrig. Kanske flera inbördeskrig. Både i Afghanistan och i Pakistans (!) nordvästra territorier. Ockupationsstyrkorna från ISAF/NATO deltar i dessa blodiga strider, inte minst mellan olika pashtunska stammar. Sverige bidrar till att stärka den Norra Alliansen arméer och polis. Ofta under ledning av lokala uzbekiska eller tadzjikiska krigsherrar eller knarklorder. Den allians norr om Hindukush`s väldiga bergmassiv som för tillfället har en vapenvila med Karzai i Kabul. Visserligen kylig och ofta i darrning. Men ändå en vapenvila. En del av dessa uzbeker och tadsjiker, som vi tränar, sätts också in mot sina gamla etniska trätobröder, pashtunerna i Helmands blodiga inbördeskrig.

.

Abdul Rashid Dostum arbetade för

Karzai under valfusket i presidentvalet

En brutal krigsherre vars militär och polis vi ska träna…

.

USA:s mål är att få en lydregim som kan garantera amerikansk hegemoni i regionen. De väldiga flygbaser och arméläger som nu byggs ut med hundratals miljoner dollar – trots att man talar om en kommande truppreducering är inga kortsiktiga investeringar. En del av de 74 baser USA har i dag slår man igen när inbördeskrigen upphör. Men de centrala baserna i Bagram och Kandahar vill man ha tillgång till för lång tid. Basen i Mazar al Sharif, i den region där svenskarna finns. Den ska förbli amerikanarnas svängdörr in mot det geopolitiskt så viktiga Central-Asien. Vid gränsen mot Iran (!) rustar man nu upp två gamla rostiga sovjetiska baser, Camp Dwyer och Shindand. En upprustning som inte har ett dyft med kampen mot Al Quaida eller ”talibanerna” att göra. Flygets startbanor här och raketramperna ska kunna användas i en attack mot Iran.

De senaste veckorna har också främst New York Times rapporterat om hur USA, genom CIA, mutar mutkolvarna i Karzairegimen. Rapporter som blir till bumeranger mot alla ”givarländer”. Främst har Karzais budbärare, bland annat till Norra Alliansen, Mohammed Zia Salehi, fått klä skott. Ska Sverige bekämpa korruptionen, som det hävdas i den gemensamma plattformen, måste vi alltså också bekämpa CIA. Karzai har elegant utnyttjat dessa avslöjanden till att påpeka att åttio procent av allt bistånd som flödar in i Afghanistan används av ”givarnas” egna organisationer på plats. De är deras ansvar att så många människor och organisationer korrumperas.

Konflikten med Karzai handlar om vem som ska ha rätt att muta vem. Vem ska vara mest korrupt. Det återstår att se hur Karzai klarar denna galopp. Problemet för USA är att man har så få andra ” vinnande hästar” att satsa på

För oss som är konsekventa motståndare till att Sverige deltar i NATOS:s krig i Afghanistan blev överenskommelsen ett steg åt rätt håll. Men ingen egentlig omprövning av strategin. Antikrigsarbetet måste fortsätta. Vi kan ta fotfäste i de löften som getts. Peka på orimliga motsättningar och kräva en fullständig omprövning.

Sverige måste ut ur Afghanistan nu.

.

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN4.DN3,DN5,DN6,AB1,Expr1,GP1,GP2,SVD5,SVD6,AB1,AB2,GP3,

SVD7,AB3,DN7,DN8,GP3,Expr2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

.

.

Den överenskommelse som  träffats finns nu på papper och läser man noga stämmer den bra med min sammanfattning nedan. Vad som tillkommit är att man valt att precisera en skillnad i förhållande till den borgerliga alliansen, som sagt att man kan tänka sig att förstärka den svenska truppinsatsen. De rödgröna ger däremot ett vallöfte om att fortsätta kriget som förut. Vänsterpartiet som tidigare har röstat emot den nuvarande truppinsatsen i riksdagen har nu  accepterat denna. Partiet har helt enkelt lovat att man i regeringsställning är berett att ta ansvar för att Sverige ska fortsätta att  strida under NATO:s flagg. Löftet om att trupperna ska vara hemma först efter tre års fortsatt dödande, 2013, är diffust och man har valt att gardera sig med följande skrivning: ”Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet”…

.

Inom de ramar som de rödgröna själva valt att spika ihop klarade Mona Sahlin ”Utfrågningen” i SVT hyfsat. Riktigt bra. Väljer man att i stort knappt ens röra vid det rika Sverige. Väljer man att skruva ner förväntningarna på ”Världens bästa välfärd”, som (v) trumpetar om, för att i stället ta ansvar för statsapparatens hårda kärna.  Inte minst dess militär.

Då kan man inte anklagas för att en rödgrön regering inte omedelbart vill ta hem de svenska trupperna från Afghanistan.Väljer man att helt avstå från att öka beskattningen av de besuttnas kapitalinkomster – då måste man naturligtvis ha skattehöjningar för breda lager som sitt ledmotiv i valrörelsen.

.

.

För min del är den största skillnaden mellan de två regeringsalternativ som står till buds deras syn på A-kassan. Om än med helt otillräckliga nivåer och med snabba trappsteg utför är de rödgrönas alternativ här ett helt annat. Mona Sahlin använder humanistiska argument för att försvara sitt och de rödgrönas förslag. ”Man måste ha en dräglig levnadsnivå”. Detta är naturligtvis inte i sig fel och är för den enskilde arbetaren naturligtvis den kanske mest ömmande frågan. Men många av oss som arbetat fackligt vet också att en bra A-kassa är en effektiv broms mot arbetsgivarnas ständiga försök till lönedumpning. I det ”tysta klasskrig” som pågår i Sverige är den borgerliga alliansen försämring av A-kassan det värsta exemplet när det gäller angreppen på arbetarklassen i stort. Den är det främsta hotet mot vår levnadsstandard.

.

De Nya liberalerna

.

Självklart kommer jag att rösta mot Reinfeldts Miljonärsparti. Vare sig det kallar sig Högerpartiet, Moderaterna eller Det nya arbetarpartiet. Men då väljer jag inte heller De nya Liberalerna. Även om de väljer att kalla sig Miljöpartiet.

Jag håller för näsan och röstar på (v) eller (s). Trots allt. På grund av deras trots allt fortfarande slappa, snart uttänjda band  till oss. Vad jag väljer kommer att bero på dagsformen…

Om det handlar om de respektive partiernas kondition och dagsform – eller min egen – är en fråga som du får fundera över.

Samtidigt finns ett slutbud från de rödgröna också när krisen kommer.  Även om (v) ojar sig. När vargen är här och vi får ”dubbeldipp” i ekonomin.  När den svenska exportindustrin kanske står still. Då har även de rödgröna slipat knivarna. ”De länder i EU som inte håller budgetdisciplinen ska straffas hårt”, menar Mona Sahlin i sin nya bok ”Möjligheternas land”. På grund av den osynliga och odemokratiska marknaden ska vi inte själva ha frihet att välja.  Kollapsar svensk exportindustri har vi inga val. Väljer vi då viktiga miljösatsningar i stället för budgetnerdragningar eller att ge ensamstående föräldrar (i utanförskap) mer stöd. Då ska vi straffas. Straffas hårt. Det är budgetdisciplinens piska som ska snärta. Hårt. Alla reformer kommer att ifrågasättas. På samma sätt som för den borgerliga alliansen.

Ordning ska härska i Stockholm.

Kapitalets makt ska inte inskränkas.

.

.

Börsens puls 1948 – 2006.

Ordning ska härska i Stockholm.

Börsbolagens muskler bär framtiden.

Även under en rödgrön regering.

.

Uppenbart kommer de rödgröna när som helst att krysta fram sin gemensamma syn på kriget i Afghanistan. Redan nu står det klart att Lars Ohly och Vänsterpartiet har vikt ner sig. Rejält. Redan i veckan antydde Ohly i Expressen vad som var på gång: ”Det krävs en ”civil strategi”, menade han, pratade om en ”kompromiss”  och vi såg framför oss en diffus plan av militär nertrappning till förmån för mer civila hjälpprogram. Undanflykter som min generation vande sig vid att fnysa åt alltsedan Vietnamkrigets många år av USA:s historisk kolonial terror…

.

.

I går fyllde Sahlin i en del av de oklarheter som Ohly lämnade åt sidan. På samma sätt som tidigare Peter Eriksson och Peter Rådberg anknöt hon till ”Kabulkonferensen” där Afghanistans korrupte valfuskare Hamid Karzai menade att ”han har som mål att de afghanska styrkorna själva ska kunna ta över säkerhetsansvaret 1914”. Eriksson/Rådberg förvanskade detta önskescenario till något helt annat på GP:s debattsida 5.8.10:

”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.

I en tidigare blogg skrev jag att detta var ljug. Ljug rakt igenom:

”För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…

Mona Sahlin har fått bättre information. Eller snarare. Hon vet att det inte går att komma med felaktiga uppgifter. I går for hon inte med osanning. Hon bara förvanskade betydelsen av samma konferens:

”Det (2014) är ju någon sorts bortre slutdatum för alla utländska militära insatser”

Sedan gavs vi intrycket av att Sverige måste börja trappa ner i tid. ”Om vi ska kunna lämna över ansvaret 2014”.

När det gäller Afghanistan kommer vi alltså att få en uppgörelse från de rödgröna där Sverige under kanske minst fyra år till, under hela regeringsinnehavet, alltså under samma tid som det outhärdligt långa Första Världskriget varade, ska vara i krig under NATO:s flagg. Det kommer att viras in i silkespapper av civila program, utbildning av poliser (som skjuter ihjäl våra egna soldater) och insatser för ”flickorna”, som Sahlin betonade. ”En civil strategi”, kommer Ohly att säga. ”En kompromiss. Men vi har kommit en bra bit på väg”.

.

.

Ja, ja. Min gode Lars. Även General Petreaus har en ”civil strategi”. Liksom en gång McNamara, Kissinger och Nixon.

Det blir ändå ristat i sten att du och Vänsterpartiet valde att vilja ta regeringsansvar för ett imperialistiskt krig. Du, Lars Ohly, kommer inte att bli försvarsminister. Det sägs att du ska bli socialminister och kanske kan du peta in en eller annan bromskloss när det gäller Sahlins och Erikssons/Wetterstrands privatiseringsiver. Men du och ditt parti kommer att vara ansvarigt för ett imperialistiskt krig. För Carl Bildts krig.

När kläderna faller ser man kropparnas skröplighet.

Det är bara att hoppas att vi efter ett sådant eventuellt regeringsinnehav får ett uppbrott för ett nytt demokratiskt och kämpande socialistiskt parti.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Lars Ohly, SAP, Vänsterpartiet,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,Expr1,Expr2.GP1.GP2,AB1,SVD6,DN4,AB6,SDS1,SVD6,GP3,

SVD7,SVD8,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,Teckentydaren,Björnbrum,