.
Ett Eko från framtiden
.
Det är svårt att avgöra var ekon kommer ifrån. De rullar runt och kastas fram och tillbaka.
I politiken kan de komma både från det förflutna och från framtiden.
I samband med att de Rödgröna i Sverige i helgen blev överens om positiva skrivningar när det gäller NATO:s roll som ”säkerhetspolitisk aktör” /efter beslut i FN:s säkerhetsråd/, upprepade socialdemokratins utrikespolitiska talesman Urban Ahlin sina gamla slitna fraser om varför (s) är emot tanken på ett slutdatum för kriget i Afghanistan:
”Sverige har gått in i Afghanistan tillsammans med andra länder, och då ska vi också lämna tillsammans med dem.”
.
.
I går hördes ett eko av detta i vårt grannland Norge. Där var det Jens Stoltenberg, statsminister för den rödgröna regeringen, som använde samma typ av vädjan till lagmoral och sammanhållning för att – trots fyra dödade norska soldater – fortsätta med att argumentera för ett norskt krigsdeltagande. Men hans ord är samtidigt ett eko av vad vi kommer att få höra från en tänkt svensk rödgrön regering i morgon. När det blir svenska soldater som stupar. I Norge står Sosialistisk folkeparti bakom den nykoloniala krigspolitiken. I Sverige är Vänsterpartiet – med en viss bångstyrighet – på väg att rätta in sig i ledet.
.
Turid Thomassen. Ordförande för Roedt. Foto: Brage Aronsen
.
Inte minst därför är det viktigt att här återge en kommentar i frågan från Turid Thomassen, ordförande för det livaktiga norska revolutionära partiet Roedt:
.
”Det är allvarligt när statsminister Jens Stoltenberg, helt orörd, håller fast vid att Norge ska fortsätta med att delta i kriget i Afghanistan. Detta oavsett vad som sker med de norska soldater som skickas dit och att alltfler civila afghaner dödas som en följd av kriget.
När nu fyra nya norska soldater har dödats, upprepar Stoltenberg det slitna påståendet om att Norge är i Afghanistan därför att FN har bett om det och att ”vi gick in tillsammans med våra allierade och att vi ska gå ut tillsammans med dem”. Att statsministern gång på gång upprepar denna framställning av bakgrunden till kriget gör den inte mer sann. Norge är i Afghanistan därför att USA bad oss om det och fick FN att godkänna en redan genomförd ockupation av landet 2001. Det är tragiskt att regeringen inte vill diskutera de grundläggande orsakerna för att vi deltar i kriget samtidigt som den fortsätter med att offra norska soldaters liv och gör sig själv medansvarig för att tusentals civila afghaner dödas. Ännu mer tragiskt är att det är ett enat Storting som är med på färden. Under de åtta år som har gått sedan Norge gick in i kriget har det inte där en endaste gång tagits initiativ till en seriös debatt med utgångspunkt i förslag om att avsluta det norska miltära stödet åt den USA-ledda ockupationen.”
.
.
Den norska rödgröna regeringens krigsminister, socialdemokraten Grete Faremo, är en vacker symbol för det ”moderna” och det ”rödgröna”. I tidens anda har hon rätt genus för sin senaste kommendering i en regering ledd av Mona Sahlins systerparti på andra sidan kölen. Passande nog var hon i början på nittiotalet först ”biståndsminister”. Därpå tog hon hand om de rikas lagar i sin roll som ”justitieminister”. För att avsluta den delen av karriären med att som grön ”oljeminister” borra efter olja ute i Nordsjöns djupa och känsliga vatten. Efter en sväng i det privata näringslivet kom hon sedan tillbaka i en mer krigisk skepnad. Där biståndet inte passar. Där får vi skjuta ihjäl folk. Modernt till tusen? Eller ett eko från kolonialismen?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO, ISAF, Norge, Urban Ahlin, De Rödgröna, Jens Stoltenberg, Obama
I pressen: DN1,SVD1,SVD2,GP1,VG4,VG5,VG6,VG1,VG2,AB1,VG3,VG7,GP2,VG8,
Bloggare: Jinge,Svensson,Teckentydaren,