I vilket Sverige bor du?

.

Valet är över. För alla som tror på ett samhälle där de svagas behov ska stå i centrum var det en sorglig kväll. För oss som tror på ett samhälle byggt på solidaritet och på Marx’s vision om ett samhälle som styrs av principen ”åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga” är egoismens seger ett dystert besked.

Jag sitter just och tittar på Aftonbladets grafiska karta över Sverige med valresultaten från norr till söder. Det finns inte ett Sverige. De finns två Sverige. Ett blått Sverige i söder och ett rött Sverige i norr. Insprängda i fiendeland finns också två Gaza.  Ett mycket blått Åre i norr och en klarröd kust mellan Västervik ner till Ronneby i söder.

.

.

I min hemort Timrå fick de rödgröna 61,0 %. Inte tack vare Miljöpartiet utan därför att S och V tillsammans ensamma nästan når upp till 60%. I Norrbottens valdistrikt är de två största partierna ofta S följt av V. Tillsammans vann de rödgröna över 70 % i de flesta distrikten. Hela vägen ända ner till Dalälven är kartan helt röd. I det stolta Gällivare vann S plus V 69,8 % av rösterna. Det i norr ogillade MP bidrog med 3,6 %.

I norra Sverige ligger SD under 4% nästan överallt. Det är inte de arbetslösa i allmänhet som röstat in SD, det verkar vara arbetslösa män i söder som gett dem plats i riksdagen. Men om det återstår det att göra en detaljerad undersökning när den nödvändiga statistiken finns tillgänglig.

I går kväll lyssnade jag till Mona Sahlins eftervalstal. Hon var klart bättre förlorare än Lars Ohly. Hon kallade nederlaget för ett nederlag och att partiet gjort ett ”uselt val”. Lars Ohly försökte nog ”muntra upp” trupperna. Men jublar man över hur ”bra” partiet arbetat då det just gjort sitt sämsta val sedan 1991 då frågar sig naturligtvis partiets anhängare vad allt tjänar till.

.

-Vi har gjort en helt fantastisk valrörelse. Jag är otroligt stolt att vara ledare över detta parti, sa Ohly som första meningar till sina anhängare.

.

Min första slutsats av detta tudelade Sverige är att den lilla minoritet som lever som prinsar i södra Sveriges storstadsregioner lyckats få många med hyfsat arbete och relativt säker social tillvaro att ta till sig det borgerliga budskapet om individualismens förträfflighet.

Många av dessa kommer att få känna in på bara skinnet vad det innebär att rusta ned välfärden. Inte i dag och inte i morgon kanske. Men den kapitalistiska marknadsekonomins allt djupare kriser kommer inte att lämna dessa borgerliga rösttrupper opåverkade.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,DN3,DN4,SVD3,SVD4,DN5,DN6,SVD5,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Alliansfritt Sverige,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Valet, Mona Sahlin, Ohly, Reinfeldt, Sverigedemokraterna,

.

NÄR ROSORNA VISSNAT…

.

.

.

”Ja, visst gör det ont när knoppar brister …

vad är det för nytt, som tär och spränger?”

I natt fick vi, med en lätt omskrivning av Karin Boyes berömda rader, känna att det också gör ont när rosor bryts – och vissnar ner.

Bakslagen i natt innebär att den traditionella arbetarrörelsens bägge partier i Sverige definitivt är med i den malström som fått tag i och dragit ner Europas gamla arbetarpartier i djupet. I ett land som Italien är de inte ens representerade i parlamentet.

Var det då ”Mona” som mosade ”rörelsen”?

Naturligtvis inte. I själva verket är det rörelsen som stannat av. Vare sig en Pär Nuder, en Thomas Bodström eller en Thomas Östros hade förmått att ens bromsa denna process. Med John Cleese i Monty Pythons berömda sketch om ”Den döda papegojan” är det lätt att konstatera:

’E’s not pinin’! ’E’s passed on! This parrot is no more! He has ceased to be! ’E’s expired and gone to meet ’is maker!

Jag ser i en anteckning av Kjell Östberg, professor i historia, och välkänd inte minst för sin fantastiska biografi över Olof Palme, några siffror som belyser utvecklingen:

Under 1970-talet  uppgav man själva att man hade 100 000 arbetsplatsombud. Under kollektivanslutningens tid hade partiet 1,2 miljoner medlemmar, i början av 90-talet en kvarts miljon, idag under 100 000. SSU har minskat från 50 000 medlemmar på 70-talet (visst, med , mycket luft,  men ändå) till  2 500 dag. Kvinnoförbundet har på samma tid minskat från 35 000 till 6 000, A-pressen ligger i spillror, organisationsgraden i LO har minskat från över 90 till under 70% osv.

Gårdagens valnederlag skedde mot en fond där vi nyss sett den största ekonomiska krisen för kapitalismen sedan 1930-talets svåra depressionsår. Djupa sår revs upp. Sår som fortfarande är infekterade och när som helst kan förvärras.

Men – framförallt i Sverige – är det ingen  politisk kris för kapitalismen som produktionssätt, för varor och tjänster De flesta arbetande människor, många med lån på villor eller bostadsrätter, har valt ”att sitta still i båten”. Ensamma i en bräcklig farkost.  De ser sig inte  som en ”klass för sig” utan som enskilda löntagare – och låntagare – i ”Sverige”.  Till och med Lars Ohly talar om  det stora ansvaret för ”Sverige”. Mer sällan om ansvaret för arbetarklassen. Därför håller man andan: ”Kanske bäst så. Rör man sig för mycket kan vi dras med i malströmmen. Räntorna skjuta i höjden och jobb försvinna. Den där Borg är nog ändå inte så dum”.

Vänstern i dess breda mening har helt enkelt ingen ny trovärdig vision om vad skulle kunna bli ”möjligheternas land” och ”möjligheternas Europa.

Den slutsatsen gäller naturligtvis också för oss som håller fast vid en marxistisk syn på värld. Efter stalinismens fullständiga sammanbrott 1989 är det fortfarande uppenbart att den stora massan av människor ännu sätter likhetstecken mellan kollapsen för dessa stater med en kollaps för socialismen som idé.

Det enda sättet att vända denna utveckling är att åter demokratisera och aktivera gamla folkrörelser – där detta går. Framförallt lokala fackliga strukturer. Kan man inte se möjligheter hos de egna organisationerna kan man inte heller se det ”möjligheternas land” där arbetande människor kan ta över styret för sina egna liv. Men självklart måste också det nya födas. Även om det gör ont. Nya folkrörelser i nya former.

Men också ett nytt brett, kämpande, demokratiskt och ekosocialistiskt arbetarparti.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, riksdagsvalet, Mona Sahlin, Lars Ohly, Fredrik Reinfedlt, Sverigedemokraterna

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,Expr1,GP1,GP2,GP3,SVD4,GP4,SVD4,SVD5,SVD6,GP4,Expr2,GP5,GP6,GP7,

SVD7,Expr3,AB3,AB4,SVD8,GP8,DN4,VG1,SVT1,GP9,DN4,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

.

.

Den sista dagsversen och några blixtrande strofer som Stig Dagerman skrev, många rader efter hans berättelser för Expressen om ”Tysk höst”, hans fantastiska reportage om efterkrigstidens Tyskland, den stämningen kan med lite gehör , i dag, fångas upp , också en sådan här valdag:

.

”Lagen har sina blottor. Hund får de fattiga ha. De kunde väl skaffa sig råttor, som är skattefria och bra.

/…/ Något måste beslutas: Hundarna skjuts! Inte sant? Nästa åtgärd: De fattiga skjutas, så spar kommunen en slant.”

.

Så kan det låta. Än i dag:

Strofer som spottas, vräks ur Reinfeldts käft.

Galten bökar.

Ser på dig med rådjursblick.

Nu har vi en svensk höst.

För tillfället, då som nu, faller löven.

Stormar runt och blir till mat för svinen.

I morgon börjar allt om på nytt.

Igen.

Svinen bökar.

Vågar vi?

Vågar vi säga?

Vågar vi säga att vi människor är bättre än svinen?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik,

I pressen; SVD1,SVD2,DN1,Expr1,GP1,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,Expr1,GP1,GP2,GP3,SDS,SDS1.DN2,GP4,Expr2,AB4,

Köpta platser i parlamentet

.

I går var det val i Afghanistan. Det andra parlamentsvalet sedan Georg W. Bush attackerade landet. Förra valet var som alla vet späckat med valfusk. Efter mycket gnäll i Washington och Bryssel fick ändå Karzai sig en klapp på axeln och en lågmäld uppmaning om att ta itu med korruptionen i landet.

.

Landets parlament Wolesi Jirga i arbete.

.

I går slogs 2 500 kandidater om de 249 stolarna i Wolesi Jirga (Nationalförsamlingen). Chansen att valet jämfört med  förra valet har varit mer demokratiskt och befriat från omfattande valfusk är noll. Redan nu vimlar pressen av uppgifter om kandidater som köpts av män med mycket pengar och vapen – de lokala krigsherrarna placerar sina köpta män och kvinnor för att garantera ett direkt inflytande i parlamentets göranden.

-Många rika människor vill vinna en plats i parlamentet för att skydda sina skumt vunna rikedomar, säger en fristående kandidat i Mazar-i-Sharif till tidningen Le Monde. En plats i parlamentet garanterar också fortsatt välstånd. Månadslönen för ledamöterna är 2 200 $ , en förmögenhet för vanliga dödliga afghaner. För att inte tala om alla dörrar till svarta pengar som öppnar sig.

Sahar Saba som är representant för RAWA (Revolutionära kvinnoförbundet) skriver om ”valmaskeraden” på Europe Solidaires hemsida att ”90 procent av de som sitter i Nationalförsamlingen har fått klartecken att ställa upp igen. Fyrtio av de nuvarande parlamentsledamöterna är kopplade till väpnade grupper, 24 tillhör kriminella gäng, 17 är droghandlare och 19 av dem anklagas för krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna.” I sanning en vacker bukett som ”våra pojkar” håller under armarna. Så ser de ”demokratiska krafterna i Kabul” ut, som Carl Bildt brukar kalla dem.

.

Sahar Saba ingår inte i Carld Bildts ”demokratiska krafter”

.

I går hade de som lyckats ta sig till en vallokal för att välja mellan ett antal personer. Det finns inga politiska partier att rösta på. Bara individer som är mer eller mindre uppknutna till de mäktigaste männen i valdistriktet. Röster köps. Därför kan man läsa följande i New York Times av tidningens reporter Rod Nordland.

-Priserna för en röst är låga. I nordprovinsen Kunduz kostar en röst 15 $, i Östra provinsen Ghazni köps en röst för 18 $. I Kandahar köps en röst för så lite som 1 $. Mera vanligt är att en röst kostar mellan 5-6 $ i provinser som Helmand och Khost.

Hur många röster som i går gavs mot betalning är troligen en omöjlig uppgift att gräva fram. Men erfarenheterna från valet 2005 säger att de är många. Så många att de kommer att garantera krigsherrarnas och mutkolvarnas fortsatta kontroll av Nationalförsamlingen under ledning av mutkolvarnas mutkolv – president Karzai.

-Ett sådant parlament kommer inte att erbjuda det afghanska folket något hopp, skriver Sahar Saba.

Hopp om en bättre framtid är nu långt ifrån vad ockupationsmakterna, inklusive Sverige kan eller vill förmedla. I stället finns det mycket som pekar mot att USA nu går in för en mer eller mindre formell delning av landet. I Pentagon har man insett att kriget inte går att vinna.

.

Ska USA överge Syprovinsen till Talibanerna?

.

Enligt Condoleezza Rices förre säkerhetsrådgivare Robert Blackwill överväger USA att ge upp pashtunernas land i syd till Talibanerna och i utbyte säkra kontrollen i norr och i Kabul genom mer militärt samarbete med Tadzjiker, Uzbeker och Hazarer. Det skulle också förklara de senaste amerikanska besluten att bygga nya och bygga om gamla baser i norr.

-En ny bas för amerikanska specialföband planeras i Mazar-i-Sharif.

-Flygbaserna i Bagram och Shindand ska byggas ut.

-Den gamla sovjetbasen i Termez ska rustas upp.

-Tyska armén har ingått avtal med Uzbekistans regering att flygbasen i Termez öppnas för NATO-flygets mellanlandningar.

-Trycket på Karzais bror Ahmed, kung i Kandahar, att han ska lämna sitt säte i den pashtunska huvudorten ökar.

.

Ahmed Wali Karzai är bror till presidenten. Han anses av många som en av landets stora knarkkungar. Hans välbevakade residens ligger i Kandahar.

.

Tillsammans pekar detta mot en de facto maktdelning i landet, där Talibanerna får full kontroll över pashtunprovinsen med nästan hälften av landets befolkning.

Om de rödgröna vinner valet i dag kommer de att bli del i en den plan som blir verklighet om Robert Blackwill har rätt. För några år sedan hade han rätt när han långt före alla andra sa att USA skulle göra en helomvändning i relationen med Indien. Så blev det. I så fall är det nog bäst att Mona Sahlin och Lars Ohly ser över deras ”engagemang för demokratin” och tar hem trupperna långt innan 2014.

.

Media;DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,GP2,SSD1,SVD3,DN4,SVD4,

Bloggare; Jinge,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afghanistan, Kabul, Karzai, Bildt, Sahlin, Ohly, Pashtun, Taliban, Kandahar,

,

.

När Olof Palme mördats och Ingvar Carlsson fick flytta in i statsministerbostaden Sagerska palatset försökte han få media att kalla sin nya lya för Sagerska huset. Det kändes inte så bra för en gammal socialdemokrat att regera från ett palats…

I snart fyra år har Fredrik och hans Filippa slitit tiljorna i denna gamla paradvåning.

I morgon har vi chansen att vräka dom. Fredrik har levt i utanförskap, på  generösa statliga partibidrag, och skulle må bra av att på måndag slå en signal till något bemanningsföretag. Finns det inte åtminstone ett sexmånadersvikariat?

Eller varför inte börja med en affärsidé? Ett sätt att ”växa som människa” som han betonade i gårdagens avslutande partiledardebatt. Varför inte då dra några lärospån från denna gamla sedelärande historia från Småland:

En lanthandlare utanför Vetlanda ringde en dag på sextiotalet upp den framgångsrike grosshandlaren ”Big Bengt”. Upprörd frågade handlaren ”Hördu Bengt, den där sillen du sålde till mig förra veckan går ju inte att äta – den är ju jäster”? Big Bengt svarade snabbt att ”För hälvitte! Du skall väl inte äta sillen. Du ska sälja den!”…

I Fredrik Reinfeldts samhälle spelar det ingen roll vad man säljer. Bara man tjänar pengar. Man kan sälja derivat på en bank eller dyra lån. Kraftfulla luftvärnsrobotar till diktaturen i Saudi-Arabien. Eller varför inte jäst sill? Filippa Reinfeldt är inte bara ”statsministerfru”. Hon säljer som landstingsråd ut sjukvården till privata profitörer ( kreativa entreprenörer brukar Maud Olofsson säga)…

Hittar nu inte Reinfeldt någon gammal, jäst sill. Misslyckas han med att få till det med något bemanningsföretag. Ja, då återstår det som är kvar av Arbetsförmedlingen. Är han kvar i A-kassan blir det kanske svårt att klara sig med dess 12 000 netto i månaden. Goda råd blir dyra. Men kanske kan någon energisk coach få till det. Men det blir svårt. Har man levt i utanförskap i trettio år är det inte så lätt att låta den egna individen inom sig växa och tränga in sig i kön bland den halv miljon svenskar som söker jobb. Konkurrensen där ute om ”de riktiga jobben är stenhård”. ”Arbetslinjen” har blivit en succé…

Men nog kan han och Filippa lägga sitt livspussel även om vi vräker dem från Sagerska. Efter de väldiga skattesänkningar de fått i sina bidragssystem – till skillnad från pensionärerna – lär de ha sparat en del i madrasserna.

Tveka inte av barmhärtighet. Ta chansen! Vräk dem från Sagerska Palatset i morgon!

.

.

I tidigare inlägg på vår blogg har vi understrukit vikten av att rösta bort högern från regeringsmakten genom att välja (s) eller (v). Miljöpartiet ser vi som i grunden ingenting annat än borgerlighetens nya moderna liberaler. Klatschigt klädda i grönt.

Vi har sagt att det är viktigt att rösta på  (v) eller (s) därför att dessa bägge partier trots allt, i någon mening, fortfarande refererar till arbetarrörelsen. För principiellt är det ingen större skillnad mellan de bägge ”arbetarpartierna”. Vänsterpartiet företräder oftast en något radikalare borgerlig reformpolitik. Å andra sidan har man ett minimalt eget inflytande i arbetarklassen.

För min egen del innebär det troliga parlamentariska läge som stundar att jag i riksdagsvalet väljer att rösta på Vänsterpartiet. I en eventuell koalitionsregering kommer Vänsterpartiet inte att finnas med. Vare sig man vill det eller inte. Det innebär att vi trots allt skulle få ett riksdagsparti till vänster som kan formulera ett alternativ till den högeropposition som Sverigedemokraterna kommer att driva.

**************

Rösta på Socialistiska Partiet!

Socialistiska Partiet ställer inte upp i riksdagsvalet, men i följande 5 kommuner kan man rösta på Socialistiska Partiet:

Eskilstuna, Göteborg, Hässleholm, Köping och Lidköping. I Umeå uppmanar vi till en personröst på Jan-Olov Carlsson (Socialistiska Partiet) som kandiderar på Vänsterpartiets valsedel till riksdagen. Om valsedeln för Socialistiska Partiet saknas i röstningslokalen kan du skriva Socialistiska Partiet på en blank valsedel. Var dock uppmärksam på att skriva partinamnet korrekt och tydligt för att inte riskera att den räknas som ogiltig. I Stockholm uppmanar avdelningen väljarna att i riksdagsvalet kryssa Dror Feiler!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Fredrik Reinfeldt, Filippa Reinfeldt, Sagerska Palatset, de rödgröna, Dror Feiler, Ali Esbati, sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson
.
I pressen:SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,AB4,GP1,GP2,GP3,GP4,SDS1,SDS2,SDS3,Expr1,Expr2,

DN5,Expr3,EXpr4,SDS4,SVD4,SVD5,GP5,VK1,GP4,SDS5,SVD5,AB5,AB6,Expr5,Expr5,GP5,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,RödaGöinge,RödaLund,RödaGöinge,Teckentydaren,Motvallsbloggen,

.

DET VAR SOM TUSAN!

.

I dag kan vi lite stolt konstatera att detta är den tusende post som vi publicerat på vår egen blogg…

Vi startade bloggen i april 2008 med ganska blygsamma målsättningar – och förväntningar. Vi ville dela med oss av vår långa erfarenhet i den europeiska och internationella vänstern och efter bästa förmåga diskutera denna med andras, inte minst yngre aktivisters, för att vi tillsammans bättre skulle kunna förstå den politiska och ekonomiska omgivning vi lever i.

.

Vi ville måla världen röd. Det bidde en ladugårdsdörr. Till att börja med.

.

Men samtidigt var vi självklart lite osäkra när det gällde detta ”nya format”, som det heter. Var bloggen något för oss? Kunde det nya formatet användas för lite längre, lite mer djuplodande material? Blandat med ögonblicksbilder och kommentarer i flykten?

Två år och fem månader senare. Ja, då upplever vi att våra målsättningar och förhoppningar har mer än infriats. Skulle man omvandla dessa artiklar till böcker skulle vi prata om tre, fyra normala luntor. Men framförallt har vi fått många trogna läsare – och får stadigt fler – som med kritik och beröm visar sin uppskattning.

Men skam den som slår sig till ro. Nu sätter vi sikte på nästa tusental och lovar att vi ska anstränga oss för att motsvara de förväntningar som du ställer på oss.  Inte bara det. Vi lovar också att försöka förbättra och fördjupa våra analyser. Det kan vi bara göra om vi får en aktiv respons från dig. Tack för din hjälp på förhand.

Benny & Göte

.

Vi har inte råd med de rika.

.

I dessa kristider med angrepp på den allmänna välfärden är det dags att inse att samhället inte längre har råd att hålla alla rika bidragstagare under armarna. De måste sättas i arbete och bidra till det gemensammas bästa.

Först i ledet står de verkligt stenrika. De har blivit så till den grad beroende av bidrag att de kan kvalificeras som missbrukare.  Det sägs att aptiten växer medan man äter. Det stämmer in exakt på den lilla minoritet i samhället som knappt vet på hur stor fot den lever.

.

I Danderyd lever våra största bidragstagare.

.

Förr var bankirer, industriägare och rentierer glada åt en avkastning kring 7 procent på sitt kapital. Med ökad aptit, stimulerad av 30 års nyliberalism, följer större behov och nu fnyser varje anständig kapitalist åt allt som inte ger minst 15 procents avkastning.

Jamen, det gör väl inget, ser jag redan viktigpettrar kommentera. Vinsterna används ju till att investera och därmed skapar de jobb. Det är ”arbetslinjen” som Anders Borg talar sig varm för. Vinster ger investeringar. Sägs det. Men tyvärr är det inte längre sant. I Sverige liksom i alla andra industriländer går en allt större del av vinsterna rakt ned i fickan på aktieägarna och en allt mindre andel till produktiva investeringar. (se Slaget om Sverige)

Men dessa bidragsnarkomaner får från barnsben också lära sig att inte lägga alla ägg i samma korg. Man ska guvars sprida riskerna så att det aldrig lyser rött i bokföringens bottenlinje. Den risken har staten avlägsnat sedan först socialdemokraterna och därefter de borgerliga skapade ett spel som ger både jackpott och bingo på en och samma insats.

.

Spelet heter skattesänkningskarusellen. Först sänks skatterna för de rikaste i samhället, på inkomst av både arbete och kapital. Det leder till att statens inkomster minskar. När därför staten behöver pengar till större utgifter lånar man (ger ut statsobligationer) av samma personer som fått sänkta skatter av – just det – staten. Jackpott. Sedan delar staten ut ränta på de obligationer som de rika köpt av staten med pengar de fått av staten. Bingo.

Den här typen av spel med garanterade vinster för de allra rikaste i samhället har vi inte råd med längre. Behoven i vården, äldreomsorgen, skolan och inte minst vården av vår miljö tillåter inte längre att de bidragsberoende i toppen av samhället obehindrat får fortsätta att leva på alltför stor fot.

.

Media; GP1,DN1,SVD1,AB1,SVD2,

Bloggare; Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Borg, Skatter, Rika, Fattiga, Aktier, Obligationer

.

I senaste numret av Flamman drar Aron Etzler blankt i sitt försvar av Ali Esbati.  I valets slutspurt, när det inte längre finns tid för repliker, använder han sin ställning som chefredaktör för tidningen genom ett våldsamt utfall mot Dror Feilers personvalskampanj i Stockholm.

.

Feilers installation ”Snövit och sanningens ansikte”

ledde till en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel

.

Både Esbati och Feiler återfinns på Vänsterpartiets riksdagslista för Stockholm. De samsas på valsedlarna. Men det finns klara politiska skillnader mellan de bägge kandidaterna. Esbati har dessutom en mer ”valplar plats” än Feiler, men genom dennes krysskampanj anar nu Etzler att valutgången kan bli en annan. Därför drar han blankt:

.

”Nu kan många välja Feiler utan att ens förstå att Esbati skulle ryka. Vackert är det inte… Esbati som varit drivande i skapandet av Vänsterpartiets nya ekonomiska politik. Eller Feiler, som betraktar riksdagen främst som en tribun.”

.

Jag förstår att Etzler ryser till. Flamman har i det mesta varit en ihärdig försvarare av ”Vänsterpartiets nya ekonomiska politik”. Vars skapare egentligen var Johan Lönnroth och Lars Bäckström (nu välmående landshövding). Esbati kom med på sluttampen och fogade in några av de sista bitarna i detta katastrofala ekonomiska pussel. Som egentligen var ett politiskt spel. Skapat för att ideologiskt kunna leka ”Följa John” när Göran Persson iscensatte socialdemokratins långa marsch högerut. Etzler tycks också rysa inför Feilers vallöfte om att försöka infria Vänsterpartiets gamla ideal om att främst se riksdagen som en tribun där han kan uppmuntra alla små och stora folkrörelser i deras arbete för en värld befriad från kapitalism och imperialism.

Själv tycker jag att det är bra om Esbati ”skulle ryka”. Till förmån för Dror Feiler. Jag vet inte hur han spelar på hela den breda politikens klaviatur och kan inte lämna några garantier för hur han skulle rösta i varje fråga. Men hans roll som en av eldsjälarna bakom Ship to Gaza och i övrigt som en konsekvent motståndare mot Israels koloniala projekt i det som nyss var Palestina är beundransvärd. Hans ”praktik” överglänser det mesta.

.

En av Dror Feilers Wall papers…

Kanske ett vardagsrum i Gaza

.

Ser man bara till själva valdagen är en röst på Vänsterpartiet ett bra sätt att säga nej till högerregeringen samtidigt som man röstar på ett parti, som vare sig man vill det eller inte, kommer att hamna utanför den regeringskoalition mellan blocken som kan stå för dörren. En koalition där både Miljöpartiet och SAP kan återfinnas och använda en gemensam ”isolering av sverigedemokraterna” som ännu en förevändning för uppgörelser högerut. Då kan det visa sig värdefullt att SD inte blir det enda oppositionspartiet.

Bor man i Stockholm blir därför ett kryss för Dror Feiler självklart.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Vänsterpartiet, Dror Feiler, Ali Esbati, Norrskensflamman, Sverigedemokraterna

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,GP1,GP2,GP3,AB1,SVD3,DN2,DN3,SVD4,DN4,SVD5,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaGöinge,RödaLidköping,

Ska Republikanska partiet explodera?

.

Den som när en orm vid sin barm ska inte snopet ropa ut – aj , den bits ju. Det är vad det Republikanska partiet gjort inför fyllnadsvalen till Kongressen i november. I sin iver att använda alla medel för att svärta ned den svarta presidenten har partistrategerna och framför allt finansiärerna underblåst den mest bigotta reaktionära ådra som pulserar i det amerikanska samhället.

I dagarna har drakskörden börjat. Kandidater pushade av den så kallade Tea Party-rörelsen tog hem skrällsegrar i nomineringsval i det republikanska partiet. I delstaten Delaware slog Christine O’Donnell ut partiveteranen Mike Castle, ansedd som en moderat republikan och den enda av partiets senatorer som prioriterar klimathotet. I delstaten New York förlorade Sheldon Silver mot en verklig gaphals vid namn Carl Paladino.

.

Christine O’Donnell efter segern.

.

Både O’Donnell och Paladino fick support från Sarah Palin som tydligen placerar sig inför presidentvalet 2012. För det republikanska partiet är utgången i Delaware och New York en katastrof. Hoppet om att vinna de två delstaternas senatorsposter försvinner i fjärran med de två extremisterna seger. För det handlar verkligen om extremister.

O’Donnells kampanj koncentrerade kring sexuell renhet. I slutet att 90-talet drev hon en kampanj mot masturbation. Hon säger också att det finns vetenskapliga bevis för att Gud skapade Jorden på sex dygn. Vad hon inte berättade för väljarna är att hon under 17 år ljugit och påstått sig ha ett universitetsdiplom och inte heller talade hon om att hon har skattemyndigheterna efter sig för tvivelaktig sammanblandning av den egna ekonomin med valkampanjens.

.Skapades Jorden på sex dagar?

.

Paladino är en riktigt vulgär gaphals. I nomineringskampanjen lovade han att rensa ut i delstatsregeringen med ett baseballträ och menade att mottagare av sociala bidrag borde tvingas hämta ut bidragen i statsfängelserna och få lektioner i hygien.

O’Donnell och Paladino är inga undantag. De människor som sticker upp huvudet ur tekannan har alla religiöst bigotteri och en extremt antisocial agenda. För dem är varje form av social välfärd ”kommunism”. Obamas hälsovårdsreform är ”kollektivism”. Obama är muslim. Obama är kommunist. Det finns ingen ände på galenskapen.

Ändå kan Tea Party-rörelsen köra in ”The Grand Old Party” som republikanerna kallas i en fåra som leder rakt in i träsket. Det mest märkliga med ”tekannorna” är att de har en extremt stark finansiell uppbackning bakom sig. Fox News ägare Rupert Murdoch spenderar miljontals dollar på rörelsen och använder sin slakstation Fox News till att lansera varenda stenreaktionär person som dyker upp. Samma sak gäller de nästan okända supermiljardärerna bröderna Koch.

.

Rupert Murdochs Fox News jublar över O’Donnells seger.

För bara några veckor sedan verkade det klart att demokraterna skulle förlora majoriteten i både Senaten och Representanthuset. Efter ”tekannornas” framgångar verkar det nu mer än troligt att de behåller majoriteten i åtminstone Senaten. I Delaware kan man vinna val inom det republikanska partiet med sexuellt bigotteri mot masturbering men inte valet till Senaten.

Ironiskt nog verkar Obama få en hjälpande hand från de som vill skicka honom ”tillbaka till Kenya”. Det republikanska partiets strateger som trodde att ett NEJ till allt som demokraterna föreslår skulle räcka till en seger i november ser nu med förskräckelse hur det egna partiet rämnar. Som sagt, som man bäddar…

.

Media; GP1,DN1,SVD1,SSD1,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Republikener, Obama, Kongress, Senat, Palin,

Katolska kyrkan groggy.

.

En gigantisk pedofilaffär skakar det belgiska samhället, än en gång.  Den katolska kyrkan är nere för räkning. I åratal har den tystat ned vittne efter vittne och enbart haft kyrkans ”obefläckade” rykte som prioritet. Nu exploderar skandalen i ansiktet på kyrkans hierarki och den huvudansvarige pekas ut – Benoit XVI i Vatikanstaten.

.

I Rom låtsas Påven att han inget ser och inget hör.

.

Härvan började med ett vittne som avslöjade att biskopen Vangheluwe i Brugge grovt förgått sig på vittnet i fråga från att denne var sju år och att det pågick i åratal. Därifrån startade den lilla snöbollen som blev en lavin. Inte mindre än 450 fall av pedofili och sexuellt våld mot minderåriga rullades upp. De flesta fallen är preskriberade, men det ändrar inget i skandalens sprängkraft.

En parlamentarisk kommission ledd av Peter Adriaenssens tillsattes. De detaljer som Adriaenssens rapport avslöjar går långt utöver vad de mest härdade fruktat. Våldtäkter, sexuellt våld i andra former, pennalism och andra ”lekar” har varit legio och ännu värre: – alla rop på hjälp från offren tystades ned med hot och mutor.

.

För biskop Vangheluwe är det för sent att ta sig åt huvudet.

.

Kyrkan visade inga tecken på att släppa till den information som alla visste att den satt inne med. Polisen slog till mot arkiv i krykans ägo vilket i sin tur fick Benoit XVI att gå i taket och ärkebiskopen i Belgien att tala om ”nitiska överdrifter”. I vanlig ordning la olika byråkratiska instanser hinder i vägen för utredningen och en domstol beordrade att det material polisen lagt beslag på skulle lämnas tillbaka. Så nu ligger Adriaenssens rapport i träda.

Men den här gången kommer inte kyrkan undan. Skandalen är för stor och mörkläggningen för tydlig. Den nytillsatte ärkebiskopen Léonard försökte i ett tv-tal häromdagen att lugna ner stormen. Resultatet blev det motsatta. Det enda han hade att erbjuda var en begäran från kyrkan om ”förlåtelse” och att en mottagning borde öppnas som tillåter offren att tala ut. Inte ett ord om rättvisa. Inte ett ord om straff.

.

Gud förlåter allt…eller vad håller de på med?

.

Av denna bedrövliga affär finns det flera konstateranden att göra.

1.   Det handlar inte om enstaka maskätna äpplen i kyrkans dignande fruktkorg. Med 450 (kända) fall och lika många försök till mörkläggning talar vi om ett system inte enskilda fall.

2.   Kyrkan reagerar på samma sätt som USAs och Israels försvarsmakter. De anser sig ha rätten att själva undersöka sina egna brott. I Rom avfärdas samhällets rättsväsen som för jordiskt och brutalt. Gud förlåter allt.

3.   Tills nu har kyrkans utgångspunkt varit att be offren om förlåtelse och tystnad, eventuellt mot materiell kompensation.

Många menar att det är den katolska kyrkans celibat som leder till pedofili. Jag tror inte att det är den verkliga förklaringen. Det kan väl tänkas att några präster dras till yrket med baktankar i huvudet. Men är det en större andel än de som dras till läraryrket, barnomsorgen eller andra yrken med daglig kontakt med barn? Knappast.

Nej, jag anser att det är den katolska kyrkans struktur och interna funktionssätt som ”uppmuntrar” sexuella övergrepp på barn. Alla anklagelser mot olika präster har mötts av en mur av tystnad inom kyrkan och av en generad tystnad i det omgivande samhället. Präster med snedvriden smak har helt enkelt känt sig skyddade i kyrkans famn och fritt kunnat ge utlopp för sina böjelser på ett sätt som det är svårare att göra i andra yrken.

.

Led oss ej i frestelse.

Den katolska kyrkan är i viss mening de ”sista stalinisterna”. Vatikanstaten är, tillsammans med ett fåtal diktaturer, den enda staten som anser att demokrati är inget att hänge sig åt. En ”centralkommitté” väljer Påven och sedan den vita röken stigit mot himlen beslutar han likt Stalin i ensamt majestät. Besluten stampas ner genom den extremt pyramidala organisationen och verkställs utan minsta protest. För den som eventuellt mumlar i skägget går karriären upp i rök i form av en förvisning till någon avlägsen församling. Det är bara nackskottet som skiljer från den stalinistiska ordningen.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Katolska kyrkan, Pedofili, Benoit XVI,