.

I går berättade AB Volvos presstjänst för SVT Västnytt att sanktionerna mot Iran nu innebär att komponenter och material för 400 lastvagnar, som skulle exporteras till Iran för lokal montering inte får skickas.

Lastvagnar eller lastvagnskomponenter ingår inte i EU:s eller FN:s blockad. Men USA agerar på egen hand och stryker krediterna. Iran kanske, som tidigare, vänder sig till indiska banker. Dessa struntar oftast i vad man säger i Washington…

Den svenska regeringen och dess talesman Carl Bildt är emot sanktionerna. Man bedömer, helt rätt, att dessa är kontraproduktiva. Ytterligare isolering av Iran och mer arbetslösa människor stärker bara det reaktionära prästväldet.

Men Carl Bildt är som oftast inte bara talesman för regeringen. Han är också språkrör för USA:s krigsindustri och landets kamp över kontrollen av oljan i Mellanöstern. Därför accepterar Bildt diktaten från Washington. Sverige har inte längre någon egen utrikespolitik.

.

Varför bråka? Vi följer er. Vad ni än gör…

.

Däremot går det bra för AB Volvo att bygga och exportera lastvagnar till Israel.Tunga fordon som lätt byggs om så att de passar för militärens bruk…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Carl Bildt, AB Volvo, Iran, Ahmadinejad

I pressen: GP1,GP2,SVD1,SVT2,DN1,AB1,

.

”En naken major”? Det går inte an! Expressen till undsättning…”

.

I går drog TV4: utfrågare ner byxorna på Jan Björklund.

När alla för en gångs skull kunde se att majoren var naken. När eländet han bär på under sina välpressade byxor. När det blottades för var och en.  Då blev nyliberalernas nyliberal självklart upprörd:

– Hon försökte kleta på mig att vi gynnar främlingsfientliga krafter och att vi fiskar i sådana vatten för att vi tar upp integrationsproblem i Sverige. Om inte vi som etablerade partier törs ta upp problem med integrationsproblem blir det ett reservat för extremister, säger Jan Björklund.

Vad han egentligen säger är kort och gott att Folkpartiet vill fiska i samma grumliga vatten som Sverigedemokraterna. Även de ”etablerade partierna” ska ha rätt att mäska och agna med lite främlingsfientlighet i sitt röstfiske…

.

.

Självklart försöker alliansens egen kvällsblaska, Expressen, att dra upp och rätta till byxorna på Björklund. En naken major. Slokad och skrumpen.

Det går inte an!

Därför hittar man på en ”tittarstorm” mot utfrågarna.

Hade det inte varit bättre för en ”oberoende liberal tidning” att låta stormen vina mot Björklund?

.

”Som att hälla bensin på en eld”. Det säger Ulf Bjereld,professor i statskunskap, om Björklunds förslag om att förbjuda de burkor som knappt finns. Effekten blir den motsatta. SD blir mer legitimt och stärks. Det visar utvecklingen i Danmark och Holland”.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Jan Björklund, TV4, Sverigedemokraterna, Erik Almqvist, Den borgerliga alliansen

I pressen: Expr1,EXpr2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,GP1,GP2,GP3,SVD5,GP4,SVD6,AB2,

Bloggare: Jinge,,Svensson,RödaMalmö,

Något är ruttet i Sarkoland.

.

Det sägs att var tid har sina tecken. En regim i kris har också sina tecken i tiden. I dag gäller det Sarkozys presidentskap mer än någonting annat i Europa. Visserligen är Belgien och Holland utan regeringar sedan maj respektive februari och visserligen närmar sig Belgien en punkt ”of no return” men det är ändå i Sarkoland som teckentydarna är i paradiset.

Veckans framsida på den brittiska finanstidskriften The Economist är en pärla. Ledarskribenterna på tidskriften har visserligen aldrig gillat Sarkozy. Men förr berodde det på att de ansåg honom sakna den rätta nyliberala ryggraden. Numera är det för att han drar den europeiska politiska elitens rykte i smutsen och tidskriften drar sig inte för att alltmer likna honom med Berlusconi.

Som sagt, tecknen finns där. Den ena skandalen efter den andra skakar om presidentskapet och presidentens män och kvinnor. Den senaste skandalen i raden kan bli fatal. Dagstidningen Le Monde har lagt in en stämning mot X för brott mot skyddet av journalisters källor. Le Monde säger sig ha bevis för att Sarkozy gett order till DCRI (franska FBI) att hitta den högt uppsatta funktionär som läkt uppgifter till Le Monde kring affären mellan miljardärskan Bettencourt – arbetsministern Woerth.

Om du inte redan vet det, handlar det om en olaglig finansiering av regeringspartiet UMP från Bettencourts sida och hjälp till skattefusk i utbyte från minister Woerths sida.

Inte blir det bättre av att tryckfrihetslagen från 1881 uppdaterats i våras för att stärka skyddet av journalisters källor. Det verkar inte ha hållit Sarkozy på mattan. I bästa Watergate-stil skickar han det franska FBI på jakt efter de som vill avslöja liken i garderoben.

.

Le Monde åtalar X. På bilden- tidningens redaktionshus.

.

Klappjakten på romer som så lägligt drog bort uppmärksamheten från skandalen kring Bettencourt-Woerth är nu också i sin tur skakad av ministrar som skyller på varandra för regeringsdekret som direkt riktar sig mot romerna i sin helhet som etnisk grupp. Det var vad Europaparlamentet fördömde förra veckan och som Paris avfärdade som inblandning i interna franska affärer.

I dag på förmiddagen sa dessutom EU-kommissionären Vivian  Reding att ”jag kan bara uttrycka mitt djupa beklagande över att de politiska försäkringar som två franska ministrar gett när de diskuterat saken med EU-kommissionen nu öppet sägs emot av en skriftlig order som distribuerats av samma regering”.

Invandringsministern Eric Besson, en avhoppare från Socialistpartiet, bedyrade efter fördömandet i Bryssel att hans regering aldrig riktat sig mot ”romerna som etnisk grupp” och att rivandet av deras läger inte var något nytt. Business as usual, menade Eric Besson. Knappt hade hans uttalande klingat bort i etern förrän ett officiellt dokument från häxmästaren, tillika inrikesministern, Brice Hortefeux läckte till pressen. I början av augusti beordrar detta dekret landets landshövdingar att inom  tre månader riva minst 300 illegala tältläger, ”speciellt romernas”. Det vill säga att hela befolkningsgruppen utpekas oavsett om brott eller inte begåtts.

Den snopne ”socialisten” Besson sa sig vara helt ovetande om inrikesministeriets dekret. Så kan det gå när man säljer ut sin själ i utbyte mot en post i Napoleonsurrogatet Sarkozys regering.

.

Media: GP1,DN1,SVD1,AB1,GP2,EXP1,SSD1,DN2,SVD2,GP3,SVD3,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sarkozy, Frankrike, Bettencourt, Romer,

.

Därför sparar de på ”rutten fallfrukt”

I dag ruskar hösten om ordentligt här på Västkusten. Det är tjugofem sekundmeter i byarna. Regnet piskar äppelträdens grenar och över gräsmattorna dröser fallfrukten.

Faller det gör också Maud Olofssons parti. Väljarna försvinner i stora drösar. I 1976 års riksdagsval kunde det gamla Bondeförbundet under ny flagg, nu som Centerpartiet, erövra en del av storstädernas väljare. När Torbjörn Fälldin vann regeringsmakten blev den nya centerrörelsen borgerlighetens största parti med 1 309 669 röster eller hela 24.1 procent av de som deltog i valet.

Ser man till dagens opinionsundersökningar är det mest fallfrukt som Maud Olofsson har omkring sig. Det egna partiet tappar väljare efter väljare. Det började med att Fälldin lovade ”att aldrig dagtinga med sitt samvete” genom att starta den andra kärnreaktorn i Barsebäck. När han sedan svek myntade han ännu ett ordspråk. Jag ”nådde inte ända fram”. I decennier har sedan centern hanterat kärnkraften genom att sitta på Fälldins lika berömda ”långbänk”.

Fram tills i dag. Då Olofsson dagtingat tiofalt och gett klartecken för tio nya reaktorer. Samtidigt som hon pratar om att ”satsa på förnyelsebart”. Som energiminister och ansvarig för statliga Vattenfall har hon dessutom sett till att detta bolag eldat i Europas kolkraftverk så att pannorna både glöder – och ryker. Nu senast visar en undersökning från Naturskyddsföreningen att man vill försöka få liv i landsbygden genom bryta uran…

Partiets ledmotiv i det nya seklet är att riva upp LAS. Några nya jobb blir det inte. Gamla och sjuka ska däremot kunna sägas upp och kastas ut från sina arbetsplatser.

Kanske är det inte då konstigt att partiet rasat i opinionen. Vare sig vid Stockholms Stureplan eller på Göteborgs Avenyn ses man som en ledstjärna. Trots att (c) efter utförsäljningen av rörelsens landsortstidningar är ett av världens rikaste politiska partier. Enligt DN:s Peter Wolodarski det rikaste. Med tre miljarder att röra sig med. Utöver sin statsrådslön på 105 000 kronor i månaden kan Olofsson därför också röra sig med lite nålpengar från Centern på 450 000 kronor om året. Till veckopressen säger hon att hon gonar sig med ett klädkonto på 10 000 kronor i månaden.

Nu berättar morgontidningarna att hela 49 procent av borgaralliansen väljare kan tänka sig att rösta på centern eller (kd). Då av taktiska skäl. För att rädda sin egen regering vill de trots allt plocka upp och spara den ruttna fallfrukten. För vårt klassamhälle speglas i all sin nakenhet när det gäller hur människor väljer att rösta – eller att inte rösta. Med en förkalkad arbetarrörelse är det borgerliga ideologier som härskar. I Bromma röstar 90 procent av väljarna. I Rinkeby bara 40 procent. Siffrorna är i samma storleksordning i Örgryte respektive Biskopsgården.

På den här bloggen och som socialist kan jag givetvis inte hindra Fredrik Federley från att fiska lite taktikröster på Stureplan. Men jag kan uppmana missmodiga unga människor, arbetslösa och arbetare, att ändå gå och rösta. Hur besviken du än är. Gör som alla besvikna överklassmänniskor. De går ändå och röstar på de sina. Gå och rösta mot högern! På (s) eller (v). De nya liberalerna i Miljöpartiet räknar jag bort. Då minskar du också Sverigedemokraternas möjligheter att stövla in i riksdagen.

Själv väljer jag i riksdagsvalet Vänsterpartiet. Detta därför att vare sig man vill det eller inte kommer man inte att ingå i en borgerlig eller en rödgrön koalitionsregering över dagens blockgränser. Då finns det trots allt en opposition till vänster som gör att inte Sverigedemokraterna blir enda oppositionsparti.

.

.

Snart är det bara Maud Olofsson som hänger sig kvar…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB3,AB2,GP1,GP2,GP3,SVD4,EXpr1,SVD5,AB4,GP4,

Bloggare: Jinge,JonasSjöstedt,Röda Malmö,Svensson,RödaGöinge,RödaLund,

Folket svälter – vetet ruttnar.

.

I media glänser Indien alltmer som framtidslandet där allt som glimmar är guld. TV visar program om kvalificerad arbetskraft från väst som slår sig ner i Bangalore och andra snabbt expanderande ”frizoner” i den indiska ekonomin.

Det passar bra att kalla det frizoner för den verkliga indiska ekonomin är 500 miljoner som lever på eller strax över svältgränsen.

.

Indiens härskare föredrar att barn svälter medan 55 miljoner ton säd ruttnar bort i de statliga lagren varje år.

.

Men det skiter helt enkelt den härskande indiska eliten i. I tio år har landets Högsta Domstol krävt att regeringen ska använda det överskott av säd som nu ruttnar bort i de statligt ägda lagren till att föda de miljontals indiska medborgare som svälter.

Det handlar inte om några enstaka korn. Enligt Världshälsoorganisationen är det 55 miljoner ton säd som ruttnar bort varje år. Samtidigt är, enligt samma organisation, hälften av landets barn undernärda varav hälften i sin tur  är så kraftigt undernärda att deras kroppar och hjärnor skadas för livet.

I stället för att reagera positivt på Högsta Domstolens beslut avfärdade premiärminister Manmohan Singh den med en snäsig replik att domstolen borde hålla sig borta från politiken. Den uppnästa indiska överklassen föredrar nämligen att de ”smutsiga kasterna” på samhällets botten svälter.

.

Manmahon Singh med Västbengalens regeringschef Buddhadeb Bhattacharjee. De generas inte det minsta av att ta beslut som dömer medborgare till svältdöd medan de samtalar över dignande bord.

.

-Vi kan inte ge gratis föda till alla fattiga, svarade premiärministern och undvek därmed att förklara varför de 55 miljoner ton som årligen ruttnar bort inte kan användas till att hjälpa de allra fattigaste från att tvingas se sina barn tyna bort.

Indien är kanske ”världens största demokrati” som det brukar heta vid högtidliga tillfällen. Men de härskandes förakt för det egna folket är helt i klass med de engelska lorderna som föredrog att exportera sitt vete och korn odlat på Irland i stället för att rädda livet på de hundratusentals irländare som svalt ihjäl under de stora hungeråren 1845-52.

En dag kanske Manmohan Singh sväljer fel och faller ner död med hakan i en assiett under en av sina sjurätters banketter betalda med skattepengar. Så länge det finns hopp…

.

Media; GP1,DN1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Indien, Svält, WHO, Singh, Irland, Hunger

.

I dag granskar Svenska Dagbladet påpassligt våra opinionsinstitut. Vinstmaskiner som just nu lever bra på höstens val. Om Demoskop skriver tidningen att:

”Valrörelsens oupphörliga mätande jämförs i USA med hästkapplöpningar, och kritiseras för att flytta fokus från politikens innehåll till rena spekulationer. Samtidigt är det bevisat att mätningarna också påverkar väljarnas beteende.

En av centralgestalterna i svensk politisk lobbying är Peje Emilson, grundare av pr-imperiet Kreab. Han har rötterna i MUF, är ”du” med flertalet toppmoderater, och hade under en tid Carl Bildt som ordförande i sitt bolag. Samtidigt är Emilson huvudägare och styrelseordförande i Demoskop, ett av Sveriges stora opinionsinstitut.”

Då är det kanske inte så konstigt att Expressen, ett av den borgerliga alliansens mest pålitliga husorgan , med hjälp av just Demoskop i dag hyllar Reinfeldt som den stora vinnaren i gårdagens TV-debatt:

.

”Tittarna: Reinfeldt var bäst i debatten

Storslam? Trots att de de flesta som såg på meningsutbytet, när det gäller retorik och annat som rörde ytan, nog uppfattade det hela som både en jämn och en tråkig historia. Vare sig Reinfeldt eller Sahlin har haft vanliga jobb. De har varit politiker sedan barnsben. ”De låter som maskiner som pratar och inte människor. Det hela blir så opersonligt”, säger exempelvis Miljöpartiets tungviktare i Göteborg,  Kia Andreasson,  i dagens GP. Ändå vinklar alltså kvällsblaskan sin recension av gårdagens utslätade föreställning till att det hela blev en storseger för Reinfeldt…

Mer finstilt skrivs längre in i materialet att Reinfeldt fick ett snittbetyg på 3.57 jämfört med Sahlins 3,33 och Demoskops egen analytiker kunde konstatera att Sahlin klarat sig ”förhållandevis väl” mot bakgrund av den negativa bild som finns av henne. ”Mona” blev uppenbart inte ”mosad”…

Men helt uppenbart jobbar nästan alla de stora mediaföretagen i Sverige för en borgerlig valseger. Opinionsinstitutets otaliga undersökningar, ofta med statistiskt osäkra underlag och med lätt manipulerade frågeställningar  duggar tätt som i ett hällregn och det som spolas bort blir den politiska diskussionen. Uppenbart vill de få oss att ”spela på en vinnare”.

Men Reinfeldt är ingen Zlatan och Sahlin kommer uppenbart inte att vinna ”Idol”.

Valdebatterna inga schlagerfestivaler.

Vad än Expressen försöker tuta i sina läsare.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Reinfeldt, Sahlin, den borgerliga alliansen, de rödgröna

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,AB1,Expr1.GP1,GP2,GP3,GP4,GP5,Expr2,GP6,GP7,AB2,AB3,AB4,AB5,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,

Det saknas inte pengar.

.

-Kapitalflykten från Afrika har accelererat i takt med den ekonomiska tillväxten sedan 2000. Den svarade 2008 mot minst 7 procent av Afrikas bruttonationalprodukt.

Det står att läsa i en rapport från tankesmedjan Global Financial Integrity. Det har länge varit känt att korrupta politiker, höga statstjänstemän och militärer stoppar betydande delar av vinsterna på råvaruexploateringen i Afrika i egna fickor och så fort som möjligt placerar pengarna på privata konton i framför allt Schweiz och London City.

Tankesmedjan har sammanställt utflödet av kapital från varje enskilt land under perioden 1999-2008. Det är imponerande siffror trots att de bara redovisar den synliga delen av kapitalflykten. Experter menar att de verkliga siffrorna måste dubbleras.

Rikemansklubben OECD och media i väst gör det lätt för sig. Makthavarna regerar utan transparens. -Det saknas demokratisk kontroll. Eliten tänker bara på sig själv och investerar inte i landets framtid. Så brukar det låta. IMF och Världsbanken pekar finger.

Kapitalflykt 1999-2008

Siffrorna är i tusental dollar och visar genomsnitten per år under perioden. Pilarna visar summan från varje enskilt land per år. Från oljejätten Nigeria försvinner som synes över 17 miljarder dollar per år. Från Egypten och Angola försvinner också stora årliga belopp. Många av Egyptens svältande kunde få hjälp för de närmare 6 miljarder dollar som lämnar landet årligen. Till och med svältens Etiopien släpper iväg nästan 900 miljoner dollar per år till privata bankkonton i väst.

Källa: Global Financial Integrity återgiven i Alternative Economique n° 294

På en lägre nivå är det råa omdömen som ofta luftas. Här i Belgien finns det många i min ålder som växte upp i Belgiska Kongo. Jag har haft en del arbetskamrater med den bakgrunden och jag känner även andra med samma ungdom. Gemensamt för nästan alla av dem är den underliggande rasism som de luftar.

-Ingenting fungerar längre. När vi var där fungerade järnvägen, vägarna var brukbara, skolorna och sjukvården vara bra. Kongoleserna är som barn, de behöver en fast hand att hålla i.

Den paternalistiska hållningen till de forna kolonierna framställs som omtänksam men bakom fraserna gömmer sig den rasistiska idén , ”svartingarna är lata och kan inte styra själva”.

.

När det rådde ordning och reda i Belgiska Kongo

Till det yttre verkar det som att de gamla kolonialisterna fick rätt. Den svarta kontinenten plågas av krig om råvaror och makt, den enskilda människans liv är inte mycket värt, och den härskande eliten skor sig som aldrig förr.

Men när de förra kolonierna gjorde sig fria under 60-talet var det ingen hjälpande hand som sträcktes ut av Belgien, Frankrike och Storbritannien, för att inte tala om fascisten Salazars Portugal. Den koloniala epoken avlöstes av nykoloniala mönster. De radikalaste afrikanska ledarna som verkligen kämpade för att resa sitt land ur fattigdom motarbetades med alla medel, ekonomiska, politiska och militära. Den främste av alla mördades av den belgiska säkerhetstjänsten. Patrice Lumumba är fortfarande legendarisk i och utanför Republiken Kongo.

Internationella Valutafonden och Världsbanken är huvudansvariga för att den afrikanska eliten i dag fyller sina bankkonton i London i stället för att investera sina pengar i det egna landets ekonomiska utveckling. Chockhöjningen av de internationella räntorna 1982 satte kniven på de afrikanska staternas strupar och i ett slag blev kostnaderna för statsskulden en outhärdlig börda.

IMF och Världsbanken tvingade på de afrikanska staterna ett recept som så när dödade dem, den så kallade ”strukturanpassningen”. Det fina ordet innebar helt enkelt att Afrikas länder skulle satsa all sin energi på produktion av exportvaror och öppna sina gränser för flödet av billiga konsumtionsvaror från världsmarknaden. Det lokala jordbruket slogs till stor del sönder och miljoner utblottade småbönder tvingades in till slummen i storstäderna. Lokal industri slogs ut. Ett exempel är textilindustrin i Zimbabwe. Det fanns 30 000 anställda i landets textilproduktion. I dag finns det ingen industri alls kvar. Billiga kläder och framför allt insamlade begagnade kläder dödade den lokala produktionen.

.

Kleptomanen Mobuto med belgiska kungen Bauduoin.

När Afrikas folk befriade sig från kolonialismen fick de aldrig en möjlighet att ta ett avstamp mot en balanserad ekonomisk utveckling. De hade behövt ett skydd för sina ekonomier i stället för IMFs självmordsrecept. Ett protektionistiskt skydd likt det som USA skapade åt sig för att bryta sig loss från kolonialmakten England, eller likt det Japan byggde upp under den så kallade Mejirestorationen då landet industrialiserades.

I stället kördes IMFs nyliberala medicin ner i halsen på kontinenten. Alliansen med de lokala makthavarna befäste industrinationernas kontroll över Afrikas naturrikedomar. Den lokala elitens andel av dessa rikedomar blir mutpengar som kompensation för den befästa underutvecklingen. Pengarna rinner iväg till världens finanscentra där de ger en bättre avkastning än investeringar i det egna landets ekonomi.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,DN4,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afrika, IMF, Världsbanken, Kolonialism

.

Här i Hammarby Kyrka går Skytte riktigt loss. Allt förnuft överbord…

Sahlin söker stöd hos Alte Kameraden

Som av många konservativa läsare, sedd som en aktad kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida, publicerat under foldern ledare, grisar i dag Göran Skytte, en före detta rabiat maoist och stalinist, ner sig ordentligt i valspurtens slutvarv. I en av sina otaliga spyor över ”vänstern” eller ”socialismen” använder han sig en rubriksättning som får mig att gå i taket. Han kallar Monas äldre kompisar för ”Alte kameraden”.

.

Här var det nazibrass…

.

Skytte ironiserar glatt över att Mona Sahlin fått stöd av en rad gamla socialdemokratiska grå, snart förbleknade äldre affischnamn som Ingvar Carlsson, Bertil Jonsson, Jan Eliasson, Erik Åsbrink med flera i ett upprop publicerat för DN-Debatt och ser sedan till sin glädje att nyliberala ikoner som Kjell Olof Feldt och den facklige toffeln, eller lösa mjukosten, Björn Rosengren (nu med herrgård som kompisen Göran Persson) inte finns med bland uppvaktarna.

Skytte avspisar – inte utan att det bränns vid – de socialdemokratiska skuggorna – som ännu en barlast för Mona Sahlin.

.

.

Så långt inga problem med hans krönika. Arbetarrörelsens gengångare kan stanna hemma och själva fundera över sitt förflutna.  Men rubriken till Skyttes ledare, ”Mona Sahlin söker stöd hos ”Alte Kameraden”,  är uppenbart medvetet satt av en ”troende” aktivist. Den har inte klickats in av någon vikarie på redaktionen utan kommer från Skytte själv. I sin krönika hänvisar han också till rubriken och talar om att det helt enkelt, på tyska, bara betyder: ”gamla kamrater”.

.

.

Låt säg att jag nu skrev en krönika om Skytte och kallade honom för ett gammalt stort svin och i min rubrik valde att på tyska rubricera det hela som: ”Ein herrliches altes Schwein”. Vore det gångbart? Knappast. Ändå skulle en sådan rubrik bara lite lätt tangera eller beröra hans egen rubriksättning.

För åtminstone min generation har Skyttes rubrik en enorm sprängkraft. ”Alte kameraden” betyder kort och gott ”gamla nazister”. Det vet också den nyevangeliske predikanten Skytte. Här hyllas kamratskapet i tyska SS:s bataljoner. Tonerna sjunger nazism. ”Alte kameraden” är den musikaliska bjälken i den tyska militarismen – och nazismen.

Han använder sin rubrik för att parkera den åldrande socialdemokratin i nazisternas mest fanatiska läger. Ett politiskt ”äckelpäckel”  försöker skriva om historien genom att tala i nymoderata tungor.

Tvi vale! Som min frireligiöse morfar sa. Tvi vale!

Denne Skytte som i sitt tungomålstagande i olika kyrkor menar att han först var ”leninist” och sedan blev kristen ( allt mot en rejäl betalning ). Vad han aldrig insett. Det är att han bara sökt efter tro, eller underkastelse. I går maoist i Förbundet Kommunist. I dag en snövit sparris i de kristnas tempel. En reaktionär bulvan. Han kunde varit statist, En sjaskig nergången lodis. En bakgrundsfigur i en av de första råa, fräna inspelningarna av den brittiska TV-serien kommissarie Morse.

Nu blev han bara ett nyfrälst beläte.

Frid över hans minne.

.

,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Göran Skytte, Mona Salin, nazister, Svenska Dagbladet

I pressen; SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6SVD7,DN1,AB1,Expr1,Expr2,GP1,SVD8,DN2

SVD9.

Bloggare: Lasses blogg.Jinge,JonasSjöstedt,Svensson,RödaMalmö,RödaGöinge,RödaLund,Schlaugh,Teckentydaren,

Motvallsbloggen,RödaLidköping,

.

I dag skriver Johanna Andersson i Göteborgs-Posten en krönika om Ground Zero, pastor Terry Jones och Hitlers bokbål vid Bebelplatz i Berlin 1933. Hon greppar en blank lans och rider ut till ett försvar av ”det fria ordet”. Välskrivet och bra. Det var lika dåraktigt att bränna Heine och Marx i Berlin som det är att bränna Koranen i Gainsville. Hon citerar poeten Henrich Heine som skrev ”Där man bränner böcker, där bränner man också snart människor”.  Som jag ser det är den tyska förbundsstatens förbud mot att i dag åter publicera Führerns ”Mein Kampf ” lika kontraproduktivt. Hans bok blir bara en sakral, en helig skrift för dagens brunråttor. Dessutom. Ska man bekämpa en pest måste man veta varför den sprids.

.

.

Nu handlar bokbålen och flaggbränningarna i världen, jihadisternas halshuggningar och USA:s bombterror i Afghanistan, Pakistan och Gaza, i grunden om något annat än striden om det fria ordet. Vad vi sett sedan ”11 september” är fortsatt kolonial expansion från Israel och västvärldens nykolonialism  – i kampen om kontrollen över världens sista stora råvarutillgångar. I dagens brittiska tidning Independent skriver den klarsynte journalisten och författaren Robert Fisk om nioårsdagen av attacken mot New Yorks tvillingtorn. Hans krönika ljungar av indignation av hur dessa nio år tolkas av västvärlden – och jihadisterna. Hela krönikan, på engelska, finns här. Nedan har jag gjort en fri snabböversättning av två stycken. Inte minst Göran Hägglund, han som vill att Sverige ska fortsätta med sitt krig, ”så länge som det behövs”, och kanske om kvällarna går ner på knä och ber till sin Gud om en seger i Kristi namn. Inte minst denne Hägglund skulle må bra av att läsa hela artikeln:

.

”Ja, sannerligen, på denna dystra nioårsdag – och himlen måtte bespara oss från nästa års  tionde årdag- ser det ut som om “11 september” vare sig har skapat, fred, rättvisa, demokrati eller mänskliga rättigheter – utan monster. Monster som har varit på hetsjakt i Irak – både i klädedräkt som “väst” och i lokala varianter – och slaktat 100 000 själar, eller 500 000, kanske en miljon. Vem bryr sig? De har dödat tiotusentals människor i Afghanistan. Vem bryr sig? Sedan har galenskapen spridit sig över först Mellanöstern och sedan över hela världen. Stridspiloterna och upprorsmännen, marinsoldaterna och självmordsbombarna. Al Quaidas i Maghreb (Marocko,Algeriet,Tunisien), i Khalij (Gulfstaterna) och i Kalifatet Irak. Dödspatrullerna och deras support från pojkarna i stridsflyget. Liksom de som skär struparna av folk. Alla har slitit bort huvuden från kvinnor och barn, de gamla och de sjuka, de unga och de friska. Från Indus till Medelhavet. Från Bali till Londons Tunnelbana. Vilka minnesmärken för de 2.966 oskyldiga som dödades för nio år sedan. I deras namn och till deras minne har vi skapat vår förintelse i eld och blod. Ett minne som en galen pastor i Gainesville nu försöker skriva in i historien.

.

.

Var är då Gud? Var passar han in? Letar man i arkivet med citat visar det sig att alla monster som skapats efter den ”11 september” har denna obsoleta eller urmodiga frälsare som sin följeslagare. Bin Laden ber till Gud om att ”göra Amerika till en skugga av sig själv”. Något som han sa till mig 1997. Bush bad till Gud och Blair bad – och ber till Gud. Alla mördare som är muslimer, liksom västvärldens soldater och pastor Terry Jones och hans trettio (Kanske är det femtio) följeslagare. Det är svårt att komma åt statistik under ”Kriget mot terrorismen” ). Alla ber de till Gud. Denna stackars gamla Gud, som naturligtvis fått lyssna till allt, som han har fått göra under alla våra galna krig. Vi kan minnas de ord som tillägnades honom av en poet från en annan generation: ”Gud hit och Gud dit”… ”Gode Gud”, sa Gud. ”Mitt verk är förstört”…

Ord som ändå skrevs ner redan under Första världskriget… ”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik 11 september, pastor Terry Jones, Al Quaida, Kabul, Bali

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,GP1,AB3,

SVD7,SVD8,SVD9,SVD10,DN6,DN7,DN8,

Nyliberalismen i ett enda diagram.

.

Ibland kan man sammanfatta en hel epok i ett enda diagram. Effekterna av den nyliberala kontrarevolutionen i USA visas här under i ett diagram som arbetats fram av de amerikanska fackföreningarnas tankesmedja , Economic Policy Institute. I diagramet kan du se hur ökningen av inkomsterna fördelats mellan olika inkomstagare de senaste 30 åren.

Så här kan du läsa diagramet:

1. Tårtbiten längst till vänster visar att 1% av alla inkomsttagare tog hand om 38,7% av de totala inkomstökningarna under perioden.

2. De tre tårtbitarna till vänster visar att 10% av alla löntagare erhöll 63,7 % av löneökningarna.

3. De fem tårtbitarna till höger visar att 90% av löntagarna fick nöja sig med 36,3 % av lönernas tillväxt.

4.Den sista lilla biten av tårtan visar att 20% av inkomsttagarna fick nöja sig med 0,4 % av inkomstökningen under perioden.

5. Det innebär att 1% av löntagarna tog hand om en större del av löneökningarna än 90% , 38,7% mot 36,3%.

Som sagt kan ibland en bild eller ett diagram säga mer än tusen ord. I Europa har utvecklingen gått i samma riktning som i USA men i ett lägre eller mycket lägre tempo. Det beror naturligtvis inte på att den europeiska borgarklassen har mer socialt patos eller medkänsla med ”verklighetens folk”. Det är enbart det fackliga och sociala motståndet mot den nyliberala offensiven som förklarar skillnaden. Dit räknar jag också de arbetsmarknadslagar som erövrades genom kamp och som olika regeringar inte bara kan spola.

På hemmaplan driver det ”nya arbetarpartiets” skojare, Reinfeldt och Borg, på utvecklingen i samma riktning som i USA. Deras recept på allt, skattesänkningar och åter skattesänkningar, kommer att leda oss till en tårta fördelad som ovan.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,

Bloggare; Jinge,Svensson,Röda Malmö,Alliansfritt Sverige,Motvallsbloggen,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, EPI, Inkomster, Ojämlikhet,