Dags att vakna upp!

.

-Inom de närmaste dagarna och veckorna ska vi ta konkreta steg för att främja fredsprocessen, sa en nöjd Netanyahu efter mötet med Barack Obama för lite mer än en vecka sedan.

I går visade den israeliska regimen vad den menar med konkreta steg. För första gången sedan oktober raserades ett antal byggnader i Östra Jerusalem. Samtliga ägdes naturligtvis av bofasta palestinier. Samtidigt meddelade Jerusalems byggnadsnämnd att tillstånd getts till 32 nya hus i en ny judisk bosättning i den ockuperade östra delen av den ”heliga” staden.

I dag berättar dagstidningen Haaretz att ett två år gammalt domstolsbeslut att evakuera ortodoxa judar från byggnader de ockuperar illegalt i östra Jerusalem ännu inte verkställts. Trots flera påminnelser från domstolen vägrar polisen att versktälla beslutet. Däremot deltar den villigt i alla beslut om evakuering av israeliska palestinier.

.

.

-Vi är bekymrade, lät Vita Husets talesman PJ Crowley förstå i ett pressuttalande.

Hur många gånger ska världen tvingas lyssna till så uppenbara lögner? Ingen i Vita Huset är vare sig bekymrad eller överraskad av Israels fortsatta kolonibyggande på ockuperad mark. De spelar bara med i Israels dubbelspel som går ut på att sakta men säkert göra en tvåstatslösning praktiskt omöjlig samtidigt som man pratar ”fred” och uppmanar den palestinska ledningen att acceptera villkorslösa ”direkta samtal”.

Barack Obama skulle kanske föredra en ”rättvis” lösning, men han vet samtidigt att han saknar medel att tvinga Jerusalem till eftergifter. Rent teoretiskt har USA enorma möjligheter att ändra Israels politik. Ett tvärstopp för de miljarder dollar i militärt stöd som Israel erhåller varje år är ett av dem. Men det är bara ”teori”; för samma dag som Vita Huset skulle annonsera en sådan åtgärd gör Kongressen uppror och startar en process för att avsätta presidenten.

.

.

De är tvingade till samförstånd.

Därför kan hökarna i Knesset lugnt fortsätta sin kolonialpolitik med målet att sakta men säkert driva bort den palestinska befolkningen från östra Jerusalem och Västbanken. Allt prat om fred och kompromisser från deras sida är dimridåer.

.

Video: NYT rapport från Gaza,

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1.GP2,Expr1,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jerusalem, Israel, USA, Obama, Netanyahu, Palestina

.

Kan man se Västbanken som en grevéost? Javisst om man lyssnar till det fantastiska radioprogrammet: ”I huvudet på en bosättare”.

.

”Judarna har hand om osten.

Araberna finns i håligheterna…”

.

Det var ett reportage från Dokumentärredaktionen om ”Tomas, 19 år, som från Stockholm flyttade till Israel och där träffade Leja som vuxit upp i Göteborg, De hade mycket gemensamt, som att bådas föräldrar var överlevare från förintelsen. I dag bor de och deras fem barn i den judiska bosättningen Elkana på ockuperad mark på Västbanken. Ett villaområde omgivet av taggtråd och säkerhetsvakter”.

Våra ordval är ofta politik. ”Bosättare” låter trevligt. Likt nybyggare. Ordet kommer från det gamla ordet för hus som var bo. Vi har  ”bostad” och ”Litet bo jag sätta vill” som det exempelvis heter i Elias Sehlstedts visa som bearbetad togs med av Alice Tégners i hennes idylliska sånghäfte, ”Sjung med oss Mamma”.

Ordet ”ockupant” sprider inte samma hemkänsla och trivsel hos läsaren eller lyssnaren. Ett ord med ursprung i det latinska ”o´ccupo”, inta eller besitta. Det är inget Mamma sjunger om för barnen…

Men självklart är den erövrare som bosätter sig på ockuperad mark en ockupant. Oftast beväpnad. Som Tomas i ”bosättningen” Elkana. Han bär alltid pistol och har inte en tanke på att det egna villaområdet ska lämnas över till en tänkt palestinsk stat.

Att dokumentären valt att använda sig av begreppet bosättare är däremot begripligt. Hade man kallat Tomas och Leja för ”ockupanter” rakt av hade man inte kommit in på livet på deras familj och därmed inte kunnat ge oss denna unika skildring av de värderingar som härskar inne i de religiösa sionisternas huvuden.

Nu delar majoriteten av  Israels fyrahundratusen ”bosättare” deras syn på ockupationen. De anser att  de helt enkelt lever i Judéen och Samarien. Inte på Västbanken. Utan i södra Israel med gränsen först vid Jordanfloden…

I dokumentären ges en bild av den tilltänkta palestinska staten som ett stycke grevéost. Judarna har hand om osten. Araberna finns i håligheterna…

Lyssna därför gärna på detta fängslande reportage. Det finns här i radions arkiv och sätter ljud till den sensationella statistik som Benny hade med i en av sina bloggar förra veckan: ”Bosättning eller stat”.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, bosättare, Netanyahu, Barak Obama

I pressen: SVD1,GP1,DN1,

Bloggare: Svensson,Jinge,

Silvio Berlusconi – en slipsgangster.

.

Alla ministrar och statschefer skakar hand med honom och skrattar generat åt hans grova skämt. Alla ler tillsammans med honom på familjefoton från EUs ministermöten och G20-möten.

Mannen alla hatar att skaka hand med, men som ingen kan bryta med, är den italienska maffians mest intima kontakt i de högsta politiska sfärerna i den italienska republiken.

Han heter Silvio Berlusconi och tror att han äger Italien. Vid sidan av hans amorösa äventyr, som vi på den här bloggen rent ut sagt skiter i, är mannen en dödsfara för det demokratiska italienska samhället, eller mot vad som finns kvar av det.

.

Il Cavaliere i storform.

.

Efter de stora strejkernas nederlag under 70-talet och det ”stolta” italienska kommunistpartiets totala bankrutt och färd till de heliga markerna hade den reaktionära italienska borgerligheten fritt fram. Det historiska regeringspartiet, kristdemokraterna, kapsejsade tillsammans med de traditionella arbetarpartierna och plötsligt låg vägen öppen för en mediekung, som tjänat miljarder på skumma affärer, att kasta sig in i politiken för att undvika rättvisan som redan nafsade honom i hälarna.

Att Berlusconi blev politiker för att undvika rättvisan förklarar till fullo hans mycket energiska kampanj mot ”de kommunistiska domarna” som han säger blandar sig i politiken, det vill säga hans allt mer egenmäktiga kontroll av media och hans intima kontakter med maffian.

Men trots att han kontrollerar nästan alla tv-kanaler i Italien börjar hans ”imperium” att rämna i fogarna. Efter ett par decennier av tillbakagång för de folkliga protesterna och politisk apati börjar ”kejsarens” brio och elegans att falna. För mycket är för mycket, som det brukar heta.

Berlusconis viktigaste uppgift som premiärminister har varit att driva igenom lagar i parlamentet som gett honom själv immunitet mot den ena anklagelsen för korruption efter den andra. Hittills har de mjäkiga koalitionspartnerna i regeringen gått med på taskspeleriet. Men det finns tecken på att ”Il Cavalieres” juridiska vidlyftigheter inte längre accepteras av det italienska samhället, vare sig av den arbetande befolkningen till vänster eller av hans högerpartner Gianfranco Fini.

I fredags strejkade media mot Berlusconis försök att stoppa all rapportering om ”kriminella affärer”. Media stod stilla, förutom Berlusconis privata tidningar och tv-kanaler. Journalister och poliser protesterade mot att media, enligt Silvios nya lagförslag, inte får rapportera om brottsmål så länge en dom inte fallit. I Italien är det vanligt med 2-3 års väntetid mellan åtal och dom. Döm själv.

Nu är det enligt mig inte Silvio Berlusconis uppenbara maffiakontakter som chockar mest. Italiensk politik är inte främmande inför dylika anklagelser.  Silvio är inte den första toppolitikern som spelat under täcket med maffian. Det är ett problem att lösa för det italienska folket i valurnorna och på gator och torg.

.

I Toronto var de alla nakna.

Problemet är snarare det faktum att alla ministrar inom EU gladeligen fortsätter att smila upp sig på familjefoton där den självgode maffiakunden aldrig missar ett tillfälle att visa upp sitt blänkande garnityr. På vilket sätt har den ”nya arbetarrörelsens” ledare Fredrik Reinfeldt visat att han inte gillar att frottera sig med maffiafavoriten Berlusconi?  Inte med en enda gest.

Men som sagt. En avgörande test närmar sig. Berlusconi som ännu älskar att bränna av ett smile och hänvisa till den tid då han kunde räkna med positiva opinionssiffror på 63 procent kan inte längre luta sig mot mer än knappt 40 procents stöd och det sjunker dessutom snabbt.

För Reinfeldt, Mona Sahlin, och andra kandidater till makten gäller det att inta en mediemässigt korrekt attityd till den gangster som härskar i Italien. Reinfeldt har redan smilat upp sig mot den gode Silvio. Men räkenskapens dag närmar sig. Berlusconi befinner sig i fritt fall. Räkna ändå inte med att Reinfeldt och andra  vänner aktivt kommer att bidra till hans fall. Han smörade dem i åratal. Finns det en enda svensk toppolitiker som sågar Berlusconi och hänger ut honom till beskådning?

.

Media: DN1,SVD1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Italien, Maffia, Berlusconi, Korruption, Fini,

Israels kolonier allt större.

.

Hundratjugoen israeliska bosättningar och mer än hundra ”utposter” kontrollerar nu 42 procent av all jord på Västbanken. Det framgår av en rapport som den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem publicerade häromdagen.  Rapporten bygger uteslutande på officiella israeliska källor, som folkräkningar, armékartor och flygfoton.

En rapport som naturligtvis svenska media inte ansett värd att nämna med en enda rad.

Cirka 200 av dessa bosättningar och utposter ockuperar jord som av den israeliska staten erkänns som palestinsk privat egendom. Detta trots att Israels regering säger att alla bosättningar finns på statligt ägd jord. Många bosättningar ligger också på jord som den Israels Högsta Domstol klassat som palestinsk egendom.

.

Mer än hundra ”utposter” har bokstavligen ”slagit” sig ner på privatägd palestinsk mark.

Rapporten visar att en halv miljon israeler bor utanför den så kallade ”gröna linjen”, det vill säga gränsen mellan Israel och territoriumet ockuperat under kriget 1967. Enligt internationell lag är allt bostadsbyggande på ockuperat land illegalt. Trehundratusen av bosättarna bor på Västbanken och tvåhundratusen i tolv bostadsområden i östra Jerusalem som också ockuperades 1967. En ockupation som det ”internationella samfundet” inklusive USA aldrig erkänt.

Genom att verifiera flygfoton mot officiella israeliska dokument och kartor visar B’Tselem att 21% av all mark som bosättningarna upptar ligger på mark som av Israel erkänts som privat palestinsk egendom. Bosättningarna klassas enligt B’Tselem som nationell prioritet A av Israels myndigheter. Det ger dem en rad fördelar, som;

–        Rätt för bosättare att köpa billiga bostäder med automatisk rätt till subventionerade lån.

–        Många fördelar för barnens undervisning som fri skolgång från tre års ålder, fria skolresor och högre löner till lärarna.

–        Företag och jordbruk får subventioner och andra fördelar och ersättning för de extra importskatter som EU lägger på varor från de ockuperade territorierna.

–        Bosättarna betalar lägre skatt än israeler som bor inom den gröna linjen.

Det ljusa områdets gräns är ”gröna linjen” , det vill säga de gränser som uppstod efter vapenvilan 1949.

.

Läget för bosättarna blir inte sämre av att de under der senaste decenniet erhållit 200 miljoner dollar av amerikanska stödfonder som kan dra av alla donationer på sina skattedeklarationer i USA trots att USA inte erkänner bosättningarna som lagliga.

Amitz Rescue&Security är en av de förtag som fått stödpengar för sin aktivitet som erbjuder träning av säkerhetsstyrkor i bosättningarna. De amerikanska företag som samlar in pengar till Amitz verksamhet skriver på sin websida att  ”skattebefriade bidrag” mottages för kikare med nattséende, skottsäkra fordon och vakthundar. Som synes viktiga bidrag till bosättarnas olagliga aktivitet, även enligt israelisk lag.

Så ser den råa verkligheten ut på Västbanken och i östra Jerusalem. Det är fakta som varje verklig fredsprocess måste förhålla sig till. Hur kan en palestinsk stat bildas på Västbanken om bosättarnas plats och roll som kolonisatörer inte stoppas?

Praktiska men politiskt omöjliga lösningar finns. Som att bilda en palestinsk stat med 1967 års gränser där de judiska bosättarna ges fullt medborgarskap. Eller om det inte passar sig kan de utrymma sina bosättningar och överlåta dem till de bland den palestinska befolkningen i Israel som vill flytta. Bosättarna kan i sin tur ta över de slitna kvarter och byar där palestinierna bor och som Israel låtit förfalla utan underhåll av hus och vägar. Men det passar nog inte heller.

.

Bosättningar med tillfartsvägar reserverade för Israeler har växt upp som svampar på Västbanken.

Enda slutsatsen blir att utan utrymning av bosättningarna kan inte en fungerande Palestinsk stat bildas. Det ska i så fall ”fredsprocessen” också handla om. Ett nödvändigt ultimatum som Barak Obama skulle gett Netanyahu under hans besök i New York i dagarna. I stället får denne fritt fram för att gå ut med beskedet om att nya israeliska byggnadsplaner i Östra Jerusalem troligen kommer i gång när det tillfälliga byggstoppet hävs i september:

”Ni börjar med att ensidigt utrymma alla bosättningar. Därefter bjuder ni in till förhandlingar med både ”Den palestinska myndigheten”, Hamas och andra representanter från det palestinska samhället. Om inte, inga mer pengar eller vapen från USA.”

Ett sådant besked från Obama skulle kunna skapa en verklig ”fredsprocess”. Ingenting annat.

.

Media: GP1,GP2,SVD1,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi;Politik, Israel, Palestina, Netanyahu, USA, Obama, Bosättningar, Fredsprocess

.

”Sverige är i krig” var i går morse den inledande meningen till min blogg om Almedalen – långt, långt bort från Afghanistan.

I går kväll underströks detta av TV:s Rapportredaktion som avslöjade ÖB:s nya förhållningssätt för den svenska truppstyrkan:

”På senare tid har det skett en upptrappning av striderna i Afghanistan där den svenska truppen verkar inom den Nato-ledda Isaf-styrkan… Detta har, enligt Rapports källor, lett till att ÖB Sverker Göranson beslutat att tillämpa nya insatsregler. Nu gäller det som tidigare kallades krigets lagar – numera benämnt den internationella humanitära rätten…De nya insatsreglerna tillåter den svenska styrkan att självständigt planera operationer, vilket bland annat innebär användande av dödligt våld, alltså inte längre bara eldgivning i självförsvar.”

.

Så här ser det ut när oskyldiga civila dödas i Afghanistan

.

Lars Ohly kommenterade påpassligt det hela och menade att ”alla kort måste läggas på borden”. ”Svenska folket måste få veta att vi är i krig och varför”, slog han fast.

”Påverkar det här din inställning till styrkorna i Afghanistan”, frågade Rapport.

”Nej, nej. Det är det här vi har sagt hela tiden. Men då har andra sagt att vi ser hjärnspöken. Att det är en humanitär insats”, avrundar Ohly.

I dagens ”God morgon Sverige” hakar man på gårdagens egna nyhet om att Sverige är i krig och frågar Mona Sahlin om inte Ohlys synpunkter påverkar det tilltänkta regeringssamarbetet:

”Inte alls”, svarar hon och viftar bort Ohlys uppfattning om att hon ser ”hjärnspöken”. ”Alla vet att vänsterpartiet är det enda partiet i riksdagen, oavsett säkerhetsläget därnere, som vill lämna Afghanistan”, säger hon bestämt och skrubbar av sig det hela.

Självklart är det så. I denna fråga har Vänsterpartiet dessvärre bara en ynka riksdagsminoritet bakom sig. Även i den egna alliansen med socialdemokratin och Miljöpartie utgör man en liten minoritet.

Partiet kommer till sist att få välja mellan att sitta i en regering som för ett offensivt krig,  under NATO-flagg, med USA- imperialismen som överbefälhavare, eller att bryta upp från den rödgröna alliansen för att i stället kunna driva en socialistisk oppositionspolitik.

Om Ohly tänker hålla fast vid det tänkta samarbetet är det han gör just nu obegripligt. Han målar sig bara längre och längre in i ett obekvämt hörn. Med sina uttalanden om att Sverige är i krig gör han det bara svårare att backa…

Vi får se. Det är bara att hoppas att jag har helt fel och att (v) till sist ändå vägrar att sätta sig i det som blir ett krigskabinett…

.

Vänsterpartiet med Lars Ohly har hamnat i spagat och försöker i denna ställning slå åt höger…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Lars Ohly, ISAF, NATO, Almedalen, Mona Sahlin

I pressen: SVD1,DN1,GP1,EXpr1,SVD2,

Bloggare: Jinge,Teckentydaren,

.

Sverige är i krig.

Vi har svenska soldater långt, långt borta i Central-Asien som under NATO-flagg strider om kontrollen över regionens råvaror…

.

.

Solen skiner över Visbys medeltida murar och stadens vackra röda rosor. I lagom tid för TV:s Rapportsändningar bänkar sig en del turister i Almedalens sommargrönska och lyssnar till vad riksdagspartiernas ledare har att säga om framtiden.

Ingen pratar om kriget långt, långt där borta. Om pashtuner, uzbeker, tadzjiker, turkmener eller hazarer. Eller om den fuskande och  korrupte Karzais förhandlingar med den hänsynslöse krigsherren Hektamayar. Ingen politiker  vill heller prata om att de svenska trupperna lever i lä av regimens uppgörelse med den lika hänsynslösa Norra Alliansen.

En gång, för länge, länge sedan, skrev Vänsterpartiets ordförande C H Hermansson, sina berömda ord om att Sverige visserligen var ”ett litet, men hungrigt imperialistiskt land”.

Våra storföretag och investerare blir aldrig mätta. De vill vara med och kalasa på andra nationers råvaror och tillgång till billig arbetskraft.

Därför har nu värnplikten avskaffats  och det lilla, men hungriga, imperialistiska Sverige kan lite mer smidigt, med yrkessoldater delta i kriget långt, långt där borta i Asien.

.

.

.

Därför är det bra att Pierre Schori i dag på Aftonbladets kultursida uppmärksammar det som sker:

Afghanistan har också blivit ett stort, svart hål för Sveriges och Europas fredsbevarande insatser under FN-flagg. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer. Men i det officiella Sverige tycks ett slags tystnadens konformism råda, trots att svenska soldater slåss under Nato-flagg, vilket undergräver vår militära alliansfrihet, vår förmåga att ge effektivt stöd åt Afghanistans nationsbygge och vår tidigare starka lojalitet med FN:s fredsbevarande blå baskrar.

Schori är en politiker och diplomat från förra seklet och konstaterar sorgset att vi numer strider under NATO-flagg. Fast alla politiker endera låtsas att vi där långt, långt borta kämpar för freden under FN:s flagg. Eller så säger de ingenting. De överlåter åt officeren Jan Björklund att prata NATO.

För i Almedalen diskuteras inte Afghanistan. Solen skiner, politiker och journalister klyver näbb på dagarna och klingar glas om kvällarna. Vad de gör på nätterna vet vi inte. I vart fall är det dygnet runt kav tyst om vårt krig.

Inte ens Lars Ohly tog upp kriget. Inte med ett enda ord. Hans långa tal var bara en önskelista om all välfärd som partiet drömmer om. Ändå är han om några månader beredd att sätta sig i regeringen för vårt lilla, men hungriga imperialistiska land. Han är beredd att ta ansvar för de svenska krigsinsatserna långt, långt där borta i Central-Asien. Under NATO-flagg och med USA-imperialismens nye militäre Messias David Petreus som befälhavare. Som efter skiftbytet med MCChrystal klargjort att han kommer att lätta på dennes restriktioner för flygbombningar av civila mål…

Bakgrunden till tystanden är de rödgrönas överenskommelse i frågan om EU:s och NATO:s roll som krigförande parter. Där hette det att:

”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.

Blir det nu ett regeringsskifte. Kommer vi då att se Ohlys bleka anlete skymta bakom en gardin i Rosenbad när demonstranterna drar förbi och ropen skalla:

.

Krossa, krossa USA-imperialismen!

Sverige ut ur Afghanistan!

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Almedalen, Lars Ohly, Afghanistan, de rödgröna, Pierre Schori

I pressen: SVD1,DN1,AB1,SVD2,SVD3,SVD4,

Bloggare: Jinge,

Obama öppnar famnen för Netanyahu.

.

I går eftermiddag var Benjamin, ”Bibi”, Netanyahu på nytt gäst i Vita Huset. Mycket vatten har flutit under Potomacs broar sedan Premiärministerns förra besök i mars. Då höll de båda ingen presskonferens och det vanliga familjefotot hoppades över.

Obama sades vara förbannad över Israels ohämmade nybyggen på Västbanken och i Östra Jerusalem. För att lätta på trycket proklamerade Netanyahu tio månaders byggnadsstopp. Att stoppet var mer formellt än reellt spelade mindre roll i Washington. Det är skenet utåt som räknas.

.

Vad ser vi? USAs president? Eller Israels flagga?

.

Gårdagens möte sades ha som mål att ta konkreta steg mot direkta samtal mellan Israels regering och den Palestinska Auktoriteten. Men ärlig talat, vad ska de tala om? Hur många fler kvadratkilometer av Palestinas bördigaste marker som Israel kan annektera utan att Vita Huset och EU reagerar? Alla ska ha klart för sig att ”direkta samtal” är totalt dödfödda så länge Israels koloniseringspolitik fortsätter obehindrat.

Vid sin ankomst till Washington sa Bibi att han är beredd att träffa Abbas alla dagar i veckan för att diskutera fred. Men vare sig han eller andra medlemmar i den israeliska koalitionsregeringen kan ta ett enda steg på fredens väg. Därför att Israels ledare står inför ett val som de inte är beredda att ta, – valet mellan att fortsätta nybyggnaden i de ockuperade områdena eller acceptera en Palestinsk stat. De kan inte ha både pengarna och smöret. Endera nybyggen eller fred. Båda och är omöjligt och det vet Netanyahu.

Det vet också Barack Obama. Men i går gjorde de båda ledarna lite ”window dressing”, snyggade upp i skyltfönstret. USA går nämligen till Kongressval i november och Obamas demokratiska parti går mot ett säkert nederlag om den israeliska lobbyn i Washington beslutar sig för att lägga hela sin tyngd i republikanernas vågskål. Därför kommer de två att tala om ”konkreta framsteg” och le gemytligt tillsammans på familjefotot.

.

Två ledare som hårdsminkar verkligheten.

.

I mars var det arktisk kyla i relationen mellan de två. I går sken de ikapp med sommarsolen i Washington. Vem är det som spätt ut sitt vin med vatten? Utan tvekan Barack Obama. För Netanyahu har inte backat en millimeter och i september kommer han helt säkert att formellt skrota det tio månader långa byggstoppet på Västbanken. I östra Jerusalem har det aldrig rått ens ett formellt byggstopp och stadens byggnadsnämnd har byrålådorna fulla med projekt att bevilja.

I går sa Obama att ”ryktena om en schism mellan USA och Israel är helt ogrundade” och att han ”fått förtroende för Netanyahu” från första gången han mötte honom. Enligt Obama är Netanyahu ”beredd att ta stora risker för fredens skull”. Bibi yppade inte ett ord om vilka ”risker” han är villig att ta. Kanske testa hur månge fler kolonier han kan bygga utan att riskera Obamas stöd?

Problemet för Netanyahu är att han inte kan stoppa nybyggena på ockuperat territorium om han vill överleva politiskt. Hans regering överlever inte en enda dag om han stoppar nybyggena och går in i konkreta samtal med Abbas om en palestinsk statsbildning. Det vet både Netanyahu och Obama. Därför handlar mötet i Washington om att snygga upp skyltfönstret.

PS: Enligt en rapport i Israel Army Radio i dag har USA i ett hemligt avtal med Israel gått med på att leverera nukleärt material och utrustning trots att Israel inte skrivit under icke-spridningsavtalet. Om nyheten visar sig sann är det ytterligare en amerikansk kapitulation inför den israeliska politiken i mellanöstern.

.

Media: DN1,SVD1,GP1,Newsmill,DN2,SVD2,GP2,DN3,SVD3,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Netanyahu, Obama, Abbas, Jerusalem,

Slaget om Sverige.

.

I min blogg « Det trettioåriga kriget” visas vad som hänt med de arbetandes reallöner, utdelningen till aktieägarna och investeringarna sedan Thatcher och Reagan manade till krig mot allt vad den arbetande befolkningen tillkämpat sig under decennier av facklig och politisk kamp.

Mycket har förstörts och försvarslinjerna mot den nyliberala anstormningen har flyttats tillbaka. Det gäller också här i Sverige. Trots smärre egenheter och skillnader liknar ändå den  svenska bilden utvecklingen i omvärlden.

Ett gemensamt drag för hela OECD är att lönernas andel av de producerade rikedomarna, BNP, från 1980-82 och framåt minskat till förmån för vinstens andel av samma BNP. Den direkta ekonomiska orsaken till det är att reallönerna inte längre ökade i samma takt som produktiviteten. Att de inte gjorde det var i sin tur en följd av både ekonomiska och politiska skeenden. Massarbetslösheten från 80-talets början försvårade lönekampen och politiskt började socialdemokratin att svälja de nyliberala koncepten och LO övergav kravet på att löneökningarna skulle följa produktivitetsutvecklingen.

Det var den tyska socialdemokraten Helmut Schmidt som präntade socialdemokraternas försvar av ökade vinster för företagen. ”Dagens vinster är morgondagens investeringar och övermorgons arbeten”, var hans ledtema som bland annat anammades av Kjell-Olof Feldt.

I diagram (1) här under ser vi hur produktiviteten och reallönerna utvecklades i Sverige under perioden 1960-2010 och i diagram (2) hur lönernas andel av BNP utvecklades under samma period.

.

Produktivitet och reallöner i Sverige 1960 till 2010.

Diagram (1): Skala, 1980 = 100,  Värdet för 2009 är en uppskattning och för 2010 en prognos

Källa: EU-kommissionens databas Ameco.

.

Diagram (2)

Källa: Ameco.

.

Hur gick det då med Schmidts ”teorem”? Skapade löneåtstramningen fler jobb tack vare ökade investeringar. Igen liknar utvecklingen i Sverige vad som skedde i omvärlden. Det mest framträdande resultatet av lönepressen och den påföljande vinstökningen är att investeringarna sedan 80-talets början minskar på bekostnad av allt större utdelningar av dividender till aktieägarna.

I diagram (3) syns vad som skedde med de ökade vinsterna i Sverige. Även här minskar andelen av vinsterna som investeras till förmån för ökad utdelning till aktieägarna. Trenden är tydlig och bestående oavsett vem som höll i rodret på Rosenbad.

.

Diagram (3)

Källa; Ameco

Gapet mellan vinsterna och investeringarna svarar mot hundratals miljarder kronor som bytt ägare. Lönernas minskade andel av BNP och den ökade utdelningen till aktieägarna är ett hold-up som kan få de fräckaste banditer att svartna av avundsjuka.

Vi har sett att ökade vinster för kapitalägarna inte leder till mer investeringar och nya arbeten utan fler dollarmiljonärer som använder sina nyvunna rikedomar till att spekulera i finanskarusellen.

Vad de tagit ifrån dig kan du ta tillbaka. Det är bara en fråga om politisk vilja, om att säga nej och att kräva vad som behövs för att de arbetandes intressen ska ställas före kapitalägarnas.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,AB1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Ekonomikommentarer,Jinge,Motvallsbloggen,Röda Berget,Röda Malmö,

Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Löner, Produktivitet, Vinster, Sverige, Feldt, EU, Nyliberalism,

.

”En sån kväll. Jag har ont i skallen. Jag tror att jag brände av flera tusen”

”Hade ni skoj?”

”Ja, för tusan. Skitkul. Det var värt pengarna.”

”Men titta här. Gudrun, hon Schyman, hon bränner upp hundratusen.”

.

.

”Är hon i gång igen. Det var synd.”

” Nä. Nä. Hon klarar sig. Hon brände upp pengarna på en grill.”

”På en grill? De var la ännu mer synd.”

”Hon ville visa att kvinnor har dålig lön.”

”Men då var det ju ännu värre. Bränna upp det lilla man har Varför inte grilla aktieägare och chefer i stället?”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Gudrun Schyman, Feministiskt Initiativ, Almedalen

I pressen: AB1,SVD1,DN1,DN2,GP1,SVD2,AB2,

Bloggare: Svensson,Jinge,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

.

Först några ord från i fjol:

”Almedalen” är en vedervärdig historia. En släktträff där den elit som förstör Sverige – i god gamman tillsammans med media kan tumla runt med varandra några dagar och nätter . Ett Almedalen där Maud Olofsson stampar, hoppar och tjoar om att det nu behövs bäverekonomier i hela Europa…Nästa år – i sommarhettan inför valen 2010 – vore det bättre om debatterna och alla sammankomster tog plats i verkligheten. Varför inte i Köping med sin urlakade industri och offentliga sektor som då kommer att vara representativ för regeringens ”arbetslinje”. I ett land som förfärat väntar på att arbetslösheten ska gå upp emot en halv miljon arbetslösa…”

.

.

Mitt förslag i fjol om en flytt till Köping var naturligtvis en fråga med ett på förhand givet svar, en ”figur” som det heter i retoriken. Den elit som nyss roade sig så att säga kungligt i huvudstaden med dess prinsessbröllop är nu på sommarkollo i Visby. Det högklackade och slipsarna är kvar i Stockholm. Nu är det uppkavlade skjortärmar och lätta sommarblusar som gäller. Eliten är på grönbete i Almedalen. Gnabbas på dagen och sörplar vitt vin tillsammans under långa, ljusa sommarnätter…

Varför överge allt detta? En flytt till Köping är i sammanhanget naturligtvis lika otänkbar som en flytt till Rinkeby, Gävle eller Hammarkullen…

.

Vem ska skyddas från vem? En bild av en  demokratisk tummelplats för Rinkebys ungdomar. Självklart vore det otänkbart för Stockholms journalistkår att ha sitt sommarkollo på så nära och miljösmart avstånd…

.

I radio, TV och i tidningar får vi veta att det ”Almedalen” visar upp är ”en vital demokrati”. Här får politiker och andra makthavare ”kontakt med vanligt folk”. Här kan alla prata med alla. En ”mötesplats” för idéer…

Det är naturligtvis inte sant. Själv tror jag att själva energin bakom ”Almedalen”, alltsedan Olof Palmes debut 1968, faktiskt är den politiska journalistkåren. Hit kommer i år över 600 journalister. Framförallt från Stockholm. Här kan de under en betald semestervecka skicka politiska vykort till övriga Sverige. Rusigt röda rosor och medeltida stadsmurar ger en vacker och billig scenografi. Vare sig politikerna vill det eller inte tvingas de att åka dit och vara med. Framförallt ett valår. Journalistkåren är på plats och de flesta svenskar är på semester. Många tittar trots ledigheten på TV:s nyhetssändningar eller sneglar i någon tidning. Den som då inte är med finns inte…

SVT har exempelvis flyttat sin nyhetsstudio från utsikten över slottet till det sommarsköna Visby. Varje dag sänder frukost-TV, Rapport och Aktuellt. Under dagarna rullar hela tiden dessutom direktsändningar från olika seminarier i SVT Forum/Kunskapskanalen. Partiledarnas intervjuer, utspel och tal är klockrent anpassade efter TV:s tider.

Självfallet lockas marknadens alla månglare av journalistuppbådet. I år har arrangörerna registrerat 1396 arrangemang. De flesta kommersiella. Priserna för att kunna slå upp ett stånd och vistas här är nästan astronomiska. Vill man hyra ett hus, under veckan, kostar det 30-40.000 kronor…

Politikerna klarar sina utgifter med hjälp av sina försörjningsstöd från staten. Alla de riksdagspartier som ges medialt utrymme kan bara klara sina egna ekonomier i allmänhet och sina utgifter i Visby med hjälp av de skattefinansierade partistöden. När medlemmarna lämnar och medlemsavgifterna bara ger småsummor står staten unikt nog för den politiska ruljansen. Pengar som egentligen aldrig ifrågasätts av den journalistkår som här ogenerat och glatt klingar glas med de politiker som de sägs granska…

.

Ankommande flyg till Visby 5.7.10

.

Dubbelmoralen bakom Almedalsveckan luktar som mest om man under några dagar går till hemsidan för Visby airport och tittar på listan över ankommande flyg. Här landar flygplanen tätt. Nästan alla från Stockholm. En stor del av journalistkårens elit sägs bo i Bromma. De kan nästan kliva på planen direkt från de egna trädgårdsgångarna.

Både riksdagspolitikerna och journalisterna älskar att tala om ”klimatsmarta lösningar”. Här vräker de ut en ton koldioxid per skalle bara för att för en stund slippa hettan i storstan. På samma sätt som de rika stockholmare som flygpendlar mellan huvudstaden och  sina  pittoreska sommanästen inom och utom Visbys ringmurar. Varje flygresa innebär lika mycket mer CO2 i atmosfären som en fattig indisk eller kinesisk bonde tillför under ett helt år.

Av ren självbevarelsedrift granskar inte heller journalisterna de egna och politikernas helt onödiga flygresor.

Vore det inte mer ”klimatsmart” att trots allt byta Almedalen mot Köping eller Rinkeby? Flyget mot tåg eller T-bana?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Almedalen, Rinkeby, Lars Ohly, Visby airport,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,DN5,GP3,SVD4,GP4,SVD4,SVD5,GP5,AB4,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,