Netanyahu kom, sågs  och segrade

Nu skulle äntligen världens ledare sätta press på Benjamin Netanyahu och tvinga fram eftergifter så att den ”avbrutna fredsprocessen” kunde få ny luft under vingarna. Obamas sändebud Mitchell tillsammans med Georg Brown och Angela Merkel skulle dra åt tumskruvarna på den motstridige israeliska premiärministern.

Netanyahu fick fria händer av Mitchell

Så var det i alla fall tänkt enligt medias skriverier innan mötena ägde rum. Sällan har ledarskribenter och välbetalda ”mellanösternspecialister” hamnat så fel. För vad var det som egentligen hände i London och Berlin?

Det är mycket enkelt. Benjamin Netanyahu fick grönt ljus för Israels fortsatta kolonialiseringspolitik i utbyte mot några vaga ord om stopp för nybyggena under nio månader. Vaga är precis rätta ordet. För det första berör löftet inte de 2 500 husbyggen som redan är påbörjade och inte heller privata nybyggen vilka motsvarar 60 procent av alla nybyggen på Västbanken. Det bidde inte ens en tumme. För det andra, och det är den verkliga skandalen, verkar Obama ha gett Israel grönt ljus för nybyggen i östra Jerusalem.

-Vi protesterar mot alla nybyggen i östra Jerusalem men kräver inget byggstopp som villkor för att fredsförhandlingar med Palestinska Auktoriteten ska kunna återupptas, är enligt den Israeliska dagstidnigen Haaretz det buskap Netanyahu fick av Mitchell. Det är ett totalt lappkast jämfört med Hillary Clintons uttalande tidigare i sommras.

Kolla in budskapet ovan med bilden av Netanyahu

Benjamin Netanyahu lyckades med konststycket att få en uppmuntrande klapp på axeln av Obama utan att ge upp en millimeter i den expansionistiska agenda som är hans. Han kan åka tillbaka och försäkra sina extremistkollegor, med Avigdor Liberman i spetsen, att ingen kommer att tvinga Israel till att ge upp en kvadratcentimeter av den palestinska jord som erövrats i krig efter krig alltsedan 1948. För Likud och den övriga extremhögern i Israel är det inte ens en förhandlingsfråga. Hela Palestina, från Medelhavet till Jordanien, tillhör det judiska folket och ingen annan. Att det bor några miljoner palestinier där är bara en tillfällig och beklagansvärd historisk detalj.

I media: DN1,SSD1,ETC,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Obama, Netanyhau, Mitchell, Merkel, Brown,

Finansvalpars löner och krisen.

-Vi måste erbjuda marknadsvärdiga löner för att locka till oss de mest begåvade aktörerna.

Så brukar det låta när nyliberala ideologer och bankchefer ursäktar sanslösa löner och bonusar som betalas ut till finanssektorns golden boys, de slätkammade valparna i bankernas och mäklarnas avdelningar för värdepappershandel. Får de inte vad de vill går de till konkurrenterna, sägs det. Med sådana förklaringar ursäktas årslöner som en vanlig industriarbetare inte kan tjäna in under ett helt arbetsliv.

Verkligheten slår ofta Hollywood

Men hur ser egentligen förhållandet mellan lön och resultat ut? Om det verkligen vore så att de unga valparna med sina formler och riskmodeller skapade enorma rikedomar för samhället kanske det inte vore så mycket att prata om. Men när den djupa kris vi nu sitter fast i tog sin början i finanssektorn är det lätt att tro på ett samband mellan höga löner, fantasibonusar, extremt risktagande med andras pengar och utvecklingen av spekulationsbubblor och efterföljande krascher med ekonomisk djupdykning som då i första hand drabbar vanliga yrkesarbetande utan inkomst av kapital.

I december 2008 publicerade två unga amerikanska forskare en studie som inte fått den uppmärksamhet den är värd. Thomas Philippon och Ariell Reshef har jämfört lönerna i USAs finanssektor med lönerna i andra industrigrenar för likvärdiga personer, det vill säga liknande utbildning och erfarenhet och det under hela perioden 1909-2006.

Här kan man se ett direkt samband mellan överdrivna löner i finanssektorn jämfört med andra affärsgrenar och de två största ekonomiska kriserna i modern tid, den Stora Depressionen på 30-talet och dagens stora recession. I början av 20-talet var lönenivån i finansektorn lika med lönenivån i andra industrigrenar för likvärdiga kvalifikationer. Strax innan kraschen 1929 låg lönerna i finanssektorn däremot cirka 30 procent högre än i övrig industrigrenar.

På 50- och 60-talen då den ekonomiska utvecklingstakten var den högsta i kapitalismens historia låg lönerna i finansvärlden lika med, strax under eller strax över resten av ekonomin. I alla fall kan man se att det behövdes inga golden boys för att skapa den historiskt högsta ekonomiska tillväxten under en längre period.

Sedan blir de unga forskarnas studie ännu mer övertygande. Från 1992, då lönerna i finanssektorn var likvärdiga andra sektorers, ökade de till att 2006 ligga 40 procent över lönerna i andra industrier. Inte undra på att alla pappas pojkar (och flickor) slogs om platserna på Harvard och andra lärosäten där de som kan känna lukten av pengar flockas.

Men vad fick samhället ut av de skenande lönerna och bonusarna i finansvärlden. Jo, den djupaste krisen i mannaminne. Kan det vara ett recept för ekonomisk tillväxt att sätta finansvalparna på svältlöner? Det lär i alla fall inte få negativa inverkningar på samhällsekonomins utveckling.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,SSD1,SSD2,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Finanslöner, Depression, Banker,

Bush och Cheney är krigsförbrytare.

Varför inte kalla det vid rätt namn? George W.Bush och Dick Cheney beordrade och legaliserade tortyr under sin tid vid makten. Enligt alla internationella lagar var det inget annat än krigsförbrytelser som Vita Huset ålade CIA att utsätta fångade ”terrorister” för.

Talet om några rötägg som solkat CIAs rykte visar sig vara struntprat. Tortyren och den omänskliga behandlingen av fångar var medveten politik toppstyrd direkt av Vita Husets chef och vice-presidenten Cheney.

Så här skriver New York Times i dag om de dokument som släppts.

-CIAs hemliga förhörsprogram lydde under strikta regler, som dikterades av Washington med pinsammt kyliga detaljer som varje byråkrati älskar. Det starka intryck som dokumenten ger är att det på intet sätt handlade om uppskruvade agenter som spårade ur. De ger en bild av total kontroll från CIAs topp och från justitiedepartementet. En kontroll som ansvariga i bushadministrationen säger var till för att garantera att programmet var lagligt och säkert.

Alla detaljer om CIAs handlingar bakom galler i skydd av stjärnbaneret måste publiceras.

Efter sin seger i presidentvalet sa Obama att han ville se framåt och inte slösa onödig energi på skuldfrågor under Georg Bushs tid. Det håller inte längre. De dammluckor som öppnats kan inte stängas igen. Krigsförbrytelser som tortyr är alltid krigsförbrytelser oavsett när de begås och av vem. Men i historien är det sällan segraren ställs till svars för sina handlingar.

Därför är det troligt att ett par chefer i CIA som kan sägas vara direkt ansvariga för sina underhuggares bedrifter kommer att ställas till svars. Däremot ska det mycket till för att de verkliga krigsförbrytarna, George W. Bush och Dick Cheney, en dag kommer att stå inför rätta. Att ställa de verkliga krigsförbrytarna inför rätta vore bästa sättet att hedra Edward Kennedys minne.

I media: NYT,DN1,DN2,DN3,SVD1,SSD1,GP1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Bush, Cheney, NYT, Tortyr, Krigsförbrytelser

Israel behöver syndabockar.

Uppståndelsen kring Aftonbladets artikel har fått proportioner som visar att den israeliska regeringens reaktion inte handlar om sanningshalten i journalisten Donald Boströms historia om organhandel.

Det finns ett märkligt och omvänt förhållande mellan högljuddheten i den israeliska inrikespolitiken och de verkliga, inte upplevda, hot som landet står inför. På Västbanken inget nytt. Den palestinska samarbetsregeringen gör allt för att motståndet mot den israeliska ockupationen ska hållas inom de ramar som Abbas lagt fast, det vill säga i praktiken fred utan avtal. På gränsen mot Libanon är det tyst som i öknen. Och på Gazaremsan hålls befolkningen instängd i ett högsäkerhetsfängelse. På ett sätt kan man säga att Israel har fått den fred det säger sig sträva efter men utan eftergifter, utan fradsavtal eller förlust av ockuperad mark.

Ändå är ropen ”vargen kommer” mer högljudda än någonsin. Tystnaden på fronten presenteras som ett hot. Lieberman och Netanyahu varnar regeringen i Beirut för att den är ansvarig för en eventuell attack från Hizbollah trots att det inte finns några tecken på sådan planer från dem. Lieberman lyckas med konststycket att framställa den snälla och mycket tama Fatahkongressen som ett bevis på att fred är otänkbart för lång tid framåt.

Inrikes går det inte en dag utan att israeliska och utländska NGOs attackeras och anklagas för att liera sig med terrorismen eller att indirekt försvara den. Utländska regeringar anklagas för att finansiera NGOs med antisemitisk eller antiisrealisk agenda, som Human Rights Watch och andra ”terroristkramare”.

Syftet är uppenbart. De styrande i Washington, Berlin, Paris, London, och Stockholm för delen, är mycket känsliga för kritik om antiisraelisk hållning. Just nu ökar trycket på Jerusalem, både från Vita Huset och EU, att ändra hållning i tvåstatsfrågan och för att tills vidare stoppa all nybyggnad på ockuperat territorium. Genom att dra igång ett helsikes oväsen kring påstådd antisemitism hoppas Netanyahu &Co att tvinga utlandet till fördömanden, avståndstaganden och förklaringar som försvagar påtryckningarna och gör det lättare att mobilisera den egna befolkningen till försvar av det oförsvarbara.

Aftonbladets artikel kom precis lägligt för att dra igång en ”diplomatisk kris” mot antisemitism och regeringar som inte sätter ner foten där Jerusalem önskar. Om det bara hade gällt att hitta antisemitiska artiklar i dagspressen för att dra igång en skandal var det inte nödvändigt att vänta på att Aftonbladet skulle släpa fram en gammal historia från 1992. Den egyptiska och saudiska pressen är full av vansinniga antisemitiska historier utan att Netanyahu går i taket var och varannan dag. Men en diplomatisk kris med Kairo hade inte tjänat hans syften, nämligen att avleda och försvaga trycket från USA och EU.

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SSD1,AB1,SVD4,SVD5,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Netanyahu, Aftonbladet, Israel, USA, EU, Bildt, Antisemitism, Palestina, Gaza

Netanyahu söker förståelse i Europa

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är på tredagars besök i Europa. Gordon Brown, Angela Merkel och USAs George Mitchell tar emot den israeliska höken för att diskutera hur ”fredsprocessen” ska föras vidare. För Netanyahu handlar det om att köpa tid, en israelisk specialitet som går ut på att förhala allt som skulle innebära en reträtt från områden som ockuperades 1967.

Netanyahu räknar inte med att få godkänt för, de enligt internationell lag olagliga, bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem, utan har som mission att få förståelse för sin svåra sits i den israeliska regeringen. Det pågår ett öppet uppror från den extrema högerflygeln i hans egen regering.

-Judarna har rätt att för evig tid bosätta sig överallt på israelisk jord, sa nyligen Moshé Yaalon, som är minister för strategiska affärer i Netanyahus regering. Provokationen var medveten och han underströk den genom att tillsammans med tre andra ministrar besöka olagliga (i israeliska regeringens ögon) bosättningar för att uppmuntra bosättarna och ge dem stöd. Yaalon sitter fortfarande kvar på sin post även om Netanyahu sagt att hans minister ”gick för långt”.

Moshe Yaalon

Netanyahus uppgift att hålla ihop sin regering och att samtidigt inte trampa Washington och Bryssel på tårna är i det närmaste olöslig. Den extrema högern i hans eget parti Likud blir allt mer högljudd. Moshé Yaalon, tidigare stabschef i armén, deltog exempelvis i ett möte organiserat av en högerfraktion i Likud som Netanyahu sedan två år tillbaka försöker att utesluta ur partiet utan att lyckas.

-Ge inte efter för Washington, är slagordet för dagen som mobiliserar bosättningsfanatikerna i Knesset, det israeliska parlamenetet. Knessets ordförande sa exakt så ett par dagar sedan.

Knesset

Merkel, Brown och Mitchell kommer att i praktiken spela med i den israeliska regeringens taskspeleri. Hårda ord kommer att fällas om ”olaglig bosättning” och krav på stopp för utbyggnad att resas. Men när det kommer till att verkligen tvinga fram handling från Jerusalems sida sker inget. Bara sedan den första januari i år har 600 nya bostäder byggts på Västbanken. Totalt bor nu 300 000 bosättare på Västbanken och 200 000 i illegala bosättningar i östra Jerusalem. Det är hårda fakta på marken.

Hur den palestinska stat ska se ut som ”fredsprocessen” sägs syfta till blir det allt svårare att förstå. På Västbanken finns det inte ens längre ett samanhängande markområde som palestinierna skulle kunna kalla sin egen stat.

I media: AB1,SDV1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,SSD1,SSD2,AB2,AB3,DN3,GP1,GP2, Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, EU, Brown, Merkel, Mitchell, Netanyahu, Yaalon, Palestina, Bosättningar, Västbanken

Bravo Reinfeldt !

Det är bara att buga sig. Regeringen Reinfeldt vägrar (tills vidare?) att gå den israeliska zionistregeringen till mötes och slå ned på Aftonbladets artikel om organstöld från palestinska offer för den israeliska attacken mot Gazas befolkning.

Det ska den ha heder för. I tider av grova kompromisser med grundläggande fri- och rättigheter, som yttrandefriheten och andra grundläggande fri-och rättigheter , är det glädjande att borgare som Reinfeldt och Bildt har gränser de inte vill eller kan (tills vidare?) överskrida.

Det är mycket möjligt att uppgifterna i Aftonbladet är felaktiga. Men so what? som det heter på svengelska. För Avigdor Libermans krav på statlig censur är mycket allvarligare än ett eventuellt övertramp i Aftonbladet. Dessutom kan man fråga sig vad skillnad det gör om vissa organ stals från oskyldiga människor som den israeliska armén medvetet slaktade med bomber och fosfor.

Den zionistiska regimen i Israel tror att den har alla rättigheter på sin sida. Den tar sig rätten att ta struptag på en hel befolkning i Gaza under förevändning att Hamas är terrorister och den fortsätter att konfiskera palestinsk jord på Västbanken, att rasera palestiniers hem i östra Jerusalem och att fördriva beduiner från sina hem i Negevöknen. Ändå kräver den att omvärlden ska buga och bocka och visa respekt för den zionistiska agendan.

Reinfeldt och Bildt måste nu ta steget ut och klart ta ställning för palestiniernas rättigheter eller låta protesten dö bort i diplomatins ljusskygga korridorer. Det är nog vad som kommer att ske. Tror jag.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Bildt, Reinfeldt, Liberlman, Zionism,

Fagra löften i         Jackson Hole.

Jackson Hole? Första tanken leder till ett vattenhål för bufflar. Visserligen handlar det om bufflar men de dricker inte vatten, åtminstone inte ur ett hål. Jackson Hole ligger i Wyoming och där samlas världens riksbankschefer en gång om året i en klubb för inbördes beundran.

Men var är bufflarna?

I går förklarade buffel nummer ett, USAs riksbankschef Ben Bernanke, att den finansiella krisen är över och att den reella ekonomin snart tar fart.

-Utsikterna för en ekonomisk tillväxt inom den närmaste framtiden verkar goda, konstaterade den gode Ben. Den församlade gräddan var nöjd med utvecklingen och försäkrade att de oräkneliga miljarder som centralbankerna pumpat in i bankerna och finansbolagen räddade världsekonomin från en värre kris än den djupa recession som vi stod mitt i. Stod mitt i, är nog rätt tempus, för bassiffror för andra kvartalet från världsekonomin visar att rushen utför (tillfälligt?) är över och att investeringar och produktion långsamt tar fart

igen.

Men det är ordet ”långsamt” som ska strykas under. För det som verkligen räknas för vanliga arbetande familjer är köpkraften och arbetslösheten. I USA och Europa fortsätter arbetslösheten att öka och kommer säkert att fortsätta så under minst ett år till. Det är inte hushållens utgifter, framför allt de amerikanska hushållens utgifter, som kommer att sätta fart på de hjulen. Men i den märkliga värld vi lever i spelar det inte så stor roll för de som tjänar sina rikedomar på finansmarknaderna. Världens börser spritter av glädje, Dow Jones har gått upp 45 procent sedan mars månad, och nu samlas alla spekulanter på perrongerna för att inte missa tåget när det tar fart.

De nöjda tongångarna från Jackson Hole speglar bankirernas och finansgubbarnas tillfredsställelse över framtidsutsikterna för aktier, obligationer och andra papper för spekulation. För dig och mig och andra som enbart har inkomst av arbete att leva på finns det inte mycket hopp att hämta i Jackson Hole.

I media:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DI,GP1,SSD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jackson Hole, Bernanke, Riksbanker, Kris,

Karzai på väg ut ?

De första kommentarerna efter det så omtalade presidentvalet i Afghanistan visar att svenska huvudmedia som exempelvis DN är lika okunniga om det politiska landskapet i Afghanistan som om det vore månens baksida de beskriver.

-Så det lär vara fler än Karzais närmaste anhängare – inte minst i omvärlden – som hoppas på att det här valet ger honom nytt presidentmandat, skriver Per Jönsson i Dagens Nyheter.

En snabbtitt i internationell press visar att Per Jönssons fundering saknar grund. I USA gör Vita Huset ingen hemlighet av att de ser med allt större missnöje på Karzais regerande. När han i veckan inbjöd krigsförbrytaren, den uzbekiska krigsherren Rashid Dostum, att återvända från sin landsflykt i Turkiet, kunde inte Obama avstå från att kalla beslutet ”mycket beklagligt”. Karzais regim är inte bara totalt genomkorrumperad utan är nu också allierad med flera krigsherrar som garanterar att alla drömmar om ”demokratiska framsteg” är rena fantasier.

Den inflytelserika tidningen The Economist skriver att ”rensa upp i regeringen är inte ett mål i sig utan också en väg för att skapa en fungerande stat. För afghanerna kommer inte att stödja en administration så korrupt som den på plats. Väst bör därför använda sitt inflytande över regeringen för att insistera på att nästa ministerteam domineras av kompetenta teknokrater i stället för skurkar som man står i skuld till”.

I välinformerade Asia Times rapporteras att samtal mellan USA/Nato och talibanerna redan förs för att förbereda deras integrering i regimen i Kabul. För i de lite svalare rummen där strategin dras upp vet Pentagons högsta generaler att kriget håller på att förloras och framför allt aldrig kan vinnas militärt. Jubelropen om ett lyckat demokratiskt val är bara till för den stora publiken. Karzai är ett hinder i vägen för den nya strategi som Pentagon planerar. Även om han vinner valet är det mycket troligt att han inom kort kommer att vara på väg ut i kylan. Han tjänar inte längre den amerikanska imperialismens intressen i regionen.

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DN4,GP1,GP2,SSD1,ETC,AB3,

Andra bloggar: JInge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Karzai, Afghanistan, DN, Dostum, Vita Huset, Pentagon

Israel bygger etniskt       ren stad.

Israels arabiska medborgare utgör en femtedel av hela landets befolkning. Hur de ska hindras från att växa i antal och geografisk utbredning har seglat upp till en huvudfråga för Israels extremistregering. Alla medel för att göra de israeliska arabernas vardag så outhärdlig som möjlig är tillåtna. Med totalt öppen diskriminering hoppas herrarna i Jerusalem att de ska ”frivilligt” låta sig drivas ut ur landet.

Senaste exemplet på den etniska rensning som bedrivs är beslutet att bygga en ny stad i Wadi Ara-distriktet, Haredi City blir namnet och öppnas enbart för judiskt ortodoxa medborgare.

-Vi måste stoppa arabernas expansion i Wadi Ara, säger Ariel Atias ,Israels bygg- och konstruktionsminister. Den nya stadens syfte är att hindra byarna Harish och Katzir att expandera. I Haredi City ska 20 000 hus byggas exklusivt för haredis, ultra-ortodoxa judar.

Mark till bygget är inget problem. Arabiska markägare konfiskeras och hus hus som enligt uppgifter stått där sedan 1920 förklaras som olagliga ty utan bygglov.

Nya Haredi City är bara ett nytt bevis på en politik som syftar till att etniskt rensa Israel från all arabisk bosättning. Vräkningar och husrasering i östra Jerusalem är inget undantag.

I Media:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestinier, Haredi City, Ultra-ortodoxism, Etnis rensning

Rasism bakom kritik      av Obamacare

President Barack Obamas löfte under valkampanjen att inrätta en allmän sjukförsäkring för alla amerikaner är på väg att gå upp i rök. Å ena sidan har Vita Husets reformförslag seglat upp på första plats i inrikesdebatten och blivit ett ideologiskt slagträ för de mest extrema ledarna i det republikanska partiet. Å andra sidan har Obama och hans administration redan till den grad vattnat ur det ursprungliga förslaget att det knappast kan kallas för reform längre. Åtminstone inte en reform som kan ge ett gott skydd åt de 47 miljoner amerikaner som helt saknar sjukförsäkring och som riskerar ekonomisk katastrof vid minsta sjukdom eller olycka.

Den extremt aggressiva kritiken, hatkampanjen om man så vill, har inte mycket att göra med reformens målsättning, att ge alla amerikaner en sjukförsäkring. I stället handlar det om en rasistisk kampanj mot en svart person som just valts till president.

Stenreaktionära Fox News, rabiata radiopratare som Glen Beck och galenpannor som Sarah Palin har luktat sig till den djupa rädsla inför framtiden som tagit det vita fattiga Amerika i ett strupgrepp. Den ekonomiska krisen, rädslan att förlora jobbet, den grumliga rädslan för att det vita ”medelklassamerika” snart är en samhällsminoritet, att Vita Huset redan förlorats till en svart, har öppnat rasismens pandorabox och nu syns tydligt det unkna arv som Billy Holidays ”strange fruits” handlar om.

Den aggressiva kritiken förs i två parallella banor. Dels attackeras reformens förslag, om att det ska inrättas en statlig sjukförsäkring som konkurrerar med de existerande privata försäkringarna, med grumliga ekonomiska argument om att det kommer att konkurrera ut de privata bolagen och med ideologiska argument om att staten inte ska styra över individens valfrihet. Obamacare är socialism, om inte kommunism, enligt den högljudda kritiken. Slaskpressen organiserar omröstningar med frågan om Obama är socialist eller inte. Det är svårt att tro att ett försynt försök att ge en sjukförsäkring till närmare femtio miljoner medborgare som saknar en kan omvandlas till en debatt om Obama håller på att bygga USSA. Men i ett land där en tredjedel av demokraterna tror att bushregeringen kände till attacken på WTC i förväg och där tiotals miljoner tror att Jorden skapades för 13 000 år sedan finns det inget att förvånas över.

Parallellt med anklagelserna om ”socialism” löper ett ännu mer absurt angrepp. Obamacare kommer att inrätta ”dödspaneler” som Sarah Palin kallar det. Enligt henne och andra galenpannor ska staten inrätta hälsopaneler som ska bestämma över vilka sjukliga åldringar som ska få vård in i det sista och vilka som staten tänker ta död på. Anklagelsen är så absurd och så i total avsaknad av substans att Barack Obama och demokraterna har svårt att försvara sig. Vad ska man säga? ”Nej, vi tänker inte ge obligatorisk dödshjälp?”, låter patetiskt och under tiden upprepar alla hökar argumentet igen och igen. Så till det yttersta att vissa slaskmedia inte drar sig för att jämföra Obama med Hitler.

Åndå är det inte extremisternas skräckpropaganda som utgör största hotet mot att en verklig sjukförsäkringsreform genomförs. Under trycket från läkemedelsindustrin och de mäktiga privata försäkringsbolagen är det i stället Barack Obamas egen kompromissvillighet som seglat upp som det största hotet mot reformen.

Redan har ett avtal ingåtts med läkemedelsindustrin som innebär att staten avstår från att använda sin tyngd på marknaden för att pressa priserna på olika mediciner i utbyte mot att industrin under en tioårsperiod bidrar med 80 miljarder dollar och sponsrar en multimiljondollars kampanj till försvar av reformen. Åtta miljarder dollar per år ska jämföras med läkemedelsindustrins årliga vinst på cirka 300 miljarder dollar. Bättre än bingo. Industrin slipper tryck från staten för att sänka läkemedelspriserna och subventionen på åtta miljarder kan användas till att konkurrera med generiska läkemedel till förmån för den egna produkten.

Nu förbereder dessutom Obamas administration en reträtt om kärnan i reformen, det vill säga skapandet av en statlig sjukförsäkring. Redan i veckan sa Obama på ett möte i Connecticut att ”det är inte det viktigaste” i reformen. De privata försäkringsbolagen gnuggar redan händerna. Om den statliga konkurrenten inte blir av finns det inget som kan hålla tillbaka de privata bolagens profitjakt på de sjukas vårdbehov. Situationen blir då som följer: Medicare tar med skattemedel hand om de över 65 år och Medicaid, också med skattemedel, ger en minimal vård åt de absolut mest fattiga i samhället under 65 år. Då blir reformens förslag att alla måste ha en sjukförsäkring en miljardmanna för de privata bolagen. Alla friska , nu oförsäkrade och under 65 år, får bara privata bolag att välja mellan. De privata bolagen har redan höjt försäkringsavgifterna fyra gånger mer än den allmänna prisutvecklingen under det senaste decenniet och flitigt använt sig av klausuler som ger dem möjlighet att vägra försäkra ”riskpersoner”.

Barack Obama hade kanske något annat i åtanke när han under valkampanjen lovade en verklig reform av sjukvården och att alla ska ha tillgång till en försäkring värd namnet. Men vad som nu ligger på Kongressens bord för diskussion är redan mycket tandlöst. När Kongressen malt det ytterligare i sina kvarnar kommer det att vara en helt meningslös reform som endast försäkringsbolagen och läkemedelsindustrin kan glädja sig åt.

I media: SVD1,DN1,DN2,

Andra bloggar: Svensson,Esbati,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Sjukförsäkring, Rasism, Kongressen, Billy Holiday,